Underlag för longering och tömkörning

Jag fortsätter på temat underlag och väljer denna gång att skriva om hur man kan tänka när man väljer underlag för sin longering eller tömkörning. Jag påminner återigen om att det jag skriver gäller för typ friska hästar, trots att det finns förmodligen ingen 100% frisk häst, som är ridbara. Det jag skriver gäller INTE för hästar som är skadade och ordinerats boxvila och skritt vid hand för veterinär. Jag skriver alltså för dig som söker alternativa, mer hållbara sätt att maximera sin hästträning.

Om du kan så välj inte att longera/tömköra på ett underlag som är helt plant, som tex en paddock eller ridhus. Välj heller inte ett underlag som är hårt och stumt som tex en gårdsplan eller en grusväg eller liknande.

Ett underlag som är helt fantastiska att träna häst i är i vatten, dels eftersom man faktiskt kan bygga kondition där då vatten erbjuder ett lagom stort motstånd för att bygga kondition även i relativt lågt tempo. När man tränar konditionen hos hästar så vill egentligen bara förvandla mjölksyrabildande typ IIB fibrer till uthålliga IIA fibrer. En vanlig missuppfattning är att man måste träna fort för det men det stämmer inte alltid.

Bokskog. Jag hittade ingen film på longering här så jag bjuder på en gammal hoppfilm från vår Påni 🙂 Bokskogsunderlag bjuder inte på konditionsunderlag, däremot så kan man träna väldigt hårt på det utan att lederna påverkas negativt. Ett av de bästa underlagen om du frågar mig, hästen får grepp i det, och löv som i decennier fallit ner på marken bildar en extremt sviktande matta, utan att för den delen vara så djup att den belastar hovlederna eller så glidig att den belastar knäna (varken bakknä eller framknä gillar glid. Även granskog har samma egenskaper när granbarr under åratal skapat en sviktande matta. Dock brukar granskog inte bjuda på så ridbart underlag som bokskog.

Det som jag dock ska prata mig varm om i detta inlägg är att välja ett underlag som inte inbjuder hästen att låsa fast sig i en hållning. Då kan man antingen välja ett underlag med grenar och stockar och saker, och då välja att träna i skritt för att inte riskera att hästen står på näsan. Det tränar inte kondition men hindrar alltså hästen från att låsa fast sig.

Detsamma gäller för träning på gräs. Dock byggs ingen kondition på gräs. Eller jo, kanske om du rider jäkligt fort men då får du ju även den där negativa påverkan på lederna. Så en bra grej för hållbarheten är att inte se gräs som något som du ens kan försöka träna kondition på. Bättre att träna annat än kondition där. Gräs är ett fantastisk underlag om man väljer rätt tidpunkt att träna på det. När det är halt och geggigt så är det ett dåligt underlag men när det är torrt och fast så är det ett bar underlag, speciellt om hästen går barfota och får bra grepp i gräset. För skodda hästar beror det på individen, vissa halkar då skorna inte bjuder så bra grepp. Anpassa farten efter individen brukar vara en bra grej. Här tömkörs det i en svag kuperad terräng på gräs. Se hur hästen måste ändra sin hållning för att gå upp (sträcka ut, ta i) ner, (korta ihop, sätta under, bromsa). Ni kan också se att i slutet så har jag förflyttat oss till mer plan mark och där kan hästen lättare låsa fast sig, dvs behålla sin hållning, men jag ville visa även det. Det är lätt för människan att träna på plant underlag, men sämre för hästen.

Vad menar jag med att hålla fast sig? Det innebär att hästen har en hållning som han använder när han går, står, skiter, tränar, sover etc. Denna hållning har mestadels skapats av hans betesställning.

Det beror på att hästar liksom vi människor är höger eller vänsterhänta vilket innebär att de när de äter alltid har en och samma framhov längre bak än den andra. Framhoven som är längst fram blir bred och låg i trakten, framhoven längst bak blir smal och hög i trakten. Det är alltså inte hovslagarens fel att det blir så här som jag ofta hör. Även bakbenen står ojämnt när hästen betar. Ju mer hästen betar ju snedare blir den ironiskt nog.

smart

Ju kortare hals en häst har ju mer måste de bredda frambenen för att nå ner till marken. Vi märker detta bland annat på att den är svårt att ställa/böja i ena varvet, har svårare att ta en av galopperna, sadeln hamnar på sniskan och manken lutar mer åt ena hållet.

Men hållningen har även skapats av dig och alla andra som har tränat honom. Vi är ju också höger/vänster hänta och därmed sneda i hela vår kropp. Hästen lär sig dock att hantera vår snedhet ihop med sin snedhet. Han skapar spänningar där det behövs för att hålla ihop sin kropp. Problemet är bara det att lederna skadas när han går på ett och samma sätt alltid. Den kloka hästmänniskan ser därför till att träna hästen väldigt omväxlande för att komma runt problemet.

Hästen föredrar ofta att gå på platt underlag, gärna ”hängandes” i ena vägkanten eftersom det förbrukar minst kalorier. Hästar är flyktdjur och vill spara sina kalorier till när det verkligen behövs, tex när man ska fly från en sabeltandad brevlåda eller så. Då kan de behålla sin hållning och gå som de alltid gör. Därför älskar de tex grusvägar där de får gå i ena kanten. Det är så lätt. Speciellt om ryttaren håller den lite hårdare i samma tygel den alltid håller lite hårdare i.

Det är dock svårt att behålla sin hållning när man går på ojämnt underlag såsom att gå i besvärlig skog, i djupt vatten, upp och ner för backar eller att behöva gå på ett spår som de inte själv valt. Det är just därför vi ska träna hästen där så ofta det bara går.

Några argument mot att träna hästen på dessa underlag är att den snubblar. Exakt. Den snubblar för att den är fast i en hållning. Ju snubbligare den är ju mer behöver den andar underlag. Dock, är den supersnubblig så kanske den behöver konsultera en veterinär först, snubbel kan vara tecken på hälta. Argumenten vid longering eller tömkörning på såna underlag är att det inte går för hästen bara springer/rusar, lyssnar inte, byter varv etc. Ja, alltså, det kräver ju en skolad häst och skolning av häst på det viset göres lättast i en paddock. Där skapar man grundläggande kommunikation och lär hästen hur man är en ridhäst. Så först skolar man hästen, sen tränar man hästen. Min blogg har massor av inlägg om häst och ryttarskolning, nu pratar jag om hästträning vilket kommer efter skolningen. Olika saker som jag märkt ofta klumpas ihop i ett ord, träning., vilket blir missvisande.

Jag är inte så flitig på att uppdatera bloggen, men lite bättre på Instagram för den intresserade.

#hästträning #hästskolning #smarthästträning #swbsåklart #logiskridning

Hästträning och underlag

Det där med underlag och hästträning, kan vi prata mer om det? Jag har min häst barfota och hamnar därför oftare än jag vill i diskussioner om hur bra eller obra det är att träna hästar som är barfota. Ett vanligt argument mot att träna hästar barfota är att det hade aldrig gått hos mig eftersom jag tränar mina på grusvägar med ganska stora stenar som går hårt åt på hovarna.Jag kan defenitigt köpa argumentet att grusvägar kan skada hästhovar, helt klart är det så. Det jag vänder mig emot är att man säger att man TRÄNAR hästar på dylika grusvägar. Enligt min mening så gör man inte det.På såna grusvägar så motionerar man hästar, man kan förmodligen även rasta dem där men man tränar dem inte. Om man defenierar var träna betyder så betyder det iallafall enligt mig att man tränar hästen att bli bättre, starkare eller smidigare eller mer lösgjord eller mot bättre kondis etc. Dvs man förädlar och förbättrar hästen.För detta ändamål är grusvägar i princip värdelösa. Att träna en häst innebär att träna så hårt som möjligt utan att ta sönder eller skada den. Träning på grusväg, enligt defenitionen förbättra och förädla, innebär väldigt mycket ta sönder.Tempot man måste upp i för att påverka konditionen gör att underlagat skadar hästens leder. De flesta har ingen aning om att de i princip aldrig rider i ett tempo som har den minsta positiva inverkan på hästens kondition. Så man kan med andra ord glömma konditionsträning på grusväg.Om vi tar starkare, smidigare eller mer lösgjord så falerar även detta eftersom de flesta rider för dåligt för att kunna åstadkomma detta på plan mark rakt fram. Om man ska kunna åstadkomma detta så måste hästen vara mellan hjälperna vilket betyder att man inte får åka häst längs vägkanten.Rid ut mitt i vägen och testa rakriktningen. Kan du bibehålla hästen rak och mellan hjälperna utan att banka där bak och dra där fram? Ett test för detta är att hästens nacke ska vara högsta punkten på halsen, precis bakom öronen, inte en bit längre ner, oftast 3 dje kotan. Hästen ska även kännas rak under din rumpa och mellan dina ben och komma fram liksidigt till din hand. Om inte detta är uppfyllt så sker ingen hästförbättring/förädling.Sååå.. Kan vi inte alla enas om att på grusvägar så motionerar man hästar och rastar av hästar, men man tränar dem inte. Man kan lyckas stärka deras benhinnor på grusvägar dock, det är en positiv sak.#logiskridning#tränahästenlogiskt#ergonomiskhästträning#ridsmart

Ord från mina underbara elever

Kursstart idag, jag får fortfarande mail om det går bra att anmäla sig idag och det går bra. De kurser som startar är
Grundkurs
Travkurs
Bogkurs
Rakriktningskurs
Horsemanship 1&2
Arbete vid hand 1-6
Om något blivit fel med kurserna, lektioner som försvunnit, kurser som inte uppdateras, du har inte blivit insläppt i den slutna Facebokgruppen för alla elever eller något annat som är fel så mailar du mig på blog@lindah.se 
Jag älskar verkligen när mina elever skriver rapporter om hur det går för dem, mer sånt vill jag ha 🙂
”Jag är inte så bra på att ge rapporter men jag gillar verkligen dina kurser! Ibland känns det som lektionerna är så små men jag förstår ju vad du menar.. Man får nöta in de små rörelserna så de verkligen sitter på riktigt. Så viktigt men det är så lätt att ha lite för bråttom. 
Ikväll lastade jag min fina och åkte till ridhuset, det händer inte så ofta men det spöregnade, så det var väldigt skönt. Det gick såå bra, pigg och framåt men jag fick henne ändå att vara lugn och avspänd. Så roligt! Försökte verkligen tänka på alla små detaljer. Vilket finlir och min häst älskar det!!!”

”Du vet ju hur min ”lilla” häst är Lindah, men idag fick jag verkligen in en härlig känsla i ridningen 🙂 Övade på , blåsa bubblor med lillfingret, och hon var jättefin. Fast det blåste som sjutton var hon lugn, lyssnade på mej och sänkte nacken och slappnade av. Tro det eller ej!Ryggen kom upp under sadeln och det kändes som om hon gick superfint, gjorde allt jag ville och hade verkligen sänkt nacke nästan hela tiden…. kände mej helt lycklig:))”

 

”Under 10 underbara sekunder under dagens bakbenslektionspass så kändes det som att jag satt i hästens bäcken. Det var superhäftigt!!! Sen föll allt isär och vi hittade det aldrig mer. ?Men är lite i extas över dom där 10 sekunderna ? tittade även ner på mina skänklar dag. Jäklar vad långa dom blivit! Hade tydligen tillochmed lite nertrampad häl”