En intressant sak med hästar är att de är mottrycksdjur av naturen. Deras instinkt säger åt dem att gå EMOT tryck. Tänk på första gången vi leder en häst, när grimman drar den i nacken, då vill den inte alls vara med utan drar bakåt. Så är hästens naturliga beteende ändå tills vi lärt den att följa med tryck (gå i grimma och grimskaft tex).
Samma sak när vi ska be den unga hästen flytta sig sidledes första gången, vi puttar på den och den puttar tillbaka. Här lär vi den också att gå ifrån tryck.
Men sen när vi rider på den så vill vi ju att den ska LYFTA ryggen, där ska den alltså fortsätta att följa sin naturliga instinkt.
Tyglarna då. Vi lär den att stanna vid förhållning, dvs stanna för tryck, men sen vill vi ju att den ska vara i handen, söka stöd. Motsägelsefullt det där… Ibland betyder tryck stanna, ibland betyder det gå….
Här är en bild på den omtalade rollkuren. Där drar ryttaren extremt mycket i hästen. Notera hur ryttaren ligger ner för att orka dra och kom ihåg vad jag skrev om samling. Vad skulle hända med denna ryttare om man klippte av tyglarna och trollade bort hästen? han hade nog fått väldigt ont i nacken tror jag :-). Om hästen ska orka dra emot detta tryck i tyglarna så kräver det att han tar spjärn med sina bakben om han inte vill ha nacken bruten eller kvävas. Så här följer hästen sin instinkt och går emot tryck genom att låta sina bakben jobba som motvikt. Så i detta fallet får ryttaren hästen att INTE arbeta med magen, att inte ta vikt baktill, att inte vinkla in bäckenet under sig, att inte låta manken växa uppåt. Notera hur smal den är framför bakbenen (dvs inga spända magmuskler där inte.
Här ser vi en hästras som av naturen rör sig ”osamlat”. Det ser tjusigt ut men det är svårt att få dessa hästar att jobba korrekt på ett dressyrmässigt vis då de liksom är avlade med hängrygg, hängmage, alldeles för hög huvudhållning och framtunga. Den här hästen är lika osamlad som den som går i rollkuren men detta är ett eget fritt val. Bakbenen är långt bakom hästen, frambenen är långt in under hästen men skillnaden är att här är det ingen som drar hästen i huvudet utan det är naturligt för den att ha huvudet här uppe. Om man tänker på att hästen är ett mottrycksdjur och om man ska rida den här hästen så att den kommer upp med ryggen och ner med nacken, hur ska man låta tygeln verka då? Om man håller den med låg hand då kommer den ju rent logiskt att dra nosen framåt/uppåt, men om man rider den med HÖG hand typ med handen 15 cm bakom dens öron då borde den ju rent logisk söka sig NEDÅT med nosen.
Här har vi en Spansk häst, samlad på all vis man kan. Notera till exempel att kotorna bak är mer genomtrampade än de på frambenen, dvs att hästen tar mer vikt baktill. Ryttaren sitter som han ska, MEN…Kolla på honom. Med tanke på att hästen på bilden är samlad, dvs högre i framdelen så sitter ryttaren faktiskt egentligen lite, lite grand framåtlutad i förhållande till hästen men rakt i förhållande till marken….. Intressant. Notera också att denna häst har inte frambenet under sig som många som ”fuskpiafferar” har utan han har det rakt ned. Gå nu ut och googla lite på nätet och se hur många samlade hästar som INTE har frambenen under sig.
En gammal grej som folk ofta rider enligt är att man ska absolut aldrig luta sig framåt, hellre ska man tydligen sitta lite för långt bakåtlutad. men den här bilden visar en häst i perfekt balans, med en ryttare i perfekt balans i förhållande till marken (dvs att om man trollar bort hästen så landar han ståendes utan att tappa ens den minsta lilla balans)
Om vi då tar Friesern ovan så får den symbolisera unghästar. Alla unghästar föds på bogarna, dvs de lutar framåt av naturen. Sen beroende på vilken ras de är av så kan huvud och halshållningen variera såklart.
Om vi tänker oss en häst som är på bogarna som Friesern på bilden och osamlad och vi sätter en ryttare som lutar sig bakåt på den, vad händer med dens balans då? Kontra vad händer med dens balans om man lutar sig lite framåt istället?
Om vi tänker på vårt bäcken, med sina sittben…
Om man lutar sig bakåt, åt vilket håll pekar sittbenen då? Framåt såklart.
Och om man lutar sig framåt, då pekar de ju såklart bakåt.
Och om vi då tänker att hästen är ett mottrycksdjur, och vi har en situation där en framtung häst rids av en bakåtlutande ryttare…. Då kommer den att puttas ännu mera framåt och det innebär att den tappar balansen och springer fortare (det man kallar för att vara het) och ryttaren börjar dra i den och när man drar i en häst i det läget så lutar man sig ännu mera bakåt… Ond cirkel…
Om man istället lutar sig framåt på en framtung häst, låter sina sittben peka mot hästens bakben och låter den känna vikten av din tyngd men utan att tryckas framåt, tror ni att den springer snabbare eller långsammare då? Kommer den att ligga hårdare i handen eller kommer den att släppa lite på bettet? Observera nu att jag pratar om en ung häst som inte har skolats till att tolka hjälperna på ett visst sätt, jag talar om naturligt beteende. Den kommer oftast att gå långsammare när man gör så.
Jag visar här en film när vi ber hästen flytta sin tyngdpunkt bakåt. Man ser i början att hästen kör fram sitt huvud och upplevs då som stum i munnen. Men efter några tyngdpunktsförflyttningar bakåt, där ryttaren lutar sig framåt så slappnar han av framtill när han lägger sin vikt bakåt och upplevs då mjukare i munnen. Testa att hålla för hästens framdel och lägg hela dina ögons synfokus på hästens bakdel, kolla vad som händer i den, vilka muskler aktiveras tex runt hästens bakknä? Det här är en väldigt liten rörelse men den känns väldigt häftig när man utför den.
Så, meningen med det här inlägget var att om du har en het häst som är tung i handen, pröva att luta dig lite framåt istället för bakåt. Nästa gång din häst är lite för PÅ så luta dig framåt liite i taget för att finna den optimala sitsen för din häst just nu, nu och nu.