Det här var en för mig väldigt tillfredsställande lektion. Hästen är en pensionerad tjugonånting gammal f.d svårklasshäst. Han ÄLSKAR att träna, helst vill han bara göra svåra saker, piff och puff och annat som imponerar på omgivningen. Han älskar att visa upp sig. Problemet blir att han kanske inte riktigt bör göra sådant då han med ålderns rätt borde ta det lite lugnare :-). Det är svårt att få honom att bara vara, bara jogga runt. Så det var lektionens fokus, hur får vi hästen att INTE samla ihop sig så mycket, att inte vilja göra MER. Han hamnar liksom i en alldeles för hög form och man blir då väldigt lätt bromsande i handen för att lugna ner det hela vilket faktiskt gör allting värre.
Lektionen var för mig väldigt bra av många skäl. Dels så köpte hästen vad vi gjorde, gick med på att ta det lugnt. Men mest fantastiskt var ryttaren. Alla tränare vet att det svåraste med att undervisa elever med svåra hästar är att eleven sällan gör exakt som man säger. Det beror inte på att ryttaren inte vill göra som man säger utan det beror på att kroppen inte riktigt lyder och gör som den ska, dvs ryttarens kroppskontroll saknas.
Men den här lektionen var som att jag stod med en fjärrkontroll i mitten och gav ryttaren instruktioner genom den och ryttaren gjorde som jag sa exakt när jag sa. En alldeles magisk känsla. Och vilken effekt det gav på hästens sen :-). Mina ryttare börjar inte bara bli bra, de börjar bli fantastiska. Det är det här jag har jobbat för. Att skapa superryttare som utan problem kan göra det de vill utan att deras kropp hindrar dem. Den här ryttaren är på bakbenskursen, vilket är ridkurs nummer fem i ordningen.
Det börjar bli bra det här. Jag blir alldeles lycklig. ”Mina” ryttare kommer i framtiden att kunna rida för vilken tränare de vill, i vilken gren de än önskar rida i och faktiskt kunna ta in och göra allt tränaren säger åt dem vilket ju såklart kommer att leda till framgång. Det är mitt mål. Att skapa sjuinihelsikes bra ryttare. Vägen dit har varit lång men det börjar visa sig vara värt det. Det är en svår resa, som en elev sa, man måste verkligen vilja ändra på sig om man ska kunna göra den här utbildningen till 100 %, den är liksom så annorlunda mot traditionell undervisning. Man måste vara beredd på att ge det hela 2-3 år för att bli jäkla bra sen. Det är inte alla som är beredda att ta sig den tiden. Ni som gör det, ni är modiga, jag är imponerad :-)Framförallt så är ni flitiga, det krävs att man jobbar med sin kropp långt över gränsen vi är vana vid. Det är inte smärtfritt och det är inte lätt. 100 tals timmar är lagda.
Nåväl, nog pratat om det här, nu får ni se på den gamla överambitiösa hästen som går med på att bli lugn och fin, bara små inslag av överaktivitet blev det den här lektionen och det får man väl gå med på, man är som man är liksom, liiite stylande måste man ju får visa upp 😉
Det går alltid bra att dela inläggen från denna offentliga blogg. Gilla oss gärna på Facebook.