Vi begav oss igår förmiddag ifrån underbara Värmland. Faktiskt så var vi lite motvilliga till att lämna detta paradis på jorden men Stockholm stod på schemat så så fick det bli.
Det var en bra, snabb och bensinsnål väg mellan Karlskoga och Stockholm. Mysig utsikt, livet lekte… När vi närmade oss DEN STORA STADEN så satta vi på GPSen och skulle försöka hitte en camping. Den ledde oss in mitt i centrala Stockholm. Och.. Om man kör med husvagn bland alla fyra filer i Stockholm så tar det ett tag att komma ut ur helvetesstaden. Man hinner inte bara få kokt hjärna, den blir både flamberad, grillad och smält.. Man kan jämföra det med osttäcket på en lasagne ungefär.
Men vi får se det som en sightseeing, vi fick se både Globen och slottet.. Till slut kom vi ut ur staden och då var det bara en timme kvar tills jag måste vara i arbetskläder så vi letade upp en rastplats i närheten, parkerade husvagnen där och försökte sova en timme för att liksom skrapa upp osten från lasagnen och placera den i en rundaktig hjärnform igen. Det gick så där. Men skam den som ger sig, hoppade i skorna och träffade trevliga människor, hästar och jordens gulligaste små hundar. Man kan faktiskt kalla en av dem för ett marsvin för den var samma storlek som en sådan. Jag försökte stoppa den i fickan när vi skulel hem men den missunsanna ägaren påstod att hon ville behålla sitt marsvin ;-). Bah.
Det var en travare och travare är ju alltid ett under av sammarbetsvilja och ambition. De saknar fysiken för att vara ridhästar men de har en sammarbetsvilja och arbetsmoral som man skulle önska massor av i mååånga raser. För att en travare ska komma till arbetet så tar det typ 2 minuter, sen är den där. Det är underbart lättarbetat. En travare gör ALLT för att vara till lags. Därför blir jag alltid så ledsen när folk kommer och berättar om travare som vägrar arbeta, som fuskar, som är dumma. Det är de ALDRIG (ok, måndagsexemplar finns) utan då kräver folk för mycket av dem.
Det finns dom som tror att en travare kan gå med en krull på halsen, att den arbetar korrekt när den gör det. Det finns tom folk som med hjälp av att dra växelvis i tygeln bänder ner travarens nos…. Vet ni, det gör ONT i hästen att bli tvingad till sånt om man har fysiken av en travare. En travare kan aldrig gå som en dressyrhäst. Man kan TRÄNA dressyr på en travare men dressyr handlar om att få hästens rumpa att börja bära istället för att som en travare paddla/skjuta på. Det har alls ick något med halsformen att göra. Halsen på en travare ska man låta vara i fred. Den är ett kvitto på hur hästen arbetar med kroppen.
Nåväl, parantes. Denna travare var välbehandlad och välskött och harmonisk med en klok ägare. Vi arbetade lite med att lära ryttaren känna skillnad på när hästen jobbar med sin kropp och när den bara springer. Det är i rörelserna under ryttarens rumpa som man känner hur den arbetar. Det är en konst att lära sig känna detta, en konst som man som tur är kan lära sig med rätt handledning.
Sen kom det en westernhäst som inte riktigt befann sig på samma planet och plats som sin ägare. Ok, hans kropp var där men hans hjärna var utspridd över hela byggden vilket självklart leder till en olydig häst som går emot alal hjälper som ges, oavsett hur grova de är. Vi ägnade oss åt att lära ryttaren hur man samlar ihop den utspridda hjärnan och får den att befinna sig synkad med ryttarens hjärna. Ridning blir så mycket enklare då. Och voila, det dolde sig en lydig och trevlig häst bakom den där olydiga fasaden.
Sen var det en westernhäst till, en som tydligen hade gått SM, en riktigt välutbildad pålle. Kul att se såna, det gör man inte ofta. Dock är ju westernridning något som sliter oerhört hårt på hästben. Den där framstupande formen ger hård belastning på frambenen, det beror på att när man har hästhuvudet så långt ner så dras liksom rumpan upp och bakbenen blir sprikraka och bär ingen vikt alls. Undertramp och bäckenevinkling har ingen gymnastisk funktion om hästen inte böjer på haserna också. Om man lägger på det hur westernhästen liksom lutar inåt i volter och svängar så blir det riktigt, riktigt slitage på främs innerframbenet och då är ju ytterbakbenet helt obelastat. Man ser hur ytterbakbenets hov nästan släpar i marken när det ska föras fram och hästen snubblar ofta och går ofta omkull, då den inte kan lyfta bakbenet så högt att tån kommer ovan marken. Om man sen böjer hästhalsen i sidled inåt också så har man verkligen bäddat för att ta sönder sin häst.
Det går att rida så ett tag, eller ibland OM man rider den korrekt till vardags. Gör man inte det så går hästen sönder. Man ser ofta westernhästar med alldelles galliga framknän, de är inte bara kännbara utan även sebara, de är STORA alltså. Det är en inflammation i lederna i knäet som är väldigt väldigt smärtsam för hästen. Det går ofta ner i kotor och hovleder också. Hästen kan knappt lyfta sina framben dels pga av att den har all vikt på frambenen men också för att den vet att om den lyfter frambenet högt och snabbt så blir nedslaget i marken hårdare och gör ondare. Så den liksom börjar släpar sina framfötter i marken vilket gör att den även snubblar där och går omkull.
Så man ska vara uppmärksam på när en häst börjar snubbla mycket. Det tyder ofta på att hästen har ONT, jätteont.
Iallafall, den här westernhästen var både sliten och snubblig och för att börja någonstans så började vi med lite övningar som skulle avlasta hans stackars framben. Det gör man lättast genom att få hästen att flytta lite vikt till bakbenen. Dock hade denna häst ingen aning om hur man böjde på lederna i bakbenet så vi visade honom hur man gör det i någon slags bäbisvariant av sluta. Man kan inte få en sån här häst att bära vikt på bakbenen innan man har lärt honom hur man böjjer på dessa för att lägga vikt på spikraka bakben gör bara att den kommer att få ont i bakbenen istället.
Hästen var klok så han fick ett visst hum om det. Sen gäller det ju för ryttaren att träna, träna och träna lite till.
Efter ridningen så bjöds det på fika i stallet och trevligt prat. Mysigt. Och de små söta hundarna var överallt, ljuvligt. Jag hade tänkt bjuda på bilder men internetet i skogen jag befinner mig i nu suger.
Nu befinner jag mig söder om Stockholm, i Haninge. Det finns några lediga ridtider kvar tisdag, onsdag och torsdag. Maila om du vill rida en privatlektion, öppet för alla, både elever och icke elever.
Nästa vecka har jag privatlektioner i Linköping på måndagen, sen kör jag ner mot Växjö och därefter Halmstad där jag ska vara på Torsdag. Ni som vill rida privatlektioner och bor längs vägen jag kör eller i närheten maila info@lindah.se
Det finsn platser lediga på kurser och ni hittar samtliga här. Klicka på orten/datumet ni är intresserade av så finner ni kontaktpersonen.