Rena skräckpropagandan kan många kanske tycka nu när det sätts  på pränt det som många egentligen vetat men inte riktigt tagit till sig.

Deprimerade Dressyrhästar.

Mer än 50 % av alla skador är hältor

Vi måste tänka om vänner, på riktigt. Som jag ser det så får dressyrhästar sällan en riktig chans. När proffsen letar dressyrhäst så letar den smarta efter en häst som kan bli lösgjord utan att tappa fart.

När ”Svensson” letar en dressyrhäst så letar de efter en som kan bli lösgjord men fortfarande är snäll. Att vara snäll innebär att det kommer att saknas energi och denna energi jagar man i åratal i manegen. När jag träffar gamla dressyrhästar så har de som ett stort område med elefanthud i sporrområdet… Pälsen är kvar så det syns oftast inte men det känns man klappar dem där…

Men grejen är den att det hjälper ju inte att banka på den. De skapar bara valkar och slutar känna. Den behöver motivation och energi, få igång motorn. Den behöver öka konditionen.

Jag är travmänniska i grunden, det betyder att jag är väldigt bra på träning av häst. Travhästarnas träning mäter man t.ex i återhämtningspulsen. Jag roade mig med att pulsa några av mina dressyrekipage. Underlagen var nylagd lite för djup sandbana, fiberbana och paddex. Och vet ni, INGEN av ekipagen kom upp i puls som ger någon form av konditionsförbättring!!! Ingen!!! Detta trots att ryttarna var helt slut efter passet, hästarna flåsade och var genomsvettiga.

Det innebär alltså att det i princip är omöjligt att få upp en grundkondis på en dressyrhäst i ett ridhus. Man måste ut.

Jag tror att vi har för låg träningskunskap och dessutom lite för dålig ridkunskap för att våga ge sig ut utanför manegen med de nuförtiden ganska svårridna halvbloden. Jag brukar skoja och säga att om jag säger åt mina skogsmulleekipage att rida utanför paddocken i annat tempo än skritt på låg tygel så ser man skräcken lysa upp i ögonen på ryttarna trots att de oftast har ganska snälla skogsmullehästar.

Säger jag samma sak till mina halvblodsryttare så ser de ut som att jag ger dem ett straff. De sköter liksom oftast allt i paddocken, avrastningen, träningen, skolningen, joggingen etc.  Höjden av ridning verkar för dem att rida runt runt i den där förbannade paddocken. Men jag förstår dem lite, halvblod är inga väna små gullepluttar, de är hoppiga och studsiga och ganska oförutsägbara.

Men grejen är den att OM man vill komma någonstans så måste man ut ur paddocken, man måste rida fortare och längre och man måste göra det i olika tempon och på olika underlag. Om man inte gör det så får man aldrig igång hästens motor och då får den svårt för allt, faller ner på bogarna, blir halt, för ont i lederna…Pja…..

Jag genomför just nu ett experiment med ett dressyrekipage. Hästen är 9 årig vallack, inriden som 4 åring.

De har i år tagit DM silver, segrar och placeringar upp tom MSVB5 och är kvalade till Intermediere. Gjort två starter i St George ä, högsta resultatet är 62.5 %

Jag använder mina travkunskaper och hennes fina dressyrhäst. Som en rolig grej så var hon i grunden travtjej så hon förstod precis  vad jag ville åt när jag typ gav henne ridbaneförbud i två månader (ni vet, det värsta straffet en dressyrmänniska kan få ;-)).

Här ser vi den fina hästen springa på släp bakom en travare. Jag blir glad av att se det här 🙂

Passa på att utnyttja vårt julerbjudande.

För halva priset, 50 % rabatt,  så kan du köpa nedanstående onlinekurser

Grundkurs Ridning,

Mental Coaching, Chakrakurs, Fasciakurs, 

Gäller för kursstarterna

5 Januari 2018

2 Februari 2018

2 Mars 2018

Läs mer om kurserna genom att klicka på länkarna ovan.

Maila din anmälan till blog@lindah.se, ange rabattkod ”God Jul” samt vilken kurs din anmälan avser. Namn och adress behöver jag också för fakturan.

Dessutom så  kör vi halva priset på handkurs vid köp av ridkurs, Ordinariepris 2800 kr, nu, 2400 kr.

Jag har lite tappat blogginspirationen. Jag gör det ibland och jag har aldrig riktigt förstått varför. Men nu när jag tänker på det så inträffar det alltid när det är en stor tävling. Ni vet när Facebookflödet liksom fylls av hästar med ångest i ögonen… Jag undviker i min vardag alltid ställen med ångestfyllda hästögon vilket involverar ridskolor, tävlingar, ”finare” inackorderingsstall. Ja ni vet, överallt där det praktiseras det som kallas dressyr. Jag brukar dock undvika att skriva dessa negativa tankar i min blogg eftersom jag är smart nog att inse att det inte hjälper att prata skit och att klanka ner. Men ibland så liksom kokar det över.

Jag tror att vi är väldigt fel ute. Jag läser i ett dressyrforum ibland, jag inser att det inte är bra att alltid vara en struts som jag, om jag alltid undviker att se det som är normalt då finns det risk för att jag glömmer vad det är som jag långsiktigt arbetar mot. Så det är bra terapi för mig att ta mig 5 minuter då och då för att titta på det som är många hästars dystra verklighet. Det är skrämmande läsning. På riktigt, det är för mig som att gå in i spökhuset på nått tivoli.

Det som skrämmer mig mest är när mammor skriver om sina barn, om de ska köpa en ny ponny eftersom den de har inte tävlar så bra och att de är rädda för att barnet tröttnar om det inte får samma resultat som kompisarna får på tävlingarna. Herregud, låt ungen tröttna då, då var hon ju egentligen inte intresserad av hästar utan av att tävla. Det finns massa saker man kan tävla som inte involverar en levande varelse av kött och blod med känslor.

En gång läste jag om en mamma som skrev och klagade på att dottern hade en ponny som bara gick i form om hon rider absolut korrekt, dottern var alltså tvungen att RIDA bara för att få hästen att gå i form. Hon önskade en ponny som inte krävde att dottern skulle vara tvungen att rida korrekt….. MEN..Jag vill skrika. Det är väl jättebra att ungen måste rida korrekt. Och jättedåligt om hon kan uppnå samma resultat utan att rida korrekt.

Ridning har liksom blivit något jag inte gillar. Något som ger mig en bitter smak i munnen. Visst är världen helt galen om jag som lever för hästar inte står ut med att titta på när de rids…..

Jag la en gång ut en film i en Facebookgrupp. En film som visade en oerhört mjuk fin ridning. Vet ni vad jag fick för kommentar om filmen? Den går ju bara där och såsar, tygeln glappar… Vi är alltså så vana vid att hästar som jobbar måste se spända ut och ridas med en stram tygel att det här anses som att hästen såsar….

Missförstå mig rätt nu. Jag säger inte att hästar måste gå på slapp tygel och att det är fel att rida mer samlat men vad jag säger är att när en häst arbetar så kan det se ut på olika sätt. Det som är sorgligt är att man anser att den här hästar såsar, det gör den ju inte. Den har en mjuk och trevlig arbetsform. Dressyr har blivit likvärdigt med en häst som är spänd och gärna dreglar. Jag har även fått kommentarer på filmer jag lägger ut att den där går inte korrekt eftersom den inte skummar runt munnen. Så att en häst ser ut att ha drabbats av rabies är alltså ett bevis på att den arbetar korrekt. Fel, ack så fel.

Skum betyder för mig bara att den är orolig i munnen. Hästens utsöndrar saliv i mängd när man klämmer ihop dens spottkörtlar. Detta uppnås på mekanisk väg, det har alltså inget att göra med om man klämt ihop spottkörtlarna korrekt eller med våld. Om den inte kan svälja undan den här saliven och det händer saker i dens mun som skapar friktion så blir det skum, lite som diskmedel ;-). En skummig mun är alltså inget tecken på att den jobbar korrekt.

Jag vill så gärna få er att förstå vad det innebär att ”Gå på tygeln”.  Ni ska därför få lyssna på en ljudfil från en av mina onlinekurser. Offra 20 minuter av ditt liv för att förstå begreppet gå på tygeln. Snälla, bara gör det. Du hinner, jag lovar.

Så vad vill jag med det här? Skriva av mig antar jag. Ibland bubblar det över även för mig.

Är du intresserad av att lära dig mer? Då kan jag rekommendera dig att läsa de här blogginläggen också.

Höja formen på hästen

Sätta tryck i hästen

Kärt barn har många namn

Gå på tygeln

Hur bra red jag idag?

Kursstart idag och vi säger välkomna till alla nya elever. Jag har uppdaterat alla pågående kurser och i många av dem så var det sista lektionen idag. Så nu väntar ridprov 🙂. Jag ser verkligen fram emot att få se er utveckling, jag har sagt det förr men jag säger det igen. Det är en ära att få följa er under så här lång tid. Inte många har tålamodet att gå en så här lång utbildning, det är lite unikt i en tid där det är kutym att snabbt köpa sig fri från ett problem. Ni har kämpat er igenom med ett tålamod man sällan ser idag. Sträck på er, ni är bäst .