Det finns så otroligt mycket vi kan göra med våra fyrbenta vänner. Jag har studerat och tränat på väldigt många olika inriktningar utan att egentligen specialicera mig på någon gren. Men med tiden har jag kommit på att det fanns en mening med att jag hoppade från gren till gren. Enda röda tråden jag själv kan komma på att jag följt är rörelsemekanik och kommunkation. Det är två enkla ord som innehåller så otroligt mycket.

Vi bortser från mina första ridår som jag tillbringade på ridskolor och senare med en shettis/russ korsning som lärde mig att ramla av och landa på fötterna med tyglarna i handen. Jag tror jag ramlade av typ 900 gånger eller så första året jag red henne 🙂

Rörelsemekanik började jag egentligen studera under de 10 åren jag aktivt jobbade med travare. Travare har ett slitsamt arbete, de får lätt ont och blir slitna. Ju snabbare man kan se var/om de börjar bli slitna ju snabbare kan man reparera detta. Det gäller att studera rörelsemönster när man kör hästen, hela tiden. Där lärde jag mig se benen på hästen, hitta ”fel” där. Sen lärde jag mig att känna på benen för att hitta små varningstecken på att en häst börjar få ont i en led.

Så travet gav mig känsla för hästens ben, både via ögon och händer. Dessutom så fick jag en väldigt bra hand då handen ju är det enda man har att tillgå när man sitter i en vagn bakom en häst.

Åren med travare gav mig även balans då jag red dem väldigt mycket i galoppsadel. Balans är väldigt bra.

Dock handlade ingenting här om kommunkation, det jag höll på med var inte på något vis hästvänligt, snarare tvärtom. Jag skäms för mycket av det jag höll på med då.

Ramlade in på vanlig ridskoleridning efter travet. Där lärde jag mig i princip ingenting som jag har nytta av idag. Möjligtvis att jag fräschade upp kunskapen om de olika ridvägarna man rider på en ridbana. Jag lärde mig att hålla ner hästens nos (även om jag var väldigt duktig på det redan innan *skäms*) och jag lärde mig också att rotera en hästrygg, det som kallas att ställa hästen i nacken. Jag lärde mig detta helt otroligt bra så jag bestämde mig för att fortsätta på denna bana inom en ridkonst där all skolning utgår från rotation.

Där förfinade jag min kunskap i ämnet och mina hästar roterade runt mig så lydigt så.  Till slut såg de ut som en tavla av Picasso typ, sådär konstigt som man ibland kan se gamla, gamla målningar på stridshästar där de har helt absurda vinklingar på kroppen. Antar att de tavlorna är målade på samma vis som man målade kvinnor på den tiden, där man överdrev kurvor och vinklar. Det fanns ju ingen kamera på den tiden och ingen häst hade klarat av att stå så där som på tavlorna så lång tid som det tog för målarna att rita av dem så man studerade nog riktiga hästar och sen förskönade man det hela när man målade så att det skulle bli kurvigt. Människan gillar kurvor, det är naturligt. I naturen är allt kurvor, det är naturligt, i naturen finns inga raka linjer förutom möjligtvis horisonten.

Men skolorna var alltid ett problem, hästarna var OLYDIGA, de skolade sig inte alls. Och jag började få vansinnigt ont i min rygg och hästarna likaså.  Jag bad om hjälp med detta av olika tränare men de sa bara att jag skulle fortsätta rida skolor. Så det gjorde jag tills min häst verkligen, verkligen började bli roterad och tjurig och bråkig. Min sadel satt så otroligt snett och jag visste inte hur jag skulle komma till rätta med detta. Det ryggonda blev värre. Jag skaffade en Islandshäst för det gjorde för ont i min rygg att rida travare. Islandshästen blev också utsatt för rotationsarbete. Tills även han blev bråkig. Och min rygg SKREK och jag var i princip sängliggande av smärta stor del av min vakna tid.

En veterinärcheck av hästarna visade hovbroskförbening av obotlig art på min stora och spattvarning på min Islandshäst. Jag tog bort den stora för han led så otroligt mycket av det (skäms idag att jag lät han gå så länge).

Jag sökte mig ifrån rotationstränarna och började rida för vanliga Islandstränare. Där lärde jag mig att dra och slita hästar i munnar. Det var inte speciellt roligt. Jag mådde rent ut sagt illa efter varje lektion trots att jag red för landslagsryttare som man ju kan tro borde vara det bästa.

Min rygg gjorde ont, ont, ont. Ryggskotten avlöste varandra. Min ena arm och mitt ena ben tappade all känsel, min höft skrek av smärta dygnet runt.

En röntgen visade på 2 diskbrock och en utsliten höftled. Något måste göras…. Jag letade och fann en dam. Som gav mig livet tillbaka kan man säga. Hon lärde mig varför min sadel alltid åkte på snedden, varför min häst alltid var bråkig och osamarbetsvillig. hennes mantra var ”Hästar är vänner, inte fiender”.

Det är ett otroligt bra mantra. ”Hästar är vänner, inte fiender”

Jag tänkte på detta mantra i helgen när jag för ovanlighetens skull bevistade en tävling. jag klarade av att vara där i typ 20 minuter. Ryttarna såg ut att hata sina hästar. Så fort hästarna lydde ryttarens sits och lydigt fortsatte gå fast ryttarens händer sa stanna, där de lydigt sprang fortare och fortare i traven fast ryttarens händer försökte få den i galopp, där de lydigt körde upp sina huvud varje gång ryttarens sits bad dem att göra så… Ja ni förstår. All kommunikation bestod av att bestraffa hästen när den lydde sin ryttares kropp. Bestraffningen skedde genom att dra hästen i munnen på olika vis, småryck, storryck, fasthållning….. Även sittbenen användes som bestraffning och såklart en massa sparkar i hästens sidor.

Hästar är så snälla, de ÄR verkligen våra vänner. Tänk om de bestraffat oss på samma vis som vi bestraffar dem…. Då är de helt plötsligt PROBLEMHÄSTAR.

Jag åkte hem. Och tänkte på helgen som varit, när jag och en elev satt och pratade om att tänk om folk visste hur kul man kan ha med sin häst när inga problem finns. Det är liksom normalt att ha ”bråkiga” hästar. Men onormalt att ha snälla hästar…….. Konstigt….

Jag har förstått att många som ska gå en kurs hos mig känner sig nervösa för att bli dömda, eller för att de rider för dåligt för att kunna gå en kurs o.s.v. . Därför tänker jag berätta om hur mina kurser fungerar.

Vi startar på morgonen med lite inomhus teori. Jag berättar en massa saker och sen använder jag vissa övningar utan häst för att ni bättre ska kunna förstå det jag berättar om. Det är en sak att lyssna på vad någon säger men enligt min åsikt så måste man också få en form av egenupplevd AHA upplevelse för att verkligen kunna FÖRSTÅ.

Till min hjälp använder jag tex papper/tavla och penna för att illustrera saker

Ibland går vi ut och ”leker häst” utan häst för att lära oss förstå hur hästar uppfattar olika saker vi gör för att träna dem

En sadelbock använder jag för att lära er att hitta saker i vår sits på en häst som garanterat står stilla hur länge som helst.

När det sen kommer till ridningen så är det i början ingen speedupplevelse direkt.

Första fokus är att med hjälp av inre kroppskontroll på sig själv få hästen lösgjord, släppa på dens manklås, skola dens rygg att bära ryttaren.

Men…Bara för att man går en kurs och få verktygen så innebär det ju såklart inte att alla verktyg funkar perfekt på en gång utan då måste man ju såklart hem och öva på dessa.

Det här är kurser som totalstruntar i hästen och ger fullt fokus på ryttaren. En kurshäst måste alltså vara lugn och bara gå omkring och vara ridlärare. Hästens jobb är att vara ett kvitto.  Man kan känna på hur dens rygg rör sig, om huvudet åker upp eller ner, om den går snabbare, långsammare, om den blir gladare, lugnare etc. Oftast blir hästarna väldigt mjuka efter en sån här kurs.

Ibland händer att ryttare är på mina kurser av fel anledning. Man vill egentligen inte lägga ner tiden på att lära sig det här jag lär ut. Man vill rida så som man gör för andra tränare och då börjar oftast dessa ryttare känna sig ostimulerade och uttråkade. Här fokuseras det ju på en enda sak under en hel lektion. Det kan vara tråkigt för de som redan kan allt.

Dock har jag märkt att oavsett nivå som ryttaren befinner sig på så får hon ut väldigt mycket av en sån här kurs OM hon vill lära sig nya saker. Jag har ryttare på allt från skogsmullenivå till SM nivå i olika grenar. Jag har ridlärare i olika discipliner med all utbildning du kan tänka dig och de är oftast lyriska efter en kurs. För den som VILL lära sig saker är det här kurser som är helt underbara.

För dig som egentligen mest vill höra hur bra du redan är på det du gör, eller som vill ha beröm för din häst som kan allt, eller som vill jobba på galoppombytena etc så kan jag garantera dig att du blir grymt besviken.

Jag behandlar ALLA som nybörjare, lär alla samma saker (dvs absolut basic grundgivning) eftersom jag vet att ryttarens egna utbildning gör att man får ut det man behöver av en lektion/lurs. Alla oavsett nivå har guldkorn/russin att plocka på en kurs.

Många kan resonera som så att jag rider faktiskt MSV, så jag VILL INTE /HAR INTE TID/BEHÖVER INTE lära mig sånt här utan det jag har problem med är mina galoppombyte.

Jag håller med. Du har säkert problem med dina galoppombyte. Helt klart. Min ambition är dock att tillverka elever som inte har problem med vare sig Galoppombyte eller Levad eller Piaff , eller Tölt eller skogsmulleri etc. Det är vad jag sysslar med. Bygger ryttare som sen kan bygga hästar som inte har problem utan det är bara att rida på.

Problem finns inte. Det är VI som skapar problem.

Mina elever försöker inte åtgärda problem hos hästen eller leta fel på dem.  De lär sig rida så att de sen kan lära sin häst bli en ridhäst.

Sååå. Se till att du inte anmäler dig till mina kurser om du inte är beredd på att vara nybörjare. Du kommer garanterat att hata varenda sekund av mina kurser om du inet är beredd att vara nybörjare igen. //Linda

Klicka på respektive event för att hitta kontaktpersonen. Vill du starta ett eget event så är jag bokbar alla vardagar hela sommarlovet. kontakta mig då på libecatering@gmail.com . Jag håller inga privatlektioner, enbart mina kurser.

Hittade en intressant film om hur man lugnar en stressad häst…… Men den är fel, fel, fel…..  hästen är stressad absolut men det beror ju på att den har SIS (skit i sadeln). En häst går som vi säger åt den, den härmar vår hållning. Om man kör fram underskänkeln så här och låser sitt knä och sin vrist så ber man hästen att göra detsamma. Att gå med spikraka ben och försöka balansera en människa på sin rygg innebär att hästen måste lägga all sin vikt på frambenen och då kommer den att luta, dvs bli framtung.

Att vara framtung (gå på bogarna) innebär att frambenen kommer att hamna långt in under hästen och eftersom hästen har en stor extravikt framtill i form av en lång hals med tillhörande huvud (väger kanske sisådär en 70 kg eller så) så kommer den om den slappnar av att ramla framlänges. Självklart vill ingen häst ramla framlänges och då har hästen två val. Antingen kör den upp huvudet och skaffar sig en underhals. Det är hästens sätt att flytta lite vikt från framdelen till bakdelen. Det är dock inte ett hälsosamt sätt ur uppbyggningssynpunkt. Dock är ju denna häst hindrad från denna manöver eftersom ryttaren har allt fokus på att få den att hålla ner sitt huvud.

Då har den bara alternativ 2 kvar, dvs att konstant springa ifatt sin egen balans. Det är det den sysslar med på denna film. Om den stannar så kommer den att ramla framlänges om den inte få lov att köra upp huvudet och skaffa sig en underhals. Och det hindrar ju ryttaren den från att göra.

Det ryttaren skulle ha gjort är att böjja sina knän och slappna av i vristerna så hade hästen lugnat sig direkt. Jag brukar säga att man ska släppa upp gaspedalen (underbenet).

Det här är en form av lång och låg som är direkt skadlig för en häst. Och dessutom totalt meningslös.

Vad som är kul att kolla på om man vill lära sig rida är ryttarnas ben. När man rider har man alltid ett hårt ytterben och ett mjukt innerben. Beroende på vilken rörelse man vill be hästen göra placerar man dessa hårda respektiva mjuka ben med olika vinkling ut från hästens sidor. Det är alltså en EXAKT placering, rotation och hårdhetsgrad på benet som berättar för hästen vad den ska göra. Sittbenen är med i leken också men det kan ni inte se för det är så smått. Man har endast två totalt likadana ben när man tex rider ökad trav rakt fram på medellinjen. Annars håller man benen olika längs hästens sidor. Det är ett tydligt språk som hästen förstår.

Sen tar ni med er denna insikt och studerar vanlig ridning, både på tävling och på ridskolenivå och på ekipage som tränar. Då blir det helt och klart tydligt varför hästar har svårt att ”lyda” oss människor. Vi berättar ju inte vad de ska göra. Vi kan tex ha två mjuka innerben och ändå be hästen göra en sluta, eller en skänkelvikning, eller gå på en volt..Eller så kan vi försöka få till en böjning med hjälp av ett innerben på utsidan och ett ytterben på insidan?!?!?! Det förvirrar hästar. De lyder oss gärna om de förstår oss.

Jag mår otroligt bra nu. Jag försöker ju sprida god ridning och eftersom jag bara varit igång några månader så har det inte hunnits med speciellt många återbesök hos elever. Jag har mest startat upp nya grupper av kunskapstörstande elever och inte återsett speciellt många av dem förrän nu den sista tiden. Vid första besöket är de flesta väldigt okoordinerade och omedvetna om sin kropp. De vinglas och det juckas och kroppsdelar verkar leva sitt egna lilla liv. Steg 1 i att lära sig rida är ju att ta kontroll över den egna kroppen.

Ridning innebär ju att kontrollera en annan varelses kropp. En varelser som väger sisådär ett halvt ton. Det säger ju sig själv att om man inte har koll på sin egna kropp så är det i princip omöjligt att med sin egna kropp kontrollera en annans kropp.

Så länge man inte kan kontrollera sin egna kropp så är ju de enda verktygen man har för att kontrollera den där andra varelsen de där grottmänniskoredskapen  armar och ben. Med dessa kan man bända och sparka lite för att be det halva tonet att ändra riktning, fart och gångart. Sparkar man lite mer så går det fortare, drar man lite mer så går det saktare. om man drar och sparkar växelvis så kan man få det där halva tonet att under protest förflytta sig i sidled, antingen i form av en ostbåge som går på snedden (jag tror det kallas öppna i folkmun, eller möjligtvis skänkelvikning eller kanske sluta?!?!). Är man riktigt ihärdig med armarna så kan man även få till en form av dubbel ostkroksform sett från sidan också, då har man en ostbågsform med böjen nedåt som man sitter på och sen kan man få hästens hals att bilda en ostbåge åt andra hållet. Det kallas tydligen dressyr och att gå i form har jag fått förklarat för mig.

Det är inte så svårt, det kräver bara att man inte har något emot att be en annan varelse att göra saker som gör att den att få ont i hela kroppen. Ett visst mått av empatilöshet krävs dock av ryttaren. Det kräver också en ganska stor plånbok hos ryttaren. Det uppkommer en massa utgifter till följd av denna sorts ridning i form av veterinärer, kiopraktorer, massörer, nhtränare, specialbett, special sadlar, specialträns etc.  Ofta måste man dessutom köpa en ny häst ganska ofta eftersom den gamla går sönder. Fast det kallas inte att den går sönder. Man brukar säga att man växt ifrån hästen, eller att hästen inte lever upp till ryttarens krav. Men är man rik så kan man ju unna sig såna här trevliga små extrautgifter. Det kostar att ligga på topp brukar man väl säga?

De ryttarna som söker sig till mig, de får dock lära sig betydligt svårare saker.  De får lära sig RIDA. De får lära sig hur man med minsta motståndets lag får ett halvt ton häst att dansa helt frivilligt. Det är alldeles underbart att se. Häst och ryttare ser ut att vara ett med varandra. Inga hjälper syns. Och det konstiga är att inga hästar bråkar eller går med huvudet i vädret och letar efter saker att hoppa åt sidan för. De bara går där och går liksom. Alldeles lugna och avspända och fokuserade. De känner helt plötsligt inget behov av att korrigera sin ryttare längre eftersom ryttaren inte stör dem eller skadar dem.

Vad inte många verkar veta är att när hästen letar faror att hoppa åt sidan för så är det hästens sätt att distrahera ryttaren från att sluta med det ryttaren gör eftersom det inte känns speciellt trevligt för hästen.

När hästen kör upp huvudet när man tar i den så är det hästens sätt att berätta att det gör ont i dens mun när du tar i den.

Om hästen har huvudet uppe alltid så berättar den för dig att du sitter och svankar på dens rygg. Svankar man så juckar man när hästen rör på sig och då är man som en svallvåg på hästens rygg. Det är otroligt svårt och obekvämt för en häst att röra sig naturligt när ryttaren inte sitter stilla där uppe.

Om hästen går som en ridskolehäst med halsen så berättar den för dig att du sitter snett på den, att du får den att behöva skaffa sig SI ledsproblem för att kunna bära dig.

Om hästen virrar omkring och är allmänt ofokuserad så berättar den för dig att du är virrig och ofokuserad.

Hästar gör som vi gör, oavsett om vi vill det eller inte. Det funkar så om man sitter ovanpå en annan varelse. Den som är underst får liksom försöka balansera upp det hela. Det är ren och skär logik.

Om jag återgår till det jag skulle säga från början så har jag nu alltså börjat återkomma till ganska många elever och det är mirakulöst att skåda. Hästarna är glada. Hästarna är lugna. Hästarna är lydiga. Hästarna är smidiga och lösgjorda. Och människorna på deras ryggar bara sitter där och sitter och gör ingenting alls mer än att se väldigt eleganta och stolta ut. De är ingen svallvåg utan de är ett med sin häst. Precis så som det ska vara.

Det ska bli så otroligt kul att börja utveckla dessa ryttare ännu mer, att få dem att börja RIDA.

Min resa har börjat och mina elevers resa också 🙂