Det är ofta väldigt stort fokus på vad hästar ska göra när vi tränar dem. De ska sätta under sig med bakbenen/t, de ska gå fram, de ska spåra, de ska rakriktas, de ska gå fram, de ska böja sig, de ska upp i formen (men ner på tygeln?!?!) de ska forma sig, de ska gå fram, de ska ha spänst, de ska ha power, de ska gå fram, de ska vara lösgjorda, de ska gå fram..
Ser ni att en sak återkommer konstant? Gå fram!!!
Varför tjatar jag om det så ofta? Tja, allt jag skrev ovan var sådant jag plockade upp från en ryttares hjälpgivning under 2 minuter!!!
Under morgoncyklingen så åkte jag förbi en paddock och beskådade fascinerat en häst, en oerhört snäll häst måste jag tillägga, som fick alla de här direktiven till sig.
Man behöver ju inte vara Einstein för att räkna ut att den här ryttaren var iförd sporrar och hästen var iklädd dubbla munkorgar. Dessa två attribut är nämligen symptom på alldeles för mycket hjälpgivning.
En bra grundregel är att om hästen/bilen, cykeln inte går fram så är det smart att ta bort bromsen, det som hindrar fart. I fallet med häst så är saker som hindrar fart en kort tygel, en icke lösgjord häst och munkorg men framförallt en ryttare som har lärt sig fel.
Det är däremot inte alls särskilt smart att gasa mer om bromsen fortfarande ligger i, (det är det man gör om man använder sporrarna som en gaspedal på en enligt ovan bromsad häst)
De flesta har säkert läst på hästforum att hästen går bra och kan ridas på mjuka hjälper ända tills man börjar ställa krav på form, då börjar hästen protestera och då behöver man tips på bett som hästen inte protesterar mot.
Jag tänker att vilket bett som helst borde gå bra så länge man inte använder det som en grej man drar i för att få hästen att jobba 😉 Men vad vet väl jag?
Uppenbarligen så ligger gamla felaktigheter kvar, i ärlighetens namn så lärs de ut redan på ridskolan…. Vilket är så oerhört sorgligt att jag blir helt ledsen bara jag tänker på det.
Det är hästen som ska komma fram till ryttarens hand, då blir det fint och bekvämt för hästen.Det är INTE ryttaren som ska dra handen bakåt tills man får en kontakt, då blir det obekvämt för hästen och den kommer att börja gapa, lägga huvudet på sned, vifta med tungan, tugga hysteriskt på bettet, dvs uppvisa det beteendet som gör att ryttaren känner ett behov av att byta bett.
Det är inte bettet som är felet, det är den som drar i bettet som är felet.Som tur är så är det ju aldrig för sent att lära sig nya saker.
De flesta av oss som pratar om och undervisar i ett snällare sätt att rida har själv genomgått ett långvarigt förändringsarbete eftersom de flesta av oss tyvärr lärt oss fel från början.
Det är svårt att lära sig göra en sak på ett annat vis men lätt att lära sig en ny sak. Invanda rörelsebanor tar tid att lära om. Men det är aldrig för sent att lära sig och det är faktiskt ganska kul att lära sig, iallafall efter att man kommit över den första tveksamheten i form av att man helt plötsligt känner sig som en nybörjare igen. Den känslan kan vara lite psykiskt jobbig.
I Logisk Ridning så utgår vi ifrån att allting börjar i ryttarens bäcken. Bäckenet styrs av hjärnan. Därför handlar Logisk Ridning i mångt och mycket om att skapa många förbindelser mellan bäcken och hjärna.
Denna förbindelse gör det sen enkelt att styra resten av kroppen, den är liksom grunden för kroppskontroll.Vi har Onlinekurser för dig som gillar att ostört träna i eget tempo på hemmaplan.
Vi börjar alla med Grundkurs ridning som är den kursen som skapar den första bäcken-hjärna förbindelsen. Läs om ridkurserna här
För dig som vill träna för instruktör så har vi ett flertal ute i vårt avlånga land. Vissa av dem kan du träna online för dessutom. Du hittar alla instruktörer här