Är du en ta sig runt buggar ryttare?

Ibland tänker jag, undrar om ni verkligen förstår det jag försöker förmedla. Förstår ni varför jag utbildar mina elever i de mest konstiga detaljer? Varför lär jag er inte mer om hur man rider på riktigt undrar ni kanske? Varför allt detta pillandet med detaljer, varför måste ni fokusera på att känna en massa obetydligheter?

Då ska jag berätta en historia om en dam. Hon hade presterat väldigt bra på dressyrbanan med sin gamla häst, ett välutbildat halvblod som hon köpte som läromästare på äldre dar. De gjorde alla roliga saker, byten i varje, piruetter etc. Men åldern tog ut sin rätt och hästen fick pensioneras och till slut tas bort. En ny lovande unghäst köptes, en s.k påläggskalv. Damen hade planer på att nå långt. Dock var det väldigt mycket fel på hästen trots att den hade kanonstam, kanonexteriör och trots att en fantastisk dressyrryttare hade haft den på inridning i flera månader, tre om jag inte minns fel. Enligt veterinärerna som undersökt den vid köpet, röntgat och kollat på alla vis man kan kolla en häst på så var det inga fel på den.

Ändå så ville hästen inte arbeta som den skulle. Den verkade hatade dressyr. att rida ut på den var ett helvete, den gick inte ens i form i traven och den galopperade inte rakt utan mer som en fyllehund. När man krävde eftergift av den så protesterade den hej vilt.

På rekommendation av folk i stallet så inköptes ett pessoabett när den började rusa och sticka. Dubbla nosgrimmor sattes på. Damen kom på att hon hade svårt att trampa ner hälarna så hon köpte sig ett par svindyra stigbyglar med stötdämpning i som dessutom kunde vinklas så att hälen hamnade neråt. En tränare hade bett henne rätta på sin rygg vilket damen hade svårt för så hon köpte sig en slags väst som på något magiskt vis gjorde underverk för hennes hållning genom att dra bak axlarna. Dock hade hästen fortfarande problem med typ allt som en dressyrhäst ska kunna. Damen fattade inte vad det var för fel på hästen, damen gjorde ju exakt så som hon gjort på sin gamla häst och den gjorde minsann byten i varje. Tränare efter tränare kontaktades, till slut hittade hon DEN tränaren. De kom fram till att hästen gick bäst på kandar, då kunde den dressyr. Problemet med att det inte gick att rida ut på den löstes enkelt med att helt enkelt inte rida ut.

Men en dag, då bara exploderade hästen, damen flög i backen och bröt en massa ben. Hästen vägrade efter det att släppa upp någon på ryggen, lynnesfel måste det vara. Något fel som veterinärerna inte hittade. Nu går hästen i en hage och väntar på..tja, jag vet inte…

Jag som följde det här lite från sidan, såg dock det här komma. Damen var ingen fantastisk dressyrryttare och den nya unghästen var fantastisk, en drömhäst. Damen var inte bara inte en dressyrryttare, hon var faktiskt knappt att räkna som ryttare. Hon vara typ en dam med riskolekunskap i bagaget som köpt sig en fantastisk välutbildad dressyrhäst, en häst skolad av en äkta hästmänniska, en sån häst som på riktigt lärt sig allt man ska kunna om man är en dressyrhäst. Denna dressyrhäst gissade sig till vad hon med fumliga ridskolehjälper bad den göra och så gjorde den det.

Problemet var väl egentligen att hästkunskapen saknades hos ryttaren. Att rida roliga saker på en häst som någon annan skolat är en sak, men att själv skola en unghäst att bli en dressyrhäst, det är en helt annan sak…. Man kan inte bara sätta sig på en unghäst och be den göra saker.




Vi kan jämföra det med en dator. Nu är inte datorer min starka sida men det lilla jag kan är att det finns programmerare som gör så att såna som jag kan använda en dator. De kan kallas datorvärldens beridare.

Ibland finns det sämre programmerare som gör ett program fullt med buggar. En bugg innebär typ att om man går till en viss grej i programmet via en viss väg så hänger sig hela skiten. Man kan antingen programmera om hela programmet eller så kan man lära sig att ta sig runt buggen, så att det kan användas ändå. Det blir lite jobbigare men slutprodukten blir densamma, det vill säga det kunden ser. Men bakom det kunden ser så är det kaos. En sån programmerares motsvarighet i ryttarvärlden kallar jag de som köper sig massa utrusning för att korrigera fel eller att använda övervåld och tvinga in hästen i en viss form. Slutresultatet blir det samma men under ytan, dvs inuti hästens kropp så blir det kaos.

I min värld så finns det tre typer av hästfolk.

Programerare;De som skapar hästar som kan allt, buggfria

”Ta sig runt buggar”-ryttare: De som löser fel genom övervåld eller att sätta på utrustning som döljer felen

Användare: De som kan åka runt på en häst som tränats av en programmerare

Men vad händer som en häst som är utbildad av en ”ta sig runt buggar ryttare” köps och används av en Användare?

Det blir typ helt galet.

Så, var vill jag komma? Det jag lär ryttare är att bli programmerare. För att kunna programmera en häst så måste man till fullo känna till systemet. Man måste veta att när det känns så beror det på att…..Och då måste jag backa till… för att kunna programmera bort buggen. Men om man inte ens känner buggen, hur ska man då kunna få bort den?




Om vi jämför med om du läser en utbildning som gör dig till en datorprogrammerare. Utbildningen är på 4 år. Vad tror du händer om du programmerar något efter 2 års utbildning? Kan man kanske gissa att resultatet inte blir strålande? Samma som med ”hästprogrammering”, man bör gå hela utbildningen, man bör inte gå halva och man bör inte studera endast var tredje lektion, s.k russinplockare. Man kan då gissa att programmet blir fullt av buggar.

Grejen med hästar är att de är levande och tänkande individer. De är vingliga och oprogrammerade som små. Som en dator utan operativsystem, typ.

Säkert har vi alla någongång kämpat med de där vingliga unghästarna… Det vinglas och det far åt alla håll och kanter. Ofta får unghästarna ta väldigt mycket bråk i sina känsliga munnar för att de är vingliga. Till slut, när man bråkat tillräckligt mycket med dem så blir de mindre vingliga. Oftast så har man dock behövt stänga till munnen på dem med en nosgrimma och många onödiga bestraffande skänkelhjälper har tagit bort lite av unghästens arbetsglädje. Dessutom så har unghästen försetts med skydd på benen eftersom den slår sig på kotorna.

Men vet ni vad? Det är helt naturligt att unghästar vinglar. Man behöver dessutom inte bråka med dem för att de ska sluta med detta. Att gå över cavalettibommar är ett av sätten, så enkelt att till och med ett nyinridet barn på en nyinriden unghäst kan klara det. Givetvis finns det andra sätt, det viktigaste ordet är FRAM.

Vet ni varför de vinglar?

Man kan enkelt bota detta med hjälp av att växelvis såga, då hindras ofta detta helt naturliga skruvande med bakbenen och det känns skenbart bättre. Dock är det inget trevligt tillvägagångssätt. Det ger ingen direkt skolning av hästen heller. Dock så ger det ofta en massa led och muskelskador.

Men genom att lära sig varför hästen gör det, sen hur man åtgärdar det så får man en unghäst som trots brist på både benskydd och nosgrimmor enkelt gör vad som krävs av den, dessutom glatt och villigt så har man skapat en häst som är välvilligt inställd både till människor, bett och arbete. Och detta helt utan att den får ont i sin kropp.

Såååå, slutsats, lär dig mer om VARFÖR hästar är dumma så kommer du fram till att de är inte alls dumma, de bara gör som de är födda för att göra. Jag lär er hur man programmerar om dem, gör dem ”snälla”.

Det gör jag främst i Arbete vid Hand kurserna. Där har man fördelen att både kunna se hästen och lära sig påverka den på ett helt annat sätt än när man sitter på den. Här ser du mer info om dessa kurser.

Jag hoppas ni förstår vad det är ni lär er, ni lär er själva att lära hästar. Då kan ni enkelt ta med er kunskapen till nästa häst och nästa häst.

Att jämföra med att du endast försöker vara en dålig programmerar som tar dig runt buggarna, då tar du ju inte med dig någon kunskap till nästa häst utan då måste du göra likadant till dem. Det är därför som många ryttare säger sig ha sån otur med sina hästar, de får liksom samma skada på häst efter häst. Men ja visst ja, det är ju avelns fel, glömde fel 😉

Ta chansen att påbörja din utbildning till programmerare, både genom Ridning och arbete vid hand

Nåväl kära vänner, ha en underbar helg 🙂




Följ Lillans träning

lillan

Lillan är en 3 årig Welsh Cob som vi har fått följa från Scratch. Hon tränas av Kimberly som även är Logisk Tränare. Träningen börjades ungefär i slutet av hösten 2015 om jag inte minns fel.

I början så var det en helt vanlig unghäst. Ni vet, en sån där störig sak 😉 Att flytta bogarna på henne var ungefär som att vända på Titanic ;-), koncentrationsförmågan varade i hela 2,3 sekunder. Ja ni förstår, en helt normal unghäst. Jag hittar tyvärr ingen film på hennes unghästtendenser men iallafall.

Här ser vi Arbete Vid Hand 1, December 2015

Arbete Vid Hand 2, Maj 31 2016

Arbete Vid Hand 3, 6 September 2016

Rapport från Horsemanshipkurs 1
Första och andra lektionen var för mig riktigt bra. 3&4 också såklart men 1&2 har mer direkta effekter för mig. 3&4 är lite mer subtila och ”långsamverkande”. Jag har försökt mig på detta med flockstudier lite på egen hand tidigare men har haft extremt svårt att tolka vad jag sett. En skjuts i rätt riktning var definitivt välbehövligt. Det har hjälpt mig extremt mycket med min gröngöling på 2 år där hemma. Det är min första unghäst och ibland (rätt ofta 😉 ) känns det lite som att jag famlar i mörkret kunskaps och erfarenhetsmässigt. Jag känner mig dock inte osäker. Det vi kan det kan vi och det vi inte kan lär vi oss, nån gång 🙂 Eftersom jag känner så har jag bestämt mig för att gå långsamt fram med all hantering och skolning. Jag har inte så bråttom. vi blandar alldaglig miljöträning med lite inlärning av basic grejer som att gå i koppel, löslongering, uppbindning för skötsel och att hitta våra kroppar i kortkorta små pass. Och så tar vi pauser där vi inte ses på några dagar upp till en vecka.
Jag gör säkert en massa dumma saker när vi löslongerar eftersom jag inte är helt hundra på vad jag gör men jag tycker ändå vi hittat nått plan att prata på som vi båda förstår någorlunda. Tack vare flockstudierna så känner jag mig mer trygg i att tolka hennes intentioner. Det har blivit en enorm förändring om jag tänker tillbaka ett par år. Framstegen har väl kommit successivt men den där lektionen flyttade mig några trappsteg i snabb takt. Egentligen vet jag inte om jag hinner reflektera över exakt vad hon säger men jag upplever att jag på väldigt långt håll och i god tid hinner uppfatta om hon är närvarande , ute i det blå eller försöker styra mig och lyckas parera rätt okej. hon beter sig väldigt artigt när hon kommer fram när hon är lös. Nån gång har hon försökt flytta på mig, det känns på långt håll så då får hon inte komma närmre än 10 meter. I löst tillstånd på nära håll har vi lite status quo, jag flyttar inte på henne, hon flyttar inte på mig 😉 på långt håll flyttar jag på henne. Det är helt klart enklast för mig att upprätthålla min bubbla i alla situationer där vi är mer än nån meter ifrån varandra. I mer närkontakt slukar hon ibland min bubbla med sin egen och hennes bogar styr ibland showen. Det har blivit fantastiskt mycket bättre jämfört med när hon kom för nån månad sen (tack vare arbete vid handkursen) – om vi är inne i stallet eller i en inhägnad för där kan jag skapa lite distans. Svårare i det ”fria” när vi bara har ledrepets längd att spela på. det är ett dagligt tankearbete för att vara smart nog att undvika alla situationer där detta kan uppstå men det lyckas rätt bra.
Vi har gjort lektion 3&4 några få gånger. Det märks tydligt vilken del av kroppen hon vet minst om, just nu är det vänster bakdel. Om man tänker på benparen som diagonalt samverkande så är ju hennes högerbog extremt dominant så det hänger väl ihop antar jag. Allt jobb går alltid så mycket enklare att göra när jag befinner mig vid hennes vänstra bog men jag försöker göra allt liksidigt. Kanske blir det lättare om/när hon hittar sitt vänstra bakben. Men oj vad det började gurgla i hennes mage när vi gjorde det ?
Lite luddigt kanske men jag gillar kursen skarpt

Jag fick äran att under en helg hjälpa till med första uppsittningen vilket var helt odramatisk eftersom hon var så otroligt väl förberedd. Jag har åsikten att första uppsittningen sätter normen för hur man beter sig som ridhäst. Om hästen hoppar, skuttar och blir skrämd så har man förberett för dåligt. Det var som synes inte fallet här. Lilla fick en bra första uppfattning om hur livet som ridhäst är.
Juli 2016

Härefter så har ekipaget ingått som testpilot för mitt unghästprogram. Detta program kommer att bli tillgängligt för alla mina färdiga beridare sen. Det är ett program som ska skapa Skolhästar, dsv härliga välvilliga allroundhästar som man kan utbilda precis så långt som deras kapacitet sträcker sig.

Kimberly är ingen färdig beridare än, hon har två ridkurser kvar så vissa saker får hon tyvärr lära sig samtidigt som hon lär hästen vilket inte är optimalt men det har gått bra som tur är. Här installeras ratten, bromsen och gasen via enkel tömkörning.

20 September 2016

24 September 2016
Här övar de in övergångar skritt-trav under ryttare på enklast möjliga vis, genom att härma en annan häst. Vid hästträning gör man klokast i att använda sig av lektioner enligt minsta motståndets lag precis som i filmen.

16 November 2016. Fortfarande följer vi minsta motståndets lag, i detta fallet att alltid ha en annan häst på ridbanan. Unghästar känner sig tryggare då och får lite bättre framåtbjudning.Här har de en ”body wrap” på sig för att påminna hästen om att den har en hel lång kropp

18 December 2016 . Nu är vi så modiga att vi kan träna utan annan häst i ridhuset. Första passet där hästen får reda på att det finns en yttertygel som man kan söka sig fram till. Då blir de flesta hästar segare än koooola men det är ok. Jag tycker att den där långa osammanhängande Ponnyn liksom ser ut som en ridhäst nu. Hon börjar sitta ihop. Jag tycker att de här två har gjort det här väldigt bra med tanke på att ryttaren egentligen inte är färdig för att rida in en häst. Givetvis är det lång väg kvar men de är helt klart på G.