Inlärning Spansk skritt

Eftersom jag bodde i Spanien i 5 år så är det ju självklart tvunget att man lär sin ponny Spansk skritt :-). Det hör liksom till. Jag minns ett av mina starkaste minnen från Spanien, långt innan jag flyttade dit så blev jag inbjuden till ett stuteri i Benidorm. Jag blev uppslängd på en hingst och innan det var jag ganska kaxig, jag red ju liksom skitbra. Efter 5 minuter insåg jag att den här välskolade tjurfäktningshästen inte alls gick dit jag ville, utan han gick runt, runt. En förnedrande upplevelse. Beridaren petar sig på sin rumpa och pekar sen uppåt?!?! Ah… Ta upp sittbenet ur hans rygg. Jag hade nämligen som alla andre snedrumpade ryttare ett snett bäcken som hela tiden ber hästen att gå runt, runt…

Beridaren tyckte väl synd om den dumma svenskan så han ställde sig på marken bredvid hästen och till saken hör att han kunde ingen engelska och jag kunde ingen spanska… Men jag fattade att han bad mig sätta hästen i piaff. Ja visst sa jag och tryckte in bäckenet under mig. Poff sa det så ställer sig hästen lydigt i Levad. Den stackars beridaren ser ut att vilja slita mig ur sadeln men ger mig ett tecken som jag tolkar som driv. Så jag driver och den lydiga hästen gör lydigt några jämfotahopp på bakbenen… Hahahaha. Oj vad jag inte kunde rida då..

 

Men, eftersom inlägget ska handla om spansk skritt så kommer jag till det nu. Efter min förnedrande upplevelse i Picaderon så rider vi ut jag och beridaren på varsin hingst. Vi rider i berg som gör att jag absolut inte vågar titta ner. Sen kommer vi till en liten bergsby där det är någon form av tillställning för det är folk överallt. Beridaren förklarar hur jag får min häst i Spansk Skritt, ber mig stå kvar i ena änden av gatan och sen rider han bort kanske 100 meter, genom alla folkmassorna. Han vänder sin häst emot mig, visslar högt och ber mig gå med min häst i Spansk skritt mot honom samtidigt som han gör det. Spansk skritt involverar ingen avancerad bäckenteknik så det gick fint även för den här dumma svensken ;-). Folket på gatan kliver upp på trottoarerna när de vackra hingstarna går mot varandra med högt slängda framben. Hingstarna verkar bli eggade av det här och de kastar med frambenen mer och mer, bakbenen stampar, nackarna kröks. När vi är jämsides så skriker hans hingst till och min svarar. Den här känslan…. Som jag fick de där 100 meterna hoppas jag att alla ryttare i hela världen någonsin får uppleva. Den var magisk 🙂

Hittade några gamla bilder från det stället. Det var på den gamla goda tiden när man kunde ta på bilder. Om jag ska gissa så är det kanske 10-15 år sen eller så. Och nej, det fanns inga hjälmar i stallet vilket tog ett tag att acceptera. De försäkrade mig att de inte hade några dumma hästar utan bara bra ridhästar så jag skulle inte ramla av. Jag var ju då snabb med att påstå att hästar kan snubbla. Nej, var svaret, vi har ju bara bra ridhästar och bra ridhästar snubblar inte 😉 Hahaha. Nåväl, i fortsättningen tog jag med mig en hjälm dit 😉

Nåväl, spansk skritt skulle ju det här inlägget handla om. Jag måste ju självklart lära Ponnyn det. Jag började förra året och sen har jag gett henne totalt 4 lektioner inom detta.

Anledningen till att jag drar ut på det så är för att det finns inget värre än hästar som man skyndar på att lära spansk skritt eller andra saker som involverar att vifta på benen. Det är viktigt att alla benvifftande tricks lärs in under absolut lugn och ro och att man lär hästen att viffta på ett ben och sen ska den slappa. Du vill aldrig ha en serievifftare kan man säga ;-).

Serievifftare kommer att praktisera detta så fort den inte vet vad som ska göras, eller så kommer den att göra det när den vet vad som ska göras men tycker att det är för jobbigt att göra just det så den vifftar lite på frambenen istället.

Mardrömmen är hästar som lärt sig trampa med bakbenen (piaff) och spansk skritt och levad. När du ställer dig bredvid dem med en pisk så får du en påse gott och blandat. Skitsvårt att reda ut. Man vill alltid bara få exakt just det man ber om. Aldrig mer.

Så, låt det ta tid för att undvika att skapa en serievifftare 😉

Uppdatering, nu

En annan sak att ta hänsyn till är att det är lätt att få hästen att sprattla med frambenen men ypperligt svårt att få den att göra det med bibehållen höjd rygg. Det kräver styrka. Stryka kommer ju med åren så även där är det bra att vänta.

Nåväl, här ser ni hur jag har tränat min Ponny. Ponnyn räknas som femåring i år, ett sto. Träningspassen var samtliga bara ett par minuter långa och här ser ni dem alla. Mars 2015, April 2015, Maj 2015 och nu det sista i Februari 2016. Hon kom ihåg allting fast det gått så långt tid. Hästar har fantastiska minnen så man behöver aldrig oroa sig för att de glömmer saker. Eller så klart, om man piskar in konster i dem så glömmer de så klart men det handlar ju inte om inlärning då. När man lär en häst saker så måste det ske i absolut lugn och ro och man måste få hästen att känna sig stolt och duktig. Då fastnar det för evigt.

Ni ser att hon alltid lyfter sitt vänstra framben högre och snyggare. Det högra lyfts ofta bakåt och inte så högt . Det är inget man bör korrigera i frambenen utan det är hur hästens balans är . Den här hästen känner sig inte så säker i sin balans när hon lyfter sitt högra framben. Så då måste man stärka balansen i bakbenen och i resten av kroppen. När balansen är rätt så blir frambenen rätt. Den här hästen går helst i vänster galopp som ni säkert kan gissa av frambensrörelserna. Det är inte heller det så mycket att bry sig om just nu. Förvisso kan man enkelt bända ditt rätt galopp om man nu skulle vilja det men det är ganska osmart att göra det eftersom galopp är en böjd rörelse så om man tvingar dit en böjning (galopp) som inte understödjs av resten av dens kropp så skapar man ju obalans i hela kroppen.

Hästträning tar tid, Ofantligt med tid. Jag ser de tv första åren man tränar hästen som ett stort pusselbygge. Man måste fylla dens ram med pusselbitar, en massa pusselbitar. Som tex då spansk skritt. Men man kan inte förvänta sig några korrekta sammanhängande rörelser innan hästen har alla pusselbitar. Och det värsta är att sen när man gett den alla pusselbitar så måste man dessutom sätta ihop alla pusselbitarna, i rätt ordning och allt.

Så i min värld så ger man hästen pusselbitar i 2 år, det tredje året sätter man ihop pusselbitarna och på det fjärde året så kan man börja att avnjuta den färdigpusslade hästen.

Dock är det så att unghästar får inte bara bygga pussel. Det viktigaste för unghästar är att de rids FRAM, FRAM och ännu mera FRAM. Jag upplever det som att det är svårt att finna bägge idag. Antingen så rider man fram eller så bygger man pussel. Men grejen är att det ena fungerar inte utan det andra. Om man bara bygger pussel så blir unghästarna bakåttänkande och energilösa vilket är en stor nackdel när man ska börja använda pusslet. Utan energi blir det bara vingligt och trist.

Om man bara rider fram så blir det oftast väldigt stelt och styvt. Man har liksom inget pussel att börja använda så det blir liksom inget bra alls.

Nä, ush vad svårt det är att träna hästar hörreni 😉 Tur att det är så roligt .

Uppdatering. Nu, nästan ett år senare så har hon börjat bjuda till lite på den spanska fronten, läs mer i detta inlägg

Please follow and like us:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *