Nu har en omgång av vår Rid med fokuskurs körts och slutsatsen som många kommit fram till är att så länge man som ryttare lyckas hålla fokus på det som man ska göra och på vägen så är hästen snäll och lättriden och inte så brydd om spöken i buskarna och livsfarliga brevlådor. Många har lyckats förvandla hästar som är svåra att rida ut med till hästar som är lätta att rida ut med enbart genom att ändra på hur de tänker och på vad de tänker. Det låter ju fantastiskt eller hur?
” Fokuskursen har gjort stor skillnad! Jag är i vanliga fall otroligt duktig på att fokusera på katastroftankar i stället för något lite mera konstruktivt… ? Nu fokuserar jag på vägen o vad vi ska göra o katastroftankarna har liksom inte riktigt rum. ? Märkligt fenomen. Men det gör i alla fall allt mer avslappnat o liksom trevligare… ”
Det jag tycker är mest fantastiskt är att man börjar inse sin egen roll i det hela, det är sällan hästen som är nervös i sig själv men väldigt ofta hästen som är nervös eftersom hans ryttare är det. Detta gäller även om man befinner sig bredvid hästen. Hästen läser våra tankar som om vi vore en öppen bok vare sig vi vill det eller inte. Om vi vill rida ut så är det ju då en bra grej om hästen i våra tankar endast kan utläsa det här. Då kommer den att snällt gå rakt fram.
Om hästen läser det här ur vår hjärna så tja, du känner säkert till detta scenarie 😉
Vi måste kunna tänka en enda tanke och sen behålla denna tanke fast att det står en drake vid vägkanten, eh, jag menar brevlåda. Då kommer hästen att vara snäll och lugn att rida.
I ärlighetens namn så VET de flesta detta, och ändå så gör de inte detta. Då kan ju vän av ordning tycka att de är ologiska. Om man vet att en sak fungerar, varför gör man inte det då?
Det beror på att vi sällan styr våra egna tankar. Hjärnan är en lurig manick som inte alltid är logisk hur konstigt det än kan låta.
Det handlar om Automatiska tankar. Det finns liksom färdiga schema i vårt huvud som vi tar fram när saker händer.
Till exempel så när vi för en gaffel med mat till munnen så måste vi inte tänka aktivt på att öppna munnen och att tugga, det bara sker.
Eller om du går på en frysen sjö och isen börjar knaka oroväckande så är det en automatisk handling satt snabbt ta sig därifrån.
Eller om du sitter på en häst och ett lejon kommer springande, då kommer du förmodligen att be din häst att springa allt vad han kan.
Eller om det plötsligt dyker upp en soptunna vid en infart som aldrig stått där då är det logiskt att vi springer som om ett lejon jagar oss eftersom soptunnor som står där de aldrig stått förut är fullkomligt livsfarliga. Eller inte 😉
Det är det här som blir lite skumt. Du har kanske aldrig mött en soptunna på fel plats och kan således inte veta om den är farlig men ändå berättar du via dina tankar för din häst att den är farlig. Varför?
För att våra automatiska tankar, som är grundade på tidigare erfarenheter inte alltid har alla fakta. Det kan liksom vara tomt i det kognitiva schemat och då fyller hjärnan i saker på egen hand.
I fallet med soptunnan så tog den kanske ”oväntat föremål” och la ihop det med en traumatisk upplevelse från en semester i Afrika när man blev jagad av ett Lejon på en Safari. Lejonet var oväntat så det passar typ in. Hjärnan är tyvärr inte så kinkig 😉
Det finns många olika sätt som hjärnan fyller i luckor, i de flesta fall så är detta inte av godo för oss .
Det första man måste göra är att bli medveten om att vi har automatiserade tankar, sen kan man börja forska i vad och när dessa tankar går igång och då först kan man ignorera dem och istället fokusera på det enda vettiga när man rider, dvs FRAMÅT.
Det här ämnet är så enormt fascinerande tycker jag. Jag har jobbat med folks sitsar, dvs det mekaniska i ridningen i många år vilket är väldigt viktigt för att kunna rida bra. Men det är lika viktigt att man tänker rätt tankar och jag upplever nog att det är lättare att korrigera ryttarens sits än ryttarens tankar. Båda delarna behövs så vill man bli en bra ryttare så krävs fokus på båda sakerna. Jag har en känsla av att den här bloggen mer och mer kommer att gå över till ridningens mentala delar eftersom det är vad jag funderar mycket på numera.
Har du upptäckt dina ytterst frustrerande automatiska tankar än? De där som gör ridningen så svårt, särskilt när du ska rida ut eller jobba hästen i HELA paddocken och inte bara i ett hörn av paddocken.