Sagohästen

12042623_10207921910670127_8265780210156183211_nJag har onlinekurser men jag har också privatlektioner. Detta innebär att jag träffar i bästa fall mina elever 1-2 gånger per år. Det säger sig själv att det är helt meningslöst att träna 1-2 gånger per år. Man kommer liksom aldrig att komma i fas med varandra. Jag har själv förr i tiden tränat så, att jag en helg eller kanske 3 per år träffar min tränare. Men var alltid frustrerad eftersom man liksom förfaller mellan gångerna.




Men, här är onlinekursernas största grej. En gång i veckan så får eleven en instruktion som syftar på att lära ryttaren olika saker. Vi kan jämföra ryttaren med en snickare. En nyutexaminerad snickare. Han har ännu inte alla verktyg som behövs för att göra sitt jobb till fullo så han måste låna in verktyg, vissa jobb måste han leja ut till andra. Han saknar en helhet.

Mina onlinekurser syftar inte på att träna hästar. Men de syftar på att fylla ryttarens (snickarens) verktygslåda med bra verktyg för att utöva sin hobby/yrke. Dessa verktyg är aldrig till för att tvinga hästar att göra saker utan de är till för att träna ryttarens kropp att kunna göra saker. Främst med sitt bäcken. Bäcken är olydiga tingestar som ställer till mycket oreda om de placeras snett på en hästrygg.

Det sätter konceptet att träna för sin tränare endast ett par gånger om året i en helt ny dager. Mellan gångerna jag träffar ekipaget så tränar ryttaren järnet med sig själv och på någon vänster så hänger liksom hästen med i detta hela men då jag alltid riktar ryttarens fokus på att träna sig själv och att strunta i hästen så känner hästen aldrig någon press på sig att ändra på sig. Hästar är som bekant på samma mentala nivå som ett 6 årigt barn och vi vet ju alla vad 6 åriga barn gör när man säger åt dem att göra saker. De säger NEJ. De säger NEJ och de säger NEJ. Hästar är likadana. De gillar inte att bli beordrade att göra saker. Men vi beordrar aldrig hästarna att göra saker. Det vore ologiskt. Däremot så kan jag be ryttaren att ändra på sig, att göra saker med sig själv. Det är logiskt.

Träning måste vara regelbunden för att ge resultat. Ser ni bilden överst i inlägget? Det är 11 månader mellan första och sista bilden. Utvecklingen är magisk. Vi har ändrat hela hästens hållning. Man kan tex se på att han har fått längre avstånd mellan fram och bakben. Det är viktigt för att hästen ska våga trampa in med sina bakben under sig utan att behöva vara rädd för att trampa sig på sina framben. Hans underhals är försvunnen och halsen har blivit otroligt lång. Den förut knotiga ryggen har blivit mjuk och kurvig. Gissningsvis så har hans mankhöjd ökat .Bäckenet har vinklat om sig så att hästens bäcken sett från sidan ser smalare ut.vinklat bäcken




I juli denna sommar träffade jag ekipaget för första gången. Då höll jag några actionfyllda lektioner för dem där målet var att länga hästens överlinje och sidor för att få igång lite hälsosam rörelse i bål och bäcken. Vi travade även några steg för att jag skulle få se traven. Vi tränade inte traven eftersom hästen inte var i skick för att trava, Det var ungefär i samband med bild 3. Ryttaren hade då gått grundkurs skritt och grundkurs trav. Det vill säga totalt 6 månaders träning. Nu är ryttaren på tredje kursen, bogkursen och det fjärde fotot ovan är hur hästen ser ut nu.

Jag är sjukt imponerad av ekipagets utveckling. Var månne detta sluta?




Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *