Kimberly gästbloggar om hur du kan förbättra dina skänkelvikningar via detaljerna i din sits

Idag bjuder en av de Logiska tränarna, Kimberly på lite kloka funderingar.

Varför ska man hålla på med sitsträning egentligen? Och vad är sitsträning? Är det att bli longerad utan stigbyglar eller kan det vara så mycket mer? I min värld så är så mycket av ridning just sitsträning. Och det finns så många mer spännande världar att komma till än att bli longerad utan stigbyglar, även om det också fyller sin funktion.

Jag ska berätta om ett konkret exempel som hände förra veckan. Jag studerade ett ekipage som gjorde väldigt fina skänkelvikningar åt vänster, medan de hade en tendens att få rumpan att kliva före bogen när de flyttade åt höger.

Jag bad ryttaren känna efter hur hon satt i sadeln, om det möjligtvis kunde vara så att ett av sittbenen var längre fram i sadeln än det andra, dvs närmre hästens öron. Det är inte alltid man kan känna det, men denna ryttaren kunde det, och konstaterade då det jag såg – att hennes högra sittben var längst fram.

Jag bad henne med en ganska målande instruktion justera hur hon satt i sadeln. Hon behövde skifta vilket sittben som var längst fram för att tillåta bogen att flytta lättare. Sagt och gjort – sen gjorde de väldigt fina skänkelvikningar åt höger också. 😀

Vad ville jag säga med detta då? Jo, även om det jag beskriver ovan kräver en hel del redan upparbetad kroppskontroll hos ryttaren, så är det i detaljerna i sitsen som så mycket av hemligheten med ridning sitter. Och sitsträning är inte bara ”Lär dig sitta rakt på din häst” ”Träna dig stark avsuttet”. Även om det såklart också är viktigt. Det handlar minst lika mycket om att lära sig prata med hästen via sin kropp och sitt sinne.

Sitsträning kan bli en del av det dagliga jobbet. I sitsträningens värld finns så mycket mer att hämta än man generellt tänker.

Det här är också en av anledningarna till att vi logiska tränare lägger så stor vikt vid att lära våra elever detaljer. För kan man hitta dessa nyanser blir ridningen ännu mer spännande! Och effektiv. Det finns ett rätt känt citat – <i>Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig andra/nya resultat.</i> Med lite fantasi kan man översätta det till skänkelvikningen ovan. Man kan traggla och traggla på samma vis, men skänkelvikningen har väldigt svårt att förbättras om man inte uppdaterar någon detalj.

Så, vad kan sitsträning, eller i mina ögon är det egentligen ren ryttarutbildning och grundridning – hjälpa dig med? 😀

Please follow and like us:

Målet med mina kurser är att skapa ryttare som kan rida för de riktigt bra tränarna

För många, många år sedan så insåg jag att folk i allmänhet vill rida för de bra utländska tränarna. Jag älskade att åka och titta på dessa lektioner. I början. Sen skämdes jag lite å ryttarnas skull för jag såg hur ryttarna inte riktigt kunde följa tränarens instruktioner. Lektionerna gick mest ut på att få ryttarna att sluta inverka så mycket på hästen, dvs sluta rida med händer och fötter. De flesta ryttarna hade liksom ingen riktig nytta av att rida för de bra tränarna. Jag insåg att de behövde träna sin kroppsmedvetenhet först och sitt samspel med hästen. Mina kurser skapades för att skapa ”superryttare” som utan problem kunde ta avancerade instruktioner för fantastiska tränare. Ren och skär grundridning är mina kurser. Nu, många år senare så har jag äntligen börjat få bevis på att det fungerar som det var tänkt. Jag fick ett mail från en av mina fantastiska ryttare (som dessutom utbildar sig till Logisk Instruktör nu) som gjorde mig oerhört glad. Kan man ens få bättre bekräftelse på att man är rätt ute?

Hej Lindah!
Hoppas det är bra med dig! 
Jag vill ju bara berätta.. I torsdags kväll i förra veckan var jag och red min tredje lektion för Pedro Torres och det var såå kul! Jag hade min stora 5-åring med mig.
Det var så roligt, jag kan knappt förklara för dig men alla dina lektioner har ju varit helt fantastiska. Jag har ju inte alltid förstått hur viktiga de varit men det är så intressant nu tillsammans med instruktörsutbildningen. Ändå har man såå mycket mer att lära, kommer ju inte alltid ihåg alla grundlektioner heller. 
Pedro var imponerad! Nästan lite chockad faktiskt över hästens utveckling. Jag har ju bara jobbat på i min ensamhet med dina olika lektioner och oftast i skogen. 
Vi gjorde bl a skänkelvikningar. Jag vände rätt upp och sen fortsatte ut i skänkelvikning mot långsidan i samma varv. Jag gjorde det i en utandning och hästen bara följde mig, mjukt och dansant. Pedro bara log! Tror du man är glad eller?
Är det någon som förstår som man kan berätta för så är det ju du! Det konstiga är att det går inte att berätta för sina hästkompisar, de fattar inte. Förstår inte att det är grunden och balansen som jag jobbat med. Mer att jag har tur som har en så lugn och välbalanserad häst av naturen.

Men Pedro fattar! 🌟 Han var så imponerad över hur hästen följer mig utan att jag tar i honom. Hur positiv, lättlärd och välbalanserad han är. Han sa också att jag hade en sån talang och det fattar jag ju att jag inte har utan att allt arbete med dina kurser har börjat klicka in. Kände att jag vill dela det med dig som förstår och det är ju tack vare dig! 💗

Pedro sa också att han var imponerad på hur väl jag förstod det han förmedlade. Han var inte van vid det, folk har så svårt att göra som han säger. 
Så ett litet konstaterande, dina kurser fungerar! 👌🏻
Jag frågade om han ville prova honom och det gjorde han gärna. Det var så kul att se, blev ju nästan tårögd över min lilla kille som var så duktig. Han fick så många fina ord och klappar av Pedro. 

Please follow and like us:

Arbetet fortsätter med att uppdatera alla kurser i vårt nya klassrum. Alla som någonsin har gått en onlinekurs hos oss är varmt välkomna att gå om kurserna kostnadsfritt. Du registrerar dig på Nya hemsidan.

Du är också varmt välkommen till vår slutna grupp på Facebook, har du inte fått en inbjudan efter att du registrerat dig i nya klassrummet så maila mig eller skriv i forumet på kurssidan så fixar jag.

Please follow and like us:

Är du en ta sig runt buggar ryttare?

Ibland tänker jag, undrar om ni verkligen förstår det jag försöker förmedla. Förstår ni varför jag utbildar mina elever i de mest konstiga detaljer? Varför lär jag er inte mer om hur man rider på riktigt undrar ni kanske? Varför allt detta pillandet med detaljer, varför måste ni fokusera på att känna en massa obetydligheter?

Då ska jag berätta en historia om en dam. Hon hade presterat väldigt bra på dressyrbanan med sin gamla häst, ett välutbildat halvblod som hon köpte som läromästare på äldre dar. De gjorde alla roliga saker, byten i varje, piruetter etc. Men åldern tog ut sin rätt och hästen fick pensioneras och till slut tas bort. En ny lovande unghäst köptes, en s.k påläggskalv. Damen hade planer på att nå långt. Dock var det väldigt mycket fel på hästen trots att den hade kanonstam, kanonexteriör och trots att en fantastisk dressyrryttare hade haft den på inridning i flera månader, tre om jag inte minns fel. Enligt veterinärerna som undersökt den vid köpet, röntgat och kollat på alla vis man kan kolla en häst på så var det inga fel på den.

Ändå så ville hästen inte arbeta som den skulle. Den verkade hatade dressyr. att rida ut på den var ett helvete, den gick inte ens i form i traven och den galopperade inte rakt utan mer som en fyllehund. När man krävde eftergift av den så protesterade den hej vilt.

På rekommendation av folk i stallet så inköptes ett pessoabett när den började rusa och sticka. Dubbla nosgrimmor sattes på. Damen kom på att hon hade svårt att trampa ner hälarna så hon köpte sig ett par svindyra stigbyglar med stötdämpning i som dessutom kunde vinklas så att hälen hamnade neråt. En tränare hade bett henne rätta på sin rygg vilket damen hade svårt för så hon köpte sig en slags väst som på något magiskt vis gjorde underverk för hennes hållning genom att dra bak axlarna. Dock hade hästen fortfarande problem med typ allt som en dressyrhäst ska kunna. Damen fattade inte vad det var för fel på hästen, damen gjorde ju exakt så som hon gjort på sin gamla häst och den gjorde minsann byten i varje. Tränare efter tränare kontaktades, till slut hittade hon DEN tränaren. De kom fram till att hästen gick bäst på kandar, då kunde den dressyr. Problemet med att det inte gick att rida ut på den löstes enkelt med att helt enkelt inte rida ut.

Men en dag, då bara exploderade hästen, damen flög i backen och bröt en massa ben. Hästen vägrade efter det att släppa upp någon på ryggen, lynnesfel måste det vara. Något fel som veterinärerna inte hittade. Nu går hästen i en hage och väntar på..tja, jag vet inte…

Jag som följde det här lite från sidan, såg dock det här komma. Damen var ingen fantastisk dressyrryttare och den nya unghästen var fantastisk, en drömhäst. Damen var inte bara inte en dressyrryttare, hon var faktiskt knappt att räkna som ryttare. Hon vara typ en dam med riskolekunskap i bagaget som köpt sig en fantastisk välutbildad dressyrhäst, en häst skolad av en äkta hästmänniska, en sån häst som på riktigt lärt sig allt man ska kunna om man är en dressyrhäst. Denna dressyrhäst gissade sig till vad hon med fumliga ridskolehjälper bad den göra och så gjorde den det.

Problemet var väl egentligen att hästkunskapen saknades hos ryttaren. Att rida roliga saker på en häst som någon annan skolat är en sak, men att själv skola en unghäst att bli en dressyrhäst, det är en helt annan sak…. Man kan inte bara sätta sig på en unghäst och be den göra saker.




Vi kan jämföra det med en dator. Nu är inte datorer min starka sida men det lilla jag kan är att det finns programmerare som gör så att såna som jag kan använda en dator. De kan kallas datorvärldens beridare.

Ibland finns det sämre programmerare som gör ett program fullt med buggar. En bugg innebär typ att om man går till en viss grej i programmet via en viss väg så hänger sig hela skiten. Man kan antingen programmera om hela programmet eller så kan man lära sig att ta sig runt buggen, så att det kan användas ändå. Det blir lite jobbigare men slutprodukten blir densamma, det vill säga det kunden ser. Men bakom det kunden ser så är det kaos. En sån programmerares motsvarighet i ryttarvärlden kallar jag de som köper sig massa utrusning för att korrigera fel eller att använda övervåld och tvinga in hästen i en viss form. Slutresultatet blir det samma men under ytan, dvs inuti hästens kropp så blir det kaos.

I min värld så finns det tre typer av hästfolk.

Programerare;De som skapar hästar som kan allt, buggfria

”Ta sig runt buggar”-ryttare: De som löser fel genom övervåld eller att sätta på utrustning som döljer felen

Användare: De som kan åka runt på en häst som tränats av en programmerare

Men vad händer som en häst som är utbildad av en ”ta sig runt buggar ryttare” köps och används av en Användare?

Det blir typ helt galet.

Så, var vill jag komma? Det jag lär ryttare är att bli programmerare. För att kunna programmera en häst så måste man till fullo känna till systemet. Man måste veta att när det känns så beror det på att…..Och då måste jag backa till… för att kunna programmera bort buggen. Men om man inte ens känner buggen, hur ska man då kunna få bort den?




Om vi jämför med om du läser en utbildning som gör dig till en datorprogrammerare. Utbildningen är på 4 år. Vad tror du händer om du programmerar något efter 2 års utbildning? Kan man kanske gissa att resultatet inte blir strålande? Samma som med ”hästprogrammering”, man bör gå hela utbildningen, man bör inte gå halva och man bör inte studera endast var tredje lektion, s.k russinplockare. Man kan då gissa att programmet blir fullt av buggar.

Grejen med hästar är att de är levande och tänkande individer. De är vingliga och oprogrammerade som små. Som en dator utan operativsystem, typ.

Säkert har vi alla någongång kämpat med de där vingliga unghästarna… Det vinglas och det far åt alla håll och kanter. Ofta får unghästarna ta väldigt mycket bråk i sina känsliga munnar för att de är vingliga. Till slut, när man bråkat tillräckligt mycket med dem så blir de mindre vingliga. Oftast så har man dock behövt stänga till munnen på dem med en nosgrimma och många onödiga bestraffande skänkelhjälper har tagit bort lite av unghästens arbetsglädje. Dessutom så har unghästen försetts med skydd på benen eftersom den slår sig på kotorna.

Men vet ni vad? Det är helt naturligt att unghästar vinglar. Man behöver dessutom inte bråka med dem för att de ska sluta med detta. Att gå över cavalettibommar är ett av sätten, så enkelt att till och med ett nyinridet barn på en nyinriden unghäst kan klara det. Givetvis finns det andra sätt, det viktigaste ordet är FRAM.

Vet ni varför de vinglar?

Man kan enkelt bota detta med hjälp av att växelvis såga, då hindras ofta detta helt naturliga skruvande med bakbenen och det känns skenbart bättre. Dock är det inget trevligt tillvägagångssätt. Det ger ingen direkt skolning av hästen heller. Dock så ger det ofta en massa led och muskelskador.

Men genom att lära sig varför hästen gör det, sen hur man åtgärdar det så får man en unghäst som trots brist på både benskydd och nosgrimmor enkelt gör vad som krävs av den, dessutom glatt och villigt så har man skapat en häst som är välvilligt inställd både till människor, bett och arbete. Och detta helt utan att den får ont i sin kropp.

Såååå, slutsats, lär dig mer om VARFÖR hästar är dumma så kommer du fram till att de är inte alls dumma, de bara gör som de är födda för att göra. Jag lär er hur man programmerar om dem, gör dem ”snälla”.

Det gör jag främst i Arbete vid Hand kurserna. Där har man fördelen att både kunna se hästen och lära sig påverka den på ett helt annat sätt än när man sitter på den. Här ser du mer info om dessa kurser.

Jag hoppas ni förstår vad det är ni lär er, ni lär er själva att lära hästar. Då kan ni enkelt ta med er kunskapen till nästa häst och nästa häst.

Att jämföra med att du endast försöker vara en dålig programmerar som tar dig runt buggarna, då tar du ju inte med dig någon kunskap till nästa häst utan då måste du göra likadant till dem. Det är därför som många ryttare säger sig ha sån otur med sina hästar, de får liksom samma skada på häst efter häst. Men ja visst ja, det är ju avelns fel, glömde fel 😉

Ta chansen att påbörja din utbildning till programmerare, både genom Ridning och arbete vid hand

Nåväl kära vänner, ha en underbar helg 🙂




Please follow and like us:

Sommarerbjudande onlinekurs

När du köper en Ridkurs så får du en gratis Arbete vid handkurs eller en Horsemanshipkurs på köpet. För att din utbildning ska bli helt komplett så får du även minikursen Femminutersklubben på köpet. Samtliga kurser är helt online och du har tillgång till dem hur länge du vill vilket innebär att du kan göra dem i helt egen takt och på tider du väljer själv.

Det här är ett helhetskoncept, i Ridkursen jobbar vi med din ryttarkropp och din häst som ridhäst. I Arbete vid handkursen jobbar vi med dina händer och din känsla och övar upp hästens kroppsmedvetenhet. I Femminutersklubben jobbar vi med ditt sinne och ökar din kroppsliga medvetenhet. Då får du lite av allt vilket ger en stadig grund att jobba vidare på.

Du får tre kurser för endast 2000 kr (ordinariepris är 3400 kr). Erbjudandet gäller fram till och med Augusti 2019.

Du beställer dina kurser direkt på nya onlineforumet som du hittar här. Du kan betala med Paypal eller Faktura.

Här är en liten film om hur man beställer en kurs.
Är det svårt att beställa så kontakta mig på mail blog@lindah.se

Please follow and like us:

Vi flyttar till nytt klassrum

Vi kommer att gå över till ett helt nytt klassrum och alla som någonsin har gått en onlinekurs eller fler hos är välkommen dit. Helt kostnadsfritt får du gratis tillgång till alla gamla kurser.

Fördelarna i det nya klassrummet är flera. Du får enkel tillgång till alla gamla kurser du gått, allt är samlat på samma ställe och det finns även forum där du kan diskutera fritt.

Jag kommer dessutom att i höst och vinter erbjuda olika bonusmaterial i det öppna forumet, t.ex konkreta ridtips, ridövningar, övningar för egen del för att bli en så fokuserad ryttare du bara kan bli och annat smått och gott. Alla kurser kommer dessutom under året som kommer att få en uppdatering med nytt fräscht material. 

Här hittar du vårt nya onlineklassrum.

Du registrerar ett konto genom att köpa en kurs du redan har gått, tex Grundkurs Ridning eller arbete vid hand 1 eller vad det nu är för kurs du har gått. Du måste köpa kurserna i den ordningen de är i.  Efter att jag godkänt ditt ”köp” så kan du ”köpa” fler kurser men endast de du redan gått. Det spelar ingen roll om du gick kurserna för flera år sen, alla är välkomna att få access till redan köpta kurser.

De gamla klassrummet kommer att stängas ner inom kort så det är bra att skutta över till nya klassrummet så fort du kan så att du inte blir av med dina kurser.

PS: Här är en film som beskriver hur du ”köper” (utan att betala) en redan tidigare köpt kurs.

Varmt välkommen till nya klassrummet//Lindah

Please follow and like us:

Om att ge sig hän och lita på omgivning

Jag tänker på tok för mycket, jag vet. Ibland kan det ta både veckor, månader och år innan tankarna får en röd tråd. Jag brukar undvika att skriva om den innan jag hittat den röda tråden för annars blir det jag skriver ännu mer obegripligt än vanligt 😉 Jag var på Gröna Lund och åkte karusell med barnen för ett par dagar sen. Tog tåget till den stora staden och jag lär behöva minst en veckas terapi efter att ha åkt både metro och spårvagn. Vet ni att Stockholmare springer i rulltrappor? Det finns tydligen en fil för icke Stockholmare, typ såna som jag som ser rulltrappor som en skön andhämtningspaus , och en fil för Stockholmare som uppenbarligen inte ser på rulltrappor på samma sätt som jag. Om man står i fel fil så låter de typ som min terrier när man försöker sno ett ben ifrån honom ;-).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Iallafall, Gröna Lund var målet för vår resa. Det var ganska länge sedan jag åkte karusell och inte ont anande hoppade jag in med lyckliga ungar i den första vi stötte på. Jetline hette den. Jag bjuder med er på en åktur den för att ni ska förstå vad den här inte ont anande stackaren utsatte sig för 😉 Inte min film, hittade den på youtube.

” Du dras upp 26,5 meter och susar sedan ner, in i en tunnel och över blå tåget innan man vänder nästan ute över vattnet tillbaka in i berg- och dalbanans hjärta. Du bromsas ner en gnutta där du kan pusta ut lite och sedan utsätts du för 4,5 g-krafter i en tvär uppåtvändning efter en mycket brant backe. Efter flera kurvor och spiraler kommer du in i en varmluftstunnel och sedan är det klart. ” (Wikipedia)

Vad Wikipedia glömde nämna är 90 kilometer i timmen , OMG liksom. Nåväl, Enjoy the ride!!!

Nåväl, till saken hör att jag har en kropp full med värk vilket innebär att jag vintertid typ inte kan träna någonting mer än mjuk Yoga, Chigong och Tai Chi liknande saker. På sommaren så blir min kropp typ smärtfri (allt är relativt) och då kompenserar jag vinterns missade träning. Detta året har jag fastnat för cykling och det har blivit 10-15 mil i veckan sista tiden. Det är så skönt att vara rörlig så jag gör nog mer än jag borde vilket resulterar i att jag har kronisk träningsvärk men det är en annan smärta än värksmärta så jag nästan njuter av träningsvärken. Jag råkade dock lyfte fel för nån vecka sen och fick ett ryggskott vilket var åratal sedan. Så, jag och mitt ryggskott hoppade inte ont anande in i den här karusellen.

Jag tog ett stadig tag i ett handtag framför mig och kände mig rätt kaxig när karusellen sakta tuffade upp till högsta punkten. När jag inser att det sen stupar typ rakt ner därefter och jag anar att den inte kommer att tuffa sakta nerför så känner jag paniken komma. I mitt huvud räknar jag ut allt som kan gå fel, dödsångest de luxe. Jag var så spänd att min rumpa inte nuddade stolen utan mina fötter spjärnade mig uppåt mot en stång som skulle hålla en nere. Jag skrek, jag kände att jag verkligen inte ville mer.

Tror ni att karuselljäveln lyssnade? Nope, den sket fullständigt i mig. Efter det snabba stupet så kommer en tvär sväng. I mitt spända läge så kastades jag ut mot ena sidan och KNAK säger det i min rygg och en blixt av smärta strömmar genom mig. Jag landar med en duns på rumpan och är helt slut. Det är dock inte slut med karusellfärden så jag tänker bara att om jag blundar så behöver jag inte oroa mig för vad som komma ska. Blunda och slappna av, blunda och slappna av, och håll HÅRT i handtaget. Ibland tjuvkikar vi och tankar som ”om den här karusellen går sönder så dör jag” far genom mitt huvud. Om Karusellen vore en häst så hade den skenat all världens väg om jag spänt mig så här när jag satt på den.

Jag är dock helt maktlös, ont som fan har jag men jag fortsätter mitt fokus, slappna av och lita på att Gröna Lund inte vill ha en skandal, de har säkert kontrollerat maskinen noga. Och..Då blev det helt plötsligt inte läskigt längre. Faktum är att det var väldigt skönt att ge sig hän och lita på att saker skulle lösa sig. Det var rentav behagligt.

När vi väl stannade var jag besviken över att färden var slut. Det var ju så roligt! Och det bästa av allt. Knaket i ryggen var kiropraktiskt så min smärta försvann och jag blev mycket mindre stel än jag var innan. Fantastiskt.

Jag praktiserade liknande tankar på alla karuseller. Enda gången jag inte lyckades slappna av var i en inte alls fartfylld karusell, Kättingflygaren. Jag var spändare när jag hoppade av den än när jag hoppade på den. Kan ni gissa varför?

Känsla av att ha ingenting under fötterna gjorde mig panikslagen. Ruskigt obehagligt. Jag kan faktiskt koppla den känslan till att rida barbacka. Jag skrittar gärna utan sadel men trav och galopp var det många år sedan jag var road av att göra. Jag har trott att det beror på dålig balans, men jag har väldigt bra balans så det är ologiskt. Jag inser nu att det beror på att jag personligen behöver känna fast mark under fötterna.

Det här får mig att tänka på ridrädda människor. När man är rädd och spänd så går livräddningsreflexen in, det är den som vill sätta dig i fosterställning , vilket när man rider innebär att man lutar sig framåt och drar upp knäna. Det är denna reflex som gör att du tappar stigbyglarna, särskilt i nedsutten trav. Så jag tänker att om alla funkar som jag (vilket inte alls är säkert dock) så gör först reflexen dig räddare och spändare då följden blir ingen kontakt med marken (stigbygeln). Det blir en ond cirkel, svår att bryta.

Sen drog jag paralleller med att åka karusell och att inte våga slappna av. Då blir det ännu lättare att ramla av. Många rädda ryttare försöker kontrollera omgivningen, i sitt huvud förvandlar de allt de ser till potentiella hästskrämmarsaker. En vanlig brevlåda blir en brontosarius, en liten plastpåse blir en eldblåsande drake etc. Man försöker göra paddocken helt befriad från störande objekt och blir lite sur/arg/frustrerad/upprörd när saker rör sig eller befinner sig där saker inte ska vara. Man försöker kontrollera omgivningen istället för sig själv. Det känns fullkomligt logiskt att göra så när man är i situationen men sett utifrån så finns det ingen logik i att göra så. Rädsla är inte logisk.

Så, slutsatsen av allt det här dravlet är att om du är rädd när du rider och därför försöker kontrollera omgivningen istället för dig själv , vad händer om du gör som jag när jag åkte karusell? Blunda, åk med, slappna av och våga känna tillit. Se till att dina fötter bärs av stigbyglarna hela tiden. När de inte gör det så har du hänget dig åt rädslan och känner ingen tillit. Ta då ett djupt andetag, andas in och sen ut, långsamt, hitta stigbygelkontakten, den stabila plattformen som bär dig tryggt. Lita på omgivningen, försök inte påverka den utan lägg fokuset på att slappna av, känna tillit, allt löser sig.

Man skulle även kunna säga att du ska bete dig som en Skåning i en rulltrappa, inte som en Stockholmare 😉

”Andas ut, hitta fotfästet, känn tillit, slappna av, andas”

Please follow and like us:

Så här registrerar du dig på nya onlineklassrummet

Jag vill att alla som någonsin gått en onlinekurs hos Logisk Ridning ska få tillgång till kurserna man köpt. Därför kan alla nu registrera sig på gamla kurser man redan gått, kostnadsfritt så klart. Jag har gjort en liten film som visar hur man registrerar sig om man redan köpt och betalt en kurs innan.

Nya klassrummet hittar du här

Givetvis går det bra att köpa nya kurser, då väljer du faktura eller paypal som betalningsmetod.

Please follow and like us:

Psykiska och fysiska hjälper

Hästar är lite som barn. Anledningen till att jag kom att tänka på detta var för att igårkväll var jag ute och cyklade med min dotter i stan. Det var ganska lite trafik och jag cyklade först och och försökte vara effektiv så jag cyklade på övergångsställ, sneddade över korsningar som var helt tomma på trafik. Dottern säger efter ett tag att sådär har du sagt att man inte får göra, varför gör du så? Ska jag göra som du säger eller som du gör? Oups!!Busted..

Lite samma sak med hästar. De gör inte som du säger, de gör som du tänker/gör. Om du tex säger till hästen med dina hjälper och med din röst att det är lugnt att gå förbi den där hästätande platspåsen samtidigt som din hjärna är livrädd för den hästätande plastpåsen så kommer hästen att vara rädd för den hästätande brevlådan och endast tveksamt gå förbi den, om den inte vägrar helt.

Det är samma sak med allting hästen är rädd för. Han blir oftast rädd för det du oroar dig för. Har ni tänkt på att vissa ryttares hästar är alltid trygga och modiga medan andra ryttares hästar alltid är otrygga och rädda. Det är ingen slump att det blir så. De härmar dig, vare sig du vill det eller inte. Givetvis finns det undantagshästar som faktiskt är rädda på riktigt men det är inte speciellt vanligt.

På temat rädda och ofokuserade ryttare har skapat några korta fokuskurser för er som inte orkar gå en lång ridutbildning. Ni hittar dem här.

Nåväl. Hästar läser alltså vår hjärna. Där finns den huvudsakliga hjälpgivningen. Lydiga och lättlärda och lätta på hjälperna blir de hästar vars utbildare kan tänka en tanke i taget. Då räcker det oftast med en lätt och mjuk hjälp som bara används för att förstärka det hästen redan kunnat utläsa ur vår hjärna. Man kan säga för att förenkla detta att 90 % av hjälpen ges med hjärnan (psykisk hjälpgivning och 10 % ges med fysiska hjälper. Hästträning är enkelt då.

Olydiga, svårlärda och hårda mot hjälperna blir de hästar vars utbildare har ett myller av tankar i hjärnan. Då kan inte hästen läsa där vad den ska göra utan enda hjälpen blir den fysiska hjälpen, kanske en hand, (tygel), skänkel etc. Då måste denna hjälp ge hästen 100 % av hjälpen i motsats till ovan beskrivet där 90 % av hjälpen ges med den psykiska hjälpen, hjärnan och 10 % med fysiska hjälper, hand, skänkel etc. Hästträning blir svårt då.

Såå, det enda man behöver göra för att bli en bra hästtränare är att renodla sin hjälper. Det har många redan förstått, det finns kurser i hur man renodlar handhjälper och skänkelhjälper. Dvs 10 % av de hjälper som används vid hästträning, de fysiska. De där övriga 90 % av hjälperna, de psykiska är ytterst svårt att lära sig på en helgkurs. Det är inget man bara gör så där, utan det är något man måste jobba med sig själv massor. Först måste man plocka bort saker. Speciellt hos kvinnor som oftast tänker på triljoner olika saker alltid. Det är oftast en klar fördel att vara man här. Ni vet, skämtet om att de saknar simultankapacitet är faktiskt inget att skämta om vad gäller ridning eftersom det är en utmärkt egenskap för en ryttare att bara kunna tänka på och göra en sak i taget.

Saker som måste bort ur hjärnan är tex katastroftankar, ni vet de där tankarna som skapar en skräckfilm för hästar i hjärnan var gång ni ser en platspåse 😉

Mindervärdeskomplex, ni vet, de där elaka tankarna som säger att alla andra är smartare, snyggare och bättre än du.

Prestationsångest, ni vet, den där förlamande känslan som till och med kan förstöra en ridlektion där man inte ens behöver prestera utan bara är där för att lära sig. Man vill typ kunna det perfekt på första försöket.

Det finns fler tankar så klart och då måste bort. Att bara tvinga sig själv att inte tänka så är dömt att misslyckas. Ni vet, du får INTE tänka på elefanten i rummet …..

”Elefanten i rummet är ett bildligt uttryck för något som är påtagligt för alla människor i en grupp, men som man undviker att prata om. Orsaken till att man håller tyst om ”elefanten” kan vara att det skulle vara genant, förorsaka besvärliga diskussioner eller att ämnet är tabu.” (wikipedia)

Jag gillar uttrycket. Man måste prata om dessa känslor, erkänna att man har dem, både för sig själv och sin häst. Jag är nämligen tämligen säker på att hästen märker av den stora elefanten 😉 Problemet med att erkänna känslorna ligger väl i att man oftast inte ens vet att man har dem. En elev beskrev det som en enda röra i skallen så fort hon försökte göra något på hästryggen. När jag hjälpte henne att förstå att prestationsångest var en del av röran så blev hon till en början nästan förbannad. Hon kunde inte för sitt liv förstå att att hennes röra kunde delas upp i ord, ord som de flesta andra också har. Det är för att det är en elefant i rummet. Dessa känslor är något som andra har, inte en själv.

Steg ett är alltså att identifiera känslorna. Erkänna dem.

Steg två är att lära sig vad känslorna betyder och står för. Ni vet, kunskap är makt.

Steg tre är att lära sig bemästra dem, typ säga till sig själv att jag är skitdålig på …….. och det är okey för jag är grymt bra på …… här.

Man måste förstå att man måste inte vara bra på allt, man är helt okey ändå. Man får göra så här med en känsla i taget. Tills man trasslat ut tankeröran i hjärnan och nått klarhet.

Hur man gör? Finns tusen olika sätt och alla bär de till Rom.

I mina ridkurser och handkurser så jobbar vi först på det sättet att vi ger hjärnan en massa saker att tänka på när man rider och hanterar sin häst. En ny sak i veckan. Vi tillsätter alltså mer röra i hjärnan 🙂 . För vissa så kommer de nya kreativa tankarna till slut att tränga bort de andra tankarna, mest för att man faktiskt kommer på att det går bättre och bättre att rida/hantera, man får helt enkelt självförtroende. För vissa räcker det inte att lägga till tankar enbart, man måste göra mer saker, jobba med sig själv på djupet. Det finns inte en sak som som är rätt. Funkar det för dig så var det rätt för dig. Samma sak kan däremot vara helt fel för en annan. Det är som med hästträning, det finns inga regler. Ämnet fascinerar mig på djupet och jag utbildar mig inom detta genre nu för att bättre kunna hjälpa ryttare och andra idrottsmän som liksom är fångar bakom dåliga tankar som hämmar deras prestationer.

Nåväl, ni blir ämnet snart långtråkigt att läsa om så jag avslutar här. Lägger in länkar till gamla blogginlägg som relaterar till ämnet.

Du kan inte träna din häst som jag tränar min häst.

Trafikträning av rädd ryttare.

Stör dina tankar din ridning?

Är du hästarnas förstärkare?

Hästar som drar iväg och hästar som skyggar

Please follow and like us:

En supermysig instruktörsträff

Det jag verkligen brinner för är att utbilda instruktörer. Det är otroligt givande och jag upplever att när de läser till instruktörer så verkar det leda till att de tar sin ridning till helt nya nivåer. Det beror troligtvis på att de lär sig se och därför blir mer medvetna om sina egna fel och brister. Jag uppmuntrar alla elever att filma sina ridpass så ofta det bara går eftersom man då ser sin ridning och enklare kan korrigera den även utan instruktör på plats. Det svåra i detta är dock att tolka det man ser. Det är ingen självklarhet att man ska kunna se. Jag upplever att det är en stor brist idag, även hos högt utbildade instruktörer. Idag verkar det som att det man ser på en dressyrbana är ett slags mall för korrekt ridning. Men så är det ju verkligen inte. Ibland, eh, ok, ganska ofta i ärlighetens namn så är det som så att det vi ser på dressyrbanan är så vi absolut inte ska rida om vi vill träna vår häst snällt , juste och effektivt. Det här kan vara svårt att förstå har jag märkt så jag är medveten om att jag kommer att få kritik för detta påstående.

Iallafall, jag har utbildat instruktörer i många år nu, tror att jag nu är inne på den fjärde omgången instruktörer som går grundutbildningen nu. Det är så roligt. En sak som jag tidigt märkte var det här om hur svårt det är att se. Om eleven kom från westernvärlden så var det westernformen som hennes ögon ansåg vara bra, om hon kom från kapplöpningsvärlden så var det denna formen som hon tyckte var bra, om hon kom från halvblodsvärlden så var det den formen hon tyckte var bra och kom hon från Islandsvärlden så var det den formen hon tyckte var bra..

Det var då jag insåg att ska det här bli något bra så måste jag på något vis lära dem att se grundformen (som har noll med halsen och intrampade bakben att göra) på såväl arbetshästar, galopphästar, PREhästar, Islandshästar, halvblod etc. Det här är det som tar tid att utbilda instruktörer, att öppna ögonen på dem. Men till slut så ser de bara. Det är magiskt. Första halvåret så studerar de bara detaljer hos häst och människa. Det är grunden. Därefter så får de börja träna ekipage på egen hand i ett år eller så länge man behöver tills man känner sig varm i kläderna.

Därefter så går vi vidare med steg 2, dvs med att sätta ihop alla detaljer till en helhet, vi studerar olika inriktningar och lär oss se andemeningen/grundtanken i dessa. Vi lär oss hur man konditionstränar en häst, hur man lösgör den och hur man jobbar med takt och rytm, halslängningar och hörnpasseringar, skolhalter etc hur man hjälper elever att miljöträna hästar, jobba häst vid hand, hur man bedömer utrustning, vi börjar lära oss se och förstå olikheter i ryttarens känselförmåga och hur man kommer runt detta. Vi studerar detta och mycket mer i ett halvår innan vi är redo att testa detta på egen hand. I detta skede så räknar jag med att eleverna börjar hitta sin egen stil och inte bara ”härmar” min stil, jag vill att de ska börja tänka själv men såklart hålla sig inom biomekanikens lagar. Ekipagen de tränar är en bra måttstock för mig att se hur dessa utvecklas och även höra hur de resonerar omkring sina träningar. På detta vis kan jag bedöma när de är redo för nästa utbildningsnivå. Det är lite det svåra. Man kan inte gå vidare bara för att man vill det, man måste ju vara redo också, och det är främst på deras elever jag ser detta.

I steg tre som ingen har gått än så kommer vi att börja studera ridning mer sån som vi är vana vid att se lita varstans. Det påminner nog lite om den första kursen som vanliga ridlärare går. Skillnaden här att ”mina” instruktörer då har en helt annan grund bakom sig så att de enkelt kan backa bandet och hitta lösningar på problem som kan uppstå. Alla roliga övningar, ridvägar, formgivning, hjälpgivning via hand och skänklar (innan detta så har vi mest lärt ut ridning med kroppen och hjärnan, , dvs för ögat typ osynlig hjälpgivning). Vi lär oss lära ut arbete på töm och lina, skolande och pedagogisk sådan, vi lär oss att ”behandla” hästar med våra händer, enkla tekniker för ökad kroppskännedom och avslappning. Vi kommer att lära oss pedagogik om hur vi kommer runt prestationsångest och andra liknande problem som ryttare kan ha för att kunna coacha ryttare i olika sammanhang, kanske i tävling, eller vid rädsleproblematik.

Den tredje kursen kan bli den sista kursen om man vill det. Jag anser att nu är man liksom en riktigt bra tränare. Men..eftersom man aldrig blir fulländad och alltid kan lära sig mer så kommer man om man vill att kunna gå vidare med sin utbildning. Målet? Tja, skolorna ovan mark kanske? Vad vet jag? Den kursen är ännu inte skriven, det är nämligen inte bara mina instruktörer som utbildar sig, jag utbildar ju även mig själv, konstant gör jag det. Varför? För att det är så galet givande. 🙂

Iallafall, åter till vår mysiga instruktörsträff. Tyvärr så var vi inte alla instruktörerna eftersom vi bor i ett extremt avlångt land och träffen blev planerad lite hastigt och lustigt. Vi ägnade en fredagskväll åt att umgås med gårdens gårdshäst <3 och varandra. Det är ju så galet skönt att umgås en grupp med hästmänniskor där alla pratar samma språk och har liknande värderingar trots att våra inriktningar vad gäller ras och gren är olika, våra åldrar spann över typ 25-55 (man är aldrig för ung, man är aldrig för gammal <3) .

Vi fikade såklart, det är obligatoriskt ;-).Vi tog upp och lyssnade på varandras ahaupptäckter, upptäckta svårigheter vid undervisning. Vi övade oss på att med våra händer känna om en ryttare (läs människa ;-)) har ett långsamt eller snabbt nervsystem och vad man isåfall kan göra åt detta. Vi lärde oss förstå att om tio olika ryttare ger en och samma häst samma hjälp så kommer det för hästen att kännas på tio olika sätt eftersom ryttare göra hjälper på olika vis , trots att de tror de gör exakt som instruktören säger. I ärlighetens namn så visste vi alla det teoretiskt innan men nu fick vi göra empiriska studier som bevisade tesen. Det är viktigt, att man på egen hand får kolla av att saker stämmer. Teori i all ära men utan praktik så ger det inte så mycket. Har ni tänkt på att jag skriver ”vi lärde oss”. Rimligtvis så borde det väl stå att jag lärde dem. Men det är faktiskt så att jag lär mig saker av mina instruktörer.Jag lägger fram en tes och sen diskuteras denna och testas, ibland leder inte diskussionen dit jag tänkt, ibland uppfinns det egna tester som visar mig en ny dimension på det vi pratat om. Man kan säga att jag visar dem en snöboll. Men de ger mig tillbaka en hel snögubbe. De inte bara tripplar antalet bollar utan de förstorar dem och ger dem en form, lägger till lite detaljer och sen vänder de upp och ner på hela grejen. Det är helt fantastiskt.

Nåväl, det var en riktigt trevlig kväll och sen hade vi en träningshelg därefter där vi fortsatte studierna och funderingarna och övade oss på att träna ekipage. Jag längtar redan till nästa träff:-) Tack för att ni finns med i min mission och förgyller den.

Logiska instruktörer hittar ni här.

Vill du bli Logisk Instruktör så startar nästa grundutbildning i September eller Oktober 2019. du måste ha gått upp till och med Ridkurs bog, Arbete vid hand 1 samt Mental Coaching för att få gå vidare som instruktör.

Please follow and like us: