Janet funderar….
Det är så intressant med hästkroppen. Så mycket vi inte vet, så mycket som inte hörs.. och ändå sägs det något som vi förväntas veta och på något sätt lösa.
Hur bra är vi på att läsa våra hästar?
Vad har just min häst för signalsystem?
Är det verkligen gulligt när hästen ligger ner och äter, om alla andra hästar står upp i sina boxar?
Betyder sänkt huvud alltid from och vänlig?
Betyder lugn häst vid ridning i alla lägen, alltid snäll?
mmmm.. Det är intressant. Ju mer man är med hästar, ju mer inser man att det är ett litet liv i sig självt. Kanske så här en läkare känner när hen upptäcker sitt stora intresse för människokroppen, eller den där dykaren som i sin iver måste ner på havsbotten igen för att se något nytt att stoppa i sin inlärningsbok ”vad jag vill veta mera”
Hur mycket tid har vi idag med våra hästar? Har vi avsatt tid att bara va med dom? sitta i hagen, titta på deras samspel, ta en kopp kaffe under tiden vi sitter där och grunnar och spekulerar?
Är jag stressad? Tufft på jobb? Eva-Lena i växeln fräst av sig igen, ungarna bråka hela vägen hem i bilen, o gubb f*n har inte börjat på maten, och jag som ska va i stallet om 15 min…
Hur påverkar detta hästen?
Vad är ont? vad betyder ont? Finns det olika grader av ont och hur märks detta på min häst?
Vad är pigg och glad? Hur ser min hästs ögon ut när hen är glad? hur känns hens kropp i detta läget?
Ja, listan kan göras lång. Att lära sig läsa sin häst är ett redskap för att skapa en kontakt och förståelse för om något börjar gå på fel håll. Det är inte lätt, det krävs tid med en stor skopa av intresse. Ju mer man lär mig, ju mer inser man hur lite man vet.
Jag vill lära mig mer, förstå mer, göra skillnad, göra ”rätt”. Men vad är ”rätt”, finns det något ”rätt”?
Att bli medveten är vad jag tror är det som är närmast ordet ”rätt”.
Ja, det här är saker jag kan fundera på….
Hälsningar Janet på Ljungagård