(Detta inlägg skrevs 2016)
Om det är något vi ryttare (och människor i allmänhet) INTE behöver träna på så är det öga hand koordination. Hela vårt samhälle är uppbyggt på denna koordination. Tänk er själva vad vi gör i skolan t.ex. Vi tränar vårt öga att följa med pennans rörelser. Vi kan det där, det är bra nu, tackar som frågar. Det är viktigt när man är bäbis, de tränar ofta på det där, jättegulligt.
Men vi som är vuxna och vill lära oss rida behöver INTE träna mer på det där. Tack vare att vårt samhälle är som det är så finns det inte många gånger om dagen som vi inte tränar vår öga handkoordination.
Vi hästmänniskor mockar med händerna (armarna) och letar efter bajset med ögonen. Följer med bajset med ögonen när det landar i kärran. Vi sopar och kollar så det blir rent. Vi fipplar med handen och kollar noga att hästens huvud gör rätt.
Även öga fotkoordinationen tränar vi när vi tex kollar var vi går.
Om jag tänker efter så den enda gången jag är 100 % säker på att även den mest okoordinerade människan inte tränar denna koordination är när hon torkar sig i rumpan efter ett toalettbesök 😉
Det är nämligen så här att det vi tränar mycket på blir vi bra på. Vi blir bra på det för att det vi tränar massor på utvecklar området i hjärnan som styr de kroppsdelar/rörelser vi använder mest.
Det fanns en känd hjärnforskare, Wilder Penfield (1891–1976)som forskat massor på hjärnan. Han har ritat gubbar som visar hur vår kropp egentligen skulle ha sett ut om kroppsdelarna som styrs av områden i hjärnan var lika stora som kontoren i hjärnan som styr dem. Då hade vi sett ut så här.
De kroppsdelarna som är jättestora har jättestora kontor i hjärnan som styr dem. Händerna tar ju helt klart mest kapacitet och därefter kommer allt som rör munnen (läppar, svalg, tunga etc). Öron är också stora och ögonen och näsan är inte så små de heller.
Resten av oss är däremot jättepyttesmå.
Egentligen så är ju munnen ett under av finkoordination. Tänk vad tungan kan gräva bort en matrest mellan två tänder och forma sig på tusentals olika ljud för att hjälpa stämbanden att forma ord.Vi kan tugga på olika sätt. Våra läppar kan göra tusentals grimaser. Hela det området är sååå otroligt välutvecklat. En fantastisk konstruktion helt enkelt.
Det är som så att det vi tränar mycket blir vi bättre på. Tränar man tex på att rida dåliga skolor så blir man jättebra på att rida dåliga skolor.
Vad vi istället vill är att träna upp de områden i hjärnan som är för små. Tänk som så att hjärnan har 100 % kapacitet. Händer mun och öga tar upp kanske 75 % ? Sen ska alla livsuppehållande system hållas igång och de tar kanske 20 %. Kvar blir 5 % som vi t.ex kan rida med, dvs göra medvetna val med.(Observera att alla siffror har jag tagit ur luften för att hjälpa er att förstå, det finns inga exakta siffror)
Vi kan aldrig träna upp de 5 % utan att ta kapacitet från de andra systemen. Vi har ju bara 100 % totalt. Vi kan aldrig få mer.
Därför är det viktigt när man utbildar ryttare att få bort varenda uns av fokus som ryttaren har till hand, ögon och mun och istället fokusera på att lära ryttaren känna saker med resten av sin kropp.
Och det är det mina utbildningar gör. Vi utvecklar resten av ryttarens kropp. Lär kroppen att känna och göra saker.
Det är inte det att vi inte vill ha en fin hand, för det vill vi. Det är mer det att vi VET att handen redan är ett under av finkordination och inte behöver mer träning. Den blir bra alldeles av sig själv när resten av ryttarens kropp blir mer utvecklad.
Mer info om vår beridarutbildning hittar du här.
Det är alltid okey att dela inlägg från den här offentliga bloggen.