lång och låg – Logisk Ridning

Rörlig häst

Jag fortsätter på gårdagens tema, Myten om hästens bogar. Där nämnde jag att rörlig är viktigt.

Rörlig kallas på fackspråk för att hästen jobbar genom hela sin kropp. Motsatsen till att jobba genom hela sin kropp kallas för bengångare. När en häst går som en bengångare så jobbar den INTE genom hela sin kropp. Det vill säga att benen rör sig men inte hästens kropp. Då blir hästen stum och belastningen på dens leder blir stor.

I gårdagens inlägg lärde vi oss att det tar flera år att ”få upp hästen från bogarna”.

Under tiden man roar sig med det så siktar man på att flytta bak vikten till hästens bakben. Hästen kan alltså bära mer vikt på bakbenen fast att det det inte syns utåt för det otränade ögat.

Hur ser man då om hästen flyttat bak vikt till bakbenen? Bra fråga. Det ser man bland annat på att frambenen slutar vara ”bengångarframben” och istället börja sträckas ut ända uppe från bogbladet. Man hör även att frambenen börjar smyga och man kan få intrycket av att de knappt nuddar marken. Här ser ni när jag guidar en ryttare både till att utföra detta samt att känna när det blir rätt respektive fel. Att lära ryttare känna är den viktigaste delen för mig som instruktör. Om jag inte i detalj lär ryttaren känna när det är rätt så kan hon ju bara rida bra när jag är där och bekräftar Jag vill ju att ryttaren ska lära sig rida bra alltid.

Här ser vi en bogfri Islandshäst som rider rakriktningsprovet. Superfina framben.

Nu kanske ni börjar förstå att hästen inte behöver vara högre framtill för att vara bogfri? Bägge dessa hästar är fortfarande rutschkanor men de är ändå bogfria. Det är ju lite intressant faktiskt. Man behöver alltså inte gå i en hög form för att vara bogfri. Men var ÄR egentligen bogfri? Vi tar en titt på bilden på frambenet som jag la ut går.

Kan ni se att frambenet står rakt upp, alldeles lodrät? Det är så man vill ha det. Men faktum är att hästar sällan står på sina framben sådär. De står istället så här på dem. Kan ni se att frambenen är långt in under hästen, att de inte står lodrät alls? Man kan säga att hästens bogar befinner sig framför frambenen, att det inte finns något som bär upp hästens bogar. Det är det här som är att gå på bogarna.

Jag har ritat lite streckben här. Det föreställer framben. Kan ni se hur bogbladet ändras beroende på om hästens framben är rakt ner, bakom hästen eller framför hästen?

Kan ni förstå att en häst med bogbladet/frambenet som på den sista streckbilden får en flashigare gång?

Då borde man ju enkelt kunna följa en hästs utveckling endast genom att se hur den på sin fritid står på sina framben. Kan ni se hur bogbladet har förändrat sin vinkel på bilderna nedan? Den utvecklas alltså positivt. Bogbladet blir mer och mer liggande på varje bild.

När man kollar hur en häst utvecklas så gör man det alltid genom att kolla dens hållning när den är utan människopåverkan. Hållningen är ju en permanent inrättning. Den kan bara ändra sig puttelite i taget. Ändrar man för mycket, tex genom våldsam ridning så kan det förvisso se snyggt ut när man rider men hästen kommer att falla tillbaka i dålig hållning när man slutar rida den. Tänk er istället om man kan ändra en hästs hållning med en millimeter per vecka. Det ger 52 millimeters ändring på ett år, dvs ca 5 cm per år. På 4 år så har man ändrat dens hållning med 20 cm. Det är ganska mycket det.

För att förklara denna hållningsändring så bjuder jag på fler streckhästar 🙂 De föreställer en häst i rörelse.

Först ser vi en häst som framben under/bakom sig, dvs en som går på bogarna. En häst som går så känns bland annat igen på att den knackar skor och den kommer oftast att behöva benskydd eftersom den slår på sig.

Namnlös2

Här ser vi en häst som har i princip lika mycket framben framför sig som bakom sig. Avståndet till bakbenen är stort så den kommer inte att knacka skor.

Här ser vi en häst som har mer framben framför sig än under sig. Den här hästen kommer att gå lätt på sina framben. Den kommer inte att knacka skor. Andra tecken på att en häst går på bogarna är att dens framskor kommer att slitas mer på framsidan än baktill. Så ett annat tecken på positiv utveckling är att den sliter mer jämnt på sina framskor.

Så det man vill för att ”få upp en häst från bogarna” är att liksom dra den bakåt så att frambenen blir fria eftersom hästen bär mer vikt på bakbenen. Kan ni tänka er att om man hade dragit hästen i svansen så hade den kommit upp från sina bogar

Det är ett viktigt moment i träningen av häst. Att göra den längre. Dvs få den att slappna av i och därmed sträcka ut sin överlinje. Vi vill ha lååånga hästar. Inte korta och spända.

För detta ändamål rider man lång och låg. Då läger man förvisso hästen framåt och över sina bogar men då sker magi hästens rumpa och rygg. Den ”tvingas” då nämligen att aktivera muskler som drar hela hästen bakåt för att rädda den från att ramla framlänges. Det är en helt automatisk, biomekaniskt reaktion som sker av sig själv, ryttaren behöver alltså inte göra ett dugg förutom att rida framåt. Det krävs ju dock att ryttaren sitter mitt över sin häst och att hon kommit bort från sina bakåttänkande händer.

Dock sker inte denna magi om hästen inte är lösgjord och rörlig i sitt bäcken. Magin sker inte heller om hästen hänger i ryttarens hand eller om den tvingas neråt och hålls fast. Om hästen rids korrekt Lång och låg så kommer dens nos att tänka framåt, den kommer INTE att gå bakom lod. Den kan förvisso stundtals hamna bakom lod men den kommer själv att räta ut nosen och vilja sträcka sin nos framåt. Hästens form kommer INTE att vara statiskt utan formen är rörlig, dvs att hästen sträcker sig lite längre framåt nedåt ibland och ibland söker den sig lite mindre framåt nedåt, sökningen är rörlig. Ser ut ungefär så här

Det här är samma häst som ovan, filmen tagen för ca 6 månader sedan. Kan ni se skillnaden? Hästen är spänstlös här, den undviker kontakt med ryttarens hand. Här var den ännu inte redo för att ridas lång och låg eftersom ryggmusklerna fortfarande var för tajta. Det är en magisk utveckling som skett med denna häst. Om vi i detta läget försökt tvinga hästen att gå lång och låg så hade absolut inget alls gott kommit ur det. Magin hade uteblivit. Man måste alltså under lång tid förbereda hästen för att orka gå lång och låg.

Jag skriver dessa inlägg för att sprida lite klokskap i hästvärlden. Jag ser så oerhört orättvis behandling av hästar. Det gör mig ledsen. Hästar är världens mest samarbetsvilliga djur, de gör vad ryttaren begär om de kan. De förtjänar oftast inte den behandling de utsätts för, de förtjänar inte att kallas dumma och lata. Oftast så är det ryttaren som hindrar hästen från att arbeta korrekt…..

Ni behöver inte fråga om ni får dela inläggen. Det är alltid okey att dela inläggen på den här offentliga bloggen.

Höja formen på hästen

Detta är ett omdiskuterat ämne. Jag har tom hört folk berätta att de ska gå upp en klass i dressyr och därför sätter på ett kandar för att ”få upp den i formen”. Det är intressant.

Ett kandar är ju från början en nödbroms som gör att även en icke ridkunnig ryttare kan få stopp på sin häst vilket ju är ganska praktiskt i tex en strid. Från början hade det inget med formen att göra. Men någon trollade med ett trollspö och puff så ändrade hästen hela sin naturliga biomekanik för att faktiskt kunna komma upp i formen när man drog i stången…. Eller inte… 😉

Att komma upp i formen verkar för folk innebära att halsen krök blir mindre och sitter högre upp.

Men för mig så är det så att om man tänker sig hästens ryggrad som en statiskt hållen bom eller stång, från nos till svans. Om man vill ha upp denna framtill så måste man alltså få ner den baktill.

Om vi tänker oss att denna tänkta ryggradsbom ligger på marken och vi ska få upp framändan, hur gör man då? Tja det enda logiska för mig är att dra i den framtill. Då blir den låg bak. Den blir väldigt låg bak. Om bommen hade haft bakben så hade bakbenen sett ut så här. Ett bakben ”lyder”och hamnar bakom medan det andra kompenserar genom att komma in långt under hästen. Många kallar detta undertramp bra men det är det inte. Detta är ett undertramp som är för mycket. Det är totalt obärande och ger hästen ont i lederna i bakbenet. Dessutom så roterar sig bäckenet obehagligt vilket ger SI ledsproblem. Det är inte hälsosamt att ha för långa steg bak. Och dessutom ur formsynpunkt helt onödigt eftersom man ju vill att hästen bär sig på bakbenen vilket det inte gör här. Hästen bär sig i ryttarens hand eftersom om den flyttat bak vikten så hade den hamnat i spagat. Bommen pekar dock uppåt vilket vi kan se på rygglinjen. Hästen rids i grimma så ingen inverkan i munnen finns på denna häst.

Om vi dessutom tänker att vi drar upp formen med hjälp av en stång…. Hur verkar en stång? Om jag drar bakåt så kommer trycket i hästens mun lyfta hästens överkäke uppåt. Detta har man löst genom att sätta på en kedja som gör att bettet inte glider uppåt. Då har man satt en ganska rejäl press på hästens underkäke. Underkäken är ganska känslig, lätt att dra ur led. Det gör att hästen aktar sig noga för att gå emot (hela tanken med en nödbroms). Hästen kommer alltså att förflytta sin underkäke närmare sin hals. Räcker inte tygeln till så tvingas hästen att välva sin nacke uppåt för att inte få underkäken dragen ur led. Det krävs inte många grams tryck i stången för att hästen ska akta sig för den genom att kröka på nacken. Då kan bakbenen se ut så här.

Bakbenen ser förvisso ganska trevliga ut, vinklade, iallafall i has och kota. Bakknäet däremot ser inte så vinklat ut och bommen, dvs den tänkta ryggradsbommen, var pekar den? Nedåt, kan ni se det? Det blir som att hästens rygg stupar neråt.

Konstigt, för vi lyfter den ju faktiskt uppåt i framänden. Men stången gör så att trycket ändras och bommen lyfts inte alls upp. Konstigt…

Det är det här man kallar att hästen är ”av” på mitten.

Hur förklarar vi då detta?

Denna bild är tydlig. Hästens ryggrad är formad som så att om vi drar bak hästens huvud/nos så kommer den där böjen på hästens hals att åka ner. Då sänks formen (ryggen) men översta halskotorna höjs=häst kröker på nacken. Dock ska ju en häst som är hög i formen ha endast översta nackkotan högst, inte de kotorna som är bakom….

Här nedan ser vi en sån ihopdragning.

Här ser vi lång och låg. Många tror att lång och låg är bra för att träna hästen. Sån här lång och låg är bara avslappning inte uppbyggande. Det tränar inte bakbenen att vara bäriga eftersom bakbenen befinner sig sju mil bakom hästen.

Lägrena för vilken form som hästen ska gå i skiftar. Man är rädd för att hästen ska gå på bogarna så då ”tar man upp” hästen i formen eller så rider man den lång och låg.

Dock är bägge dessa formerna meningslösa i uppbyggnadssyfte.

Man måste alltså få den där låga kröken på hästens hals att komma upp. Jämför det med den där tänkta ryggradsbommen som ligger på marken. Om du lägger ryggraden tvärsöver en annan bom, då hamnar vi i ett helt annat läge. Då kan man bara trycka ner ena änden så åker andra ändan automatiskt upp. Voila, så skapas en hög form.

För detta ändamål så har rollkur uppfunits av en ”klok” människa. Man placerar helt enkelt hästens nos under den där låga halskröken och sen drar man uppåt. Dock så rider de flesta hästen i för hög form för att hamna i rätt dragläge…. Då kan det se ut så här.

Jag förstår teorin bakom det hela, det gör jag… Men det funkar inte i praktiken… Man måste vara väldigt sadistisk lagd som människa för att stå ut med att rida så.

Men vi kan väl vara överens om att det är mitten vi ska lyfta? Och att vi vill få bakbenen att trampa in under hästen istället för att bakben är långt bakom hästen och ett bakben är långt in under hästen.

Vill ni läsa mer om överlinjen så hittar ni ett gammalt inlägg om det här.

Hästhalsar är ett omdiskuterat ämne

Egentligen vill jag inte befatta mig med ämnet då jag vill rikta folks fokus på alla andra delar av hästen, men ok, shoot. efterfrågan är stor så here we go.

Hästens översta nackkota, atlaskotan är en ”ja” kota. Det betyder att den är ledbar så att hästen kan nicka JA. Övriga halskotor är ”Nej” kotor, de kan inte ”nicka”. Det innebär grovt förenklat att om hästen bär sin hals så kan den översta kotan låta huvudet nicka inom en väldigt begränsad räckvidd upp och ner. Tillåter hästens huvud att hänga ner från halsen i ett avslappnat lite nickande läge om ni förstår hur jag menar. Då övriga kotor saknar denna nickfunktion så innebär det att om hästen har huvudet lågt ner av egen fri vilja så kan hästens nosrygg hamna bakom lodplanet vilket är helt okey och helt naturligt. Det är enkelt att se att OM denna häst höjer på sin hals så hamnar huvudet i korrekt position.

Den här skimmeln kommer också att hamna bakom lodplanet om han sänker sitt huvud samtidigt som han rundar ryggen. Sänker han det bara utan att höja ryggen kommer han INTE att hamna bakom lodplanet.

Bakom lod är alltså inte alltid fel. Det som är viktigt att kolla på vad gäller halsen är att musklerna på ovansidan ska vara stora och bulliga och de på undersidan ska vara avslappnade och dallriga.

Det finns hållningsmuskler som är avsedda för att hålla saker stilla, de som står för hållning. Dessa muskler sitter djupt och synd inte på utsidan. De musklerna vi ser på utsidan är rörelsemuskler och dessa är avsedda för rörelse. Om dessa hålls stilla längre tid så får de mjölksyra. Testa själv genom att tex hålla din arm rakt ut från kroppen i 5 minuter. Det är varken skönt eller hälsosamt. Så känns det när man försöker få rörelsemuskler att vara hållningsmuskler. Varför jag pratar om detta nu beror på att halsen får inte hållas stilla mer än ett par minuter i taget, sen måste den längas ut, annars får hästens halsmuskler mjölksyra och det är inte bra alls. Under ett tävlingsprogram är det lite av ett eldprov för en häst när den under hela programmet måste hålla halsen stilla. En kort paus på lång tygel finns i programmen, men det är ansträngande ändå.

Till vardags kan man ha halsen ”samlad” kanske 1-3 minuter sen måste den längas ut. ALLTID och utan undantag. Detta gäller även om man inte har dressyrform på halsen, den måste ändras och längas och kortas konstant. Så det är oerhört viktigt att lära hästen länga sin hals på kommando. Det mest grundläggande av allt. Det första man bör lära sin häst typ.

De som inte längs kan få mycket muskler både på undersidan, ovansidan och sidan. Kallas på ”mitt” språk att hästen har dragit in halsen i kroppen. Så här kan en sån hals se ut.

Den ser oftast ut ungefär så även i fritt tillstånd. Hästar kan få denna hals utan att vara ridna med våld mot halsen/ihopdragna. Hästar som har känslig balans låser ofta fast sin hals på detta vis. Såna hästar är svåra för minsta balansändring får dem att vilja dra in sin hals i kroppen igen. Då ger de själv sig mjölksyrefyllda halsmuskler. Det är den mest svårridna typen av häst man kan ha. De går ofta bakom lod/bakom hand pga att de inte vågar länga ut sin hals. Dessa hästar måste övertygas om att de kan lita på sin pilot, att piloten kommer att hålla balansen åt dem. Då kan de med tålamod komma att våga söka lite stöd i handen och låta ryttaren balansera dem istället och då kan de komma ut med halsen ur kroppen. Islandshästar och Iberiska raser, tex PRE har ofta detta problem.

För att förklara deras ovilja att länga ut sin hals och komma fram mot bettet så kan man tänka på att hals och huvud på en häst väger kanske runt 100 kg? och detta sticker ut framtill och ger en stor tyngd framtill. Att sticka ut halsen längre ut från kroppen känns för dem som att ramla framlänges ner i en stor avgrund. inte så konstigt att de inte vill eller våga göra det. Kräver att man bygger upp stor tillit mellan häst och ryttare.

Så om man ska prata halsar. Tänk bara på att SKIFTA halsen, rida ihop hästen bakifrån en liten stund och sen tillåta hästen att länga ut sin hals och sträcka på den. Att med ”våld” böja ihop halsen är helt och totalt meningslöst förutom under tävlingsmomentet dressyr. Annars har det noll och nada funktion.