Etikettarkiv: bakom lod

Bakom eller framför lod

De här lodiskussionerna förbryllar mig enormt. Jag kan inte se meningen med det för hästens skull. Jag tror att jag har förstått att det anses viktigt att hästens nosrygg är lodrät i förhållande till marken, typ.  Men enligt mig vore det smartare att räkna lodlinjen i förhållande till hästens kropp oberoende av marken. Nu finns det ju mig veterligen ingen som tänker så så det jag skriver nu är rena reflektioner från min sida. Dvs ingen sanning utan se det mer som att vidga era tankebanor, öppna ögonen en aning.

Tänk om man räknade nosryggens lodlinje i förhållande till bakbenet som befinner sig längst bak. Då hade det sett ut så här när man rider i skjutkrafft (dvs bakbenen bakom hästen och skjuter på ). Här kan man då säga att hästen faktiskt är framför lod!!!

Medan man här där hästen rids i bärkrafft (bakbenen under hästen) kan säga att hästen är perfekt i lod. Jag hittade denna bild på nätet och jag tycker att den är så himla vacker, helt underbar. Jag vet inte vem du är men om du läser detta, det här är absolut fantastiskt 🙂

OM man ser på lod så här så inser man att tävlingsdressyren är helt ..märklig… Och ja, jag vet att detta är ett helt annorlunda tänk än vad man är van vid men testa, kolla på ekipage på detta vis, reflektera. Är det verkligen så viktigt att hästen s nos är i lodlinje med marken? Hur kan man annars räkna det? Nosen kontra hästens främre bakben? Öppna ögonen, se saker på nya sätt. Det kan bli..Intressant och skapa ett djup i diskussionerna.

Jag lägger in några random bilder, döm inte ryttaren utan använd bilderna enbart för att vidga dina vyer. Kolla bakersta bakbenent (eller främre om det känns bättre) kontra hästens nosrygg. Låtsas att marken inte finns.

Anledningen till att jag väljer ytterbak eller det bakbenet som är längst bak är för att jag anser att det är det benet som bär ekipaget.

 

Hästhalsar är ett omdiskuterat ämne

Egentligen vill jag inte befatta mig med ämnet då jag vill rikta folks fokus på alla andra delar av hästen, men ok, shoot. efterfrågan är stor så here we go.

Hästens översta nackkota, atlaskotan är en ”ja” kota. Det betyder att den är ledbar så att hästen kan nicka JA. Övriga halskotor är ”Nej” kotor, de kan inte ”nicka”. Det innebär grovt förenklat att om hästen bär sin hals så kan den översta kotan låta huvudet nicka inom en väldigt begränsad räckvidd upp och ner. Tillåter hästens huvud att hänga ner från halsen i ett avslappnat lite nickande läge om ni förstår hur jag menar. Då övriga kotor saknar denna nickfunktion så innebär det att om hästen har huvudet lågt ner av egen fri vilja så kan hästens nosrygg hamna bakom lodplanet vilket är helt okey och helt naturligt. Det är enkelt att se att OM denna häst höjer på sin hals så hamnar huvudet i korrekt position.

 

 

Den här skimmeln kommer också att hamna bakom lodplanet om han sänker sitt huvud samtidigt som han rundar ryggen. Sänker han det bara utan att höja ryggen kommer han INTE att hamna bakom lodplanet.

 

Bakom lod är alltså inte alltid fel. Det som är viktigt att kolla på vad gäller halsen är att musklerna på ovansidan ska vara stora och bulliga och de på undersidan ska vara avslappnade och dallriga.

Det finns hållningsmuskler som är avsedda för att hålla saker stilla, de som står för hållning. Dessa muskler sitter djupt och synd inte på utsidan. De musklerna vi ser på utsidan är rörelsemuskler och dessa är avsedda för rörelse. Om dessa hålls stilla längre tid så får de mjölksyra. Testa själv genom att tex hålla din arm rakt ut från kroppen i 5 minuter. Det är varken skönt eller hälsosamt. Så känns det när man försöker få rörelsemuskler att vara hållningsmuskler. Varför jag pratar om detta nu beror på att halsen får inte hållas stilla mer än ett par minuter i taget, sen måste den längas ut, annars får hästens halsmuskler mjölksyra och det är inte bra alls. Under ett tävlingsprogram är det lite av ett eldprov för en häst när den under hela programmet måste hålla halsen stilla. En kort paus på lång tygel finns i programmen, men det är ansträngande ändå.

Till vardags kan man ha halsen ”samlad” kanske 1-3 minuter sen måste den längas ut. ALLTID och utan undantag. Detta gäller även om man inte har dressyrform på halsen, den måste ändras och längas och kortas konstant. Så det är oerhört viktigt att lära hästen länga sin hals på kommando. Det mest grundläggande av allt. Det första man bör lära sin häst typ.

De som inte längs kan få mycket muskler både på undersidan, ovansidan och sidan. Kallas på ”mitt” språk att hästen har dragit in halsen i kroppen.  Så här kan en sån hals se ut.

 

Den ser oftast ut ungefär så även i fritt tillstånd. Hästar kan få denna hals utan att vara ridna med våld mot halsen/ihopdragna. Hästar som har känslig balans låser ofta fast sin hals på detta vis. Såna hästar är svåra för minsta balansändring får dem att vilja dra in sin hals i kroppen igen. Då ger de själv sig mjölksyrefyllda halsmuskler. Det är den mest svårridna typen av häst man kan ha. De går ofta bakom lod/bakom hand pga att de inte vågar länga ut sin hals. Dessa hästar måste övertygas om att de kan lita på sin pilot, att piloten kommer att hålla balansen åt dem. Då kan de med tålamod komma att våga söka lite stöd i handen och låta ryttaren balansera dem istället och då kan de komma ut med halsen ur kroppen. Islandshästar och Iberiska raser, tex PRE har ofta detta problem.

För att förklara deras ovilja att länga ut sin hals och komma fram mot bettet så kan man tänka på att hals och huvud på en häst väger kanske runt 100 kg? och detta sticker ut framtill och ger en stor tyngd framtill. Att sticka ut halsen längre ut från kroppen känns för dem som att ramla framlänges ner i en stor avgrund. inte så konstigt att de inte vill eller våga göra det. Kräver att man bygger upp stor tillit mellan häst och ryttare.

Så om man ska prata halsar. Tänk bara på att SKIFTA halsen, rida ihop hästen bakifrån en liten stund och sen tillåta hästen att länga ut sin hals och sträcka på den. Att med ”våld” böja ihop halsen är helt och totalt meningslöst förutom under tävlingsmomentet dressyr. Annars har det noll och nada funktion.