Avsutten ryttarträning och mindfulness

Bara för att det är fredag och kallt och ruggigt ute så har jag nu sänkt några av våra kroppsmedvetenshetskurser så att alla ska få en chans att börja träna sitt sinne och sin kropp att vara avspända. Nu kostar   Mental Coaching, Chakrakursen och Fasciakursen endast 500 kr styck. Perfekt nu denna årstid när många av oss inte rider så mycket. Dessa kurser kan du göra i hemmets trygga vrå. Läs gärna mer om dem nedan.

12626206_627231104096471_1542077397_n

Nu är årstiden ”dåligt underlag” här. Det är många som har dåligt samvete för att de rider för lite. Ha inte dåligt samvete, släpp det där. Utnyttja tiden till att utveckla din egen kroppskontroll så att du sen när vädret är bättre kan ta din ridning till nya nivåer.

Det räcker oftast inte att bara träna ridning för att man ska bli en bättre ryttare. Man måste träna sin kropp på andra vis. Inte bara sin kropp faktiskt utan även sitt sinne.

Alla ryttares dröm är (väl?)att rida på de där små osynliga hjälperna och dansa med sin häst. Man tror att små hjälper går ut på att göra mindre. Det är inte sant enligt min uppfattning.




En hjälp är alltid 100 %. En hjälp ska förflytta 500 kg häst i önskad riktning (fram, bak, vänster/höger) och för att lyckas med detta så måste du använda en viss mängd kraft. Om kraften är för liten händer ingenting. Vi behöver ha 100 % kraft för att förflytta 500 kg. Men hur fungerar då det där med att göra mindre?

Tja, enligt mig så behövs 100 % kraft. Om jag kroppsligen bara lägger 50 % kraft och föremålet enbart flyttas om jag använder 100 % så måste ju de där 50 % ha gjort NÅGOT.

Jag tänker så här att små hjälper innebär att mer och mer kraft ges med hjärnan (fokus) och mindre kraft ges med musklerna. För kraft behöver inte alltid betyda muskler utan det kan även betyda hjärna.

Hästar är oerhört sensibla varelser som faktiskt KAN styras med hjärnan.Upplevelsen är himmelsk. Jag minns att jag en gång hade en Islandshäst, den bästa jag haft och när en vän frågade vad som gjorde honom bättre än de andra jag hade så var mitt spontana svar så här:

”Det känns som att sitta på en atombomb som man kontrollerar med hjärnan”

Det kändes som att jag bara satt på honom och gjorde ingenting men jag var ändå helt slut när jag ridit honom. OM jag hade använt muskler på honom så hade han sprungit till Kina typ och om man fes snett i sadeln så gick han i sluta 😉 Han var för känslig för muskler helt enkelt, endast en mjuk hjärna kommunicerade med honom på hans nivå. Då var han himmelsk att rida, man gick på moln i flera timmar efter varje ridtur. Minns att jag oftast red honom sista bara för att få behålla känslan av honom.

Oavsett om hästen är en överkänslig häst eller en underkänslig häst så är det fullt möjligt att flytta mer och mer av hjälpgivningen från musklerna och till hjärnan. Det ställer dock stora krav på dig som ryttare.

Grejen med muskler är att de styrs av hjärnan. Om man som ryttare inte har full koll på sina muskler så att de gör samma sak som hjärnan tänker så blir det väldigt svårt att ta Mental kontroll över en häst. Det är av största vikt att din kropp är i samma sinnestillstånd som hjärnan.

Det som stoppar det här mest är reflexer. Vi människor föds med massa olika reflexer. Allt eftersom vi blir äldre så kopplas vissa reflexer bort medan vissa står kvar.

För att kunna rida mer mentalt än kroppsligt så måste man ta kontroll över alla de där reflexerna.Vi kan titta på en film som visar de reflexerna vi föds med.

https://youtu.be/vdiCep6OStA

Ni kan läsa lite om reflexerna här. 

Den här artikeln skriver väldigt utförligt om reflexer, man måste vilja nörda lite för att orka igenom den tror jag.

Vad har då dessa reflexer med ridning att göra? Detta är faktiskt en hästblogg. Jo sant. Dessa reflexer ska då försvinna vid olika åldrar. Problemet är att de ofta inte gör det, iallafall inte 100 %. Det är bland annat dessa reflexer som gör att det är så svårt att lyda ridläraren, eller att lyda idrottsläraren. Man vill göra rätt men kroppen lyder inte. Reflexer är till stor del saker som står för vår överlevnad. Livräddare kan man kalla dem.

Kroppen prioriterar alltid överlevnad framför allt annat. Så om du alltid har en reflex som försöker hålla dig vid liv aktiverad (fast du inte är i fara) så kopplas liksom inlärningscentrummet bort. Observera nu att jag beskriver det här extremt förenklat för att du ska förstå, i verkligheten är det mer komplicerat än så här. Det är då många redan i ung ålder får en bild av sig som klumpig, stel, ovig, okoordinerad etc.

Den reflexen som i princip alla känner till är ”Rädda livet reflexen” 🙂
Både hästar och människor har en sån. Det är det som får hästen att vid fara köra upp huvudet och sänka ryggen och liksom frysa fast (innan han drar som en avlöning) och det är denna reflex som gör att du ramlar av din häst när han gör så. Testa att göra det nu när du sitter och läser det här. Notera hur dina händer dras upp (och rycker hästen i munnen), hur du håller andan (vilket får hästen att bli ännu räddare eftersom en människa som inte andas är rädd och då måste ju hästen vara beredd att fly). Våra muskler blir stela och styva, vår tyngdpunkt flyttas upp i axelhöjd vilket gör att vi sitter väldigt löst i sadeln.




Jag hör ofta ridrädda människor säga att de måste galoppera, de måste hoppa de måste. Det är ju helt galet. De kommer oftast bara att flyga av och känna sig ännu osäkrare. Vad de måste göra är att utrota reflexerna så att de inte är igång alltid, de måste kunna börja våga slappna av och mig veterligen är det ytterst svårt att slappna av i galopp även för en icke rädd människa. Skritt är en utmärkt gångart om man är rädd. Då hinner man andas.

Nåväl, det var ett bispår. Men en ryttare bör kontrollera de där reflexerna. Då kan hon sen i sin tur hjälpa hästen att kontrollera sina reflexer. Och voila, ett lugnt och fridfullt mentalt styrt ekipage uppenbarar sig.

Jag kan visa en film på när jag hjälper en unghäst att hantera sin rädda livet reflex. Men..Det här hade inte funkat om jag själv inte var i avsaknad av reflexen för hästen hade bara härmat mig och aktiverat sin i såfall. Så här skapar man stensäkra hästar som inte blir rädda av rädda ryttare. Det blir underbara ridhästar av hästar som tränas så här. Men som sagt var så måste människan först träna bort sina reflexer och inte känna minsta lilla spänning i kroppen när ballonger smälls.

Nåväl, det här blir en lång artikel känner jag. Så nu kommer jag till det jag ville skriva från början, meningen med allt det här dravlet. Ta tillfället i akt att utveckla din egen kropp, jobba med dina egna reflexer nu i vinter när du rider mindre. Jag lovar att du har igen det tusenfallt.

Bara för att hjälpa dig på traven så har jag nu sänkt några av våra kroppsmedvetenshetskurser så att alla ska få en chans att börja träna sitt sinne och sin kropp att vara avspända. Nu kostar  Fem Minutersklubben, Mental Coaching, Chakrakursen och Fasciakursen endast 500 kr styck. Perfekt nu denna årstid när många av oss inte rider så mycket. Dessa kurser kan du göra i hemmets trygga vrå.



Nu är det en bra tid att börja jobba på sin liksidighet

Det här är en tid där det börjar vara svårt att rida ordentligt om man inte har ridhus. Varannan dag plusgrader, varannan dag minusgrader….. Underlaget bäddar verkligen för inspirerande ridpass….Eller inte.

Denna årstiden så blir jag ofta så är jag fantastisk flitig med min egen träning, jag har varit stentuff mot mig några månader nu och igår så nådde jag en milstolpe. Jag joggade i 16 minuter på löpbandet. Jag har typ inte joggat sen jag var i tonåren. Jag har en skröplig kropp som inte tåler sådant vilket jag för många år sedan accepterat. Alltså, tänk att en gammat tant 😉 som jag kan lära sig (tåla) jogging. Det är ju helt fantastiskt bra alltså. Jag klandrar Tai Chi övningar för att jag lärt min skröpliga kropp tåla det här. Fantastiskt, Sköldpaddskarate lärde denna slitna, eller sledna som vi säger i Skåne, att tåla belastningen av jogging, jiha!!!! Ganska fantastiskt hur små, superlångsamma och väl avvägda rörelser kan få påverkan på hur man springer. Hur jag gjorde?

Tai Chi och andra sköldpaddssporter (om det nu räknas som en sport ;-.)) har gett mig en om jag får säja det själv djävulusisk kroppskontroll vilket gör att jag kan röra mig extremt långsamt vilket i sin tur ger kroppen en chans att programmera in rörelseönster. Trot om ni vill men det är svårare att göra rörelser långsamt än snabbt, åtminstone om man vill ha jämnhet i rörelserna. Jag började i snigelskritt på löpbandet, typ så här

Sen när jag fått en exakthet i rörelsen så har jag ökat tempot successivt tills dessa att jag sprang. Jag sprang bara någon minut varje dag, ökade sakta, sakta antalet minuter och höll noga koll på om jag fick ont någonstans. Jag är en sån som lätt får ryggskott om jag rör mig fel. Vet ni förresten att ryggskott är ett av kroppens sätt att skydda en blivande skada på en disk? Kroppen låser helt enkelt musklerna när du är på väg att göra en rörelse som skadar disken (stötdämparen mellan ryggkotorna) så att du inte ska göra den rörelsen mer. Åtminstone inte förrän kroppen har lagat skadan och därmed inte längre har ett behov att hindra dig från att göra vissa rörelser.

Hur smart tror ni då att det är att gå till kiropraktorn och bända loss ett ryggskott? Och hur smart tror ni att det är att be kiropraktorn göra samma sak efter ryggskott nummer 5? 12? 21? Det är inte ett dugg smart faktiskt. Det är faktiskt vansinnigt osmart.

Om du är som jag, som ofta får ryggskott så måste du inse att sättet du rör dig på är fel, det skadar din kropp. Det smartaste är såldes att programmera in ett nytt rörelsemönster, så att kroppen inte med våld (läs ryggskott) måste låsa dina rörelser. Bra sätt att programmera in nya rörelsemönster på är t.ex Tai Chi, Yoga, Feldenkraiss etc. Samtliga våra ryttarträningskurser är baserade på bland annat dessa tre sätt att skola om sig på.

Nu är det en väldigt bra tid att gå dessa kurser eftersom många av oss på grund av ridhusbrist och dåligt underlag inte kan rida så mycket. Om jag ska klassificera kurserna så den som är mildast för en skröpplig kropp är kursen som heter Mental Coaching, mild men synnerligen effektiv. Så här skriver elever om Mental Coaching

Nåväl, jag läste en så smart grej i veckan, det var en elev som delade ett blogginlägg som ni hittar här. Jag klipper ut de viktigaste meningarna ur inlägget som handlar om nyårslöfte, ni vet de där löftena som tar oss 49 steg ifrån vad vi är programmerade att göra;

””…MEN. Verkligheten och statistiken visar någonting helt annat när det kommer till att ändra på vanor:
Om du försöker ändra på fler än 3 saker samtidigt är chansen att lyckas 5 %
Om du försöker ändra på 2 saker är chansen att lyckas 30 %
Men om du istället försöker ändra på bara 1 sak i taget är dina chanser att lyckas över 80 %””

Och det är ju precis så dessa kroppsmedvetenshetskurser jobbar, eller, i ärlighetens namn så är det precis så som alla de Logiska kurserna jobbar oavsett om det är en ridkurs, arbete vid handkurs eller en kurs för dig som människa. Vi lär oss en enda sak i taget. Det här är vansinnigt frustrerade för nya elever. Det är vanligt att man haffsar sig igenom de första uppgifterna och sen är man frustrerad för att det var så lite, var det verkligen en lektion?!?!

Det roliga är att de av mina elever som kommit långt i kurserna, de kan lägga 2-3 veckor på en enda lektion. Inte för att lektionen innebär mer än en liten sak utan för att man känner så mycket mer, man är van vid att ändra på sina rörelsemönster, varje lektion blir som en pusselbit att infoga i det halvfärdiga 1000 bitars pusslet och man liksom känner att man kan fila lite mer på övningen, kanske däruppe i vänstra hörnet eller så ;-)Och lite där, i mitten av vänstra sidan, då, kanske pusselbiten passar perfekt just där nere, eller, kanske den ska sitta här uppe? Hm, jag tror jag får gå ut och fila lite till på den 😉

Det som kan vara frustrerande för nya elever är att de kanske får en pusselbit som ingår i en sväng. Denna lektion säger precis tvärtom vad deras idol eller favorittränare säger om hur man svänger. Alltså säger jag fel, alltså tänker man inte göra den lektionen 😉




Men vad dessa nya elever inte förstår är att det finns 1000 olika sätt att svänga på. Är det en sväng som göres efter att du travat i en diagonalsluta över medellinjen och ska ta upp och ta dig genom hörnet? Eller är det en unghäst som ska försöka svänga utan att välta? Eller är det en sväng efter ett hinder? Eller vill du bara liksom svänga? Pratar vi skritt, trav eller galopp? Vilken ras rider du på? Vilket underlag rider du på? Rider du på stång eller tränsbett?

När man är ung, då brukar jag säga att man är i terrieråldern. Man är ettrig som bara en terrier kan vara.Man har EN idol, allt denna säger är rätt, det alla andra säger är därför fel. Punkt. De som säger emot har fel alltså måste man skälla på dem ;-). Och ja, jag har stor erfarenhet av denna terrierålder, jag spenderade ganska många år i den ;-)(alla som känner mig skrattar lite nu ;-)). Så jag VET vad terrierna går igenom. Jag säger därför inte emot dem, det vore ett ödesdigert misstag. I den åldern så är det oerhört viktigt att få ha sin idol, att få vara med i ett gäng. Det tillhör människans utvecklingsfaser. Bråka inte med en terrier säger jag ;-). De har aaaaaaltid rätt 😉

Terrieråldern växer man oftast ifrån när man blir kanske 30 år eller så. Då börjar man oftast öppna ögonen för att det finns en hel värld där ute. Man börjar samla och plocka ”russin” (kunskap) från alla möjliga håll som man plockar in i sitt pussel. Man lyssnar, läser, lär, testar, förkastar, överger, tar tillbaka, analyserar, misslyckas, lyckas….

Men de riktiga ryttarna och hästmänniskorna, de tittar fram efter att ryttaren fyllt fyrtio. Något magiskt händer med människan när hon fyller 40 år. Hon blir ödmjuk, hon blir förvirrad, hon börjar ifrågasätta sig själv och just där och då sker det magiska. Hon blir klok. I samma sekund som man blir ödmjuk så öppnar sig en helt ny värld för en. Magiskt är vad det är.

Jag minns när mina första instruktörer utbildade sig och de pratade om våndan över att få en proffsryttare som elev, vad lär man en sån? Alltså helt ärligt, är man en proffsryttare så innebär det att man vuxit ur terrieråldern, man är klok och man är oftast ödmjuk. Proffsryttare är enligt mig de allra bästa eleverna. Man blir proffs genom att gå igenom 30 årsstadiet ;-). Genom att ha en gedigen nyfikenhet och öppenhet att lära sig mer. Proffsryttare oavsett vilken gren de tillhör är underbara att undervisa. Terrierna däremot, not so much 😉

Nåväl, nu blev det lite långt det här inlägget så jag slutar här.

Nästa kursstart är 1 November. Ni hittar kurserna som startar här.