Svårt att rida en sluta

Fick så bra filmer i helgen som jag tänkte dela med mig av här. Det är logiskt att tänka sig att ryttaren alltid bör ha ett sittben på varje sida av ryggraden och att dessa sittben bör bära vars 50 % av ryttarens vikt. Detta bör hon ha oavsett om man rider hästen rakt eller böjt. När hästen böjer sig så ska det mesta ske bakom sadeln. Det innebär att om hästens rumpa går åt höger. Då bör ju ryttaren följa med åt höger. Hennes ryggrad bör vara som ett träd som växer rakt upp ur hästens ryggrad. Ren och skär logik om man som jag tycker att det är viktigt att en ryttare alltid ska sitta mitt över sin häst.




Dock är ju den dystra sanningen att så sällan sker. Oftast så sitter ryttaren med två sittben på samma sida av ryggraden, eller ett sittben mitt på hästens ryggrad och ett lååångt utanför ryggraden. Det kan ses i svängar och böjningar även på ryttare på väldigt hög nivå om ni studerar dem bakifrån.

Det snackas väldigt mycket om att HÄSTEN ska vara rakriktad. Och ja, det är oerhört trevligt med rakriktade hästar. Dock är den trista sanningen den att om hästen ska kunna bli rakriktad så måste ryttaren bli rakriktad. Och DET är något som tar tid, tårar och ömmande muskler.

Det är sådant som vi Logiska ryttare roar oss med. Vi snackar sällan om hästar som inte lyder eller som går emot. Däremot så snackar vi vääääldigt mycket om våra egna olydiga kroppar som går emot oss 😉 Det ger en väldigt trevlig stämning i våra grupper. Vi vet att det sällan är hästen som är olydig och går emot våra hjälper. Vi VET att det är vi som ger ”dåliga” hjälper. Vi VET att det vi tror att vi säger till vår häst, inte är det som vi faktiskt säger. Det är en hård kamp att inse detta. Men när man väl insett det så är det bara att spotta i nävarna oh ta itu med sin olydiga kropp. Det har man inte bara nytta av på hästryggen utan även i sitt vanliga liv så en rak kropp mår så mycket bättre.

Vi vet också att vi sällan har t.ex en höft som är sned. Höften är liksom bara en del i vår kropp utan alltför stor egen vilja. Man gör aldrig ett fel. Man gör massa fel.

Att lära sig bli en beridare innebär att lära sin egen kropp att göra rätt. Här ser vi det vanligaste felet som folk gör.

Kan ni se att ryttaren alltid vill göra sig sned så att hon blir lägre i vänster axel oavsett varv? Felet är likadant men ger olika svårigheter i olika varv.

Här är ett blogginlägg som en av mina elever skrev ner om sin snedhet. Länk.

Kan ni förstå att den här hästen har svårt att ställa sig i nacken åt ett håll? Eller att den förmodligen helst bara går i en galopp? Eller vänta lite nu… Är det verkligen HÄSTEN som har dessa problemen? nej, attsingens också. Det är ju ryttaren som har de problemen.

Kan den här filmen som jag la ut för ett tag sedan vara lite intressant vad gäller detta problem? Ta en vikt av valfri sort i varje hand och ställ dig framför en spegel och kolla om du kan hålla din bål rak hela tiden.

Psoas musklerna måste en ryttare kunna behärska till 100 %. Här är en bra film om dessa jobbiga typer.Länk

Så här kan man träna dessa. Finns naturligtvis fler sätt men detta är enkelt och lätt att göra. Jäkligt jobbigt dock…

Sådärja, det var dagens klokheter nerpräntade på ett papper. Hur är du sned?




Please follow and like us:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *