Nu måste jag få skriva av mig lite. Jag hör allt oftare att folk diskuterar vilka stigbyglar som är bäst. Jag personligen, i egenskap av skogsmulledressyrtant, tycker att Islandsstigbyglar är bäst eftersom de från början och av sig själv har samma vinkel mot hästen som min fot har. Man slipper liksom vrida foten ur led för att få på sig stigbygeln och man får ett friare ben, tycker jag då.
Men jag har nu kommit på att det är inte frihet man eftersträvar när man frågar om vilken stigbygel som är bäst. Jag förstår givetvis att om man tävlar i fälttävlan eller hoppning eller galopp så vill man en lätt stigbygel som är 100 % säker att man inte blir hängande i. Likaså om man är en unghästutbildare så är det logiskt att det är säkerhet som efterfrågas. Det är funktion.
Men det är inte heller det som är det väsentliga när folk i allmänhet pratar om bästa stigbygeln. Den ska ge stöd, den ska avlasta onda vrister, knä, höfter, den ska hindra stigbygeln från att tappas under nedsutten trav. Det är fascinerande att man tänker så. Jag ska förklara varför.
Om vi tänker att den ska avhjälpa att man får ont i vrister och knä. Då måste man först veta lite om fötter. För den intreserade så kan ni googla på ”pronation” löpning. Här är en intressant sida t.ex
Om vi ska prata i enkla termer så kolla på bilderna nedan.
Det jag ser är vanligast på ryttare är att de oftast på en fot viker fotleden utåt. Då får man garanterat ont i vristen och kanske även i knä/höft/rygg. Varför? Jo för om vi står ojämnt så belastas kroppen ojämnt vilket ger förslitningsskador. Du kan be en vän filma dig med fokus på fötterna när du går så kan du se hur just du är.
Så rimligtvis, om en stigbygel ska hjälpa dig att inte få ont så bör stigbygelplattan vara ojämn tänker jag. Men grejen är ju den att felet kommer ju sällan från foten. Eller, fel uttryckt, felet i foten ger avtryck i resten av din kropp. Vanligt är att om du viker höger fotled så gör du det för att du inte sitter mitt i sadeln utan är förskjuten åt höger. Ditt högra ben komprimeras då. Man kan säga att du då trycker ner sadeln på höger sidan vilket din kropp märker och eftersom den sällan är intresserad av att ramla av så kommer ditt balanssystem att korrigera obalansen genom att pressa ner vänster ben som motvikt vilket oftast ger en extremt låst fotled med nertrampad häl på vänstersidan. Vissa ryttare som fortfarande tror att en nertrampad häl är bra kan då uttrycka problem med att trampa ner höger häl. Ni ser, en enda röra av problem. Problem som kommer av att ryttaren inte sitter mitt på hästen.
Detta är problem som i princip alla har, därför är det av största vikt att ryttaren så snabbt som möjligt lär sig ändra på det här. I mina onlinekursr så lär jag ut tekniken för detta redan i första ridkursen, Grundkurs ridning.
På bilden nedan ser ni en ryttare förskjuten åt vänster vilket ger symptomet vikt högermidja. Ni vet när man har fler chokladvollanger på högra sidan än på vänstra :-). Ni kan se att höger knä är längre upp än vänster.
Den vikta midjan har de flesta hört talas om. Jag har tagit upp det här i bloggen innan, men vi kör en repetiton för er som inte hängt med från början. Bloggen har ju numera många år på nacken så det är svårt att ha hunnit läsa allt även för de mest flitiga läsarna. VARFÖR viker man sig i midjan?
Så, kan stigbyglarna då avhjälpa smärtor i knä och vrister? Tja, helt omöjligt är det väl inte, men logisk sett så bör då stigbyglarna vara olika på höger respektive vänster sida, men jag är skeptisk till om det hjälper på sikt? Och tror ni att det hjälper din häst att inte sätta dig snett i sadeln eller dig själv att inte sätta dig snett på hästen?
Sen finns det ju de som gör likadant på bägge sidorna. Antingen viker fotleden inåt eller utåt. Dvs man sitter mitt över hästen och har bägge fotlederna vikta. Det är väl i princip så de flesta helt oosolade ryttare sitter. Det tränar man ofta bort/minimerar med bra ryttarskolning.
Grejen är väl att att stigbyglarna möjligen hjälper dig just när du rider, det känns bättre just då. Men det hjälper ju inte som i ”bota problemet”. Där kommer träning in i bilden. Jag tänker ju alltid långsiktigt, hur ska jag träna för att bli en bättre ryttare och smärtfriare människa idag än jag var i igår? Jag tänker aldrig ”hur ska jag göra för att se skenbart rak ut i sadeln”.
Nästa gång tänker jag skriva om tappade stigbyglar.
Relaterade ämnen.
Varför behöver vi specialsadelgjordar?
Det är viktigt att sitta mitt på sin häst
När hästen biter sig fast i en tygel