Linda I Växjö här idag :-)Jag fick en liten ahaupplevelse angående att gå på bogarna.

Min nya hobby är cykling, jag cyklar ungefär 10 mil i veckan. Jag har en förmåga att gå al in i saker så sista tiden har jag cyklat varje dag trots att jag är en stor förespråkare av varannandagsträning. Leva som man lär? Njae, kanske, imorgon 🙂

Iallafall, sista tiden har jag fått ont i axlarna och jag har kopplat detta till att jag hänger för tungt på mina bogar, dvs att jag lutar mig på cykelstyret och använder detta som en rollator. Lösningen är enkel, det är bara att sluta luta sig på bogarna. Jag kan meddela att detta är lättare sagt än gjort.

Jag flyttar bak vikten på bakdelen, cyklar glatt vidare och så känner jag smärtan i axlarna och flyttar bak mig igen och cyklar på, känner smärtan i axlarna och flyttar bak vikten på bakdelen..Så håller jag på.

För några dagar sen så fick jag nog av att jag är så glömsk, lat (välj valfritt adjektiv) så jag bestämde att endast fingertopparna fick hålla i styret. Det var enklare att komma ihåg, som ett mantra. Rak och stolt cyklade jag 1,5 mil medan jag styrde med fingertopparna.

Nästa dag var jag lite stel i nacken men det är ju inte nacken man cyklar med så jag tog mig en nätt liten 2 mils runda med samma koncept. Sträcka på sig och styra med fingertopparna.

Nästa dag var jag ännu stelare i nacken men som sagt var, man cyklar inte med nacken så jag tog mig en liten enmilare.

Dagen efter vaknade jag med nackspärren från hell. Skit också. Tog mig ett samtal med Google ”ont i nacken när man cyklar” och oups, det var ju tydligen vanligaste cykelskadan. Beror på att man är för statiskt i sin hållning, inte nödvändigtvis på att man har för mycket tyngd på styret.

När jag kurerat mig några dagar med spikmatta, vibrationer, yoga och vetevärmare så tog jag och min ömma nacke en cykeltur. Fortfarande ont men det som inte dödar härdar, eller hur? Konceptet var enkelt.

Cykla 1 minut, göra en halv väderkvarn med ena armen, cykla en minut, vrida huvudet långsamt åt vänster sen långsamt åt höger, cykla en minut , göra en halv väderkvarn med anda armen. Upprepa hela rundan.

Det gick jättebra, jag upplever att nacken liksom tinade upp sig bra och idag, dagen efter mår jag helt bra i min nacke.

Detta fick mig att fundera på vad som händer när vi tvingar våra hästar att jobba statiskt längre stunder? Jag tycker numera ännu mer illa om när folk tvunget ska ha sina hästar att gå på tygeln fast att de med allt de gör och är i sadeln motverkar detta.

Jag har aldrig förstått varför hästar måste kröka nacke ett helt pass när de i ett dressyrprogram endast måste göra det i typ 3 minuter i taget. Varför måste träningen vara mer plågsam än tävlingen liksom?

Jag fick ont i nacke och axlar av statisk hållning, översatt till hästen så betyder det nacke och bogar. Man kan förvisso låta en massör eller kiropraktor eller liknande behandla dessa kroppsdelar men det smartaste vore väl att ändar träningen så att man slipper behandla. Dvs välja en träningsform som inte ger hästen smärta. Det man mest bör undvika är alla former av statisk hållning. Mina elever känner igen detta som att ”släppa igenom åttan” i skritt, svikta i vristerna i trav men framförallt det oändliga utlängandet av hästhals. Läng ut, läng ut, läng ut tjatar jag på alla filmer 🙂 . Och jag kommer att fortsätta säga det. Varenda gång hästen gjort något bra, men annars åtminstone varje minut

Statisk hållning är inte bra för någon, varken människa eller häst. Läng ut!!! Läng ut och läng ut!!!

av Lindah

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *