Som en direkt följd av gårdagens inlägg om undertramp eller böjda haser så fortsätter på vi på temat haser. Nu har jag redan öppnat era ”hasögon” så nu vill jag utan större beskrivningar be er titta på böjda haser OCH höjd rygg.
Det är nämligen otroligt vanligt förekommande med böjda till synes trevliga haser men med en icke så trevlig svankande hästrygg. Ofta förekommer denna kombo tillsammans med en väldigt ostbågsformad böjd hals. Detta är ingenting man vill ha. Då har man liksom klippt av kommunikationen med fram och bak. Bakdelen gör en sak, framdelen gör en annan sak och mitteln (dvs hästens rygg och mage) gör ingenting alls.
En häst ska ju jobba genom hela kroppen. Den ska med spänstiga bakben bära upp sin ryttare (genom att aktivera magmusklerna och därmed höja ryggen så att svanken utplånas) och alla bakbenens energi ska fångas upp i ryttarens mjuka icke bakåttänkande hand. Hästen ska tänka och söka sig framåt nedåt kallas det.
Så man vill alltså ha spänstiga haser, höjd rygg OCH en lång trevligt framåttänkande hals. hur många ekipage ser ni omkring er som kan uppvisa detta? Inte många tyvärr 🙁
Innan man överhuvudtaget börjar tänka på att aktivera haserna måste hästen ha sin rygg uppe och det kan den bara ha om den är rak och ryttaren sitter mitt på sin häst i fullständig balans (inte bakvikt, inte framvikt). Om denna ryttarrakhet inte finns så kan inte hästen få upp sin rygg. då lider den av SIS (skit i sadeln).
Så vad man än vill nå för kvaliteer hos sin häst så börjar man alltid med att korrigera ryttaren. Hos mig är det steg 1-2 som fokuserar på detta. Det är grundläggande basik som alla bör kunna innan de ens försöker sig på att skola en häst. En ridlärare med en stor ridskola som gick dessa kurser tillsammans med sina elever så efter kursen så bar ord så jag bara måste citera dem här:
”Det här borde ingå i ridkörkortet innan folk ens börjar fundera på att ta sin första ridlektion.”
Jag håller med. Det värsta i kråksången är att så gott som ingen jag träffat behärskar detta enkla.
Att sitta mitt över sin häst….. Det är …skrämmande…. Det brister någonstans i ridutbildningen. Det brister REJÄLT.. Och det är INTE ryttarnas fel. Det är ridutbildningens fel.