Skänkel på volt

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2016) Skänkeln…. Något av det mest frustrerande jag vet är fladdrande okoordinerade ryttarskänklar. Något av det första jag lär nya elever är hur de ska bära sina ben så de slutar bete sig reflexartat.

ologiska-skanklar

Mitt öga gillar vacker   ridning med stilla ryttare och mjuka spänstiga glada hästar. Jag kan titta i timmar på det.

Om jag däremot ser  ridning med fladdrande ryttare på stela ospänstiga hästar så gör det liksom ont i ögonen, om jag ser de där nickedocksryttarna” så blir jag sjösjuk ;-). Jag tittar bort för jag klarar inte av att se det.




Men vad är bra ridning för mig undrar du säkert? Tja, vi kan ju ta en sån enkel sak som underskänkeln.

Om ni har läst mina tidigare inlägg om volter så är nu ju vid det här laget medvetna om att hästens utsida ska bli lång så att hästen ytterbenpar kan ta långa steg.

Att bli lång på utsidan innebär att alla utsidans muskler måste länga sig, det är logiskt eller hur? För skelettet och hästens längd styrs ju av muskler. Korta, spända muskler ger kort häst. Långa avspända muskler ger lång häst. Logisk eller hur.

En muskel blir kort och ihopdragen om man trycker på den. T.ex. om man vill att hästen ska ta ett steg i passage så ger man honom ett lätt tryck med sporren på muskeln så den drar ihop sig vilket gör att bakbenet dras framåt/uppåt= kort steg, kort sida, kort häst

Om man INTE trycker på hästens sida så fortsätter hästens muskel att vara lång och hästen tar långa steg.

Inga konstigheter i detta. Väldigt logiskt eller hur?

Varför sitter då alla ryttare med tårna utåt på utsidan så att hälen rör vid hästens mage och ber denna dra ihop sig?

Ologiskt, ologiskt, ologiskt.

Dessutom så brukar däremot deras innerskänkel inte röra vid hästens sida utan där pekar tårna ofta vackert framåt…

Ologiskt, ologiskt, ologiskt
Jag har ritat så ni förstår hur jag menar. Hästen som vi ser med en ryttare på ska ses bakifrån för att det ska bli rätt. Ryttarnas skänklar på voltbilden visas  som fötter som pekar åt olika håll.

På bilden så ber ryttaren faktiskt hästen om en böjning till vänster men försöker rida en volt åt höger…… De kanske förbereder för förvänd galopp kanske 😉

Detta kan vara en av orsakerna till att förvänd galopp ses som komplicerat…..

felaktig-skankel-pa-en-volt

Roa er med att titta på ekipage i er omgivning. Sätt ett kryss i taket för alla ni hittar som inte har ytterfoten på insidan ;-). Eller för den delen de som har exakt likadana skänklar på bägge sidorna samtidigt som de kämpar med att böja sin häst …..

Det hör till grundläggande ryttarkunskap att ha en ytterskänkel som är parallell med hästens sida och en innerskänkel som tillåts vara  en liiiten utåttåad…… Det är så man böjer en häst.

Så här bär det se ut. Och det är förvisso enkelt att placera skänklarna så. Det svåra är att få dem att ligga kvar så när man rider ;-). Innerskänkeln kan de flesta lyckas med men ytterskänkeln verkar folk generellt sett ha svårt för. Det beror på bristen på muskeltonus hos ryttaren.

Det är ytterskänkeln som är hästens ”vägg” och om man har en dålig sådan så kommer hästen att vilja dra ut från volten vilket gör att ryttaren gärna fastnar i innertygeln för att hålla kvar hästen på spåret. När hon gör detta så kommer hästen ytterbog att sticka ut, hon bänder dit denna och resultatet blir..Eh..Ett ekipage som liksom inte är så harmoniskt.

Ytter sidan är otroligt viktig för ryttare att träna dit. Det som alla bra ryttare har gratis, det är en stadig yttersida. Allt utgår från denna yttersida. Vi andra, vi måste manuellt träna dit den. Det här är ett sätt att träna det som sitter ovanför  ytterskänkeln, att lära sig att göra olika saker med våra olika sidor.

Det tar mååånga år att bli en skolad ryttare med full koll på sin kropp. Men det är en rolig (och svår resa). Har du börjat din resa än? Om inte så är det aldrig för sent. Med våra onlinekurser så kan du börja redan idag.




Please follow and like us:

När hästen biter sig fast i bettet på ena sidan

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2013)
Det är ett vanligt problem att hästen biter sig fast i bettet på ena sidan och man fokuserar mycket på just den sidan som hästen sitter fast i. Man plockar och man grejar och ser det som bra när hästen släpper bettet. Det är det inte. Iallafall inte om den släpper det för att vi juxat med tygeln.

Kvittot på att ett ridpass varit bra är att dagen efter så ser vi en liten förbättring. Så blir sällan fallet av tygelridning.

Tygelridning är alltid dåligt men synnerligen dåligt för detta. Att en häst biter sig fast i en sida beror på att den bär sig ojämnt bak och skjuter ut en bog. Men många ser bara det som är fel i munnen men felet kommer ju bakifrån. Det är bara symptomen som syns i munnen.

Problemet med tygelridning är att OM man behöver lösa problem i hästens kropp med hjälp av tyglarna så är vi på den nivån i vår ridning att vi inte kan koordinera vårt bäcken och att vi ännu inte lärt oss känna vad det är hästen gör med sin kropp.  Om vi däremot kan koordinera vårt bäcken och känner vad hästen gör med sin kropps så kommer den inte att bita sig fast i ena sidan. Den gör ju detta för att den går snett/är sned .

Den inte färdigskolade ryttaren kommer att varje gång hon tar i en tygel att flytta  samma sidas höft bakåt (omedvetet) och om hon dessutom kombinerar detta med det ack så vanliga stigbygeltrampet så kommer hon dessutom att lyfta upp den sidans sittben ur sadeln. Och voila, vi har gjort det ÄNNU lättare för hästen att bita sig fast på ena sidan genom att öppna upp för hästen att skjuta ut sin bog på den sidan där höften åt bakåt och sittbenet åkt uppåt.

Ju mer hästen skjuter ut sin bog åt ena sidan ju mer snett går den med sin rumpa och katastrofen är ett faktum. Då kan man kämpa med att få loss hästen från bettet till förbannelse.

Ett bättre tänk är att se till att få hästen i den tygeln som hästen inte vill vara i. Försöka göra den sidan längre och få hästen att bli rakare och bära jämnt bak. Men försök först bli medveten om vilka kroppsdelar som inte är på rad så att säga och organisera upp dessa så att hästen kan komma till handen på bägge sidorna.

Så sluta tänk plocka bort från handen du har för mycket i, tänk istället på att få MER i handen du har för lite i. Koncentrera dig på att få mer och mer och mer så att du från början kanske har tyngden av en tepåse i handen, vårda detta lilla tryck ömt, var fin i handen (absolut ingen ”skaka hand med en kalla fisk hand”, det tycker hästar inte om att söka kontakt med)

Trycket i handen får du ju av att hästen skjuter på lika mycket med sina bakben i en linje som går absolut rakt fram så att den kan börja bära sin framdel. Är denna linje bruten så får du ingen bärighet och du får ojämnt tryck i handen. Så se till att DU sitter så att hästen KAN gå jämnt, det är första steget.

Men detta är ingenting som är LÄTT, det har jag aldrig påstått. Bara något att tänka på. Har du börjat din resa mot att bli en mer skolad ryttare än? Om inte så är det aldrig för sent. Med våra onlinekurser så kan du börja redan idag.

Please follow and like us:

Bita sig fast i en tygel

(Inlägget publicerades ursprungligen 2014)
I förra inlägget skrev jag om att man varför man vill ha hästen i yttertygeln när man rider en volt. Dock är ju det här med att just genomföra detta väldigt svårt eftersom hästar är byggda för att alltid ha en och samma tygel som yttertygel oavsett varv. Bildtolkning, den vänstra bilden föreställer en häst med huvudet åt höger och rumpan åt vänster. Varje cirkel symboliserar en kroppsdel, i detta fall sett från vänster, bakdel, bål, bog och hals.
Den högra bilden visar en hästrumpa (cirkeln) sedd bakifrån med en armlös ryttare (streckgubben).

Ni kan bli konfunderade över ovanstående teckning. Rimligtvis så borde den ju enligt teckningen vilja vara i vänster hand kan någon kanske tycka med tanke på att att kraften från hovarna riktas mest till vänster tygel. Och ja, det stämmer. Men… den här hästen väljer inte själv att vara i vänstertygeln. Den kommer däremot alltid att vara på väg åt höger men vi ryttare vill ju sällan följa med hästen dit den vill, vi vill ju oftast rida rakt fram. Så det innebär att vi kommer att omedvetet att hålla den hårdare i vänstertygeln för att hålla den rak.

Så sanningen är att det är inte hästen som väljer att vara hård/hänga i/bita sig fat i högertygeln . Det är vi ryttare som väljer att hålla fast hästen i högertygeln.

Nu borde de flesta förstå att det är aldrig hästen som biter sig fast i en tygel, det är snarare vi människor som biter sig fast i tygeln.

Detta är ett symptom på att hästen inte är rak.

Man kan enkelt se/höra var en människa är i sin ridkunskap.

En nybörjare (oskolad ryttare)rider det hon ser och det är hästens huvud och hals.  (I detta fall rider hon/korrigerar högertygel)

En lite mindre oskolad ryttare rider oftast hästens bog, dvs hon korrigerar den bogen hästen skjuter ut (i detta exempel höger bog)

En ännu mer medveten ryttare försöker få hästens rygg att vara rak så att hon kan sitta på den (hon korrigerar hästens bålrotation)

En skolad ryttare han inser att problemet med sökningen till vänster tygel beror på att hästens förskjutit sitt bäcken så då korrigerar han detta bäcken.

Men det tar mååånga år att bli en skolad ryttare. Men det är en rolig (och svår resa). Har du börjat din resa än? Om inte så är det aldrig för sent. Med våra onlinekurser så kan du börja redan idag.

Please follow and like us:

Börja din onlineutbildning redan idag

Vill du ge dig själv och din häst en nystart så är nu en bra tid att börja, imorgon går också bra men självklart vore det allra bästa om du började igår 🙂 Du hittar alla kurser här

Ridkurserna är till för alla, oavsett ålder och utbildning. Allt sker i skritt under hela första kursen, Grundkursen. Det vill säga att din häst behöver inte vara utbildad för att gå den, inte du heller.

Du får en lektion i veckan under 3 månader för endast 1000 kr, ett väldigt bra pris på kurserna just nu med andra ord.

Vi har även handkurser och mentala kurser. Så vad väntar du på? Bli en bättre ryttare redan idag :-)//Lindah

Please follow and like us:

Du kan inte träna din häst som jag tränar min häst

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2019)

Jag är en empirisk tränare 🙂 vilket typ innebär att jag har ingen aning om vad jag gör;-). För länge sedan så kom jag på att det hjälper sällan att göra som det står i böcker och ännu mer sällan så hjälper det att göra det som kändistränare säger att de gör. Det som jag grunnat på i många är är VARFÖR det inte hjälper. Det står ju att hen gör så och hen är jätteduktig vilket hens tävlingsresultat vittnar om. När jag gör så så blir det mest kattskit av det hela.

Svaret är enkelt. Du kan inte göra så som någon annan gör eftersom din kropp är och fungerar annorlunda än Annas kropp, eller Peters kropp. Dessutom så är din häst annorlunda än Annas och Peters hästar. Vad man ska veta om ”ridmästare” är att de oftast väljer hästar som är perfekt anpassade för det de vill använda hästen till. De väljer hästar med hjärnan. Logiskt om man vill tävla.

De flesta ”vanliga” ryttare väljer häst med hjärtat vilket ofta innebär att hästen inte är bra på någon tävlingsgren. Den kan dessutom ha ett temperament som inte har något som helst intresse av att göra som någon människa säger. Den kan dessutom ha en kropp som är söndrig, sned och öm.

Proffsryttare kan ha ett helt stall fullt med hästar, säg 20 stycken, varav endast en av dessa hästar är ämnade för svår klass. Resten är hästar som tja, står för inkomster i form av att de kan säljas till ryttare som inte har som mål svår klass. Proffsen är fullt medvetna om att det är ytterst få hästar som är svårklasshästar.

Pratar man däremot med en ryttare som har en eller två hästar så är ju oftast deras häst(ar) fantastiska och kommer att gå huuuur långt som helst. De har vad man kallar en inte realistisk bild av verkligheten. Är det en snäll empatisk ryttare så tvingar de aldrig hästen över sin gräns trots att ryttarens hopp om underverk lever kvar. Fine liksom, drömmar får man ha.

Om den okapabla hästen däremot kommer till en ryttare som inte vill ge upp sina storslagna drömmar så kommer hästen att fara illa. Speciellt om man anlitar en tränare som vill hjälpa ryttaren att nå sina mål. Ryttaren kommer antagligen inte heller att må så bra med den typen av ridning. Det obraiga måendet kan yttra sig som tex
Mindervärdeskomplex-”Alla andra kan ju”, *Prestationsångest-”Jag måste göra MER” eller någon annan obraig känsla.

Hästen reagerar inte bara på dina fysiska hjälper, medvetna som omedvetna, utan de reagerar även på dina psykiska hjälper, det du känner och tänker. Om du har mindervärdeskomplex så kommer den att köra över dig fullständigt. Det ligger i hästars natur att flytta på/köra över svaga individer för att klättra i rang. Om du har prestationsångest och därför gör MER och hårdare så låser du ditt sinne och din kropp och blir obekväm för hästen att bära. Prestationsångest är den känslan som jag upplever är den svåraste att ha när man rider, den som gör ridning svårt på riktigt. Hästen vill mest bara vara någon annanstans, han stänger in sig i en bubbla och gör sig okänslig.

Så om jag får ge ett enda råd till alla ryttare så är det att öppna ögonen, se din häst för vad han är och acceptera det. Låt inte hästens oförmåga att göra det du anser att han ska göra förmörka ditt sinne och ge dig mindervärdeskomplex eller prestationsångest. Alla hästar är inte fantastiska atleter och i ärlighetens namn så är inte alla ryttare fantastiska ryttare. Vi är bara varelser som förmodligen vill göra så gott vi kan inom våra egna personliga gränser.

Ju snabbare du accepterar dina och din hästs personligheter och begränsningar ju snabbare kommer du att få roligt med din häst. Det är roligare att lyckas med lätta saker än att misslyckas med svåra saker. Dessutom så är det så att när man lyckats med en massa små saker så kommer det automatiskt att göra så att man lyckas med en svår sak. Helt enkelt för att många bäckar små leder till en stor å.       

Dagens ridtps är som följer. Bjud hästen på ett träningspass idag där han inte misslyckas och där du inte behöver använda en enda hård hjälp. Beröm honom för denna lilla sak som att han precis vunnit OS. Upprepa dagligen i en vecka/månad/år och voila, du kommer helt plötsligt att ha en häst som gillar att träna och du kommer att slippa alla dumma krav du ställt på dig själv. Ridning ska vara roligt, får både dig och hästen, glöm aldrig det. Vill du börja från grunden och lära dig kontrollera din kropp och knopp så är vår onlinekurser en fantastisk grej. Du kan läsa mer om dem här.

Please follow and like us:

Fokus på en enda hjälp

Här är ett bra exempel på uttrycket ”isolerade hjälper”, ”medvetna hjälper” etc betyder. Jag har valt ett fokus och jag berättar det för honom med mitt spö som jag har i bakre handen. Jag pekar på hans innersta bakbens kota och förföljer den, härmar den när den i varje steg lyfts uppåt.

Vad han gör med resten av kroppen ignorerar jag så länge han fortsätter gå runt mig. Enda som bryter mitt fokus är när jag hindrar honom från att äta, man får INTE fika när man jobbar, det är ganska solklart och gäller för både häst och människa. Men var huvudet är, var bogen är, vilket spår han går på etc ser jag inte ens. Allt fokus är på hans inner bak. Varför gör jag såhär? Jo för den här hästen är expert på att få människor att byta fokus. Följden blir att han aldrig lär sig det han ska eftersom han ”Oj, titta en fågel/träd/monster/häst/brevlåda etc”.

Jag tolkar det som att han gör det för att han inte förstår uppgiften, han är inte supersnabbtänkt direkt, och han har ganska hög prestationsångestgrad, han VILL förstå, han VILL göra rätt. Så mitt nya arbetssätt med den här herren är att verkligen verkligen anstränga mig för att ge honom EN uppgift per pass och INTE låta mig distraheras.

Den här hästen ger sällan kvitto samma dag man lär honom något utan kvittot kommer alltid en annan dag. Oerhört frustrerande för mig som är van vid klipptänkta hästar, men lärorikt såklart. Hur ser man när han börjar göra rätt? Då kortar han innerbaks steg, blir lite tyngre men högre i steget, tempot sänks och han blir mer balanserad.

Innan dess är han ytterst obalanserad och fladdrar runt dit marken lutar. Han går även med superlånga steg och därmed obärande bakben. Det svåraste med det här är att våga blunda för vad resten av hästen gör. Det är ytterst svårt när man liksom ser alla fal han gör och så ska man bara ignorera dem, men tänk på att om du korrigerar dem så är det han som tränar dig att korrigera fel. Du vill ju tvärtom, träna honom att göra rätt med en kroppsdel i taget.

Redan här så kan vi se en klar förbättring, detta är pass två med Fokus inner bak. Pass 1 gjorde jag dagen innan. Det går med andra ord ganska snabbt att börja se okey ut. Här försöker vi oss på att byta varv på kommando, det går sådär, men det kan vi blunda för. Jag lägger det däremot på minnet och morgondagens pass kommer att bli med fokus vänd på kommando. Dock lär jag inte in det så här då utan på ett mer lärande sätt, här blir han bara frustrerad eftersom han inte förstår, och det gör honom inte så taggad på att träna mer. Man vill aldrig bråka i onödan med en häst, man vill att den ska minnas träningen med glädje.

Please follow and like us:

Stolsits eller svanksits är samma sak

 

(Detta inlägg publicerades ursprungligen 2019)

Idag tänker jag prata om ryttarens värsta fiende och bästa vän,  Psoasmusklerna.

backen

Denna muskelgrupp ställer till mycket. När en ryttare för första gången sätter sig i en sadel så hamnar hon ofta i stolsits, hon lutar oftast lite bakåt och då åker hennes knän upp. Det beror ju på att vi under många år lärt oss att sitter, det gör man på en stol med benen i 90 graders vinkel från vår bål. Sen har vi underbenet i 90 graders vinkel från vårt lårben. Stolsits kallas det. Hästar är oftast snälla mot stolsitsryttare som bara åker häst. De stör inte hästen så mycket. Det känns helt ok för den (om man inte väger alltför mycket, då är stolsitsen obehaglig för hästen).

stolsits

Sen lär vi oss rida och får reda på att vi ska ha överskänkeln längre bak. I bland är vi så kreativa att vi går på reklamtricket ” köp en dressyrsadel med stora knäklossar”som drar tillbaka vår överskänkel maximalt. Då hamnar förvisso våra överskänklar längre bak. Dock kommer ryttarens överliv att luta sig framåt.

 

spanningsits

 

 

Det beror på de där urjobbiga musklerna visat ovan. De har en hållning, det är ju hållningsmuskler, som innebär att deras längd är oförändrad. Ni kommer väl ihåg att jag berättat om hållningsmusklerna, de som är till för att hålla kvar den hållning vi skaffade oss i ung ålder. Är de vana vid att vara 23 cm långa så kommer de att förbli 23 cm långa. Punkt. Oflexibla typer.
Så om vi drar bak överskänkeln så kommer de att dra fram överlivet. Ridläraren säger räta upp dig. Lyder vi så kommer vi oftast att svanka.

svanka

Det är så här ridning lärs ut idag. Ironiskt nog så finns det bara en enda sitstyp som är olämplig på en hästrygg om man ägnar sig åt att få hästen bärig och det är just denna sits. Hästen härmar vår hållning och denna sits säger därför åt hästen att svanka.
Ofta så ser man på gamla hästtavlor att ryttarna sitter så här. Men om ni tittar på utrustningen på hästen så ingår det alltid ett stångbett. Det behövs för att få ner hästens huvud. Så vill du rida på ett stångbett eller behöva ett kandar för att tävla i dressyr så är det här en ypperlig sits.

Vill du däremot lära dig att RIDA en häst i form så är svankande dressyrsits absolut olämplig. Du kommer att ha problem med hästens form och reglerbarhet.

Så när saker känns svåra, tänk på vad det är som gör det svårt. Tänk på de där urjobbiga hållningsmusklerna som vill va i morgon som de är nu och som de var igår 😉  //Lindah

Det är aldrig för sent att börja förändra sin sits, vill du börja redan idag så anmäl dig till Grundkursen där vi påbörjar arbete med att få till en bra sits. Alla våra kurser är online så du kan göra dem när du vill, var du vill och du får behålla dem för alltid.

 

Please follow and like us:

Gör det något att en häst biter sig fast i ena tygeln?

(Detta inlägg publicerades urspungligen 2020)

Jag är i nuläget väldigt inriktad på ryttarens psyke och skriver därför mycket om det här i bloggen. Dock är jag inte den som är den så därför tar jag mig tiden att besvara lite frågor från läsare. Dagens fråga ser ni i rubriken. Denna fråga är för övrigt den frågan jag får oftast vilket tyder på att det är ett vanligt problem. Har du en fråga du vill ha svar på? Skriv den i kommentarsfältet vetja!

”Gör det något att en häst biter sig fast i ena tygeln?”

Jaha, kära vänner, vad svarar vi på en sån sak? Om vi bara tittar på problemet bita sig fast i en tygel, vad kan detta beteendet ge för skador? Låt oss tänka på hästens mun ett tag. Om hästen böjer sin hals och ”går på tygeln” så kommer bettet att vila mot dens laner. Lanerna är det tandlösa området i hästens mun, som gjort för att trycka in ett bett på (kan tyckas).

Lanerna är klädda med ett tunt lager hud och mellan huden och skelettet så går delar av hästens extremt känsliga ansiktsnerver.

Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det förmodligen inte är speciellt behagligt att ha ett bett som konstant ligger an mot en nerv som trycks mot en smal benkant…

Att en häst biter sig fast i bettet är därför en sanning med modifikation. Ingen häst torde göra detta frivilligt eftersom det gör ont. Däremot så älskar vi människor ofta att hänga oss fast i ena tygeln för att få hästen att gå rakt fram eller hålla halsen rak. Om bettet dessutom är lite för långt så förstärks effekten av sneddragandet i bettet.

När man dragit så ett tag så kommer hästen inte längre att vilja ”gå på tygeln” eftersom trycket i landen blir outhärdligt. Den kör helt sonika upp huvudet i bästa kamelstil för att förflytta trycket från bettet till tänderna istället. Detta förfarandet går bra ett tag. Ungefär till bettet har malt hål på tanden och tandhalsar och andra känsliga tanddelar blottas. Jag har fått berättat för mig att det detta känns ungefär som när man tuggar på foliet från ett kexchoklad (alla tränare kan relatera till detta, ni vet efter en heldag på en ridbana, man är hungrig som faan och första maten man stöter på är ett kexchoklad man hittar på någon mack samtidigt som man stoppar pengar i det stora svarta hålet som kallas för bensintank och man sliter pappret av chokladet och kastar in det i munnen och AJJJ så kom man på att man glömt skalat bort allt folie). Den känslan.

Så nu har vi alltså en häst som inte vill gå på tygeln eftersom det gör ont. Vi har en häst som inte vill gå som en kamel eftersom det gör ont. Vi ryttare har nu fått problemet ”hästen gapar” och ”hästen vill inte gå fram till handen” och ”hästen bjuder inte framåt” (det är då vi köper ett nytt anatomiskt träns så att man kan spänna ihop hästens mun anatomiskt korrekt 😉 och investerar i ett par sporrar).

Så ja, det är inte vidare smart att inte se det som ett problem att man drar hästen i ena tygeln, eh, förlåt, att hästen biter sig fast i ena tygeln menar jag ju så klart 😉

Det viktigaste är att förstå att det är vi som drar mer i ena tygeln, inte hästen. Och varför gör vi det? För att vi omedvetet vill gå rakt fram och så vill vi ha en hals som är rak. Vi är nämligen människor och vi gillar rakt. Hästen däremot, han är en häst och han gillar mer att gå på ett svagt böjt spår. Studera stigarna som hästar och alla andra djur gör i naturen och hagarna. Inte är de raka inte. De är mer böjda. Det är så hästar går.

Problemet är dock att vi är människor. Vår värld är rak. Våra ridbanor är raka. Vi vill rida rakt. Om vi inte kan så mycket om rakriktning av häst så kommer vi att försöka rida rakt genom att hålla hårdare i ena tygeln. Det är lite dumt tänker jag. Det är dock viktigt att förstå att det är inget fel på de som gör så, vi har ingen direkt rakriktningskultur i vårt land, vilket innebär att vi inte lär oss det om vi inte söker oss utanför det traditionella sättet att rida. Det finns alltså fler ryttare i vårt land som INTE kan rakrikta än som faktiskt kan det. Därför anses det helt normalt att hästar biter sig fast i en tygel.

Men om vi istället ställer oss frågan VARFÖR hästen biter sig fast i en tygel, vad får vi för svar då? Det finns hur många svar som helst men ett av svaren ser vi i denna bild. Kolla på hästens högra bakben. Detta pekar åt/är på väg åt höger vilket gör att hela hästen vill gå åt höger. Ryttaren vill ju som bekant oftast rida rakt fram så undermedvetet håller hon hårdare i vänster tygel för att gå rakt fram. Om ryttaren hade släppt vänster tygel så hade hästen inte bitit sig fast i denna längre. Åh andra sidan så hade hästen då gått åt höger och det kanske inte känns så bra för ryttaren 😉 Dressyrdomare kan ha åsikter om det hela också misstänker jag 😉

Jag vet inte jag men jag tycker ju att det låter smartare att lära hästen gå rakt fram genom att vara pedagogisk och lära höger bak gå rakt fram istället. Men vad vet väl jag, jag är ju bara en glad skogsmulle jag 😉

Hur vet man om hästen ”gör fel med sina bakben”?

För att förstå slitningen på tårnas framsida.Svårt att bedöma i djup lera såklart, då är ju allting smutsigt.

Pust..Nu blev det mycket här 🙂 Vi avslutar nu för att inte förvirrar er alldeles för mycket 🙂 Men det man kan säga är att ni bör se tygelbitandet som ett symptom på att något är snett längre bak i hästen. Korrigera det. Lär er rida rakriktat.

Vill du bli en rakriktad ryttare så titta på våra onlinekurser, du kan börja redan idag.

Gamla blogginlägg som relaterar till ämnet.

Att rida är som att paddla kanot

Det är viktigt att sitta mitt över sin häst

Bita sig fast i en tygel

När hästen biter sig fast i bettet på ena sidan

Please follow and like us:

Ny kurs med fokus miljöträning

Logisk Ridning släpper en NY kurs idag! (Maj 2021)

Du hittar den här

Vid köp innan 23/5 kl 23,59 kostar den endast 200 kr, därefter kostar den 300 kr.

Lite information om kursen och vad du behöver för utrustning.

Fokus Miljöträning

I den här kursen fokuserar vi på att etablera en säker zon från marken. Otillit föder otillit och det måste oftast brytas och bytas ut mot nya beteenden. Tex, om du vet att hästen är rädd för brevlådor så blir du rädd när du ser en brevlåda vilket gör att hästen blir rädd så att du blir rädd och så vidare. Vi kommer att jobba dels med grundläggande lydnad för att etablera start och stopp och vi kommer även att ge er en safe zoon att utgå ifrån. I kursen kommer du att behöva någon form av presenning, samt något att leda hästen i så att han lyssnar på små signaler.

Detta är en grundkurs som kommer att byggas på med fler kurser. Användningsområdena är oändliga. Här kommer lite filmer på hur det kan se ut efter genomgången grundkurs.

Tänk vad praktiskt att ha ett ställe där hästen alltid stannar och står blickstilla. Installation av parkeringsbroms är en stor grej i denna kurs.

Om du väljer att jobba hästen lös, vilket inte alls är ett krav, så kan det se ut så här.

Passa på att anmäla dig redan i helgen så får du 100 kr rabatt. Kursen är helt online, du kan behålla den hur länge du vill och du kan göra den precis när du vill. Du hittar kursen här.

Please follow and like us:

Bli bra på att att arbeta hästen från marken INNAN den blir konvalescent

Det är roligt att rida. Det är så förbenat roligt att rida att jag personligen gärna hade suttit all vaken tid på hästryggen. Men ofta, ofta jobbar jag istället från marken. Eller rättare sagt, det går i perioder det där.

När hästen är på topp och går bra så rider jag, och rider lite till och lite till. Sen börjar den kanske kännas lite ovillig eller lite småstel i ridningen och jag ger den en veckas vila och när jag hoppar upp därefter så känns det liksom inget bra alls. Då brukar jag få iden att jag ska jobba den från marken.

När jag väl tar mig den tiden så inser jag hur roligt det är och då brukar jag ta en lång period där jag bara jobbar från marken. När jag sen väl hoppar upp i sadeln igen så känns ju hästen givetvis heeeelt fantastiskt, så då blir det kul att rida igen. Tills hästen börjar kännas lite ovillig igen, då tar jag ett tag från marken igen.

Jag tänker ofta att jag borde ha fasta dagar för det där så att jag alltid varvar arbete vid hand med uppsuttet arbeta. Men det blir liksom aldrig av. Jag är helt säker på att de flesta känner igen sig i det här. Man jobbar oftast från marken när det verkligen behövs, tex när hästen är konvalescent och veterinären säger att man ska ha den på box och leda den 20 minuter per dag eller så. Alla som någonsin testat det där ledande i samband med boxvila vet att det är en ganska otrevlig historia, ibland förenat med fara för liv och lem.

Jag har länge haft Arbete vid hand kurser bland mina onlinekurser. Väldigt många anmäler sig till dem när de står där med en konvalescent som ska ledas. Behöver jag berätta att det inte finns särskilt många framgångssagor där? Det säger sig själv. En boxvilande häst är oftast så uppe i varv att den inte är mottaglig för inlärning. Därför är det smart att mota Olle i grund som det så vackert heter och se till att ha lärt in massa Arbete vid hand koordinationer redan när innan man står där med sin konvalescent.

När man arbetar hästen vid hand är inte målet spänst, energi och framåtanda. Tvärtom. Vårt mål är att hästen ska slappna av, koppla på inlärningscentret och helst avsluta varje övning sovandes och gäspandes.

Innan när jag hade en bastant Påni så sa många att det är väl inte konstigt att du kan få den lugn, det är ju ett kallblod. Jag har ju dock numera ett halvblod, en spänstig sak som jag haft i ett halvår. Han hade vilat för skada sex månader innan jag fick hit honom. Därefter har vi bara lärt känna varandra lika länge och absolut inte tränat hårt alls. 90 % av all träning har varit i skritt för att bygga upp honom efter skadan.

Dvs det är som bäddat för att hästen ska bete sig crazy. Men han gör inte det, alls. Dels så var förra ägaren en Logisk ryttare som lagt ner massor, massor med tid från marken på honom och sen var det bara att fortsätta för oss. Han är precis lika lugn som min kallblodspåni. Dvs det hänger INTE på rasen, det hänger på hanteringen. Jag vill inte ens tänka på hur besvärligt det hade varit om han inte varit van att arbetas från marken för lugn och ro innan sin skada.

Här är ett exempel på vad vi brukar roa oss med när vi jobbar vid hand. Det är fuxen med bläs som är våran.

Här är han huvudfigur i en nyinspelning av en kurs om Miljöträning.

Kontentan av det här inlägget är att Arbeta din häst vid hand. Redan innan den blir skadad. Lägg det på schemat en gång i veckan. Du har igen det i längden. Det ska inte behöva vara med fara för livet som man leder en häst. Dessutom så finns det fantastiska effekter av att hästen rör sig utan en gjord som hämmar och spänner åt runt muskler och bröstkorg. Dessutom så tränar du själv både din hand och ditt öga när du tränar så här.

Please follow and like us: