Jag fortsätter på temat underlag och väljer denna gång att skriva om hur man kan tänka när man väljer underlag för sin longering eller tömkörning. Jag påminner återigen om att det jag skriver gäller för typ friska hästar, trots att det finns förmodligen ingen 100% frisk häst, som är ridbara. Det jag skriver gäller INTE för hästar som är skadade och ordinerats boxvila och skritt vid hand för veterinär. Jag skriver alltså för dig som söker alternativa, mer hållbara sätt att maximera sin hästträning.
Om du kan så välj inte att longera/tömköra på ett underlag som är helt plant, som tex en paddock eller ridhus. Välj heller inte ett underlag som är hårt och stumt som tex en gårdsplan eller en grusväg eller liknande.
Ett underlag som är helt fantastiska att träna häst i är i vatten, dels eftersom man faktiskt kan bygga kondition där då vatten erbjuder ett lagom stort motstånd för att bygga kondition även i relativt lågt tempo. När man tränar konditionen hos hästar så vill egentligen bara förvandla mjölksyrabildande typ IIB fibrer till uthålliga IIA fibrer. En vanlig missuppfattning är att man måste träna fort för det men det stämmer inte alltid.
Bokskog. Jag hittade ingen film på longering här så jag bjuder på en gammal hoppfilm från vår Påni 🙂 Bokskogsunderlag bjuder inte på konditionsunderlag, däremot så kan man träna väldigt hårt på det utan att lederna påverkas negativt. Ett av de bästa underlagen om du frågar mig, hästen får grepp i det, och löv som i decennier fallit ner på marken bildar en extremt sviktande matta, utan att för den delen vara så djup att den belastar hovlederna eller så glidig att den belastar knäna (varken bakknä eller framknä gillar glid. Även granskog har samma egenskaper när granbarr under åratal skapat en sviktande matta. Dock brukar granskog inte bjuda på så ridbart underlag som bokskog.
Det som jag dock ska prata mig varm om i detta inlägg är att välja ett underlag som inte inbjuder hästen att låsa fast sig i en hållning. Då kan man antingen välja ett underlag med grenar och stockar och saker, och då välja att träna i skritt för att inte riskera att hästen står på näsan. Det tränar inte kondition men hindrar alltså hästen från att låsa fast sig.
Detsamma gäller för träning på gräs. Dock byggs ingen kondition på gräs. Eller jo, kanske om du rider jäkligt fort men då får du ju även den där negativa påverkan på lederna. Så en bra grej för hållbarheten är att inte se gräs som något som du ens kan försöka träna kondition på. Bättre att träna annat än kondition där. Gräs är ett fantastisk underlag om man väljer rätt tidpunkt att träna på det. När det är halt och geggigt så är det ett dåligt underlag men när det är torrt och fast så är det ett bar underlag, speciellt om hästen går barfota och får bra grepp i gräset. För skodda hästar beror det på individen, vissa halkar då skorna inte bjuder så bra grepp. Anpassa farten efter individen brukar vara en bra grej. Här tömkörs det i en svag kuperad terräng på gräs. Se hur hästen måste ändra sin hållning för att gå upp (sträcka ut, ta i) ner, (korta ihop, sätta under, bromsa). Ni kan också se att i slutet så har jag förflyttat oss till mer plan mark och där kan hästen lättare låsa fast sig, dvs behålla sin hållning, men jag ville visa även det. Det är lätt för människan att träna på plant underlag, men sämre för hästen.
Vad menar jag med att hålla fast sig? Det innebär att hästen har en hållning som han använder när han går, står, skiter, tränar, sover etc. Denna hållning har mestadels skapats av hans betesställning.
Det beror på att hästar liksom vi människor är höger eller vänsterhänta vilket innebär att de när de äter alltid har en och samma framhov längre bak än den andra. Framhoven som är längst fram blir bred och låg i trakten, framhoven längst bak blir smal och hög i trakten. Det är alltså inte hovslagarens fel att det blir så här som jag ofta hör. Även bakbenen står ojämnt när hästen betar. Ju mer hästen betar ju snedare blir den ironiskt nog.
Ju kortare hals en häst har ju mer måste de bredda frambenen för att nå ner till marken. Vi märker detta bland annat på att den är svårt att ställa/böja i ena varvet, har svårare att ta en av galopperna, sadeln hamnar på sniskan och manken lutar mer åt ena hållet.
Men hållningen har även skapats av dig och alla andra som har tränat honom. Vi är ju också höger/vänster hänta och därmed sneda i hela vår kropp. Hästen lär sig dock att hantera vår snedhet ihop med sin snedhet. Han skapar spänningar där det behövs för att hålla ihop sin kropp. Problemet är bara det att lederna skadas när han går på ett och samma sätt alltid. Den kloka hästmänniskan ser därför till att träna hästen väldigt omväxlande för att komma runt problemet.
Hästen föredrar ofta att gå på platt underlag, gärna ”hängandes” i ena vägkanten eftersom det förbrukar minst kalorier. Hästar är flyktdjur och vill spara sina kalorier till när det verkligen behövs, tex när man ska fly från en sabeltandad brevlåda eller så. Då kan de behålla sin hållning och gå som de alltid gör. Därför älskar de tex grusvägar där de får gå i ena kanten. Det är så lätt. Speciellt om ryttaren håller den lite hårdare i samma tygel den alltid håller lite hårdare i.
Det är dock svårt att behålla sin hållning när man går på ojämnt underlag såsom att gå i besvärlig skog, i djupt vatten, upp och ner för backar eller att behöva gå på ett spår som de inte själv valt. Det är just därför vi ska träna hästen där så ofta det bara går.
Några argument mot att träna hästen på dessa underlag är att den snubblar. Exakt. Den snubblar för att den är fast i en hållning. Ju snubbligare den är ju mer behöver den andar underlag. Dock, är den supersnubblig så kanske den behöver konsultera en veterinär först, snubbel kan vara tecken på hälta. Argumenten vid longering eller tömkörning på såna underlag är att det inte går för hästen bara springer/rusar, lyssnar inte, byter varv etc. Ja, alltså, det kräver ju en skolad häst och skolning av häst på det viset göres lättast i en paddock. Där skapar man grundläggande kommunikation och lär hästen hur man är en ridhäst. Så först skolar man hästen, sen tränar man hästen. Min blogg har massor av inlägg om häst och ryttarskolning, nu pratar jag om hästträning vilket kommer efter skolningen. Olika saker som jag märkt ofta klumpas ihop i ett ord, träning., vilket blir missvisande.
Jag är inte så flitig på att uppdatera bloggen, men lite bättre på Instagram för den intresserade.
#hästträning #hästskolning #smarthästträning #swbsåklart #logiskridning