Etikettarkiv: skänkelvikning

Älska eller våldta

Det finns två sätt att jobba med hästar. Antingen kan man våldta dem eller så kan man älska med dem. Det sistnämnda är roligast och går snabbast. Det första är otroligt tidskrävande och tålamodskrävande. Om man gör rätt från början så är hästträning lätt. Om man gör fel från början så är hästträning svårt.

Idealet är att få tag i dom INNAN någon har våldtagit dem. Annars tar allting så otroligt lång tid.

När man tränar en häst så kan det vara så här enkelt.

Den här hästen är den mest oförstörda unghäst jag har träffat i hela mitt liv. Det är också den mest talangfulla jag sett i hela mitt liv. Den har inga gränser för sin koordinationsförmåga. En vanlig häst kliar alltid sin nos på sitt högra ben när man er den en paus under ett pass. Den här kliar sig på bägge benen. Ni vet väl att man MÅSTE tillåta detta nos mot ben kliande under ett pass? Det är då det du lärt hästen befästs. Tillåter ni inte detta så fastnar inte det ni lärt den.

Den här fantastiska hästen gör allt man ber den om eftersom den aldrig har blivit våldtagen.  Då är hästträning enkelt.

Kolla på hästens ovan, t. ex på hur lätta frambenen är och på hur den böjer alla leder i bakbenen. Det som förstör och tar bort denna bakbensaktivitet är t.ex. ”lång och låg”.

Man kan se det som så att  en häst har 2 meter lång överlinje. Hästens bäcken behöver överlinje för att kunna komma in under hästen så att lederna kan bli så här sviktiga. När man petar in bäckenet så kommer dens huvud att åka upp eftersom om vi drar ner bäckenet en decimeter så förflyttas ju dessa 2 meter bakåt och halsen får mindre/kortare överlinje och kommer därmed att åka upp.

Så man får aldrig påverka hästen hals för då ”tar” man längd som bäcken/bakben behöver. En häst är så lång och låg som dens överlinje klarar av att länga sig.

Om man däremot drar uppåt/bakåt/nedåt dens hals samtidigt som man ber den vika in sitt bäcken under sig så tvingas hästen att svanka för att överlinjen ska räcka till bägge ändarna. Den blir kort i mitten kan man säga.

Man får bara jobba med en ände i taget. Om man jobbar med framänden av överlinjen främre del så kommer dens bakre del att dra bäckenet uppåt och det vill man ju aldrig.

Man rider alltså aldrig framdelen utan bara bakdelen om man är smart. Hästens hals hamnar i den höjd det hamnar på så att säga.

Man varierar med att rida mittdelen. Det är där ryttaren sitter. Många kallar det sitsträning. Jag kallar det bara ridning.

Så en bra ryttare rider antingen mellandelen ELLER bakdelen. Men ALDRIG framdelen. Framdelen är ett kvitto. Ser framdelen illa ut så är det mittdelen man rättar till i första hand (sitsen) eller bakdelen.

Försök ALDRIG manuellt påverka hästens hals. Det blir bara skit då.

Vet ni att en häst endast kan lära sig en enda hjälp under ett pass? En skänkelvikning för att nämna ett exempel består av hur många hjälper? MASSA. Så man kan inte tänka att man ska lära hästen skänkelvikning. Man måste tänka att man varje pass sak lära hästen EN av ingredienserna till skänkelvikning. Då får man en fantastisk skänkelvikning. Det kan se bedrövligt ut ett tag och inte alls som en skänkelvikning. Men det kommer att BLI en skänkelvikning. Men inte nu, inte idag.

Om man får tag i en häst som någon ”våldtagit” genom att försöka rida dens hals utan att ha koll på sin mittdel (sits) eller bakdelen så blir hästträning så otroligt svårt.

I denna film övar vi en våldtagen häst på samma sak som vi övar med den icke våldtagna hästen ovan. Dvs en del i en skänkelvikning. Det ser inte riktigt likadant ut som ovan… Jag vet inte om ni kan se det men hästen är nära en explosion mest hela tiden. Det kräver fingertoppskänsla hos både mig som leder den och guidar ryttaren och hos ryttaren. Vi måste behålla lugnet konstant för att förmå en traumatiserad häst att inte behöva gå in i försvar. Denna häst är (var?) egentligen lika talangfull som den på filmen ovan. Innan våldtäkterna.

Ni kan se att denna häst visserligen går i en högre form med halsen vilket många tycker är bra men som ni också kan se så beror det på att den kortar överlinjen (svankar) vilket gör att dens bakbensrörelser inte blir lika fria som på hästen ovan. Ni kan också se att dens haser liksom vrid utåt i varje steg. Det är det vi jobbar på. det är det som ligger bakom det som kallas brist på framåttänk, att hästen tänker bakåt. Vilket enkelt förklarat betyder att bakbenen inte går framåt utan åt höger eller vänster. Förutom att hästens stötdämpningsförmåga går förlorad (vilket leder till tex spatt, kissing spines, hovledsproblem och andra ledproblem) så blir den bråkig. Man åstadkommer denna rörelsestörning  genom att försöka böja hästen med hjälp av tygeln….

Gissa vilket sätt som är roligast för både hästar, ryttare och tränare?

Så dagens tanke. Våldtar du din häst (=begär det omöjliga)? Dvs försöker få de bägge ändarna att länga sig samtidigt (vilket du nu har lärt dig är en omöjlighet) trots att du själv sitter i vägen för det hela?

Hjälp gärna till att sprida lite klokskap genom att dela blogginläggen

Ridlektion 1

Hittade ett bra stall och begav mig dit för min första lektion idag. Helt ärligt, jag är nog kräsnast i världen så om jag säger att det har var den bästa ridlektion jag någonsin ridit så förstår ni hur bra det var.

Fick ett vitt 7 årigt PRE sto. Sadlat och klart, sadeln va en så kallad fittknäckarsadel, Kiefer nånting, typ världens obekvämaste sadel med alldelles för smal midja för ett kvinnligt bäcken men det gick bra ändå.

Jag har inte ridit på jag vet inte hur länge… Minst ett år iallafall. Och åren här i Spanien har ju mest varit inriktat på doma Vaquera, bruksvarianten där jag suttit i bred bekväm ”spansk sadel” och med stångbett på en handsfattning. Där handlade det mest om viktförflyttningar och ögonblicklig respons.

Idag var det dressyrsadel och en tygel i var hand och vanligt bett och klassisk dressyr för en skitsnygg snubbe som inte kunde ett ord engelska, bara spanska…. Min spanska är urusel när jag pratar men jag förstår det mesta, eller rättare sagt jag förstår vissa ord och gissar mig till resten 🙂

Men ridning är en detaljerad precisions sport med massa ord…. Men det gick bra ändå.

Så här på gamla dagar så är det lite läskigt att sitta på en ny häst när man inte ridit på länge. Men Spanska hästar brukar vara oerhört väluppfostrade så jag skrittade runt i paddocken på lång tygel och helt plötsligt galopperar vi sidledes av rädsla för ett hästätande apelsinträd. Mulle på mullebloggen kan slänga sig i väggen med sina påhittade krokodiler. Här snackar vi LIVSFARLIGA apelsiner och gud vet vad som kan gömma sig i sådana träd.

Men Spanska hästar har en egenhet som Islandshästar också har och som tex halvblod verkar sakna. Innan de kastar sig åt sidan så höjer de upp yttre rygghalvan och liksom föser sin ryttare med sig istället för som mindre gentleman mässiga djur släppa ner ALLT man sitter på och snabbt kasta sig åt sidan utan en tanke på ryttarens säkerhet. Jag märkte med andar ord knappt något alls så det var hur lugnt som helst och min rädsla försvann.

Vi började med skritt och trav med lite volter här och var med hästen ställd inåt. Egentligen inte för dressyrens skull utan för att den inte skulle se de livsfarliga apelsinträden.

Sen lite galopp i formen en långsida, liten volt i hörnet, samlad galopp på kortsidan, snett igenom och ut i andra varvet utan att byta galopp. Jag har ju Doma Vaquera i huvudet och där SKA hästen byta galopp så fort ryttaren byter varv annars dänger man ytterskänkeln i ljumsken på den (typ) så det var ytterst svårt att INTE låta den byta, det kändes FEL. Och jäkligt stötigt, jag gillar inte förvänd galopp.

Därefter så dog ryttaren och i princip bad på sina bara knän om en skritt paus och då skulle vi enligt honom göra något som jag absolut inte förstod men anade att han pratade om skolor så jag visade de olika varianterna, öppna, sluta och typ förvänd sluta och det var det han menade. I Doma Vaqueran sa man bara shoulder in eller shoulder ut, mkt lättare.

Så då gjorde vi det i alla gångarter, men man kan säga att när vi kom till öppna på volt i galopp då liksom brann det i mina system, det var lite jobbigt.

Sen skulle vi göra något som lät förfärligt besvärligt tills våra språk hade rett ut det hela. Det var skänkelvikning. Så då gjorde vi det i alla gångarter också.

I det här läget tyckte ju jag att jag varit superduktig med tanke på mitt långa riduppehåll och att det var så roligt.Han stoppade oss och bad om ursäkt att han gett mig en sån dåligt utbildad häst för nu kunde inte den här hästen mer och om vi skulle fortsätta nöta så blev det ju trist för mig så då ägnade han sig åt att förbättra min sits i olika gångarter, bara rullade i galopp och fick mig att luta överlivet VÄLDIGT mkt bakåt och hålla det helt stilla och liksom bara låta bäckenet följa med i galoppen.

Jag har aldrig haft chansen att ägna mig åt mig själv i galopp då jag mest ridit travare och islänningar. Där går galoppträning mest ut på att inte falla omkull eller tappa takten. Så jag har en väldigt bra sits  i skritt och trav men en bedrövlig i galopp. Så vi rullade på och i alla fyra hörnen skulle jag göra en så liten volt som möjligt och behålla ställning och böjning ur den, med tanke på att då samlade jag ihop hästen tack vare volten och kunde mest bara glida en sida mellan volterna. För som han sa att åka på en häst som springer i galoppen ger ingen nytta, man vill ju öva sitsen i bärighet.

Tipsen som jag behövde mest för sitsen var utöver galoppgrejen att i skänkelvikning tänka bogen först och låta mitt överliv luta åt sidan jag ska åt.

I skolorna OM jag måste påverka med tyglarna alltid låta dem gå tillbaka och ha manken mellan sig. Gärna TA i hästens mun om det behövs men alltid eftergift direkt i innertygeln.

I ökad trav på diagonalen (ökad trav är SVÅRT) på spanska hästar så inte trycka på den innan man har den absolut rakställd för annars ormar den sig till galopp.

Han var så otroligt pedagogisk och logisk och kunnig och hästen var så otroligt välskolad för den utbildningsgrad den hade. Sånt är så ovanligt. Ville man ha samling så var det bara att sitta till och eventuellt låta dressyrspöet kittla ett bakben ett par steg.

Efter detta så liksom dog jag och han hade förbarmade och lät mig trava av hästen och sen skritta av. Han sa att det inte syntes att jag inte ridit på så länge (tacka fan för det sån möda som jag lagt ner på min sits)och att speciellt mina händer var superbra. Nästa gång skulle jag få en mer välskolad häst så vi kunde göra roliga saker som piaff och passage och sånt.

Helt otroligt att få rida på en häst som KAN sånt, på Gran Canaria utbildade jag en massa hästar till det när jag jobbade som beridare ett tag men jag har väldigt sällan suttit på en häst som KAN,

Jag längtar redan, Jag funderar dock väldigt mycket på hur jag ska komma upp ur sängen imorgon, jag har typ ont överallt, men det var det helt klart värt.