Som instruktör får man se mycket. Det finns saker jag dock önskat få slippa se. Det första är Pessoabettet. Jag citerar en text från Hippson om dess funktion.
Pessoabettet ger inte hävstångsverkan som många påstår, då pessoabettet är ett hissbett. För att få ut en hävstångsverkan måste bettet ha något som stoppar förhållningen från ryttarens hand, exempelvis en kedja. Vid en förhållning med ett delat pessoabett trycks bettet ihop och ger den omtalade nötknäppareffekten mot hästens gomtak, samtidigt som bettet trycks uppåt mot hästens tänder. När detta sker kan hästen få skador på gomtak, tänder och inte minst mungipor, förutom trycket och friktionen är nypskador väldigt vanliga då mundelen förflyttas långt på bettringen. Pessoabettet ger även gageffekt, trycker i nacken, när detta sker vill hästen sänka sitt huvud för att undvika obehaget i nacken, men samtidigt vill hästen höja sitt huvud för att undkomma smärtan som uppstår i munnen. Bettet ger dubbla signaler och skapar frustration hos hästen!”
Många tycker att pessoabettet är ett snällt bett då det saknar ”hemskheter” som kedjor och liknande, som pelhambett och kimblewick/jaktkandar har, men det är snarare tvärtom! Tack vare kedjan hindras ryttaren från att dra för mycket, det gör inte ett pessoabett, där kan ryttaren dra hur mycket som helst.
Det andra är Aachennosgrimman.
Jag har förstått att många har ett behov av att klämma igen munnen på hästen men att klämma ihop den med TVÅ remmar är väl iallafall ändå för mycket?
Sporrar
Sporrar är bra att använda när man vill peta till hästen ett steg eller två men då MÅSTE ryttaren ha utvecklat en totalt och 100 % stilla skänkel där alla Charlie Chaplinställning med fötterna är borta. Annars kommer hästen att i varje steg få en dutt med sporren vilket ju gör sporren verkningslös och hästen kommer då att svara lika dåligt på sporren som på skänkeln. Än har jag inte träffat på en sporrbekläddryttare med så stilla sits att hen klarar av att använda sporren. Eller jo, jag har träffat sådana ryttare men dessa har ju inget behov av att använda sporrar eftersom de kan rida och har insett att drivningen inte sitter i skänkeln utan i ryttarens rumpa. Man måste komma ihåg att en muskel drar ihop sig vid beröring utifrån (om man inte trubbat av denna reflex) så om man i varje steg använder sporren så innebär det att hästen drar ihop sina sidomuskler vilket gör att den kommer att få mycket svårt att länga ut sig. Sporren motverkar mao att hästen tar ut steget om den används i tid och otid. Sporren är bra att ha att användas i yttersta nödfall för att korta en sida eller få en extra kick i ett steg lite då och då. Men att använda den hela tiden, som drivning.. Då har man glömt tänka.
OM man har behov av att använda dessa saker så har man ju ett problem och då är det detta problem man ska lösa, jag kan tex gissa att man har pessoabett för att man inte kan stanna hästen, och samma med Aaachengrimman, eller den kan ju iochförsig också användas för att motverka att hästen öppnar munnen för mycket när ryttaren sliter den i munnen. Har man problem med framåtdrivningen så antar jag att sporren är första valet.
Dessa verktyg används alltså oftast för att lösa grundproblemen gas, broms och ”form”. Dessa grundproblem går att lösa, kallas att ha hästen på hjälperna. Då går den framåt, den böjer på nacken och den tar en förhållning. Inget av dessa problem löses dock med hjälp av fötter och hand då gas, broms och form kommer från ryttarens rumpa och tanke. Så lär er rida istället för att använda såna här saker. Jag kan garantera att ni får en bättre samvete och en gladare häst.
Vad många glömmer är att hästen är ett världens? känsligaste signalsystem, så känsligt att den reagerar på en fluga som kryper på den, en andetag från ryttaren eller en blick, eller en tanke. Om vi ser till att bli så stilla och välridande att vi inte stör hästen så kommer den att öppna upp sin känslighet så att sådana här saker är överflödiga.
Dagens fundering är varför folk sitter och driver med hälarna? Att driva med vaden är smartare, det förstör inte dins sits dessutom. Det räcker att man ”kramar”/trycker med stortån mot stigbygeln så aktiveras vadens insida vilket ger ett tryck som den superkänsliga hästen tydligt känner och lyder. Så lägg lite tid på att lära om hästen… Eh…Nej, DIG till att skänkla med vaden istället. Och tanken och bäckenet förstås. Rid ett helt pass med tanken att endast vaden får nudda hästen och hitta på alternativa drivningssätt med hjälp av röst, tanke och rumpa.
Mer hästiga diskussioner på Facebook.
Passar på att tipsa er om att om ni vill boka kurser så se till att göra det i god tid då det snabbt blir fullbokat. Januari-Mars är det gott om tider kvar men efter det börjar det bli fullt.