Etikett: Logisk Ridning Islandshäst

Problem med framåtbjudningen

Det är många som har detta problem, lösningen som föreslås på det är olika. Alla hästar fungerar ju olika så förslagen kan vara många.

Men ibland, då har man två problem, problem med framåtbjudningen plus att hästen ”knäpper av, eller problem med framåtbjudningen plus tölten.

Ibland har man t.om tre problem. Tex problem med framåbjudningen plus svårighet med tex skänelvikning plus problem med formen.

I samma sekund som du som ryttare kommer på dig med att du inte tränar på en grej utan att du i själva verket försöker lösa tre olika problem, då ska du omedelbart slappna av och länga ut tygeln och ta dig en funderare.




Fel ett är det där med att lösa problem… Carl Hester, han kan lösa ett eller ett par problem, Charlotte Dujardin kan lösa ett problem eller varför inte 5 😉 och de gör det snabbt, på ett par minuter. För alla de där problemen har alltid en gemensam nämnare. En duktig ryttare letar upp den där nämnaren, lär hästen hur han kan göra istället och POFF så faller de där tre andra problemen på plats av sig själv.

Hästar är inte några ointelligenta djur. De är flyktdjur och sådana söker alltid enklaste vägen ut. Bort. De vill inte slåss egentligen, de gör det bara när alla andar utvägar är borttagna. Därför måste vi, ryttaren som ju är den som vill att hästen ska göra en massa saker vara den kloka i denna situation. Istället för att tänka i problem, ta igenom och bestraffa så kan man istället tänka: ”Vad behöver jag visa den här hästen så att han får lättare att kunna göra det jag begär av honom?

logisk-ridning-snall-mot-hast

Jag älskar Kyra Kyrklunds ABC. Testa först om hästen kan gå fram, bak, höger vänster. Hur den gör dessa saker är olika efter vilken nivå hästen befinner sig på. Funkar alla dessa 4 komponenter så har du inga problem. Då kan du öva vidare på vad du vill öva på. Om däremot en enda av dessa sakerna inte fungerar. Då är det det du måste öva på idag.

Jag prioriterar framåt högt. Inte så att jag vill att man sitter och jagar en häst i en timme utan mer att hästen med glädje självmant ska vilja röra sig framåt.

Många hästar som av naturen har dåliga framåtbjudning har blivit jagade och jagade av olika tränare. Jag ser på dem när jag kommer in i en paddock att de riktigt biter ihop och tänker åh nej, nu är det dags igen.

För mig är det viktigt att komma på metoder som gör att hästen återfår glädjen i att träna. Metoderna behöver inte vara kända, man får lov att vara lite annorlunda. Här ser vi ett sätt som jag brukar använda mig av med stor effekt. Framåtbjudningen kommer och det som är magiskt är att den oftast består efteråt och det är ju det viktigaste. Det hjälper ju inte direkt ryttaren om hästen bara går bra när jag är där. Effekten ska ju bli bestående och det är viktigt för mig att ryttaren får verktyg som hon på sin nivå kan använda sig av hemma på egen hand.

Här är en lektion jag minns med glädje. Egentligen är det flera lektioner som reds under en helgkurs men jag har klippt ut det väsentligaste för att ni ska förstå.

Hästen är en Islandshäst som hade lite problem med att trava. Det är inget ovanligt att Islandshästar tappar en gångart eller två då och då ;-). Hästen är strax under 20 år vilket innebär att man inte bör lossa på den för mycket. Jag ser problemen låst kort överlinje och dålig framåtbjudning. Så vi jobbade med detta på en massa olika sätt. Allt fokus på att få fram trav släpptes och innan helgen var slut så travades det så det stod härliga till. Det här var för mig så otroligt hjärtevärmande att få vara med om. Ett otroligt sött ekipage.

Nu är jag ju inte dummare än att jag förstår att många som läser detta kommer att oja sig över allt det här fjantet. Det får ni göra. Men vi fick trav, vi fick en glad häst och vi fick en glad ryttarina. Problem solved liksom. Det finns aldrig ett sätt att ta sig an ett ”problem”. Det finns många sätt och det här är ett av dem. Om ni tittar noga så ser ni att vi gör massa saker som alla andra gör; vi länger ut överlinjen, vi tränar övergångar, halvhalter och lite styrteknik. Och ja, jag har underbara elever. Så brukar det vara på kurserna, en otroligt trevlig sammanhållning där alla hejar på alla och hjälper varandra oavsett vilken ras eller inriktning ekipagen har. Fantastiskt.

Ni får alltid dela inlägg från denna offentliga blogg. Gilla oss gärna på Facebook.




Passaktiga Islandshästar

Det här är en väldigt, väldigt svårriden hästras. Jag vet många som ser ner på Islandsryttare och deras små lurviga hästar. Många har testat Islandshästar på någon turridning och antingen funnit att det är roligt, eller svårt eller enkelt.

Men man ska veta att turridningshästar är valda för att vara snälla och lättridna. De går sällan i ren tölt utan någon av alla de 27 varianterna av gångarter som Islandshästar har.




Islandshästar är kända för att ha fem gångarter. Det är inte sant. De har typ 27 olika gångarter som de blandar hej vilt. De är fullt kapabla att gå med två ben i tölttakt, ett ben i trav och ett ben i galopp, samtidigt 🙂

Att rida Islandshäst innebär i princip att i detta virrvarr av gångarter leta upp 4 eller 5 gångarter som är rena, dvs skritt, trav, galopp, tölt eller pass. Det är INTE lätt. Kräver en extrem ryttarkänsla. Om jag skulle summera mina år med Islandshästar så skulle jag nog säga att de gav mig just känsla, balans och timing.

Inte alla Islandshästar har fem gångarter, vissa har bara 4 och då kallas de för fyrgångare och det är passen de saknar. De är lite mer lättridna än de med 5 gångarter.

Här ser vi en Islandshingst och just här övar vi på att få honom att använda bakbenen mer. Då får vi tillfälligtvis tillåta honom att inte konstant gå i tölt utan ibland blir det andra gångarter men huvudkravet, vårt fokus är : Aktivera dina bakben. Detta är ganska svårt, vanligt är att man samtidigt försöker få hästen att hålla takten, gå i form, använda bakbenen, stanna i en viss gångart. Då får man oftast en stressad och stel häst. Viktigt att bara göra en av sakerna i taget, annars kan hästen aldrig lära sig någonting ordentligt. Viktigast när man jobbar med tölten är att hästen tillåts att hålla sitt huvud som han vill, man får alltså aldrig tvinga en töltande häst att ”gå på tygeln” för då kommer han att svanka. Ser ni att denna hästens rygg är totalt osvankande?

Jag nämnde att femgångare är svårare än fyrgångare. Svårigheten ligger band annat i att passaktigheten tar överhand i tölten och tölten blir inte ren. Det kallas att hästen går i grisepass. Griseepass är en icke önskvärd gångart. Det är en gångart som enligt mig känns som att man lägger ryttarens njurar i en torktumlare. Ytterst obehagligt, en gångart hel utan flow. Det finns många sätt att arbeta bort grisepass, de flesta involverar våld mot hästmun.

Här ser vi en häst som går i grisepass

Men egentligen, om vi ser objektivt på det hela. Vad ÄR egentligen grisepass? Det är hästens ben på höger sidan går fram samtidigt, sen går hästens ben på vänstersidan fram samtidigt. Lite som en kamel, hästen vaggar liksom fram. Vi ska titta på vad det är men jag väljer att visa det på en häst som inte är Islandshäst. Islandshästars ben rör sig alldeles för fort för att det ska vara lätt att se. Här ser vi en Nordsvensk som har passaktighet liggandes och lurar. Han visar det tydligt efter 0:40 sekunder i filmen, när han går i nedförsbacke. Notera hur ryttaren förändras när skritten slutar att vara ren. Innan så vajar hennes skänklar vänster och höger. När hästen går över i passtakt så åker hennes skänklar fram och tillbaka. Man kan även se en lätt antydan till att ryttaren börjar jucka. Just den här ryttaren är en vältränad Logisk Ryttare så hon är okapabel att jucka ordentligt, hon har lärt sig att inte sitta med i sånt, en mer otränad ryttaren hade juckat betydligt mer.

Det här lite intressant. Kan passaktighet ha sin grund i att ryttaren juckar? Om ni inte har läst inlägget om the swinging back så läs det igen. Ni hittar det här.

Vi tittar på samma ryttare på en annan häst.. En häst som INTE har någon passtakt.




Här ser vi en helt oförstörd Islandshäst. Han är ung och var gång han bjudit på tölt i skogen så har ryttaren knappt vågat andas av rädsla för att störa tölten. Det blir en fin mjuk ren tölt av det, helt utan munvåld.

Kan ni förstå att passtakt kanske inte enbart sitter i hästens ben? Det sitter i hästens kropp. Den låser sina rygghalvor dubbelsidigt. Kan vi då gissa att det är ganska ologiskt att försöka förhindra grisepass genom att slita hästen i munnen?

Det är inte bara Islandshästar som är passaktiga. Många vanliga hästar är passaktiga. Det yttrar sig till exempel på att hästen är stel, inte kommer fram till handen, inte går att böja, att den har en dålig galopp, svårt att gå i form….

Men grundfelet är detsamma. Ryttaren hindrar hästen från att arbeta genom hela sin kropp. Det är svårt att lära om men det går.

Jag ser ofta Islandsryttare på femgångare som låser sina egna höfter så fort de ska tölta, de BER hästen om att vara passaktig. Hästen lyder och blir passaktig och då löser ryttaren det genom att slita hästen i munnen. Tölten blir faktiskt bättre och renare om man INTE sliter hästen i munnen.

Tänk om man kan förbättra tölten genom att få sitt egna bäcken att sluta vara passaktigt? Så mycket munvåld man hade sluppit då…

Det är så jag tänker på tölt. Att man släpper igenom tölten. Inte att man hindrar den..

Det är ett gediget arbete. Här tränar jag en av mina elever att sluta vara passaktig.