Viktoria Gästbloggar
Ni hittar henne på Facebook eller på hemsidan Ekipageutveckling
Det här är alltså min fluffiga vän som korsat min väg!
Det är en 10 år gammal islandsvalack.
Varken jag eller ägaren vet vad denna kille varit med om eller hur han blivit riden tidigare. De fick hem honom, umgicks bara med honom från marken i början och upptäckte att han hade nerverna utanpå, hade enormt mycket flykt, var bakrädd, lite reserverad och enormt känslig.
Jag tillkallades för att hålla lektion.
Det jag kunde se var att han var väldigt kort i hela sin bindväv (tänk dig att du rör dig i för trånga kläder) och det enda som rörde sig på honom var benen och halsen som han krullade ihop.
Han var väldigt stressad, men tänk dig att vara stressad i en tajt långkjol! snabba, stressade och strama steg.
Vi kunde inte se hälta i honom men ansåg allihopa efter att ha sett hans flyktbeteende att något inte stämde, något var fel. De körde honom på klinik och såg enbart hältan genom att fästa elektroder på honom under rörelse. Båda haserna och ryggen behandlades. Vi har funderat på hur länge den här mannen missförståtts, haft ont och gått med dessa smärtor, det är inte första gången i mitt liv jag träffar på en sån här häst.
Nu ett halvår senare var han friskförklarad och lugnare i hela sinnet. Men rädslan som hästen fört in i sin ägare satt kvar, jag förstår henne så väl med tanke på att jag sett honom sedan innan detta. Här nedan följer en film där jag rider honom några veckor efter att ha blivit friskförklarad.
En gång i tiden hade jag inte sett dessa detaljer jag nämnt ovan, jag hade med all säkerhet i okunskap tyckt att det var vackert.
Det jag ser när jag tittar på filmen ovan är en lätt passtaktig häst som är kort i både överlinje och i sina bägge sidor. Vi önskar att se en rörelse där han skrittar med genomsläpplighet, alltså att skritten av sig själv blir vartannat steg svag böj höger och sedan svag böj vänster. Hästen ska vicka sin rumpa sida till sida.
Han hade ingen som helst rörelse i sin rygg, den var alldeles stum.
Tyglarna vill jag inte lägga så stor vikt vid i detta inlägg eftersom det är den oskolade ryttarens fokus när det inte är där problemet sitter.
Vi lägger till en nyttig logisk övning på det istället.
Pressa din haka inåt (dubbelhakor), känn hur det är att andas……testa även att svälja. Svårt eller hur?!
Testa sedan istället att pressa din panna uppåt/framåt. Känn hur det är att andas…..testa även att svälja. Lätt eller hur?!
Känn dessa skillnader!
Det denna häst gör är det förstnämnda. Det är när vi ryttare aktivt påverkar hästens nos genom tyglarna. En ohälsosam form som vi logiska vill komma bort ifrån eftersom den är just ologisk i hälsosynpunkt.
Det andra alternativet kommer av en sakta med säkert längd överlinje där vi lägger fokus på resten av hästens kropp och låter halsen vara ifred.
Vi kom överens om att han får komma hem till mig på obestämd tid och ryttaren får hitta en häst att faktiskt njuta tillsammans med. Detta var i det här fallet enligt mig helt rätt beslut och otroligt sunt av henne!
I nästa inlägg kommer jag delge mina första steg i hans omskolning.
Mvh Victoria, www.ekipageutveckling.se