Att hålla om sin häst är det mest grundläggande i ridning. Det är också något av det svåraste. Det finns olika tolkningar. Det kan se ut på många olika vis. Det här är det vanligaste sättet man ser ute i stallarna. Detta verkar dessutom vara en universalsignal som tydligen fungerar även som drivning, sidförande skänkel, böjande skänkel etc.

När man gör så här, dvs drar upp hälen för att ”komma åt” hästen så får man en massa oönskade bieffekter i sin sits. Jag kallar sitsen för knipsits. Är du intresserad av att läsa mer om sitsen och ryttarens ben så kolla på det här gamla inlägget.

Nåväl, jag skrev ju ovan att sitsen är lite som ett alltialloverktyg som funkar till typ allt. Eller, funkar och funkar, den används iallafall till det mesta. Det lägger stort ansvar på hästen som ska kunna tolka vad du vill just nu. De flesta hästar vet att om de gör fel så blir det obehagligt så därför brukar den smarta hästen vänta in fler signaler för att kunna göra rätt. Det är då vi blir irriterade och tycker att hästen är seg för hjälperna. Botas förvisso enkelt med en sporre.

Vi som är gamla i gamet vet att man aldrig någonsin sätter en sporre på en ryttare som använder sig av knipsitsen. Det verkar dock vara omodernt att tänka så för nu verkar sporrar vara något som ingår i den normala ridutrustningen. Så sporren förstärker hjälpen, som hästen förväntas förstå. Sporren gör dock inte att hästen förstår vad du vill, han stänger bara av känseln och inväntar fortfarande fler signaler för dig. Det löser alltså inte problemen som uppstår när man använder sig av ett universalverktyg.

Det verkar vara en bortglömd detalj idag, att hela din sits säger saker till din häst. Du behöver inte göra mer och mer för att få hästens uppmärksamhet, du behöver bara sluta använda universalverktyg och istället börja använda olika verktyg för olika saker. Om du använder en specifik hjälp till en specifik sak så kommer hästen att lyssna till väldigt små signaler, han kommer att börja känna när du TÄNKER på att göra en viss sak och typ förekomma dig och då kan man få upplevelsen att hästen läser dina tankar. Känslan är underbar.

Vi måste veta att kroppen ändrar sig kännbart för hästen redan när du börjar TÄNKA på att göra en viss hjälp. Den faktiska hjälpen förstärker bara tanken.

Hur kommer man hit? Tja, rent krasst så måste du först bli stilla i din sits. Alla rörelser du gör i sadeln talar till hästen, både de omedvetna sakerna och de medvetna. Flaxande skänklar, runtglidande i sadeln, juckande, hur du tittar, huruvida du belastar honom likadant på höger och vänster sida. Först måste du alltså SLUTA göra omedvetna hjälper, bli ”tyst”. Därefter kan du börja tala till din häst.

Att bli stilla i sadeln kräver muskler, det kräver låg tyngdpunkt och det kräver tid. Inget man gör på en kvart. När du blivit stilla, byggt upp ryttarmuskler och lugnt och avslappnat kan tillåta dina ben att bara hänga längs hästens sidor, då kan ridningen bli helt annorlunda. Tänk själv, ponera att du blivit helt liksidig så att dina ben hänger exakt likadant längs hästens sidor. Dina sittben belastar honom helt jämnt. Då behöver du inte lägga till hjälper för att t.ex. be hästen gå åt sidan, göra en sidvärts rörelse, du behöver inte tillföra tryck. Du kan helt enkelt bara öppna ”dörren” på ena sidan, dvs lyfta bort benet en aning från den sidan du vill åt och hästen kommer att göra det. Då blir ridning mycket roligare eftersom vi är människor med högt medvetande och därför egentligen i grunden ogillar att sparka på hästar. Det är mycket roligare att ”öppna dörrar” än att ”slå in dörrar” så att säga.

Så, hur håller du om din häst idag? Om din sadel vore gjord av mjuk lera, hur hade avtrycket av din rumpa och dina ben sett ut efter ett ridpass?

Logiska ryttrkurser, för dig som har tid att lära dig rida på riktigt

av Lindah

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *