Spansk skritt har varit en utmaning att lära Pånin. Det gick enkelt att få henne att lyfta benen på kommando. Inga problem alls.
Att sen lära henne att bära lika mycket vikt på bakbenen när hon lyfte frambenen tog sin lilla tid men var inte omöjligt ( de flesta hästar avlastar ett bakben när de går i spansk skritt och blir då väldigt sneda).
Att lyfta benen och behålla ryggen uppe tog också lite tid men det gick till slut.
Sen skulle jag då få den söta lilla Pånin att gå framåt med bakbenen samtidigt som hon lyfte frambenen. Se det gick inte alls. Påni anser att antingen så bär man vikt på bakbenen och står stilla eller så hänger man över sina bogar och går. Punkt!!
Där har vi stått och stampat ett tag. Typ ett år eller så (tur man har tålamod;-)). Men nu börjar det släppa rejält. Idag satte vi rekordet med 4 steg i följd!!! Det ni 🙂
Det är svårt att veta vad hästar kan, hur de fungerar, hur de lär sig etc men en sak är säker, hästar har ett enormt minne. Elefantminne typ. (Jag har hört att elefanter har superbra minnen men vet inte om det är sant :-))
Jag vet dock att det är sant att hästar har ett makalöst minne. Det gör att man oftast inte behöver tjata om saker utan man visar det en gång och litar på att de minns det. Sen kan man vänta i princip hur länge som helst utan att behöva vara rädd för att det är bortglömt. När man vill träna konster så har jag märkt att om man gör en sak och sen väntar ca ett halvt år så får man ett bra resultat 🙂 Jag förstår att inte många har tid att vänta så länge, man vill ju se resultat. Men här har jag något att visa er.
I April så visade vi Påni en fotboll. Hon var inte jätteimponerad och jag minns att det passet bestod mest av att vi stod där och glodde på den där jäkla bollen 🙂 och Pånin tyckte vi var dumma i både hela och halva huvudet. Hon är den typen som inte gillar nya saker 🙂
Så här såg det ut då, jag visar ett kort klipp på den mesta actionen som hände då :-)Klippt bort typ 30 minuter av ”stå och glo på en boll”
Vi testade idag. Och voila, nu var det mer entusiasm. Ignorera den störiga skällande lilla saken, jag ser honom som bra miljöträning 🙂
Visst är det ganska coolt hur de kan bli bättre på en sak utan att träna på den :-)? Nu ska vi bara få henne att förstå att bollen ska sparkas framåt, inte bakåt 🙂
Vissa kan fråga sig varför jag gör sånt här med hästen, varför gör jag det? Jag ska ärligt erkänna att jag gillar att rida, att göra konster så här är inte min grej. Men… min häst gillar att göra sånt här. Så om jag gör sånt här med henne så så gör hon saker för mig när jag rider henne. Hon gör det gladare, villigare och med mer stolthet. Ett ekipage består av två parter, då måste man ge och ta för att motivera varandra. Och det är ju faktiskt ganska mysigt att umgås med en häst så här 🙂
