Ibland saknar jag hästlivet i Sverige otroligt mycket. Det är så extremt utvecklat där, så långt att det gått till överdrift förvisso men man bryr sig, fast att det blir fel ibland det med :-). Det är väl lite det som är tjusningen med hästar, man blir aldrig full lärd. Det finns mycket fanatiker i den sporten, jag har själv varit en fanatiker, kunde allt, visste allt…. Men med åren så har man kommit på att man inte vet ett skit egentligen…. Jag tycker att det är givande och roande att läsa på olika forum och Faceboksidor om hästfolk :-). Speciellt i 20 årsåldern verkar de vara extremt fanatiska, jag kallar det för Terrieråldern, det är en fas som vi alla ska eller har gått igenom, jag mest ler och känner igen mig så otroligt väl.

Jag studerade hästar på alla möjliga plan i många år och min favoritlärare hon sa alltid att man ska ALDRIG döma någon annan, däremot ska man hålla käften om sin kunskap för det man just lärt sig kanske visar sig vara fel väldigt snart.. Och precis så är det. Vi blir aldrig fullärda.

Något som är en sådan sak som är en SANNING…. Det är instruktioner till ryttaren att den ska slappna av och följa med hästen… Denna fras hänger fortfarande med trots att den skrevs på den tiden när männen red och kvinnorna var hemma i hushållet och tog hand om man, barn och hem.

Feminismen är intressant, men det finns en stor grundläggande skillnad på män och kvinnor. En ”normaltränad/otränad# kvinna som spänner sig allt hon kan hamnar på -15 i muskel tonus medan en man som slappnar av är på 0. Dvs att vi kvinnor alltid är svagare än en man. Så självklart är instruktionen ”slappna av och följ med hästen” korrekt om vi pratar till en man. En kvinna som följer den instruktionen är dock helt fel ute.

Det är svårare för en kvinna att lära sig rida bra än det är för en man. Orättvist tyvärr men alldeles sant. Och ändå domineras sporten av män. Visst är det fler än jag som noterat att när man låter en pojkvän rida en tur på hästen så går det liksom BRA, vi fattar inte varför, men vi blir lite avundsjuka. Det Är orättvist, men tyvärr sant.

Inom hästsporten är det väldigt, väldigt fokuserat på att få NER hästens huvud… Det gör mig bedrövad att höra dessa ord. Det förstör all god ridning.. En ras som ligger mig varmt om hjärtat är travare. Finns ett forum på Facebook som handlar om Ridtravare. Det gör mig allt som oftast ledsen att läsa där…. Det finns ett och annat guldkorn, det erkänns.

Man försöker ofta skylla dåliga resultat i tävlingar på frysmärkningen som alla travare har. Men man behöver ju inte frysmärkningen för att se att hästen är en travare? Den har av naturen en gång som är gjord för att trava snabbt. Den gången förändras inte för att man bänder ner dens huvud 🙂

Bilden här visar min gamla travare Jonte. Han lärde mig allt om Monte (fast mest lärde han mig att dressyrtanter INTE ska rida Monte, de är för tunga i baken för det :-)) . Han får vara modell för varför en travare aldrig kan få ett luftigt, dressyrigt framsteg.Ser ni hur hela hästen lutar framåt? Bogen är framför frambenen, bakbenen är bakom bakdelen. Så är hästar avlade för fart byggda. De har ett stort påskjut bak och sen små fjuttiga framsteg. De liksom ramlar framåt, de är byggda för att gå på bogarna. Detta förändras inte för att vi drar in deras nos, det skapar bara en massa spänningar. De måste lära sig att hitta balansen och det är omöjligt om man har någon som sitter och tvingar in huvudet i en galen ställning.

Man ska alltid rida hästar ”bakifrån” men på just travare är det extra viktigt. Men vad är rida en häst bakifrån egentligen? Det tänkte jag ta upp en annan gång.