Idag ska ni få se på ett helt pass där jag tränar Påni vid hand. Det är garanterat långtråkigt att titta på, som att se målarfärg torka har mer än en person sagt 😉 men så här jobbar vi.




Hon är nu tränad i 2,5 år, i genomsnitt 3 gånger i veckan. Hon kan hjälpligt öppna, sluta, skänkelvikning, fram och bakdelsvändningar, enkla byten och så kan hon hoppa sisådär en 22 cm högt ;-). Gå på tygeln har hon börjat fråga om hon får men jag brukar säga nej och driva fram henne. Ju längre de går i en öppen form ju mindre skada gör man på dem.

Jag vill ju väldigt gärna börja samla henne, mest för att det är det jag tycker är roligt men jag vet ju att man bör vänta med sådant till hästen är tränad i 4 år ungefär. Man vill ju att bakbenen ska vara tillräckligt starka för att faktiskt orka bära mer vikt. Jag biter ihop och väntar men det är ju ingenting som hindrar mig från att förbereda för högre samling. Det här ska bli piaff om ett år eller så 😉

Först tränar vi på töm, typ halva steg , där vänster bak är största jobbet just nu (det skiftar), och sen ställer vi upp oss mellan två bommar, ryggar och kommer fram i skritt igen. Aktionspäckat så det förslår.

Därefter går vi över på att träna bara på lina, travövergångar vid hand och så lägger vi in ryggning och trav ur det. Det här är en Påni som inte har så mycket egen energi, hon är rätt lat 😉 så vi jobbar i korta pass i paddocken bara för att hon inte ska typ dö av uttråkning.

Vad man kan titta på om man gillar att lära sig se så har hon en fantastiskt fin sökning till handen. Ni ser även när hon går på bara linan, hur hon i övergångar aldrig slänger upp halsen och ”slår sig fri” utan hon har liksom en väl etablerad öppen form. Hennes manke är väl uppe och formar en vacker hals med en öppen ganash. Hennes bakben är otroligt bäriga, tyvärr måste jag erkänna lite för bäriga fast jag försöker att träna ”snällt”. Hon har en enorm medvetenhet om sin kropp, om sina ben och om hela sig.

Parallellt med mina såna här tråkiga lektioner så ”busrider” dottern henne mycket ute i skog och mark. Jag är lite för tung för den här lilla Pånin för att busrida 🙂 Tur att man är två om henne 🙂




av Lindah