Det här är Bea som tillsammans med sin ryttare Johanna Liden har jobbat som hopp ponny i många år innan de började sin Logiska Ridutbildning. Bea är en arabkorsning på ca 15 år? som är full av energi och favorittempot i alla gångarter är fett ös medvetslös med huvudet i vädret, en typisk s.k stjärnkikare. Vi kan se här i första ridprovet för Grundkurs Ridning att Beas svans konstant är sned, vilket är ett tecken på att hästen ännu inte är rakriktad genom hela sin kropp.
Första Handkursen, Arbete Vid Hand 1. Även här ser vi Beas sned svansföring.
Här ser vi dem i andra handkursen, Arbete Vid Hand 2.
Här ser vi Bogkursen. Här kommer Beas personlighet tydligt fram. Hon har två läge, antingen så undviker hon bettet eller så slåss hon mot det. Hon har aldrig fattat det där med att gå sakta eller att bromsa, det har liksom aldrig behövts när hon var hopponny, utan fullt ös medvetslös har varit hennes grej :-). Därför har vi satt på en rem runt hennes hals att använda som broms när man verkligen MÅSTE bromsa, detta för att skona hennes mun. I ingen av dessa filmer får ni se prov på hur het Bea egentligen är men tror mig, det är sällan så lugnt som på filmerna här :-)Ser ni hennes svans? Den är fortfarande sned men nu åt andra hållet 🙂 I början är det svårt att få hästen rak, det är faktiskt lättare att få den sned åt andar hållet innan man får den rak och det är det de har lyckats med här.
Här har vi dem i rakriktningsprovet. Nu börjar hon få en väldigt trevlig spänst i sitt steg och ser ni svansen? Den hänger rakt ner :-)Nödbromsen sitter fortfarande på för hon slåss fortfarande med ryttarens hand och har inte helt funnit sig tillrätta med den.
Här har visar de lite ridning från Samordna mina hjälper. Nödbromsen är borta, hästens svans är typ rak men det viktigaste här är att Bea visserligen fortfarande blir stressad och går emot och vill dra iväg men vi har valt att jobba efter teorin att Bea med sina alldeles för långa bakben (överbyggd) alltid känner det som att hon är på väg nedför en backe. Det är ju helt klart lockande att springa då och var gång hon blir så där spänd så flyttar man henne för en skänkel, eller petar in ett bakben eller ryggar tills Beas känsla av att ramla framlänges släpper. Man ser när den känslan släpper för då länger hon ut sin hals så fint och frustar.
Nu ska Bea och hennes duktiga ryttare påbörja sista ridkursen i Grundomgången, skola din hand. Det ska bli jätteroligt att se hur de ser ut efter den, jag lovar att uppdatera er.
Det är för mig vansinnigt roligt att få jobba med en så här ung ryttare som Johanna. Tänk att få vara med och forma framtidens ryttare på det här viset. Johanna starka sidor är att hon är otroligt ambitiös och envis, totalt orädd och så besitter hon ett fokus som inte är av denna värld och tack vare att hon håller på med massa andra sporter utöver ridning så har hon en extrem kroppskontroll.
Alla ovan nämnde saker är såna saker som en toppryttare behöver ha för att bli bäst. För en ryttare är det en stor fördel med kroppskontroll, dvs förmågan att styra sina kroppsdelaroch Johanna är faktiskt en av de bäst koordinerade ryttare jag någonsin träffat. Kroppskontroll behöver alls inte tränas enbart när man rider utan träna någonting, vad som helst, använd din kropp istället för att bara sitta på den så kommer du bäst till din rätt.
Kämpa på Johanna, jag ser fram emot fortsättningen och tack för att jag får följa dig 🙂
Tja rent krasst, det ser alldeles för ofta för jäkligt ut. Iallafall om man gillar hästar och tycker om när hästar är tillfreds och lyckliga. Men…. Vems fel är det? Är det verkligen korrekt att vi ska döma utövarna av sporten?
Jag tränar många dressyrryttare. Inte en enda av dem är onda människor, tvärtom, de älskar sina hästar och har lagt ner eoner av pengar och timmar av träning på att lära sig behärska dressyrens ädla konst.
Men varför rider de på ett sätt som faktiskt är rent plågsamt för hästen? För att det lönar sig på tävling så klart. Om det INTE lönar sig att rida så så hade de självklart inte gjort det. Om vi sen tänker på den yppersta eliten, de som har det här som yrke. Jag gissar att det ligger väldigt mycket pengar bakom. Man kan inte sluta rida så som det lönar sig på tävlingsbanan för då blir man arbetslös. Det är den hårda verkligheten. Den här filmen dök upp i mitt flöde i morse. Se hela filmen, gör det ni direkt!!! Skynda dig!
Exakt så här är det i mina ögon, filmen är liksom spott on. Jag sysslar mestadels med att lära folk rida från grunden men ibland så kan jag ta mig an ett typ färdigt ekipage för vidareutbildning. Det händer inte ofta men just ekipaget jag ska presentera för er nu tog jag mig an med glädje.
Den här ryttaren träffade jag om jag inte minns fel 2014, på en livekurs långt uppe i Sverige. Hon var en av få som har den där medfödda koordinationen som så få har. Känslan för häst. Så jag visste liksom att fast det verkligen inte såg vackert ut det hon visade mig så fanns det potential för utveckling hos just den här ryttaren.
Hon har ett förflutet inom travet vilket ju gör att hon kan häst. Det är en bristvara idag när vilken 14 åring som helst räknas som expert ;-). När kroppen inte höll för travet, hon har stora problem med höftlederna som ju tar enormt med stryk när man kroppsarbetar, och medicinen hon fick för smärtan i höfterna slog ut hennes njurar och orsakade nervskador i händer och fötterna, då visste hon att det var dags att börja med ett annat yrke.
Det blev ridhästar som hobby först och efter 7 år så har hon tagit sig från ridskoleryttare till ridlärare (ridlärarutbildningen på BYS. Biologiska Yrkeshögskolan i Skara) och utbildat hästen tom Intermedier. Inte illa pinkat säger jag. Hatten av.
Men… Vi har alltså en ryttare som på pappret kan häst och som kan rida och som kan undervisa. Ridlärare, tävlar intermedier och ändå så kändes det fel. Ska det verkligen vara så här? Ju högre upp i klasserna hon klättrade ju tyngre blev hästen i handen och ridpassen kändes mer som en brottningsmatch än som en dans. På träningarna så fick hon jobba med byten, diagonalslutor etc men som hon själv sa, det är inget svårt, visst kan jag göra det men jag då? Det känns fel.
Första filmen jag fick på dem bekräftade alla fördomar som folk har om dressyrryttare. Vad kan ni titta på? Jag vet att det är svårt att se. Men ni kan tex titta på hästens svans, den pekar oftast i samma vinkel som hästens bäcken. I dressyr vill man ju att hästen ska trampa under sig, vinkla in sitt bäcken under sig så om svansen pekar uppåt eller står rakt ut som här så betyder det att hästen inte har vinklat sitt bäcken korrekt. Den är vad jag brukar säga ut och in 🙂
Man kan också se att ju mer hon försöker samla hästen ju mer på bogarna blir den. Dvs att den får lägre mankhöjd. Det är det som händer när man samlar genom att dra in hästens nos. Varför? Kolla på det här skelettet. Precis där halskotorna övergår till ryggkotorna, dvs där halsen fäster i kroppen så är halsens lägsta punkt. Ju mer vi drar i hästens nos ju längre ner kommer denna lägste del, motsatsen till samling. Du kan också läsa om det här. Du kommer att se fenomenet väldigt tydligt i filmen nedan.
Hästen är även väldigt bakom lod och ryttaren tycker att han är tung i handen och att han är lat, dvs det är väldans tungridet här. Detta är som sagt var första filmen jag såg på dem. Dvs utgångsläget.
Så vad fick ryttaren för instruktioner av mig? Vad har hon tränat på? Tja, jag anser att när ekipaget är så här så bör man lägga ner allt vad dressyrridning och ridbanor heter. Hästen tycker inte att det här är så roligt och inte den här ryttaren heller. Hon var redo för en förändring och tyckte att det hon höll på med var fel, trots att hon lyder alla instruktörer och rider som hon lärt sig.
Hästen är tung i handen för att han har fel på motorn 🙂 Hästens bakdel är alltid motorn och om den inte fungerar så fungerar ingenting. Hästen går inte fram för skänkeln för att motorn är sönder.
Så vi har alltså två indikatorer på motorrhaveri så låt oss fixa motorn :-). Grejen med dressyr är att dressyr ger inte hästar så mycket kondis. Det innebär att de flesta hästar inte riktigt orkar göra det ryttaren ber om, därav behovet av konstant drivning. Jag har roat mig med att pulsa mina dressyrekipage och de kommer oavsett ansträngning aldrig upp i pulsnivåer som förbättrar kondisen.
Så de där skrittrundorna som många dressyrryttare stolt berättar att de ger sina dressyrhästar en gång i veckan borde faktiskt byttas ut mot galoppintervaller och skrittrundan borde förlagts till ridhuset om man nu tvunget vill rida i ridhus. Som ni hörde i den översta filmen så koordinerar sig hästar (och ryttare) lättast i skritt så det är smart att skritta på banan och rida fort ute, mindre slitage då det som tar sönder leder är böjda spår och hög fart.
Nu har jag dock full förståelse för att man inte vill rida ut sin dressyrhäst. Halvblod är gymnastiska djur och man behöver vara modig för att våga rid ut dem. Jag har en ponny själv (vilket säger allt om min egna modighetsgrad ;-))
Men iallafall. Ryttaren fick instruktioner om puls, hur man tar den, när man tar den och lite allmän info. Nu var ju den här ryttaren en travtjej så det var ingen nyhet för henne med puls.
Den fina dressyrhästen har gått på släp bakom travaren och den har ridits i galopp och pulsat i snö, allt för att få upp pulsen. Vi har ännu inte börjat finjustera pulsen då det har varit lite jobb med att få hästen att komma upp i puls. Han hade liksom inte riktigt vana vid att ta ut sig på det sättet. Men nu börjar han komma upp i en puls som är något att tala om och han börjar bli pigg och glad och hade enligt uppgift till och med taktat lite 🙂
Hon filmade honom i dagarna och visst är det skillnad. Ryttaren har lättat lite på handen, hästens rygg är lite mjukare och svansen pekar inte lika mycket upp. nu har det alltså gått nästan 1,5 månader sen första filmen. Jag har ännu inte börjat instruera ryttaren så ingen förändring egentligen i hur hon rider förutom att hon drar mindre och att hästen har fått igång motorn lite.
Men vad ska de jobba på nu då? De ska givetvis fortsätta konditionträna tills motorn är helt lagad, dvs tills den orkar bära upp hästens front. Utöver det så ska vi skola hästens bakben en del (dvs skola ryttarens bakdel ;-)). De är lite okoordinerade och tar lite för omedvetna steg för att vara helt påverkbara. De liksom hackar vilket ryttaren känner i både bromsen och gasen. Om man har burit hästen mycket i handen så får man en slags falsk kontroll på den. Släpper man den kontrollen så inser man att man liksom inte riktigt har en kontroll :-). Det är lite läskigt. Men så är det. För att lära sig nya saker så måste man ändra på saker. Förändringar är aldrig lätta.
Men ryttarens sambo som inte är hästkille sa en klok sak. Visst är det konstigt hur icke hästfolk ofta kan se det logiska i hästar 🙂 Ryttaren sa att hon såg framför sig är ju alla gången han tappat balansen och det bara dragit iväg….okontrollerat. …men så sa hennes sambo att det är väl som en bil….bara att gasa sig ur en sladd. Så det har hon gjort. Där hon egentligen vill bromsa så har hon drivet istället. Vilket är det som behövs.
En gång så bad hon om råd då hästen ute på deras kondisrundor i höger galopp slängde rumpan åt höger och om hon försökte åtgärda det så bytte han galopp. Lösningen för det är att se till att hästen går fram till vänster tygel. De flesta ryttare bär sin häst i höger tygel vilket de gör för att höger bak helst vill vara utanför hästens kropp och därmed puttar hela hästen åt vänster. Då kommer hästen att undvika vänster tygel. Det man bör göra då är att släppa höger tygel och erbjuda hästen stöd i vänster tygel och använda sin kropp för att få hästens vänstra bakben att gripa tag mer och liksom skjuta hästen framåt. Man kan säga att om hästens bakben är som två båtmotorer så är höger bak en stark motor och vänster bak en liten sån där gräddvispningsmaskin som min mamma hade :-). Man måste liksom uppgradera gräddvispningsmaskinen till en rejäl utombordare :-). Detta göres enklast i uppförsbackar. Och lösningen heter i dessa lägen alltid DRIV och aldrig broms 🙂
Ryttaren då, hur har hon tagit de här instruktionerna? I början tror jag att hon kände det lite som bortslösad tid att rida ut. Det är ju faktiskt dressyr hon vill hålla på med. Men hon har nog under resans gång kommit på hur bra det här är för hästen och nu har hon som plan att starta i distans i sommar 🙂 Plus att hon givetvis ska tävla i dressyr också. Men hon har varit en strålande elev, följt mina anvisningar och kämpat för att förändra sig själv. Men grejen med en sån här förändring är att den kommer inte förrän ryttaren är redo. Eller när det inte längre lönar sig att rida så här för dressyrdommare ;-). Sporten behöver förebilder och jag tycker nog att hon här är en sån där härlig förebild 🙂
Fler uppdateringar följer när vi har något att visa 🙂
Jag känner att jag borde göra som alla andra, skriva en årskrönika, lägga nyårslöften och önska att det nya året ska bli fantastiskt. Och visst, det borde jag kanske göra, men ärligt talat så känner jag inte för det. Jag har svårt att förstå den där årsuppdelningen annat än för att hålla reda på när tex hovslagaren kommer och annat viktigt ;-). Det känns ingen skillnad att man har bytt ut 7an mot en 8a liksom 🙂 Det känns precis likadant och jag förstår inte poängen med att ge nyårslöfte eftersom man sällan håller dem. Det enda man kan fortsätta är att alltid vilja bli bättre, alltid lära sig lite till och lite till. Nyårslöften är lite som Quick Fix tänker 🙂 Funkar bra just då men håller inte i längden.
Så jag fortsätter precis som jag hitills gjort för det känns bra för mig. Jag jobbar sakta, sakta mot ett mål. Vilket mål? Ingen aning faktiskt och det var många år sen jag slutade bry mig om det där målet. Jag uppskattar dock vägen mot målet massor, det är roligt att vara på väg någonstans, att ha en väg att följa.
Men ..Återigen, det finns aldrig en väg och vägar är sällan raka. Det går hit och dit och ibland får man stå stilla och vänta tills ett tåg har passerat eller så måste man tanka så att man inte får motorstopp. Och just det där tror jag är det viktigaste av allt. Att faktiskt våga stå stilla och vänta in det där tåget i godan ro och inte bli frustrerad av att man måste vänta, inte bli frustrerad över att tåget fördröjer tiden det tar att nå målet.
Viktigt också att inse när det inte räcker med att stå stilla utan när det är dags att tanka, dvs inte bara stå stilla och passivt vänta utan att faktiskt göra något så att du när tåget har passerat kan ge dig iväg med god energi. Att inse att det inte nödvändigtvis behöver vara någons FEL att tåget kommer eller att du behöver tanka. Det kanske bara är universum som försöker säga dig något. Frågan är; lyssnar du?
Hm, nu undrar du säkert varför jag skriver en massa dravvel. Men om du tänker att jag inte skriver om tåg utan att jag skriver om dig själv som målet och vägen som din häst eller föralldel tvärtom , att du är vägen och din häst är målet :-). Kan du förstå bättre vad jag skriver då?
Vad jag skriver om är egentligen vikten av tålamod 🙂 Men i väldigt omständiga termer 🙂
Det är nog det som jag vill ge er alla, jag vill ge er gåvan tålamod i nyårspresent. Varsågod, vågar du ta emot den? Vet du vad du ska använda den till?
Idag var det kursstart och jag önskar nya elever varmt välkomna och jag önskar alla mina gamla elever en fin start på det nya året 🙂
Om du som ny elev inte har fått inbjuidan till onlineklassrummet eller till den slutna ryttargruppen på Facebook sp maila mig på blog@lindah.se . Jag tar emot kursanmälningar tom söndag, därefter så stänger jag denna kursstarten och du får vänta till den 2 Februari innan nästa kursstart.
Det här är ett ämne som berör mig djupt. Jag ser kloka människor lägga ner enorma summor på att rehabilitera sina hästar, man sprutar leder, man opererar ryggar, man köper dyra sadlar och anatomiska träns. Kort och gott, man gör ALLT man kan för att sin pälskling ska må bra. All heder åt er.
Problemet kommer EFTER operationen/behandlingen. Veterinärens råd är oftast leda hästen x antal minuter per dag, därefter longera eller tömkör och sen börjar du rida x antal minuter per dag innan du till sist är uppe i normal träningsdos.
För mig är denna sorts rehabilitering fullkomligt ologisk, förlåt mig alla veterinärer som tar illa upp nu, men ni är faktiskt inte jättebra på just rehab efter att ni har gjort ert jobb och det är ju inget konstigt med det, ni är veterinärer som lagar hästar , det är det ni är utbildade i att vara proffs på. Att rehabilitera en häst däremot, det ligger enligt mig på en annan yrkesgrupp, tränarna.
Även i denna grupp lämnas det en hel del att önska. Undantag finnes såklart men överlag är bra rehabtränare ett utrotningshotat folkslag.
Men vad innebär då rehabträning? För att förstå det så måste vi först veta VARFÖR hästen blev sjuk/halt/dålig från början. Så det tänkte jag skriva lite om idag. Det är nämligen min hjärtefråga.
Vi måste veta att precis allting utgår från hästens ryggrad. För att förklara detta på ett sätt som är enkelt att förstå så tycker jag att Tourning Torso är utmärkt att ha i tankarna.
What säger ni nu? Vad har en byggnad med hästens ryggrad att göra? Jo det ska jag förklara för er. Jag kommer att förklara det med en ytterlighet då det ger er en bättre bild av vad jag försöker säga. Vi ska bekanta oss med scolios. Läs det här och se filmen, kan ni se likheten med ryggraden och Tourning Torso? Notera att när ryggraden är böjd så pekar ”taggarna” åt olika håll. Precis som Torning Torso gör. Ryggraden är alltså inte bara böjd utan även skruvad. Jag klipper ut det här stycket ur artikeln för det är viktigt att förstå:
”Symtomen vid skolios beror på hur allvarligt tillståndet är. Ett sätt att bestämma det är att mäta avböjningsvinkeln från den naturliga krökningen. I lindriga fall med krökningar upp till 40 grader, kan symtomen vara fysiska missbildningar, till exempel att ena axeln eller höften sitter högre upp än den andra. I allvarliga fall, med krökningar över 40 grader, kan symtomen vara smärta, kraftlöshet, domning, gångsvårigheter och matsmältningsproblem. I de allvarligaste fallen, när krökningarna är över 60 grader, kan tillståndet påverka bröstkorgen och leda till hjärt- och andningsproblem.”
Det finns några intressanta ord i artikeln som jag fetmarkerat. Vi tar dem en i taget.
Vi tar ordet smärta och tänker på en häst. Hur visar han smärta? Han kan tex viffta på svansen när du försöker ”ta igenom saker”. Han kan slå med sitt huvud när du drar honom i munnen, han kan gapa när du tar för hårt i hans mun, ibland så mycket att man behöver sätta på en nosgrimma på honom. Han kan bocka och sparka bakut, speciellt i galoppfattningar. Alla dessa smärtreaktioner är enkla att se eftersom de är så stora. En häst som är frisk och inte har ont och som rids med rimliga krav vifftar inte med svansen, slår med huvudet, gapar eller sparkar bakut vid galoppfattningar. Men hästar visar smärta väldigt mycket mindre än så , Han kan tex vara svårt att fånga i hagen, det är ett tecken på att han inte vill träna, han finner träningen obehaglig. Han kan vara istadig och vägra gå fram,han kan se ledsen ut i ögonen, dock krävs det ett vältränat hästöga för att uppfatta det sista.
Krafftlöshet. Hästen kanske inte orkar ett helt pass, han knäpper av och går bakom hand, han kanske har svårt att komma igång efter att han stått still i pauser mellan hoppsessioner, pulsen är hög, han svettas för mkt, han svettas så att det blir vitt lödder, han svettas inte alls…
Domning. Hästens känns stum och spänstlös, han har extremt svårt att svänga åt ett håll vilket oftast beror på att motsatta bakbenet som han vill svänga åt, har kopplats ur medvetanadet. Bakbenet finns helt enkelt inte med i hästens medvetande längre, ofta för att det gör för ont eller för att snedheten har brutit viktiga nervbanor dit. Denna brist på ett bakben gör hästen bakskygg, den blir ”dum i munnen”, gapar och slår med huvudet och går emot ryttarens hand, hänger tungt i handen. Varför? Jo för att om hästen tror att han bara har ett bakben och två framben så är det ju livsfarligt att lägga vikten bak, man kan ju ramla så han kommer att kämpa för sitt liv att slippa lägga vikten bakåt vilket föranleder till att all möjlig konstig tvångsutrustning sätts på honom.
Gångsvårigheter. Hästen snubblar ofta. Den kan snubbla med frambenen och gå ner på knäna vilket gör att ryttaren aldrig vågar länga ut tygeln utan krampaktigt sitter och bär hästen i handen. Han ”tappar bakdelen”, dvs han släpar baktårna i gruset, orkar inte lyfta upp bakbenen tillräckligt högt över marken vilket gör att han snubblar med bakbenen och ryttaren känner det som att hästen ”tappar” bakdelen. Han har svårt att gå rakt, han skjuter ut en bog och slutar spåra, han går ojämnt fram till handen.
Matsmältningsproblem. Hästen har svårt att tillgodogöra sig maten. Han kanske tappar aptiten och äter inte så mycket som han borde, eller så tappar han vikt trots att han får massor av mat, har svårt att muskla sig trots uträknad foderstat, hans mage blir stor och svullen, alternativt uppdragen som en vinthund, pälsen blir matt och glanslös. Han blöter sitt hö i vattenkoppen (vanligt vid magproblem), får svårläkta sår i karleder, blir skavkänslig för tex skänklar och tyglar och utrustning, blir lös i magen, för kolik…Tja…. Det finns otaliga problem som faktiskt kommer ifrån hästens mage.
Oj vad mycket som kan bli fel när man har scolios tänker ni. Men samtidigt så tänker ni att det här inte riktigt har att göra med hästar, speciellt inte med er häst för han har inte scolios. Sant, men alla symptom jag pratar om är såna symptom som ni kan hitta långt innan det gått så långt som till ledbehandling eller operation. Ni har alltså missat alla dessa tecken ovan…
Japp, du har rätt. Men som jag skrev från början så ville jag prata om hästens ryggrad på ett enkelt och lättförståeligt sätt och då är det alltid enklast att prata i ytterligheter. Nu förstår ni tack vare texten ovan att en skruvad ryggrad får följder i resten av kroppen. Följder som på hästar oftast ”botas” med nosgrimmor, specialsadlar, tillskottsfoder och när allt har gått för långt med veterinärer som sprutar hästen i leder eller filar lite på hästens ryggrad.
Men hur har benen att göra med ryggraden? Jo, för att ryggraden ska kunna bli sådär Torning Tourso skruvad så krävs ett snett bäcken. Typ så här.
Om ni tänker er detta bäcken på en häst, vi vänder bilden upp och ner för att lättare se det som ett hästbäcken. Då ser ni att det roterade bäckenet inte är rakt upptill medan det oroterade bäckenet är rakt upptill.
Hur tror ni det känns att sitta på en sådan häst? Tja, man kan väl säga att alla ridproblem som man försöker bota beror just på det här sned bäckenet. Alla ryttare har ingen väl utvecklad känsel men många kan känna det som att sadeln åker ut på ena sidan, speciellt galopp på volt så känns det väldigt tydligt, åtminstone åt höger ;-).
För vad händer med ryggraden när bäckenet är snett/roterat? Kolla på bilderna nedan, ser ni att ett snett bäcken påverkar precis hela kroppen? Om vi försöker tänka i hästtermer så går den ojämnt med bakbenen, den skjuter ut en bog, den går ojämnt till handen, vilket ju är lättförståeligt då huvudet inte sitter rakt framför motorn, dvs bäckenet eller bakbenen.
Men spelar det här så stor roll egentligen? Inlägget ska ju handla om ledinflammationer och kissing spines. Lugn, jag kommer dit. Bilden ovan hade ju sneda axlar. Det får hästar också. Ser ut så här.
Ser du bara en helt vanlig hästbog? Lugn, jag ska hjälpa dig. Kolla igen på bilden nedan där jag ritat lite streck.
Oh…Jises, det blir ju sned belastning på frambenen, kan det vara orsaken till tex kotledsinflammation? Japp absolut.
Men Kissing Spines då? Det finns mer ryggproblem än Kissing Spines. Låt oss kolla på ryggkotans anatomi.
Mest intressant är Facettlederna. Det är Facettledernas ”fel” att ryggraden blir Toruning Toruse vid snedbelasning. Hur? Tja, de sitter liksom som skydd mot vridning, antagligen för att vridning inte är speciellt bra för en ryggrad. Tänk er vad som hänt om facettlederna INTE hindrat att varje enskild kota hade kunnat rotera sig. Det hade inte blivit speciellt stabilt. Facettledernas uppgigt är helt enkelt att hindar en enskild kota från att rotera sig ifrån sina kamrater. Om en kota snurrar så tar den kamraterna inklusive bäckenet med sig i en enda lång rad, lite som ett pärlband, eller som…som.. Tourning Torso. Det här är en bra film att se för att förstå ryggraden. Kolla speciellt vad som händer när ryggraden vrider sig. Och fundera lite på vad som händer om hästen alltid är fast i en rotation i ryggen, dvs att facettlederna alltid har en hel häst som hänger i ena sidan…… De kommer att förbena ihop sig för att orka med att göra detta jobb. Det är ungefär samma sak med en häst som rids så att den svankar, då kommer tornutskotten att gnidas mot varandra vilket också leder till att de växer ihop för att orka göra jobbet. Mycket dålig ridning ligger bakom dessa åkommor.
Så… För att göra ett långt inlägg kort. Vi har nu lärt oss att en skruvad roterad ryggrad ger ett snett bäcken, eller är det ett snett bäcken som ger en skruvad ryggrad? Som en följd så blir det ojämnt belastning i frambenen vilket ger ledproblem. Så vad händer efter att veterinären har behandlat leder och eller rygg? När du har följt rehabprogrammet till punkt och pricka? Blir det bra? Kan bli men alldeles för ofta blir det inte bra utan behandlingen och rehabiliteringen måste upprepas.
Frågan man ska ställa sig är VARFÖR hästen blev sjuk från början. Felet sitter typ aldrig i just den leden som blev behandlad. Felet sitter i hästens sätt att röra på sig. Huvudmotorn i hästen är bäcken och rygg. Det är där alla rörelser uppkommer. Om vi inte ändrar på sättet hästen rör sig så kommer den att fortsätta röra sig fel. Dom är precis som vi människor, vi har ett sätt att röra oss på som är bekvämt och så rör vi oss. Det är inte alltid vi kopplar värken i vår kropp till vårt rörelsemönster men så är det.
Börja studera er häst. Står han alltid i samma snedhet när han står stilla? Samma bakben längst fram och samma längst bak? Frambenen, hur står de? Är det så att hästen faktiskt aldrig någonsin står rakt utan alltid i exakt samma snedhet?
Just där har du felet. Vi pratar om att rakrikta när vi rider, eller kör eller arbetar vid hand. Men helt ärligt så rider vi kanske 1 timme om dagen och hästen får gå och stå som han vill 23 timmar om dagen. Vem tror ni ”vinner”?
Hästen vinner, alla dagar i veckan. Rehabträning av häst utgår därför inte om vad vi aktivt GÖR med hästen den timmen vi tränar den utan hästrehab handlar om vad vi får hästen att göra under tiden vi INTE tränar honom. Således är det av noll och inget värde att du bankar in honom i en form och går på tygeln en timme för hästen är en smart varelse. Alla rörelser som han tvingas in i är såna rörelser som han aktivt undviker på sin fritid. Så hejdå longera eller tömkör med inspänningstyglar, hejdå sågande händer och sparkande sporrar.
Man måste alltså ändra på hästens hållning. En hållning styr man inte medvetet, därför kan hästen inte undvika den. Hållningen är reflexstyrd. Den kan bara påverkas under absolut lugn och harmoni. När man jobbar med hållningen så kommer hästen att ta sovpauser i träningen, hans huvud kommer att hållas lågt, hans andetag blir lugna och mjuka. Det är just när hästen tvärsomnar mitt i en session som inlärning sker på riktigt. Då först kan man komma åt honom. Problemet, eller det svåra i detta är att hästar aldrig sover bredvid eller under någon de inte litar på. I en hästflock är det ju alltid en som håller vakt när de andra sover. När du jobbar med din häst så är flocken du och hästen. En måste hålla vakt. Om hästen har vaktpositionen så kan du glömma att någon inlärning sker. Då jobbar hästen med annat. Hästar är lite som män, de kan bara göra en enda sak i taget 😉
Det finns ett system i hästen som man använder för den här typen av inlärning, det autonoma nervsystemet. Jag ska skriva väldigt kort om det här.
Autonoma Nervsystemet styr på order av Centrala Nervsystemet CNS de icke viljestyrda organen. Detta är dock en så krävande uppgift att det delas upp på tre.
Sympatiska Nervsystemet är alltid i beredskap. Det tar helt över allting annat när fara uppstår. Då styr det blodflödet FRÅN huden och matsmältningsorganen. Det vidgar pupillerna, höjer hjärtrytmen och blodtrycket, den omfördelar näringsupptaget för att höja blodsockret för att ge hjärnan den energi den jobbar bäst på. Och VOILA, kroppen är redo för strid/försvar!!! Kroppen eftersträvar ju alltid jämnvikt så det sympatiska nervsystemet har en antagonist (arbetar mot varandra).
Parasympatiska Nervsystemet.
Detta system sköter vila och matspjälkning. När detta system tar över så minskas hjärtaktiviteten, blodtrycket sjunker, Stresshormonerna minskar och må bra hormonerna ökar, matsmältningsapparaten stimuleras och kroppen läkningsprocesser startas. Detta system aktiveras bäst vid sömn.
Nu börjar ni förstå att vi verkligen gillar detta system. Tänk om man kunde få det även när man tränar. Och voila, det kan man ju Och nu förstår ni varför vi gillar det så mycket.
Det finns en tredje aktör som ingår i det Autonoma Nervystemet.
Enteriska Nervsystemet . Det består av ett väv-likt system av neuroner som styr funktioner i mag- och tarmkanalen och har särskilda proteiner som ansvarar för kommunikation, ”tankar”, ”minne” och ”inlärning”.
Systemet kallas ibland en ”andra hjärna” för att matstrupen, magen och tarmarna är täckt av ett hölje med vävnad som innehåller samma signalsubstans som i hjärnan, och som påverkas av detsamma.
Hm… Minne och inlärning bor alltså i magen ;-). Det är intressant eftersom 80 % av alla hästar har någon form av magproblem. Kan man alltså kanske få sämre inlärning om man har magproblem? Ja absolut. Tänk er själv när man har ont i magen. Då drar man ihop magen och får en konstig hållning. Man vill skydda sig, man sätter kroppen i stress och inbjuder där med till strid (sympatiska magsystemet)
Lite svårsmält jag vet. Så jag förkortar det hela till er och säger som så här. Hjärnans största fokus är att överleva. Det gör den genom att fly från faror, äta så man slipper svälta ihjäl och genom att fortplanta sig så man säkrar släktets fortlevnad. Att överleva är det viktigaste som finns och slår ut avslappningsystemet . Således så kan ingen inlärning ske om du eller hästen är rädd, hungrig eller kåt 😉
Så för att ändra på hästens hållning och rehabilitera den så behöver vi alltså använda oss av Parasympatiska nervystemet. Så enkelt.
Hur man gör det? Tja, det tar vi en annan gång men det finns massor att läsa om det i bloggen då hela den Logiska utbildning utgår från att träna detta system. Det är svårt att förstå allt det jag skriver om men enkelt förklarat så måste all form av tvång och ta igenom bort. Skarp utrustning kan synbart hindra hästen från att fly men det hindrar inte hästens hjärna från att vilja fly. Du måste alltså träna mer på hästens villkor och du bör utbilda dig i HUR man ändrar på hästens hållning. Här är ett sätt som är effektivt. Just detta sätt passar dock dåligt för mer explosiva hästar men som tur är så finns det fler sätt.
Och det är just det som är felet med de flesta rehabiliteringsprogram. Bristen på hur man ändrar en hästs felaktiga hållning. Om vi tar hästen på bilden ovan, den här, vilken snedhet har han när han rids om han alltid står som en bersget på detta vis ;-)? Och ja, det är sant, hästen stod alltid så här så mkt jobb har lagt s på hållningsarbete under hans långa rehab
Sänkt bäcken på höger sida. vilket Tourning Torsar hans ryggrad i en härlig skruv så att ryttaren sadel kommer att åka ut på höger sida och hästen kommer att köra ut höger bog och hänga mer i vänster tygel. Om man med våld hade försökt ha honom att gå på tygeln så hade han lagt huvudet på sned så att öronen hade befunnit sig till höger om hans nos. Kotledsinflammation hade han förmodligen fått i höger fram. Men denna prognos är inte allmängiltlig, hästar kan lägga in en extra skruv på rygggraden så att det blir snett på andra hållet i framdelen. Vad tror ni hade hänt om vi bara behandlade en kotledsinflammation i höger fram? Inte så mycket va;-? Nu valde jag den här hästen för att han står så illa att det är lätt att se. Men även om hästar inte står så här illa så står de snett mest alltid.
Hur den här hästen ser ut nu? Läcker skulle jag vilja säga men vägen har varit lång och krokig. Ni kan följa den här.
Såå, känner att det här blev galet långt så jag avslutar här. Hoppas ni fann inlägget givande och att ni lärde er något, kanske ni tog en liten sovpaus rent av 😉
Gilla oss gärna på Facebook. Det är alltid okey att dela inläggen från denna offentliga blogg. Detta blogginläggs adress är den här: https://www.lindah.se/hur-rehabilitera-efter-kissingspines-operation-eller-ledinflammation/
Onlineutbildningar för dig som har tid att lära dig rida på riktigt
