Ibland tänker jag för mycket. Idag tänkte jag på att en häst är ett oerhört balanskänsligt djur. Tänk vad svårt det är för honom att försöka balansera med sitt huvud fasthållet. Jag tänker på vad som hänt med mänskliga idrottsmän om vi tvingat dem att göra det de gör med hakan inklämd mot bröstet. Och om människan inte klarar det så stoppar vi en vass grej i munnen på den som vi sliter i . Om inte det hjälpte så sparkar vi den i magen med metallgrejor….. Jag försökte se detta scenario framför mig medan jag visualiserade cyklister, höjdhoppare,kampsportare, gymnaster etc… Seriöst, det hade ju sett helt galet ut….
Fick så bra filmer i helgen som jag tänkte dela med mig av här. Det är logiskt att tänka sig att ryttaren alltid bör ha ett sittben på varje sida av ryggraden och att dessa sittben bör bära vars 50 % av ryttarens vikt. Detta bör hon ha oavsett om man rider hästen rakt eller böjt. När hästen böjer sig så ska det mesta ske bakom sadeln. Det innebär att om hästens rumpa går åt höger. Då bör ju ryttaren följa med åt höger. Hennes ryggrad bör vara som ett träd som växer rakt upp ur hästens ryggrad. Ren och skär logik om man som jag tycker att det är viktigt att en ryttare alltid ska sitta mitt över sin häst.
Dock är ju den dystra sanningen att så sällan sker. Oftast så sitter ryttaren med två sittben på samma sida av ryggraden, eller ett sittben mitt på hästens ryggrad och ett lååångt utanför ryggraden. Det kan ses i svängar och böjningar även på ryttare på väldigt hög nivå om ni studerar dem bakifrån.
Det snackas väldigt mycket om att HÄSTEN ska vara rakriktad. Och ja, det är oerhört trevligt med rakriktade hästar. Dock är den trista sanningen den att om hästen ska kunna bli rakriktad så måste ryttaren bli rakriktad. Och DET är något som tar tid, tårar och ömmande muskler.
Det är sådant som vi Logiska ryttare roar oss med. Vi snackar sällan om hästar som inte lyder eller som går emot. Däremot så snackar vi vääääldigt mycket om våra egna olydiga kroppar som går emot oss 😉 Det ger en väldigt trevlig stämning i våra grupper. Vi vet att det sällan är hästen som är olydig och går emot våra hjälper. Vi VET att det är vi som ger ”dåliga” hjälper. Vi VET att det vi tror att vi säger till vår häst, inte är det som vi faktiskt säger. Det är en hård kamp att inse detta. Men när man väl insett det så är det bara att spotta i nävarna oh ta itu med sin olydiga kropp. Det har man inte bara nytta av på hästryggen utan även i sitt vanliga liv så en rak kropp mår så mycket bättre.
Vi vet också att vi sällan har t.ex en höft som är sned. Höften är liksom bara en del i vår kropp utan alltför stor egen vilja. Man gör aldrig ett fel. Man gör massa fel.
Att lära sig bli en beridare innebär att lära sin egen kropp att göra rätt. Här ser vi det vanligaste felet som folk gör.
Kan ni se att ryttaren alltid vill göra sig sned så att hon blir lägre i vänster axel oavsett varv? Felet är likadant men ger olika svårigheter i olika varv.
Här är ett blogginlägg som en av mina elever skrev ner om sin snedhet. Länk.
Kan ni förstå att den här hästen har svårt att ställa sig i nacken åt ett håll? Eller att den förmodligen helst bara går i en galopp? Eller vänta lite nu… Är det verkligen HÄSTEN som har dessa problemen? nej, attsingens också. Det är ju ryttaren som har de problemen.
Kan den här filmen som jag la ut för ett tag sedan vara lite intressant vad gäller detta problem? Ta en vikt av valfri sort i varje hand och ställ dig framför en spegel och kolla om du kan hålla din bål rak hela tiden.
Psoas musklerna måste en ryttare kunna behärska till 100 %. Här är en bra film om dessa jobbiga typer.Länk
Så här kan man träna dessa. Finns naturligtvis fler sätt men detta är enkelt och lätt att göra. Jäkligt jobbigt dock…
Sådärja, det var dagens klokheter nerpräntade på ett papper. Hur är du sned?
Jag hör ofta att folk har problem med hästar som inte är lugna nog att arbeta som de ska. Hästarna hoppar till för ljud och livsfarliga paddockstolpar;-), den bokar när det ska fattas galopp, den vill inte det och den vill inte det.
Tyvärr så är det ju så att vi vanliga ryttare har nästan samma svar på allt hästen gör som inte passar oss. Vi drar den lite i munnen och sparkar lite på dem med benen. Vi böjer dens hals. Detta fortgår i evigheters evighet. Men det hjälper liksom aldrig riktigt.
Jag är ju ett stort fan av att lära en häst en enda gång och att den sen kan den saken. Hästar lär sig inget av att vi försöker hindra dem från att göra bus. Det enda som händer är att den blir avtrubbad för våra hjälper. Vissa människor blir alldeles för aggressiva, vissa blir rädda och sen finns det faktiskt en del som VILL att hästen ska leva lite rövare för de tycker att det är roligt. Hästar förstår inte ordet inte, du får inte…
Faktum är att det absolut första en häst ska kunna är att gå fram. För att kunna rida den fram så måste man först ha en broms och den lär man smartast hästen från marken. Vet man att man har en broms så r det lättare att våga rida framåt.. Riktigt heta hästar har oftast varken en broms eller en gas. Ingenting fungerar liksom. Då är det grundarbetet som brister.
Om man är en sjuhelsikes skicklig ryttare så behöver man inte lägga så mycket tid på förarbetet.. Man måste då vara extremt välbalanserad, orädd och stark. Det enda hästen ska är att gå FRAM, FRAM och FRAM. Den här ryttaren är min idol, han är så grymt välbalanserad och hur mycket hästen än far omkring så är hans händer stilla. Det här är ridkonst på hög nivå. Det är extremt sällan man ser en ryttare kunna sitta kvar i det här utan att rycka hästen i munnen. Det enda han ber hästen är gå fram. Det är en rak och enkel order som hästen både förstår och kan utföra.
Vi andra, som inte rider så bra eller är så orädda som killen ovan, vi får ta en längre väg. För att jobba med en häst som är besvärlig så är det smart att den är lite avrastad innan. Jag löslongerar gärna. Då är det väldigt enkelt att få till det där FRAM. Bockar den så jagar jag den ännu mer så att den lär sig att det är lite jobbigt att bocka. Om man alltid besvarar en bock med FRAM så slutar de väldigt snart bocka. Detta är ett mycket smartare sätt än att försöka bromsa bort bockningarna, såsom man oftast av ren självbevarelsedrift gör när man rider. Då blir det liksom aldrig jobbigt att bocka men hästen lär sig snabbt att om den bockar så slutar ryttaren att försöka fatta galopp eller vad det nu är. Beteendet släcks aldrig bort utan ligger alltid latent.. Så för mig är det viktig att programmera in i hästen att om den bockar så måste den springa fortare. Det ska bli jobbigt att bocka. Jag vill att bockningarna helt försvinner ur hästens register. Här får jag alltså både en avrastad häst och så lär jag den att bocka är asjobbigt.
Start och stop nämnde jag. Få hästar har en sådan som funkar 100 % oavsett när och var man ber om den. Jag personligen är en feg tant med dålig rygg. Jag hade aldrig någonsin klättrat upp på en unghäst som jag inte är 100 % säker på att jag kan stoppa precis när som helst utan några som helst problem. Det är inte så där jättesvårt att lära en häst ett röstkommando för stopp.
Nu har vi alltså lärt hästen att om den bockar så får den jobba ännu mer. Vi har lärt den att stanna. Stannandet tränar man in efter att man tröttat ut den med löslongering en stund. Fördelen med att göra så här är att hästen har aldrig lärt sig att den kan skrämma människor eller att den inte måste lyda människor. Den har heller inte blivit skadad i sin mun eller utsatt för massa meningslösa hjälper. Du har fortfarande en väldigt oförstörd häst.
Då har du löst en himla massa problem. Jag har aldrig någonsin haft en unghäst om jag ridit in som bockar under ridning. Det lär de sig på några gånger att man inte ska. INNAN jag ens suttit upp på den. Om en av mig inriden häst skulle bocka under ridning så hade jag tagit det som ett misslyckande.Jag tycker att hästar får göra vad de vill i hagen. Men när de har en människa i koppel eller på sin rygg så måste de bete sig precis lika bra som ni gör när ni är på er arbetsplats.
Inget av sätten är FEL, utan det beror på hur bra just du rider eller hur modig du är. Jag som är en tant med dålig rygg väljer markvägen dock 😉
Att rasta av hästar från marken borde fler göra även på äldre hästar. Att få busa av sig lite lös innan ridning om man tex tillbringat dagen stillaståendes i en trist hage gör ridturen så mycket mer trevlig och koncenterard. En trött häst är en snäll häst..
Less is more när vi tränar våra hästar och oss själva. Om vi tränar på för svåra saker, eller med för högt tempo eller med för tung vikt så kommer vi att vika oss i midjan eller/och skjuta ut en bog. Då är träningen inte bara onödig utan dessutom helt förkastlig. Då förstärker vi vår egen och /eller hästens snedhet.
All träning bör vara långsam, lugn, flytande och liksidig. Här i filmen kan ni se olika exempel på ryttarens bålsnedheter i överdriven form. Om ni står rakt upp och ner så bör er midja och bäcken vara raka och axlarna på samma höjd oavsett vad du gör eller hur tungt du lyfter. Det hjälper inte att dra upp en axel för att de ska se skenbart raka ut (befinna sig på samma höjd) utan det är i vårt bäcken och i vår ryggrad rakheten måste hämtas.
Testa gärna hemma. Ta två lika tunga saker i era händer, ställ er framför spegeln och kolla in er rakhet/snedhet. Hur lite vikt måste du ha för att inte förstärka snedheten? Hur sakta måste du röra dig för att behålla dig rak?
Översätt detta till er häst. När det blir snett, hur sakta måste du rida för att det ska bli rakt? Har hästen exakt samma snedhet som du har? Är han rentav sned för att du är det?
Ryttarens höfter spelar en enormt stor roll i ridningen. Ofta ofta hör man ryttare klaga på tex höger höft eller sittben, att den inte går att få fram/bak. Men… Har ni tänkt på att om ena sidan är svår att få fram, så borde rimligtvis den andra sidan vara svår att få bak. Bäckenet, där höfterna och sittbenen bor sitter nämligen ihop. Det är en stor benklump.
Snedheter i bäckenet beror inte alltför sällan på de här rackarns musklerna.
Sen så finns det ju en hel hög med muskler som sitter ovaför dessa och de går åt allaa håll och kanter. Det är alltså svårt att veta vem som är boven.
Om man generaliserar gravt så är de oftast övertränade på ena sidan, dvs korta och spända och på andra sidan är de små, otränade och slappa. Många fokuserar på att få loss den övertränade sidan. Jag personligen anser det smartare att träna upp den lata sidan för om man lossar den korta sidan så måste det ju finnas muskler som kan ta över när man lossat på de korta….
När man tränar så är noggrannhet att prioritera före mängd och tyngd på vikterna. För en ryttare är det oerhört viktigt att bli rak eftersom den sneda ryttaren ofta får halta hästar med ont i ryggen som har svårt för en galopp, svårt att ställa och böja.
Om vi försöker träna hårdare än vi kan så förstärker vi vår snedhet. Viktigt vid all träning är att ryttarens bål hålls rak i sidorna , dvs inte vika sig i midjan eller sänka en axel. Det är även viktigt att man inte svankar ens det minsta lilla. Om man prioriterar denna rakhet så behöver man mindre vikt när man tränar eftersom det är svårt att vara rak. Det är också viktigt att rörelserna är långsamma och flytande eftersom vårt m¨ål är ridning på en häst som ska röra sig flytande och jämnt.
Här kommer ett förslag på hur man kan träna sina höfter. Jag brukar ha lagom vikt så att jag orkar 8-12 av varje repetiton. Orkar jag mer så har jag för lite vikt och då höjer jag det till nästa pass.
Känn er fria att experimentera med lägena ni placerar fötterna. En ryttares kontroll över hästen sitter ju i hur vi vinklar våra ben. De ska kunna befinna sig i många olika vinklar. Vet ni att hästen känner av varenda liten vinkling i dina ben? Vet ni att alla vinklar är ett direkt kommando till hästen att tex fatta/byta galopp, svänga, böja, ställa, sidvärts snabbare, mer samlat, långsammare, läng dig, korta dig…… Den är sååå känslig. Behärskar man dessa vinklar så behöver man inte längre vara så hård i handen och sporrbehovet kommer att lysa med sin frånvaro.
Lägg stor vikt vid att fötterna ska belastas jämnt, hela tiden. Som ni ser så är det min högra fot som är den olydiga idag. Då får man ha järnkoll på den. Du får inte vika dig i midjan eller svanka eller sänka en axel. Belastar du stolens ryggstöd likadant på bägge sidorna?
Ridning är en väldigt krävande sport och dessutom väldigt påfrestande för kroppen. De flesta människor föds, lever och dör med ett roterat bäcken. När bäckenet är roterat så är även vår ryggrad roterad (skruvad typ). För mer studier i ämnet kan ni läsa denna artikel. Och även denna är intressant, länk.
När ryggraden är roterad så är det skadligaste man kan utsätta den för stötar underifrån…. Ni inser att vi ryttare ständigt befinner oss på ett föremål som ger oss just stötar underifrån?
Nedsutten trav bör därför undvikas så mycket det bara går. Dels för vår egen skull men även för vår hästs hälsas skull. Även han har en roterad ryggrad nämligen och även denna ryggrad mår dåligt av stötar, även om de inte kommer just underifrån.
Vi måste lära oss förstå att den enda gången vi behöver sitta ner i traven är när domaren tittar på och ska döma oss. I alla andra tillfällen är nedsutten trav något som ger både ryttaren och hästen skador. Lättridning och fältsits är en himla bra grej som jag önskar att fler skulle börja använda mer av.
I de flesta fall så är ju vi ryttare redan skadade eftersom livet med hästar inte bara innebär (skadlig) ridning utan även tungt och hårt stallarbete.
Detta gör att en ryttarkropp vanligtvis består av enorma spänningar. Man bör aldrig angripa spänningar med våld. Man bör dessutom tänka på att där man har ont, där sitter INTE problemet. Det onda får man oftast där kroppen gör för mycket eftersom något annat stälel på kroppen ”sitter fast” och därmed gör för lite. Symptomet är smärta på ett ställe, men orsaken sitter sällan där. Tänk på det när ni sprutar en led på hästen för 3dje gången….
Här är en skonsam och bra övning för dig som har ont i nacke, skuldor, axlar, armbågar och handleder. Övningen ska göras långsamt och ofta, gärna en omgång på 1-2 minuter 3-5 gånger per dag för att i lugn och ro mjuka upp er. Låt fingararna ”klättra” mjukt upp och ner längs väggen. Ta aldrig armarna högre upp än era axlar tillåter. Innebär det att nu just nu bara kan klättra med fingrarna 10 cm upp och 10 cm ner så acceptera det och håll er där.
Stå med jämnvikt på fötterna, näsan och tårna i väggen och undvik gärna att svanka. Målet är att händerna ska gå likadant men det kommer med tiden.
All träning av ryttare bör vara mjuk som denna. En ryttare mår sällan bra av att lossa för mycket spänningar i taget.
Något av det roligaste jag vet är att läsa små rapporter från eleverna om deras med och motgångar. Här bjuder jag på några.
Idag har vi fotat hästarna. Vill med jämna mellanrum fota för att kunna gå tillbaka och jämföra skillnader. Så här är dagsformen. Inte illa för en ”avdankad gammal travare”! Logisk ridning är det enda som gett mig dom resultaten jag vill ha, ser med spänning fram emot att fortsätta vår resa och utvecklas tillsammans!
Ojojoj, idag har jag ridit rakt , serpentiner o voltspår med bara bäckenrörelser. Vilken känsla när hon stilla o fint följer mitt bäcken o till slut ser jag hennes öga som blinkar förnöjt. Helt fantastiskt eftersom hon tidigare varit så stressad !!!!! Efteråt gäspade o gäspade hon o var så skönt avspänd – LYCKA
Ibland måste man skryta lite..Nyss hemkommen från årets sista tävling (distans). Gick i mål på en pigg och fräsch häst som spurtade förbi 2 araber och knep 3:e platsen! Har startat 4 gånger i år och det har resulterat i en 6:e plats, 2:a på DM i småland, lag-SM silver och nu då 3:e plats. Totalt 260 godkända kilometrar i år.
En mycket viktig bit har varit den logiska ridningen, utan den hade han högst sannolikt fortfarande haft sned öm rygg och dålig framåtbjudning, och jag hade haft lite halvtaskig sits. Han rör sig väldigt lätt och fräsch nu, även efter 5-8 mil.
Så även om jag efter 1 år ännu inte är färdig med travkursen så är jag väldigt nökd med resultatet av kurserna
Igår när vi var ut och red tränade vi traven på bortvägen och skrittade mestadels hemåt. Och det kändes verkligen som att det lossnade massor!
Växlade mellan fältsits och lättridning. Vi har haft stora problem med traven som alltid funnits men varit väldigt stor och obalanserad och minsta lilla jag tappat balansen blivit tölt/pass istället.
igår blev det väldigt lite av det och dom få gånger det hände kunde vi hitta tillbaka till traven utan att gå ner i skritt först. Jag kunde tom spänna rumpan lite smått
Hemväg skrittade vi som sagt och tränade på grund och för första gången hade jag ett bra framåtsug i tyglarna (eller hur man nu ska beskriva det)
Hela ridturen kändes så otroligt bra och det är så kul att rida!
Sen somnade hon och sov säkert 20 min!!
Startat upp min unghäst, 5 år, så smått. Mest skrittat små 10-15 min pass i skogen varannan dag med fokus på att sitta stilla, mitt över etc.
Har också tränat lite på att hitta traven vilket går bättre och bättre. Blev lite förvånad igår när jag saktade ner till skritt och upptäckte att skritten blev klockren med en tydlig åtta efter travpasset. Är det vanligt att traven förbättrar/lösgör skritten?
Som bonus var jag själv också mjuk i kroppen och full av energi när jag kom hem. Var KUL detta är!!! Hoppas på fler liknande upplevelser framöver
Godafton. Det är så roligt att läsa era rapporter, nu tänker jag delge min!
Idag har det blivit två träningspass. Först en 3 km powerwalk på eftermiddagen där fokus låg på att vicka på rövva och att få höger stortå att lyda. Kom hem med ömmande rumpmuskler. Går man på motionsbanan när alla andra är på jobb kan man liksom vicka på lite mera utan att nån ser. (sitter väl mest i mitt huvud kanske….)
Ikväll blev det Ponni-ridpass. Vi tränade på vänd snett igenom med M-ben och övergångar. Kände att promenaden verkligen gjort nytta, bäckenet lydde mig nästan alltid och jag fick ner min högra stortå bättre än annars. M-benet hjälpte mig väldigt mycket på våra svåra punkter av ”ridbanan”, där ponnin oftast vill glida iväg åt något håll. Hon är riktigt svår att sitta på just nu, är som att sitta på fyra hästar samtidigt emellanåt, så snabb hon är på att ändra om snedheter och bogar för att försöka glida dit hon vill. Men vi vinglar allt mindre trots det! Min blick har blivit bättre, och därmed lite bättre fokus också. Vi SKA DIT, punkt och slut. Jag har mentala koner utplacerade överallt på backen! Ponnins trav har börjat bli jäkligt häftig, och galoppen vid uteritter börjar nästan kännas som storhäst-galopp (tyyyyyyp)!
Vill berätta lite om min andra häst också. Vi travade en längre sträcka för första gången igår! Han har äntligen fått på sig det han behöver på fötterna, och jag börjar våga trava på uteritterna, rakt fram. Han är lite stel och behöver lite tid på sig att bli varm i kläderna, men han ömmar inte längre om tassarna vilket är sååå skönt! Han är fantastiskt rolig att sitta på när vi tränar hemma, men svååår. Han är typ 10 meter lång och det är svårt ibland att få alla kroppsdelar dit man vill. Han vill gärna böja på halsen, så jag försöker hålla honom rak och få fram nosen. Han är lätt att samla (har jag upptäckt nu först, efter 6 år!) men han vill gärna krulla sig. Där tänker jag pinnar till tyglar för att få fram nosen och upp nacken, det funkar riktigt bra. Han känns inte lika ”rak” som ponnin, men han lossar snabbare och snabbare för varje gång, plus att han skiftar snedhet flera gånger varje pass. På honom kan jag träna på att länga ut min innersida av högerben, ner till stortån, lite bättre eftersom benet hänger lite (hrrrm…) mera rakt ut.
Nu blev det ju för jäkla långt, men det är så skönt att få rapportera av sig till likasinnade ibland när man bara håller på för sig själv i skogen! Tips på hur man får magmuskler att sluta bränna så förbannat emottages med tacksamhet!
Jag är helt säker på att ”någon” vill utmana mig att lära mig så absolut mycket jag kan just nu. Så fort jag tycker mig ha löst en utmaning med någon av hästarna och varit ruskigt kreativ (tycker jag själv då) så kliver en annan av hästarna fram och bjuder på nya svårigheter. Så fort jag upplever att det kört ihop sig så går jag tillbaka till övningar vid hand. Det är helt oslagbart . Jag har en unghäst som jag har dåligt tålamod med när hon är ofokuserad. Mest för att hon faktiskt inte var sådan innan utan det är ganska nytt. Hon letar ursäkter för att slippa göra lite jobbiga saker. När jag sitter på då blir jag så irriterad och är dålig på att hantera det snyggt. På marken är det en helt annan sak. Där har jag helt annan kontroll och fler verktyg som ändå är justa mot hästen. Vill jag inte att hästen ska vända sig åt ett visst håll (för att det händer något spännande där) så ser jag ju till att den inte gör det. Sitter man på tycker jag alltid att de lyckas sno runt, om inte annat med halsen. På marken ”stör” jag den då ur sin fixering med lite små övningar tex lite bogflytt, eller kräva oskruvande bakben (ur vid hand 2). Jag bara fortsätter oavsett hur mycket hästen än vill glo på annat. Det är extremt effektivt när man lärt sig flytta ett steg i taget och INTE låter dem böja på den där jäkla halsen. Det behöver inte bli helt perfekt heller upplever jag för att fylla funktion . Jag hade väldigt gott om tid idag och ville verkligen nå fram till den här damen lugnt och metodiskt. Givetvis var alla andra hästar knäppa i hagarna runt omkring och hjälpte till som störande moment . Nu tog det ändå inte så lång tid egentligen och på slutet longerade jag henne lite, bara i skritt, för att se om hon skulle lyssna på mig. Man tappar ju lite kontroll när man släpper ut dem på linan men jag tyckte att hon var jätteduktig. Hon längde sig även väldigt fint i sitt svåra varv och tuggade nöjt. Då avslutade jag . Är alltid så nöjd och mår själv bra psykiskt efter ett bra hand-pass. Det lär bli många sådana i vinter med ett par treåringar som också ska börja jobbas lite. Så glad för att jag hittat till handkurserna och alla dessa extra verktyg i kommunikationen med hästarna .
Onlineutbildningar för dig som har tid att lära dig rida på riktigt
