Victoria skriver om läskiga uteritter

Dagens inlägg kommer ifrån Victoria i Örnsköldsvik

Det finns något vi ryttare ofta glömmer!
Vi tränar våra muskler, vi tränar vår kondition, vi tränar vår smidighet.

Vi målar upp delar av en uteritt som för somliga till viss eller stor del kan vara sann:

– Du har borstat och gjort ordning din häst, du funderar på vart du ska rida. Kanske bestämmer du dig för en specifik skogsväg där du inte behöver möta eventuella fordon eller gå förbi den där kohagen. Du väljer en väg för att undvika obehagliga situationer, inte för att den träningsvägen du valde skulle gynna er mest i träningen.

– Du går ut med din häst och sitter upp, funderar om din häst kommer lämna gården den här gången?

– Efter lite tveksamheter kommer ni iväg. Det är en mysig tur och du pustar ut. Du kastar någon tanke på vad du ska göra när du kommer hem, du får ju inte glömma att fylla de där höpåsarna eller handla grädden på vägen hem.

– Du ser en joggare en bit fram. Du kortar tyglarna med tanken att din häst kanske blir rädd, hästen verkar ju faktiskt inte ha sett joggaren ännu. Snabbt swishar bilden och känslan av hur hästen hur det skulle vara om hästen hoppade till förbi i ditt huvud.

– Du ska nu på vägen hem rida över en väg. Redan påväg så ser du en lastbil närmar sig. Du stannar därför en bra bit ifrån vägen för att slippa stå nära när lastbilen kör förbi.

– På ett ställe blir hästen spänd. Det är där du vet att det flaxat fram en tjäder vid två tillfällen. Högst obehagligt. Du slappnar av när ni äntligen är förbi.

– Väl hemma så hoppar du av och går in, glömmer dessutom i vilket fall att köpa grädden på vägen hem trots att du tänkte på den under ridturen.

Så vad vill jag komma till?
Det de flesta glömmer att träna är sin hjärna – sin närvaro, om vi befinner oss helt och fullt i nuet, helt och fullt i vår egna kropp i varje sekund så minskar våra problem avsevärt.
Att leta faror, tänka framtid/dåtid, göra sig beredd osv är att lämna nuet. Vare sig vi vill det eller inte så är det smååå smååå impulser i musklerna som gör sig redo när vi målar upp en situation i huvudet.

Nästan alla har några orosmoln när vi rider eller något vi tycker är obehagligt.

Vi tar vår allas kära Lindah som exempel, hon är rädd för kor och gör därför alla hästar rädda för kor. Hon är väl medveten 😉
Jag gillar inte att möta stora fordon efter vägen, även om jag vet att min häst är lugn så känner jag mig mentalt trängd och även om det är lite så försöker jag liksom pressa mig åt motsatt håll.

Att ta kontroll över vår hjärna är något vi jobbar med på vår ryttaryoga.

Dela gärna vad det är ni drar er för eller tycker är obehagligt under en uteritt eller berätta om ni känner igen er i något av berättelsen. Här lägger vi ingen värdering, vi lär oss av varandra och av oss själva ❤️

Tack för mig! /Victoria, Örnsköldsvik

#logiskridning #rakriktning #sitsträning #ryttarträning #ryttarutbildning #ryttarutveckling

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *