Vem har gömt grunden?

En sak som jag tänker mycket på är varför man sällan eller aldrig ser böjda hästar. Det är ju helt galet att en sån viktig sak som böjning inte bara glöms bort utan dessutom så gör en massa saker för att förhindra att hästarna böjer sig. När böjningen är obefintlig så blir ju de roliga sakerna ubersvåra. Att genomföra ett galoppombyte blir ju ett helt företag om man slarvat med böjningen. Om man däremot har en böjning så är det bara att böja om hästen så får man en ny galopp. Då blir dessutom inte galoppombytet så stort och otympligt som det blir när man inte har en böjning, då måste liksom hästen verkligen vräka sig över i den nya galoppen.

På tal om galopp så funderar jag också på varför folk i allmänhet kämpar och bråkar massor med hästarna att de ska gå i vänster och höger galopp på kommando men att man samtidigt struntar helt i böjningen.

De flesta hästar är ju fast i en böjning, och får du helt naturligt en enda galopp. Galopp är en ju böjd rörelse. Det innebär att om man har en häst som är fast i tex höger böjning så får man enkelt höger galopp medan man får bråka lite för att få vänster galopp och när man väl får vänster galopp så är det bara hästens ben som går i den galoppen, hästens kropp däremot är fortfarande kvar i sin högerböjning. Ryttaren kommer att känna detta som att hon hänger på hästens ena sida. Jag tycker att hästarna ser ut som en Picassotavla när de går i en sån där oböjd galopp. Och galoppombytena blir sjukt svåra då, ofta omöjliga. Och galoppiruetterna sen, de blir ju snudd på ouppnåeliga.

Jag märker det när jag ibland håller lektioner för elever som inte genomgått mina kurser, såna elever som tävlar på hög nivå i dressyr. De vill alltid ha hjälp med just galoppombytena och galoppiruetterna. När jag försöker hjälpa dem så har jag mitt sätt att göra det på men ryttaren är oftast så fast i att inte göra utan mer i hur hon löser problemen som det brukar bli när man försöker göra rörelsen. Tex i piruetterna så förekommer hästen ryttaren och liksom ramlar runt i piruetten åt ena hållet och i andra får de motorstopp. Det är svårt att tänka förbi den där problemlösningen.




Något jag tycker är bra att tänka på är att aldrig programmera in en hel rörelse, typ låsa fast sitt sinne i GALOPPPIRUETT. Då känner hästen direkt vad du vill och så försöker han göra det så effektivt han bara kan. Tyvärr så är hästens effektiva sätt sällan det sätt som vi vill göra det på.

Så det är smart att aldrig tänka RÖRELSEN. Utan man mer bara tänker att just nu rider jag HÄR. Just nu rider jag HÄR. Jag har hästen i sluta (som är en böjning i länden) och jag behåller slutan och rider DIT just nu. Och nu rider jag DIT. Då kommer hästen inte att försöka gissa sig till rörelsen utan han har fullt upp med att vara här och nu, med dig som är här och nu.

Ni hör nyckelorden va? Här och NU. Vara HÄR och NU. I varje steg. Inte vara i framtiden och inte vara i forntiden utan bara här och nu. Du kan bara påverka just det steget som är nu. Och nu. Och nu. Då kan hästen din inte gissa sig till och förenkla.

Så, kom ihåg. Nästa gång du ska rida en svår rörelse. Tänk INTE på den svåra rörelsen.

Tänk istället på att nu vill jag ha den här böjningen.

Nu vill jag att bakbenen ska gå dit.

Thats it. Upprepa detta i varje steg och voila, du har rörelsen.

Om du däremot inte har rörelsen när du gör så här så saknar du böjningen. Och det är just det som jag funderar på. Varför läggs inte mer tid på att få en trevlig böjning i hästarna?

En korrekt böjd hästs svans pekar alltid i rörelseriktningen. Dens hals är rak. Dens bakben är ganska tätt ihop. Ryttaren sitter  i sin sadel som befinner sig mitt över hästen.

En felböjd hästs svans pekar rakt ner eller utåt från rörelseriktningen och dens hals är böjd/ställd. Dens bakben har brett mellan sig. Ryttaren hänger lite på ena sidan om hästen/bakvalvet som inte befinner sig mitt över hästen.

Jag ser mest alltid felböjda hästar. Och jag fascineras otroligt mycket att man lägger sin energi på att bråka om överkursgrejor som rätt galopp, galoppombyte, piruetter, skolor etc när det egentligen är grunden som saknas? Varför? Varför och varför? Det lustiga i det här är att det är det är så på hög nivå.

Så mina kloka ord idag är, vem glömde grunden och framförallt varför glömdes grunden? Det blir ju jättesvårt att rida roliga saker om man inte har en grund att stå på. Som att bygga taket på huset innan man har byggt stommen liksom.

Jag tror att det blivit så här för att det är så lätt att böja hästens hals, man ser liksom vad man gör. Den där svansen däremot, den ser man inte och därför är det mycket svårare. Om man inte ser det så finns det inte 😉 Redan på ridskolor så lär sig barnen att böja hästens hals, eller att ställa hästen i nacken. Jag var snabb med att ta min dotter ifrån ridskolan när jag insåg att de höll på att lära henne att göra det. Herrejises, varför felprogrammera barnen redan i ung ålder liksom.

Jag tror dessutom att folk tror att om man böjer hästens nacke så kommer resten av hästens kropp att böja sig den med. Det är tyvärr inte så. Däremot så är det som så att när hästens svans gör rätt så blir nacken rätt. Däremot så sker inte motsatsen….

Andra blogginlägg om den viktiga grunden

Bör en manlig ryttare träna likadant som en kvinnlig?

Har du koll på rotationen

Vad böjning inte är

Myten om böjning




Please follow and like us: