Jobba med en gångart

Ett av de största felen vi gör när vi tränar hästar är att vi försöker få igenom för mycket saker samtidigt. En häst är mentalt som ett 6 år gammalt barn. Är det någon som försökt kräva att ett 6 årigt barn ska springa i en speciell takt, hålla hakan mot sin hals, placera ena örat närmare sin axel, vifta fint med armarna, i takt givetvis, gå på ett speciellt spår och sluta med allt det här EXAKT när du säger det och….. Tja….

Jag har inte försökt och jag tänker inte göra det. Jag är nöjd om ett 6 årigt barn inte är alltför störig och att barnet försöker att gå över gatan någonstans vid övergångsstället när lampan lyser grönt. Och att det kanske inte står stilla när lampan lyser rött men iallafall stannar kvar någonstans på trottoaren. Då är barnet jätteduktigt.

Man måste tänka likadant när man tränar hästar. Och när man tränar ryttare. De kan bara fokusera på en enda sak samtidigt.

Här jobbar vi med galoppfattningar hos en häst som har lite svårt för det. Fokus är ytterbak. Ytterbak. Och lite mer ytterbak. Vad andra kroppsdelar gör är helt oväsentligt.

Vi börjar med att sitta i skritt. Inte i vanlig stressskritt utan i den medvetna skritten som man använder när man koordinerar om hästar. Skolskritt kallar jag den men den har många namn. Man kan inte få denna skritt genom att bromsa en snabb skritt för då börjar hästen svanka och då är det bara en ihopknycklad dålig skritt, ingen skolskritt. Ni ser att denna hästen är i total avsaknad av svank. Han är 100 % bärig. Han har tränat ett år på att få denna skritt. Det är en konstart som få behärskar. En långsam skritt som är totalt medveten och det känns otroligt kraftfullt att sitta i den fast det går sakta. Jag vill ha denna medvetenhet i alla gångarter. Då får man det snabbare tempot genom att släppa samlingen. Man behöver alltså aldrig driva fram ökningar utan man slappnar av för att få ökningen. Så otroligt mycket lättare att rida då. Sporrar och malande underskänklar liksom blir överflödiga då.

Nåväl, vi övar på något som ska bli en sluta och enda fokuset är att ytterbak ska göra rätt, allting annat är oväsentligt. I början när hästen grejar och kör upp huvudet och ser för publiken bedrövlig ut så är det lätt att man som ryttare kan känna att det går dåligt. Men kan ni se att när han grejar med huvudet och beter sig ”fel” då åker hans manke upp. I slutet när man som ryttare lätt luras att tro att det känns bra eftersom hästens huvud är stilla och han ”går på tygeln” då åker INTE manken upp. intressant va?

När vi har koll på ytterbak så testar vi att fatta galopp ur det. Enda fokuset är att ytterbak ska göra rätt. Ibland blir det bra, ibland inte. Teorin bakom det kan ni läsa om här.

När vi lyckats med detta så travade vi av hästen och vet ni vad? Denna häst har egentligen ingen trav att tala om, den är ganska springig. Men kolla!!!! Det fanns en spänstig, fjädrande trav innuti honom. Allt detta jobb gjorde att traven kom fram. Jag vil i trav se att alla leder är aktiverade, att hästen fjädrar. Först när man hittat denna trav så kan man börja arbeta med traven, förbättra den. För då behöver vi inte korrigera takt, form, samling etc utan då gör hästen allt det där av sig själv så då kan man be den om att göra något mer avancerat. Det som kallas att förbättra hästens gång.

För det är ju endast det som dressyr går ut på att, att förbättra hästen gång. Något som jag upplever lätt glöms bort idag.

Jobba fint med era hästar, be dem inte om det omöjliga. Ta till er att denna häst hela tiden tillåts stretcha sin överlinje, den hålls aldrig stilla och låst. Det är viktigt.

En sak som lätt glöms bort är att en häst har en viss längd på sin överlinje. Petar man in baken så tar den längd från halsen. Det är därför den här hästens stundtals kör upp huvudet. Det är när hans bäcken petar in sig lite extra. Det är alltså bra att hästen kör upp huvudet. Om man håller fast dens huvud och fortsätter peta in rumpan så kommer hästen att svanka för att få överlinjen att räcka till. Hästar är ju ”tyvärr” djur som gör allt för att behaga…… Så man MÅSTE tillåta hästen att göra precis allt den vill med sin hals och huvud.

Please follow and like us:

Ridlektion 1

Hittade ett bra stall och begav mig dit för min första lektion idag. Helt ärligt, jag är nog kräsnast i världen så om jag säger att det har var den bästa ridlektion jag någonsin ridit så förstår ni hur bra det var.

Fick ett vitt 7 årigt PRE sto. Sadlat och klart, sadeln va en så kallad fittknäckarsadel, Kiefer nånting, typ världens obekvämaste sadel med alldelles för smal midja för ett kvinnligt bäcken men det gick bra ändå.

Jag har inte ridit på jag vet inte hur länge… Minst ett år iallafall. Och åren här i Spanien har ju mest varit inriktat på doma Vaquera, bruksvarianten där jag suttit i bred bekväm ”spansk sadel” och med stångbett på en handsfattning. Där handlade det mest om viktförflyttningar och ögonblicklig respons.

Idag var det dressyrsadel och en tygel i var hand och vanligt bett och klassisk dressyr för en skitsnygg snubbe som inte kunde ett ord engelska, bara spanska…. Min spanska är urusel när jag pratar men jag förstår det mesta, eller rättare sagt jag förstår vissa ord och gissar mig till resten 🙂

Men ridning är en detaljerad precisions sport med massa ord…. Men det gick bra ändå.

Så här på gamla dagar så är det lite läskigt att sitta på en ny häst när man inte ridit på länge. Men Spanska hästar brukar vara oerhört väluppfostrade så jag skrittade runt i paddocken på lång tygel och helt plötsligt galopperar vi sidledes av rädsla för ett hästätande apelsinträd. Mulle på mullebloggen kan slänga sig i väggen med sina påhittade krokodiler. Här snackar vi LIVSFARLIGA apelsiner och gud vet vad som kan gömma sig i sådana träd.

Men Spanska hästar har en egenhet som Islandshästar också har och som tex halvblod verkar sakna. Innan de kastar sig åt sidan så höjer de upp yttre rygghalvan och liksom föser sin ryttare med sig istället för som mindre gentleman mässiga djur släppa ner ALLT man sitter på och snabbt kasta sig åt sidan utan en tanke på ryttarens säkerhet. Jag märkte med andar ord knappt något alls så det var hur lugnt som helst och min rädsla försvann.

Vi började med skritt och trav med lite volter här och var med hästen ställd inåt. Egentligen inte för dressyrens skull utan för att den inte skulle se de livsfarliga apelsinträden.

Sen lite galopp i formen en långsida, liten volt i hörnet, samlad galopp på kortsidan, snett igenom och ut i andra varvet utan att byta galopp. Jag har ju Doma Vaquera i huvudet och där SKA hästen byta galopp så fort ryttaren byter varv annars dänger man ytterskänkeln i ljumsken på den (typ) så det var ytterst svårt att INTE låta den byta, det kändes FEL. Och jäkligt stötigt, jag gillar inte förvänd galopp.

Därefter så dog ryttaren och i princip bad på sina bara knän om en skritt paus och då skulle vi enligt honom göra något som jag absolut inte förstod men anade att han pratade om skolor så jag visade de olika varianterna, öppna, sluta och typ förvänd sluta och det var det han menade. I Doma Vaqueran sa man bara shoulder in eller shoulder ut, mkt lättare.

Så då gjorde vi det i alla gångarter, men man kan säga att när vi kom till öppna på volt i galopp då liksom brann det i mina system, det var lite jobbigt.

Sen skulle vi göra något som lät förfärligt besvärligt tills våra språk hade rett ut det hela. Det var skänkelvikning. Så då gjorde vi det i alla gångarter också.

I det här läget tyckte ju jag att jag varit superduktig med tanke på mitt långa riduppehåll och att det var så roligt.Han stoppade oss och bad om ursäkt att han gett mig en sån dåligt utbildad häst för nu kunde inte den här hästen mer och om vi skulle fortsätta nöta så blev det ju trist för mig så då ägnade han sig åt att förbättra min sits i olika gångarter, bara rullade i galopp och fick mig att luta överlivet VÄLDIGT mkt bakåt och hålla det helt stilla och liksom bara låta bäckenet följa med i galoppen.

Jag har aldrig haft chansen att ägna mig åt mig själv i galopp då jag mest ridit travare och islänningar. Där går galoppträning mest ut på att inte falla omkull eller tappa takten. Så jag har en väldigt bra sits  i skritt och trav men en bedrövlig i galopp. Så vi rullade på och i alla fyra hörnen skulle jag göra en så liten volt som möjligt och behålla ställning och böjning ur den, med tanke på att då samlade jag ihop hästen tack vare volten och kunde mest bara glida en sida mellan volterna. För som han sa att åka på en häst som springer i galoppen ger ingen nytta, man vill ju öva sitsen i bärighet.

Tipsen som jag behövde mest för sitsen var utöver galoppgrejen att i skänkelvikning tänka bogen först och låta mitt överliv luta åt sidan jag ska åt.

I skolorna OM jag måste påverka med tyglarna alltid låta dem gå tillbaka och ha manken mellan sig. Gärna TA i hästens mun om det behövs men alltid eftergift direkt i innertygeln.

I ökad trav på diagonalen (ökad trav är SVÅRT) på spanska hästar så inte trycka på den innan man har den absolut rakställd för annars ormar den sig till galopp.

Han var så otroligt pedagogisk och logisk och kunnig och hästen var så otroligt välskolad för den utbildningsgrad den hade. Sånt är så ovanligt. Ville man ha samling så var det bara att sitta till och eventuellt låta dressyrspöet kittla ett bakben ett par steg.

Efter detta så liksom dog jag och han hade förbarmade och lät mig trava av hästen och sen skritta av. Han sa att det inte syntes att jag inte ridit på så länge (tacka fan för det sån möda som jag lagt ner på min sits)och att speciellt mina händer var superbra. Nästa gång skulle jag få en mer välskolad häst så vi kunde göra roliga saker som piaff och passage och sånt.

Helt otroligt att få rida på en häst som KAN sånt, på Gran Canaria utbildade jag en massa hästar till det när jag jobbade som beridare ett tag men jag har väldigt sällan suttit på en häst som KAN,

Jag längtar redan, Jag funderar dock väldigt mycket på hur jag ska komma upp ur sängen imorgon, jag har typ ont överallt, men det var det helt klart värt.

Please follow and like us: