Etikettarkiv: sitsträning

Logiska instruktörer

Vill du pröva logisk ridning för att se om det passar dig? Det finns fler instruktörer på olika ställen i vårt land som du kan vända dig till.

Huvudtränare:

Växjö, Lindah Nilsson, mail blog@lindah.se

Nivå 2** Instruktörer

Skåne/Småland, Susanna Davidsson070 – 6385046, mail susanna@mentalridning.se

Örnsköldsvik, Victoria Lindgren,
mail:  victoriaL_@outlook.com

Karlskoga, Kimberly Andersson,
mail: kimberly@pahast.se

Nivå 1* Instruktörer

Jönköping, Anna-Stina Duerden
Mail: stina.duerden@gmail.com

Västra Götaland, Kärra, Monica Petersson,
pastell99@gmail.com

Västra Götaland, Varekil, Marie Spolander
marie.jonny@hotmail.com

Dalarna, Färnäs, Therese Winqvist
therese.winqvist@hotmail.com

Helsingborg, Skåne, Sofia Bergqvist,
sofia@salmonic.com

Umeå, Leena Sunesson,
leenasunesson@gmail.com

Umeå, Linda Andersson,
pajasso76@hotmail.com

 

Vill du bli en Logisk Instruktör?

Vår nästa instruktörsutbildning beräknas starta i Oktober 2018
Instruktörsutbildning. Nedan ser du vad du behöver ha för kurser innan du påbörjar instruktörsutbildningen.

Instruktör  Nivå 1

Ridkurs grund, trav & bog
Mental Kurs
Arbete vid hand 1

Instruktör Nivå 2

Ridkurs Rakriktning & Bakbenskurs
Chakra Balansering
Arbete vid hand 2, 3 & 4

 

Instruktör Nivå 3

Ridkurs Samordna dina hjälper & Skola Din Hand
Horsemanship 1, 2 & 3
Arbete vid hand 5 & 6

Maila för mer information, blog@lindah.se

Please follow and like us:

Beware of the banana

Rakriktning, smaka på ordet… Göra rak…. Det kan vara fint, men det kan också resultera i att ryttaren sitter och konstant klämmer eller drar i sin häst för att med våld hålla den rak. Jag har varit där, jag har testat det. Det fungerar, iallafall hjälpligt. Hur roligt hästen tycker att det är är dock oklart.




Jag har funderat länge, finns det ett annat sätt? Kan man liksom bara klämma och dra lite för att sen släppa fri? Kan man minimera rakriktandet och sen sikta på att behålla det under avslappning? Hur gör man det? Jag har funderat på denna fråga länge. Jag gör så själv men hur man lära andra det är svårt. Muskler, det krävs groteska mängder muskler på ryttaren först. Muskler som rakriktar ryttaren vilket om dessa muskler bygges när ryttaren sitter på en häst överförs till hästen vilket då ger hästen rakriktande muskler.

Man kan inte och bör inte lossa på en häst som inte har fått rakriktande muskler. Så först bygga muskler, sen släppa på spänningar och därmed rakrikta. Slappna av och följ med din häst säger många. Avslappning sitter mig veterligen i musklerna och om man inte har några eller väldigt svaga muskler på ena sidan så kan de sällan slappna av eftersom de inte används aktivt och därmed inte lyder kommando. På den andra sidan har vi oftast väldigt starka muskler och de kan sällan heller slappna av eftersom de ju kämpar sig blåa för att de inte får någon hjälp från de svaga stackarna på andra sidan.  Så för att slappna av så måste man först få den svaga sidans muskler att börja jobba och få den starka sidans muskler att jobba mindre. Dvs du måste lära dig koordinera, dvs prata med musklerna och få dem att lyda kommandona, släpp och spänn. Du måste alltså skapa någon form av liksidighet.

När du tränar på detta under ridning så händer som jag skrev samma sak på din häst.

Okey, vi har en koordinerad ryttare som med ord kan förstå vad jag förmedlar. Men vi har en häst som inte förstår mina ord och jag tror ärligt talat inte att han heller begriper varför han ska vara rak. För hästen är det enbart störigt när vi enligt honom sitter i vägen för hans bananform. Så vi måste förstå att för hästen så är vi störiga när vi rakriktar och vi är trevliga när vi slutar rakrikta.

Rakriktning=Straff

Sluta rakrikta=Belöning

Den enda belöning som en häst på riktigt uppskattar är när vi slutar göra något. Så man måste alltså inse att om vi ska få vår häst att gilla rakriktning och att förmå honom att vilja dit igen och igen och igen så måste vi sluta rakrikta. För att hjälpa er att förstå rakriktning och varför jag tjatar om bananer så bör ni läsa det här, en bit ner i inlägget så ser ni en banan, läs där.




Okey, hästen är en banan, vi är bananer. Vi vill rakrikta utan att göra något, rakrikta i avslappning så att det raka blir belöningen hästen söker efter. Men hur gööör man undrar ni som läser nu, ska du återigen skriva ett inlägg där du bara skriver hur man INTE gör? Nej, idag tänket jag faktiskt bjuda på en instruktionsfilm på det hela. Enjoy. Men som vanligt skapar förmodligen även denna film fler frågor än den besvarar 😉

Men huvudgrejen är att man rider hästen i sin bananform, dvs i ena varvet är hästen utåtställd/böjd och i andra varvet inåtställd/böjd. Precis som en banan så är ju bägge ändar sneda, så det räcker inte att bara ha halsen i hästens bananform utan även dens bakdel. Men ingen böjning som vi skapar utan exakt den bananformen som hästen redan är i. Hästen rids så att det svaga bakbenet aldrig får skjuta på utanför hästen så att bogen skjuts ut och ryttaren luras att bära hästen mer i en tygel. Det är det här entygelhållandet som förvärrar hästens problem. Det som folk kallar att hästen biter sig fast i en sida är helt enkelt bara ett symptom på att ni bara rättar ut en del av banan, ni glömmer oftast den delen av banan som är bakom sadeln. Så ni som har en häst som biter sig fast på ena sidan, ni har bananproblem ;-).

Sen gör vi typ samma sak i trav. Ni förstår säkert principen nu om ni sett och lyssnat på hela filmen. Rakrikta, eller rättare sagt, rakrikta i snedheten och släpp sen fri , belöna, och se till att du , ryttaren slappnar av och följer med med dina höfter så att du inte låser hästen igen. Låsningar sitter tyvärr oftast lika på häst och ryttare. Längningen efter en övning är lika viktig som övningen.

I galopp brukar problemet synas tydligare. Här är det höger bak som fungerar dåligt som ytterbakben i galopp.

Då går vi ner och jobbar i skritt för att hämta in detta bakben. Skritt är alltid smartast att rakrikta i för då hinner alla berörda parter med i hjälpgivningen. Målet är ju att sen ska man bara behöva åka i galoppen och lita på att hästen i sin belöningsform gör det den nyss lärt sig. Det fungerade superbra tycker jag 🙂

Om jag ska prata i termer som kanske är mer begripliga så är det ju som så att i ett varv så har hästen lätt för att gå i en sluta men svårt att gå i öppna och i andra varvet så har han lätt för att gå i öppna och svårt för att gå i sluta.

Glasklart eller hur ;-). Fördelen med detta tillväga gångssätt är att du aldrig behöver hålla så hårt i hästen att han finner ett behov av att gapa av smärta när bettet gör honom illa i munnen vilket i sin tur leder till att du inte kommer att känna ett behov att snöra ihop dens mun med en nosgrimma vilket i sin tur leder till att hästen sliper få extraspänningar orsakade av låste käkar (ger ju låst nacke, låsta höfter etc, dvs en lång kedja av fel)




Please follow and like us:

Elevträning i Helsingborg Maj 2017

I helgen var det kurs i Helsingborg. Jag var tillbaka i mitt älskade och mycket saknade Skåneland. Folk förstod vad jag sa och ingen sa va ? 😉 När en flicka talar Skånska och allt det där ni vet. Skånskan som jag när jag var liten skämdes för låter nu som ljuv musik i mina öron, jag kan lyssna på det i eviga tider, så underbart.

Grönt och vackert var det i Skåne, och blåsigt som sig bör, äppelträden blommade och solen sken.

Det var gamla elever och nya elever. Som vanligt en mångfald av raser men för en gång skull så dominerade Halvbloden och det var för ovanlighetens skull endast en Islandshäst men han var så fantastisk så man kan ta honom för tre stycken ;-), en gammal bekant Nordsvensk var också med, underbara Golden som fastnade på en sådan fantastisk bild så att jag bara måste lägga ut den här. Här ser vi också den underbara Skånska grönskan 🙂

Vad vi gjorde? Tja typ det vanliga, vi lärde oss om hästens naturliga bananform, om hur man kan använda den till sin fördel istället för att kämpa mot den. Vi lärda oss följsamhet, rakriktning enligt bananens begränsningar. Fantastisk helg där jag fick äran att undervisa två av min absoluta favorittränare, Lizettes, elever. Silken ynnest det är att få undervisa så välförberedda elever, då kan man faktiskt gå direkt till hästen svårigheter och träna hästen utan att man först måste hjälpa ryttaren att inte sitta i vägen för hästen. Det är ju liksom alltid ryttaren som måste ändra sig först, aldrig hästen.

Bjuder på en liten film med lite glimtar från våra soliga skånska helg:-). Eleverna är på olika nivåer och tränar efter just sina förutsättningar.

Please follow and like us:

Lite mer info om onlinestudierna

Får massor av mail med 1000 frågor om studierna så jag tänkte att jag skulle besvara dem här istället.

Många är skeptiska till det där med att studera online. Mest handlar funderingarna om hur det går till, hur det är tänkt att fungera om jag inte kan se vad ni gör och berätta om ni gör fel.

Men vet ni, om jag hela tiden berättar vad ni gör fel vad har ni egentligen lärt er då? Då kommer ni ju fortsätta att vara elever som vet att ni gör en massa fel. Elever som vet att skänklarna åker bakåt, som vet att handen åker upp, som vet att midjan viker sig, som vet att hästen inte böjer sig åt ena hållet, som vet att hästen inte vill gå i form. Då tappar man tron på sig själv och blir ännu en ryttare som är beroende av att någon i varenda sekund berättar för er vad ni ska göra. En ryttare som väntar till tränaren kommer nästa gång så att ni kan få igenom hästen, få igenom rörelser etc.

Inlärning är en ganska komplicerad grej. Vi lär oss alla på olika sätt, dvs vår förmåga att ta in och tolka och sen använda sig av informationen är väldigt individuell. Vissa vill läsa saker, noga och ordentligt och flera gånger, vissa gillar att höra saker, vissa lär sig mest när de får göra det själv. Jag har elever som inte kan göra rätt om inte jag först sitter upp på deras häst och visar dem hur det ska vara och berättar varför jag gör så som jag gör, vad det är jag vill uppnå med det vi tränar på. Mitt syfte är inte att korrigera era fel utan att att lära er göra rätt.

Grundurserna lär er inte att göra tricks, dvs skänkelvikningar, skolor, galoppfattningar etc utan de lär er hur du i alla dessa rörelser kan fortsätta sitta mitt på din häst med din höft placerad just så som den rörelsen kräver. Höften är ju ryttarens primära styr och hjälpgivningscentral, det är viktigt att den gör rätt annars blir allting fel. Och vi vill ju inte lära oss att göra fel.

Grundkursen handlar mest om att ta kontroll över det där bäckenet. Det är den inre muskulaturen som står för bäckenkontroll. Den kommer man inte åt med stretching eller snabba rörelser. Denna kommer man åt med hjälp av hårt och fokuserat arbeta i ganska statiska positioner.

Först efter att man har koll på sitt bäcken så kan man börja rida. Att rida innebär att ge hästen hjälper. Alla hjälper utgår från vårt bäcken. Om vi inte har koll på bäckenet så kommer våra ben och armar att leva sitt egna lilla liv och göra saker väldigt reflexmässigt. Reflexmässiga hjälper ger reflexmässiga hästar som får svårt att gå stadigt i form, som gärna slår upp huvudet och har svårt att spåra.

Man kan säga att ryttarens bäcken är som en klocka. Eller att hästens rygg/sadel är klockan och att ryttarens bäcken är visarna som visar vilken tid det är (dvs vad hästens ska göra just nu).

I grunden så ska en ryttare alltid kunna sitta på klockan kvart i tre. Vill hon ha en böjning så ska hon placera sig på tex tio i fyra, eller 10 över åtta.När hon inte längre vill ha en böjning så sätter hon sig på kvart i tre igen. Det låter ju väldigt enkelt eller hur?

Men faktum är att det är allt annat än enkelt. De flesta ryttare sitter konstant och alltid oavsett vilken rörelse de ber hästen att göra på antingen fem minuter i fem eller på fem minuter över sju. På dessa klockslag bor bland annat skolorna öppna och sluta. Då är det inte så konstigt att hästen bara fattar en galopp, inte går att böja åt ett håll, har problem med ställning i nacken etc.

Anledningen att vi alltid sitter på ett bestämt klockslag beror på att vårt bäcken är roterat. Roterat blir det för att vi i  vår väldigt högerhänt uppbyggda värld belastar oss snett, blir sneda. När vi blir sneda så får vi ont i vår kropp, jätteont. När vi sätter vårt sneda bäcken på vår häst så får även han ont, jätteont. Han kommer till slut att bli halt av det.

De flesta bäcken har dessutom alltid låst fast ett av klockslagen elva, tolv eller ett. Vi har vridit vårt bäcken så att vi sitter och svankar på våran häst. Att svanka på en häst är det absolut värsta en ryttare kan göra eftersom det ber hästen att slå upp sitt huvud, sänka sin rygg och gå på bogarna. När en människa svankar så får han ont i ryggen, jätteont i vissa fall. När en häst svankar så får den till slut kissings spines. Det gör ont.

Med denna vetskap så är det inte så konstigt att hästar beter sig och går emot hjälper och vägrar lyda och utföra saker vi ber dem om med våra ben och armar. Faktum är att hästar är jättelydiga. De går och gör precis så som vårt bäcken säger åt dem att gå.

Grundkursen handlar alltså om att ta kontroll över det där olydiga bäckenet. Du kommer att märka att du styr hela ditt bäcken från ena sidan. så kan det ju givetvis inte vara om man ska kunna dansa med en häst.

Grundkursen lär dig att kunna lösgöra din häst så att den kan söka sig framåt nedåt och forma sig längs ett böjt spår utan någon synlig hjälpgivning.

Detta är grunden i all ridning.

Lektionerna hjälper dig att i lugn takt, steg för steg kunna påverka ditt bäcken. Du får varje vecka en tydlig hjälp att öva in. En hjälp som syftar på att ta kontroll över ditt bäcken så att du sen kan ta kontroll över din hästs bäcken. Hjälpen följs av en tydlig och lättförståelig instruktion om hur du ska göra. Du får teorin bakom handlingen du ska göra så att du förstår varför du ska göra den. Jag lägger upp filmer som visar rätt och fel.

När man lär sig saker på detta vis, dvs övar på en enda sak i lugn och ro utan att behöva oroa dig över alla fel du gör, då kommer denna hjälp att fastna i din hjärna och till slut bli en automatisk reflex.

Mina kurser syftar till att skapa beridare. Skolade ryttare som inte ser problem utan som rider så att det inte blir problem. Mina kurser vänder sig till dig som vill vara en väldigt duktig ryttare om några år. En väldigt, väldigt duktig ryttare som har ridningen i ryggmärgen. En ryttare som har tålamodet att lära sig rida på riktigt.

I klassrummet finns det diskussionsforum där du fritt kan diskutera med dina kurskamrater. Jag finns också i forumet för att svara på eventuella frågor du har.

 

Please follow and like us:

Saker jag aldrig vill se

Som instruktör får man se mycket. Det finns saker jag dock önskat få slippa se. Det första är  Pessoabettet. Jag citerar en text från Hippson om dess funktion.

 

Pessoabettet ger inte hävstångsverkan som många påstår, då pessoabettet är ett hissbett. För att få ut en hävstångsverkan måste bettet ha något som stoppar förhållningen från ryttarens hand, exempelvis en kedja. Vid en förhållning med ett delat pessoabett trycks bettet ihop och ger den omtalade nötknäppareffekten mot hästens gomtak, samtidigt som bettet trycks uppåt mot hästens tänder. När detta sker kan hästen få skador på gomtak, tänder och inte minst mungipor, förutom trycket och friktionen är nypskador väldigt vanliga då mundelen förflyttas långt på bettringen. Pessoabettet ger även gageffekt, trycker i nacken, när detta sker vill hästen sänka sitt huvud för att undvika obehaget i nacken, men samtidigt vill hästen höja sitt huvud för att undkomma smärtan som uppstår i munnen. Bettet ger dubbla signaler och skapar frustration hos hästen!”

Många tycker att pessoabettet är ett snällt bett då det saknar ”hemskheter” som kedjor och liknande, som pelhambett och kimblewick/jaktkandar har, men det är snarare tvärtom! Tack vare kedjan hindras ryttaren från att dra för mycket, det gör inte ett pessoabett, där kan ryttaren dra hur mycket som helst.

Det andra är Aachennosgrimman.

 

Jag har förstått att många har ett behov av att klämma igen munnen på hästen men att klämma ihop den med TVÅ remmar är väl iallafall ändå för mycket?

Sporrar

 

Sporrar är bra att använda när man vill peta till hästen ett steg eller två men då MÅSTE ryttaren ha utvecklat en totalt och 100 % stilla skänkel där alla Charlie Chaplinställning med fötterna är borta. Annars kommer hästen att i varje steg få en dutt med sporren vilket ju gör sporren verkningslös och hästen kommer då att svara lika dåligt på sporren som på skänkeln. Än har jag inte träffat på en sporrbekläddryttare med så stilla sits att hen klarar av att använda sporren. Eller jo, jag har träffat sådana ryttare men dessa har ju inget behov av att använda sporrar eftersom de kan rida och har insett att drivningen inte sitter i skänkeln utan i ryttarens rumpa. Man måste komma ihåg att en muskel drar ihop sig vid beröring utifrån (om man inte trubbat av denna reflex) så om man i varje steg använder sporren så innebär det att hästen drar ihop sina sidomuskler vilket gör att den kommer att få mycket svårt att länga ut sig. Sporren motverkar mao att hästen tar ut steget om den används i tid och otid. Sporren är bra att ha att användas i yttersta nödfall för att korta en sida eller få en extra kick i ett steg lite då och då. Men att använda den hela tiden, som drivning.. Då har man glömt tänka.

OM man har behov av att använda dessa saker så har man ju ett problem och då är det detta problem man ska lösa, jag kan tex gissa att man har pessoabett för att man inte kan stanna hästen, och samma med Aaachengrimman, eller den kan ju iochförsig också användas för att motverka att hästen öppnar munnen för mycket när ryttaren sliter den i munnen. Har man problem med framåtdrivningen så antar jag att sporren är första valet.

Dessa verktyg används alltså oftast för att lösa grundproblemen gas, broms och ”form”. Dessa grundproblem går att lösa, kallas att ha hästen på hjälperna. Då går den framåt, den böjer på nacken och den tar en förhållning. Inget av dessa problem löses dock med hjälp av fötter och hand då gas, broms och form kommer från ryttarens rumpa och tanke. Så lär er rida istället för att använda såna här saker. Jag kan garantera att ni får en bättre samvete och en gladare häst.

Vad många glömmer är att hästen är ett världens? känsligaste signalsystem, så känsligt att den reagerar på en fluga som kryper på den, en andetag från ryttaren eller en blick, eller en tanke. Om vi ser till att bli så stilla och välridande att vi inte stör hästen så kommer den att öppna upp sin känslighet så att sådana här saker är överflödiga.

Dagens fundering är varför folk sitter och driver med hälarna? Att driva med vaden är smartare, det förstör inte dins sits dessutom. Det räcker att man ”kramar”/trycker med stortån mot stigbygeln så aktiveras vadens insida vilket ger ett tryck som den superkänsliga hästen tydligt känner och lyder. Så lägg lite tid på att lära om hästen… Eh…Nej, DIG till att skänkla med vaden istället. Och tanken och bäckenet förstås. Rid ett helt pass med tanken att endast vaden får nudda hästen och hitta på alternativa drivningssätt med hjälp av röst, tanke och rumpa.

Mer hästiga diskussioner på Facebook.

Passar på att tipsa er om att om ni vill boka kurser så se till att göra det i god tid då det snabbt blir fullbokat. Januari-Mars är det gott om tider kvar men efter det börjar det bli fullt.




Please follow and like us:

Helgens kurs i Varberg

Ibland så tänker  jag vad folk som kommer in på ett ridpass under en kurs tänker när de ser vuxna människor ledas runt blundandes på en hästrygg. Vuxna människor som dessutom redan KAN rida och många av dem väldigt bra dessutom. Det måste undras en hel del tänker jag 🙂

Det är annorlunda. Man får sällan bara lov att fokusera på sig själv, men här får man det. När man blundar får hjärnan mer kapacitet över till att KÄNNA saker och vårt sinne distraheras inte av allt vi ser. Det är lättare att komma in i det där djupa fokuset man ju måste utveckla som ryttare. Men det är svårt. Man måste släppa alla prestationskrav på sig själv och tillåta sig att vara ”nybörjare”. Jag har själv gått igenom det här och jag minns denna lärdom med glädje. Man får en nästan euforisk känsla, man blir som i trans och man vill aldrig hoppa av hästen. Man vill stanna i det där djupa sköna flowet. Man blir alldeles lös (lösgjord) i hela sin kropp, vickar på rumpan som ett fnask i Amsterdam (elevcitat 🙂 ).

Hästarna i sin tur går med långa, halsar och frustar och traskar på, släpper på alla spänningar och tillåter sin överlinje att bli riktigt lång och avslappnad, flyttar över lite vikt på bakbenen, börjar bära, de blir rakare, mer fokuserade.

Både två och fyrbeningar blir rejält trötta och behagligt rörliga i hela kroppen efter en kurs trots att det bara handlar om att skritta och slappna av i Steg 1 kursen som vi hade här i Varberg. Många rapporter om hittade sittben, hittade rumpmuskler, medvetenhet om snedheter i sin egen kropp, hur man kommer på hur man ska börja använda sitt bäcken till olika saker, hur man börjar känna att man har sittben, man börjar KÄNNA saker, få ord på vad det är man har känt men inte vetat vad det var. Många AHA upplevelser.

Jag älskar såna här kurser, det är kul att ge folk AHA upplevelser. Jag hoppas att alla tyckte att det var kul att få AHA upplevelser också.

På kursen var alla Islandshästar förutom en som var en Haflinger man hen smälte in bra i samlingen av ludna, sockersöta pälsbollar. Det är en förmån att få jobba med Islänningar,de har en arbetsmoral som man inte hittar bland någon annan ras. Det är inte massa fjantande för ljud eller inbillade spöken eller annat utan de bara arbetar. Och så är de ju så ofattbart söta.

Det hans även med en del privatlektioner, dels i ett annat stall där det var en superkänslig arab som tränade lite övergångar, ett fantastiskt halvblod med ett supersteg som vi påbörjade det som senare kommer att bli passage och sen ett halvblod till vars ryttare verkligen hade gjort sina hemläxor och visade upp en häst som spänstat till sig helt sjukt mkt sen sista jag var där. Där övade vi in öppnor modell perfekta. Jag blir alltid väldigt glad när ryttaren verkligen har tränat på det jag lärt dem, det blir en sån otrolig utveckling på dem då fast att jag kanske bara träffar dem en gång i månaden.

Privatlektioner med massa islänningar där vi mest övade rakriktning med hjälp av att rakrikta vårt eget bäcken, samt övergångar. En Camargue där vi lärda in sluta och så en härlig Spanjor som fick testa på att fånga upp sin balans av halvhalter och även påbörjade skolhalten.

Ja det var verkligen hästar av alla sorter och trevliga ambitiösa ryttare som verkligen ville lära sig. Jag trivs väldigt bra i Varberg, superanläggning och dessutom fruktansvärt välorganiserat.

 

 

Nästa helg är det Helsingborg på Lördagen där det ska hållas provapålektioner (fullbokat) och sen Osby (skåne) för Steg 1 kurs. Där kan finnas platser kvar. Kolla kontaktuppgifter i evangemangskalendern om du är intresserad av att medverka.

Please follow and like us:

Kurser och lektioner

Många frågar vad mina kurser i ridning går ut på. Vad man lär sig. Det är en oerhört svår fråga att besvara, men jag ska försöka…

Många kan komma och säga sig ha problem med tex galoppombyte, eller piruetterna, eller skolorna, eller att hästen inte går på tygeln eller att den hetsar upp sig, inte går att stanna, inte kan galoppera (oftast ridtravarproblem eller Islandsproblem),eller en aktiv tävlingstravare som hänger på en töm eller drar ett bakben eller att hästen går sönder hela tiden, eller att den är dum och tjurig och bråkig… Problemen är många.

Men om man har tex ett problem med galoppombytena så tränar man inte på dessa om man rider för mig, utan man går bakåt och ser var det brister i hästens utbildning. För om man utbildat hästen helt korrekt och förberett  så har den inte problem med galopombytena. Det är nämligen inte så svårt att göra ett galoppombyte på en väl förberedd häst.

Det handlar förresten inte bara om hästens utbildning utan även om ryttarens utbildning. Ibland kan ett litet sitsfel i form av en snedbelastning göra att man med sin kropp hindrar hästen att utföra vissa rörelser. Då är det detta man får titta på och åtgärda det.

Jag försöker se varje ekipage som en helhet, där ryttaren och hästen måste koordineras ihop så att de blir ett så att hästen kan börja dansa oavsett vilken gren man utövar.

 

Jag har testat i princip alla ridgrenar som finns. Dressyr, hoppning, island, western, AR, klassisk dressyr etc. Jag har jobbat med travare i 20 år innan jag blev mer inne på ridhästar, ridit in några 100 travare. De sista åren har jag bott i Spanien där jag mest rider Doma Vaquera (typ Spansk Tjurfäktningsridning) och klassisk dressyr. Jag har jobbat mycket med TTeam, med Tömkörning, arbete vid hand, frihetsdressyr, körning etc…

Jag är fånigt intresserad av rörelsemekanik och min specialitet är sitsträning, ge ryttaren fina hjälper och en bra its med målet att göra ridning lätt.

Jag föredrar att att samarbeta med hästen istället för att arbeta mot den. Livet blir så mycket enklare då.

På kurserna ingår det massor av teori så att du verkligen förstår varför man gör si eller så. Förståelse och kunskap är det viktigaste som finns inom ridning (eller körning..Eller umgänge med hästen)

Man rider 4 pass på en kurs, ibland mer. Alla oavsett nivå kan gå samma kurs då jag individanpassar.

Som fotfolk får du aktivt delta i teorin i den mån det går.

På vanliga ridlektioner så ger du mig problemet eller önskemålet med lektionen och så ger jag dig nyckeln till att uppnå detta samt guidar dig hela tiden.

Kurspriser är 2000 kr per ekipage och helg+ eventuella anläggningskostnader.

Lektionspriset är 400 kr per ekipage.

Då jag inte bor i Sverige utan i Spanien så kan jag inte åka till någon och hålla en lektion, utan det som gäller är att för lektioner måste ni vara minst 4 stycken och för kurser minst 10 personer.

I September kommer jag att åka från Skåne till Örebro och det finns möjlighet för alla däremellan att boka lektioner.

Helgclinic Schemat ser ut som följer. fotfolk är välkomna till dessa kurser och det kostar 150 kr per dag eller 250 kr för en helg.

Munka Ljungby, Team Ljungagård fredag 30 September-enstaka ridlektioner

Munka Ljungby, Team Ljungagård 31/8-1/9 Helgclinic

Anmälan göres till Janet på teamljungagard@gmail.com eller 0735-461615.

 

Örebro, Marbergs ridhus i Härvesta utanför Fjugesta. 7/9-8/9, Helgclinic.

Bokningar till libecatering@gmail.com eller mirre.leu@gmail.com

 

Sen finns det spridda förfrågningar om lektioner lite varstans där det finns plats för fler ekipage. Dessa bokar du på libecatering@gmail.com

Lindome,  söder om GBG

Tvåker (nära Varberg)

Trelleborg

Lund

Höllviken

Karlstad där jag förmodligen kommer att befinna mig 10-14 september.

Finns plats för fler ställen men ni måste som sagt vara minst 4 på varje ställe.

Sista anmälningsdag för kurserna och lektionerna är 31 juli. Detta för att jag ska kunna planera.

Jag kommer att komma till sverige ungefär var 6-8 vecka och jag söker fler som kan tänka sig att arrangera både kurser och lektionstillfällen. Hör av er med förfrågningar och info på min mail: libecatering@gmail.com

Jag har en Facebookgrupp som ni kan gå med i, den uppdateras mer regelbundet än denna blogg.


Please follow and like us: