Therese gästbloggar: Om ridrädsla – eller att lära känna och respektera sina känslor

Therese heter jag och jag verkar som Logisk tränare, huvudsakligen i Dalarna. Till vardags arbetar jag även som kurator inom den psykiatriska vården och där stöter jag ofta på det som jag tänkte ta upp idag. Kanske inte just kopplat till hästar och ridning, men människor bär av naturen på mycket rädsla.

Så. Vad är ditt bekymmer i ridningen, vad brukar du vilja träna på eller önska få hjälp med? Är hästen spänd och nervös, svår att lasta eller livrädd för kor? Behöver din häst bli lösgjord, få mer framåtbjudning, bättre balans eller sug mot hinder? Har du svårt att sitta ner i trav, sitter snett, har svårare i ena varvet, får ont i axlar/rygg/knän? Eller så kanske ni bara behöver förbättra era volter, slutor eller galoppombyten.

Detta är inga ovanliga önskemål, men jag skulle vilja lyfta fram att det ofta handlar om något annat. Dessa vanliga problem bottnar många gånger i rädsla, ibland en liten osäkerhet och i andra fall med känslan att det är fara för livet. Man är rädd för att inte ha kontroll på hästen, rädd att ramla av, rädd att hästen ska springa för fort, skygga, bocka eller att man inte kan stanna den. Eller så är man prestationsrädd, rädd för vad andra ska tycka och att bli bedömd.

Rädslan gör att du spänner dig, håller i handbromsen och tappar fokus. I och med detta så blir hästen nervös, förvirrad och han hindras från att använda kroppen ordentligt. Det är oerhört många ryttare som är mer eller mindre rädda när de rider, men det är inte så ofta vi får höra något om det, eller hur? Ryttarvärlden är i många fall en tuff värld, fylld av prestige – och kanske är det därför det tar emot att visa sig ”svag”. Men om vi letar efter tecken på rädsla så vågar jag påstå att några av våra toppryttare också är drabbade av detta, vilket såklart även för dem påverkar prestationen och samarbetet med hästen.

Förutom att man kan skämmas för att visa sin rädsla för andra, så är det inte heller alla som ens vet om eller vågar erkänna för sig själv att man är rädd. Då blir det såklart också väldigt svårt att göra något åt det. Om du känner efter, är du rädd i vissa lägen? Om du inte tror att du är det, fundera då istället på detta: blir du ibland irriterad eller arg på din häst under ridningen? Det är här du blir lurad, för det är nämligen ofta så vi reagerar vid just ridrädsla.

En liten fördjupning kring detta berör vad som kallas primära och sekundära känslor. Den primära känslan är den biologiskt rimliga känsloreaktionen på något, i detta fall att känna rädsla när det är något som skrämmer. Den sekundära kommer när det av någon anledning är svårt att känna den primära känslan, så istället reagerar man då med att känna t.ex. irritation. Sekundärkänslan täcker alltså över den primära känslan, så du kanske inte ens vet om att du är rädd. De sekundära känslorna är ofta inlärda, baserat på hur omgivningen har reagerat på när vi uttrycker primärkänslor. Vad anses vara normalt och vad är tillåtet att visa utåt?

Våra känslor har ett syfte; de är till för att tala om för oss hur vi ska agera i olika situationer. Att agera utifrån en sekundärkänsla är oftast inte konstruktivt, eftersom du då agerar på ett sätt som inte är svar på den situation du faktiskt befinner dig i. Om du blir rädd vid ridningen, men istället känner ilska och reagerar utifrån det genom att bestraffa hästen – löser det då problemet eller förvärrar det situationen? För att lösa problemet behöver man istället känna efter och hitta primärkänslan, för att kunna bemöta den på rätt sätt.

 

Okej, då kanske vi kan konstatera att det faktiskt kan finnas lägen där du är lite rädd? Ofta uppstår situationerna som skapar rädsla när man ger sig på något som är för svårt och som man egentligen är osäker på om man kommer klara av. Det är inget fel i sig med att vara osäker eller rädd, det är många gånger helt rimligt! Men man måste vara snäll mot sig själv och inte tvinga sig att göra saker man egentligen inte vill innan man är redo. Visst behövs det utmaningar för att jobba framåt, men man måste hitta rätt nivå. Det finns så mycket idéer om att man ska ta igenom saker och klara allt, men om det leder till osäkerhet och konflikter så är det liksom inte kul längre. Och man blir väl inte mindre rädd för det? Det skapar snarare mer spänningar, hos både ryttare och häst.

Att helt bli av med en rädsla kan kräva en del jobb, men du kan redan nu börja tänka på att skapa förutsättningar för att lyckas. Tänk till och förebygg onödiga konflikter. Om du vet att du har en häst som för dagen är jättesprallig – låt den bralla av sig ensam i paddocken innan du sitter upp. Den kanske har massa överskottsenergi eller låsningar som den behöver få göra sig av med? Låt den! Om du vet att hästen alltid turbospringer på hemvägen så att du blir rädd och får lov att slita den i munnen – trava då inte hemåt, utan skritta eller led hästen. Träna på traven i början av turen istället.

Känn efter och sortera bland dina känslor. Öva på att ta djupa andetag och att tänka på söta valpar eller något annat som skapar en god känsla i din kropp och får dig att småle lite. Och du; man får ha handtag i sadeln, skyddsväst, ledare och annat som av vissa kan tyckas barnsligt – om det gör att man blir lite mer avslappnad. Om du känner dig otrygg när du rider ut, eller när ni ska rida förbi vissa ställen – rid då istället i paddocken eller där du känner dig trygg och ta en hand-promenad ute där det är läskigt tills ni båda känner er trygga där. Träna er på att vara lugna och avslappnade i läskiga (men kontrollerade) situationer, tills det känns tryggt igen, sen kan ni ge er ut i skarpt läge igen när ni är redo. Om rädslan istället bottnar i tankar om vad andra ska tycka – fråga dig själv för vems skull du egentligen rider?

Att vara medveten om, och erkänna, dina rädslor gör dig inte till en sämre ryttare. Tvärtom är det en styrka som gör att du kan vara en bra ledare – om du respekterar dina känslor och är schysst mot dig själv och din häst. Visst, man kan absolut ägna en lektion åt att öva på de svårigheter jag tog upp i början Men om jag säger att allt detta kommer att förbättras av att vi jobbar med den bakomliggande rädslan, är inte det då en mer effektiv lösning? 😉

Är du uppmärksam och modig nog att erkänna din rädsla? Eller har du svårt att förstå vad det är du känner och varför du eller hästen agerar så som ni gör? I båda fallen är du varmt välkommen att kontakta mig!

Jag finns på Facebook
Du kan även nå mig via e-post: therese.winqvist@hotmail.com

Please follow and like us:

Känner du dig osäker på hästryggen?

Många säger att man ska lösa problemen från marken först. Det håller jag med om. Men de flesta hästproblem beror ju på ryttarens okompetens. Så om du skulle lyckas lösa problemen från marken och sen hoppa upp på din häst så kommer problemen att komma tillbaka. Och sen vet jag inte riktigt vilka problem man ska lösa?

Vad beror problemen på? Vilka är problemen? En sak jag vet är att små problem så småningom blir stora problem och jag vet att man oftast inte tar tag i problemen innan det blir stora problem. Stora problem yttrar sig som att hästen behöver starkare bett bara för att man ska kunna känna sig säker, eller så vill hästen inte lämna gårdsplanen, eller så är hästen löjligt rädd för t.ex ett paddockhörn, eller brevlådan utanför stallet som stått där de sista åren, dvs helt ologiska rädslor.

Man kan inte träna en häst som är rädd. Ingen inlärning går in i en rädd hjärna. Det gäller för både människor och hästar. En rädd häst skapar lätt en rädd ryttare vilket ger två rädda varelser. Jag läser ibland på ett forum för ridrädda. Jag häpnar lite. Man verkar tro att man måste galoppera. Man tvingar sig att galoppera på en häst man inte litar på. Som om det skulle göra ryttaren mindre rädd och hästen mindre spänd. Det är liksom ologiskt. Det lär ju bara förstärka rädslan och därmed spänningen. Det finns inte mycket som hästar tycker är så obehagligt som att bära på en spänd ryttare. En låst spänd ryttare skapar en låst spänd häst. Det blir liksom inte trevligt att röra sig för varken häst eller ryttare.

Idag verkar det vara lite skamligt att erkänna att man är rädd för att rida. Är man rädd så blir man antingen handlingsförlamad eller så blir man aggressiv. Ingetdera är bra.




Egentligen är man inte rädd för att rida. Man är rädd för att ramla av eller för att inte få stopp. Att hästen bockar, kastar sig åt sidan eller sticker iväg. Man är rädd för saker som man tror kommer att hända. Då lever man inte här och nu. Om man inte är här och nu när man rider så är det väldigt svårt att rida. Ridning innebär ju att man ska påverka ett halvt ton häst att vara här och nu.

Att vara här och nu är nyckeln till bra ridning, till säker ridning, till trevlig ridning.

Jag skulle vilja säga till dig som är ridrädd att Du, det är okey att du är rädd. Det är okey att du bara skrittar och det är okey att du hoppar av hästen så fort du känner dig osäker.

Jag har märkt att ridrädda har stor behållning av mina kurser. Vi söker inte efter modet att våga göra det alla andra gör. Vi lär oss helt enkelt bli extremt medvetna om vad hästen gör. Vi bygger upp ett fokus på hästen vi har under oss. Lär oss känna olika saker, lär oss korrigera olika saker. Man har helt enkelt inte tid att vara rädd.

Mina ridkurser är unika på det viset att de baseras på skritt. De första tre månaderna så skrittar du bara i lektionerna. Dock finns det inget som säger att du inte får trava på fritiden såklart, men lektionerna i Grundkursen är helt i skritt, dvs du kan gå den fast du är ridrädd, du behöver inte tvinga dig till saker du är rädd för. På tre månader så kommer du att utveckla en imponerande sadelfasthet. Nedan kan du läsa lite om vad andra elever säger om kurserna på temat ridrädsla.

Kurser för dig som är ridrädd

Logisk Ridning är terapi för dig som är ridrädd

Vad kan logisk Ridning ge mig?

 

Kurserna startar första fredagen varje månad. Grundkursen är  perfekt för dig som har en konvalescent som behöver skrittas mycket. Horsemanshipkurserna och handkurserna är för dig som föredrar att befinna dig på marken  bredvid din häst.

Grundkurs Ridning, tre månaders studier 2000 kr, inkluderar 2 filmrådgivningar

Fascia kurs, tre månaders studier 2000 kr. Vår mest kompletta kurs som innehåller träning för ryttaren på marken, mjukgörande hästträning från marken samt ridövningar. Kursen är öppen för alla.

Arbete vid hand 1,2,3,4, 5 och 6, fyra veckors studier 800 kr inkluderar 1 filmrådgivning

Logisk Horsemanship 1,2,3,och 4, fyra veckors studier   800 kr inkluderar 1 filmrådgivning

Lär dig se 1 ,  fyra veckors studier 800 kr 

Håll hästen frisk 1, fyra veckors studier  800 kr 

Du anmäler dig genom att skicka ett mail till blog@lindah.se . Glöm inte att uppge namn och adress samt vilken kurs du önskar anmäla dig till.




Please follow and like us: