PSSM

Då jag har en del elever med hästar som lider av den tråkiga genetiska sjukdomen PSSM så tänkte jag skriva lite om det här. Jag hade aldrig ens hört talas om PSSM, aldrig ens hört ordet innan eleverna berättade om sina hästars symptom men när jag hörde om symptomen så kan jag enkelt dra mig till minnes en himla massa hästar som jag jobbat med som garanterat har haft PSSM. Jag har jobbat i över 20 år med travhästar, både som anställd i stora proffsstallar och sedan som glas amatörtränare. Jag har alltså under dessa år kommit i kontakt med 100 tals olika hästar.

Då jag inte visste att det fanns ett samlingsnamn för dessa hästars problem så hade jag ingen vetskap om sjukdomen PSSM, men däremot så har jag med största sannolikhet kommit i kontakt med en mängd av dem. Men då behandlade vi symptomen så det är jag bra på.

Det är 5- 10 år sedan som jag slutade med travet så betänk att forskningen på den tiden inte var så långt gången som den är idag. Dvs läs det jag skriver med tanke på vad man på den tiden visste. Och betänk att jag bara spånar och gissar på att fallen jag skriver om hade PSSM. Betänk också att det jag skriver om är så vi gjorde för att det fungerade. Vi gjorde inte så för att nån forskare skrivit att vi skulle göra så. Det handlar mer om learning by doing. Kanske kan du som har en PSSM häst hitta någon information här som kanske kan appliceras på just din häst.

Korsförlamningshästarna som det fanns ganska många av var förmodligen PSSM hästar. Dessa behandlades enligt följande.

Ute dygnet runt i lösdrift om möjligt. Vi fodrade dem ofta med Kvarnbyfoders lucernpellets samt olja istället för havre (eller ersatte så mycket som möjligt av havregivan med olja. Vi tillsatte extra E vitamin och Magnesium. Efter all hårdare träning så fick de så fort de kom in  stallet och hade blivit duschade och täckta med många lager filtar för att deras muskler skulle kylas långsamt, ut och gå en promenad i grimskaft för att varva ner och sen fick de så fort som möjligt dricka  0,5 dl B vitamin i form av Beviplex Forte som man kan köpa på apoteket. Detta B-vitaminpreparat var på den tiden det enda som var verksamt då det innehöll det som dessa hästar uppenbart behövde. Vad det gör är att om det intas direkt efter hård träning så slipper hästen träningsvärk. Detta kan du även testa på dig själv, om du tränar ett pass av något som du vet gör dig stel dagen efter och tar en klunk av detta medel direkt efter träning så slipper du träningsvärken dagen efter.

Dessa hästar fick aldrig vila utan de var tvungna att motionera varje dag, inte hårt och inte länge men vilodagar gav dem korsförlamning som ett brev på posten. Rutiner var dessutom viktigt. Tränas på samma tid, ut i hagen på samma tid, lugn och ro i stallet. Många av dem kunde endast tävlas på sin hemmabana då de fick korsförlamning av att åka transport.

En sak som gjorde underverk för dem var att varje dag låta dem springa av sig i några 100 meter. Även dagarna då de egentligen bara skulle skrittas. Precis som att deras depåer tömdes då och korsförlamningen höll sig borta längre.

Överträningshästar

Länken går till en sida för människoträning, hittade ingen bra för häst men symptomen är ju desamma. Det var oftast hingstar som drabbades av överträning. De kunde helt enkelt inte prestera i löp utan de stannade i god tid innan mål. Typ tvärstannade. Dessa hästar var knepiga att träna. Man måste ju träna en travhäst HÅRT för att den ska kunna prestera men inte så hårt att den går sönder. Gränsen är hårfin. Och ännu mer hårfin var den för överträningshästar. Det var skritt och hage som gällde och så lugn intervallträning så sällan det bara gick utan att de för den delen förlorade konditionen. Ofta funkade de bra på att ridtränas i lugna galoppintervaller.

Man brukade säga att dessa hästar blod blev för tjockt, för mycket röda blodkroppar. Förr i tiden så brukade man tappa dessa på några liter blod några dagar innan lopp samt ge dem en massa salt enligt tron att de skulle bli törstiga och dricka massa vatten för att ersätta blodförlusten och därmed göra blodet tunnare. Vissa hästar presterade bra på detta vis. Många av dem drack alldeles för dåligt så det var viktigt att få dem att dricka. Minns en extremsvår häst som höll sig relativt symptomfri genom en hel deciliter salt i maten varje dag. Då drack han som han skulle och han kunde tränas relativt normalt.

Sen kom man på det här med pulsklockan. Och det räddade många övertränade hästar. Grovt generaliserande så ansåg man då (har det ändrats nu?) att en häst endast tåler att utsättas för mjölksyra var 14 dag. Så lång tid tar det alltså för en hästkropp att rensa kroppen från mjölksyra. En travhäst joggas ofta 2 gånger i veckan, endast för att hålla kroppen igång, alltså ingen träning. Sen går den oftast intervallträning 2 gånger i veckan och det var här pulsklockan kom in i bilden.

Man vill ju träna så hårt som möjligt för maximal prestation på tävlingsbanan men man vill inte låta den få mjölksyra mer än var 14 dag. Så i intervallerna 2 gånger i veckan så måste man alltså hålla sig under mjölksyretröskeln. På den tiden (har det ändrats?) så sa man att en häst får mjölksyra om den under arbetets gång kommer upp i en puls över 200 pulsslag per minut. Detta uppmäts alltså under tiden man tränar. Pulsen går ner så fort tempot sänks. Dock förekommer individuella skillnader och vissa hästar klarar upp mot 220 pulsslag per minut. Man kan testa detta med ett prov så att man får reda på hur just den hästen ligger. Man kör ofta travare i 6-8 intervaller av en längd av 600-800 meter med ungefär en minuts vila mellan intervallerna. Hur fort man kör bör alltså bestämmas av pulsklockan. Vissa av överträningshästarna kom upp i maxpuls i oerhört låga farter. Minns speciellt en tävlingshäst som jag både ägde och tränade. Hans intervaller gick i samma hastighet som 2 åringarna. Då vann han lopp och presterade riktigt bra medan han om han tränade i ”normala” tävlingshästars tempo tvärstannade i loppen och hade ont i precis alla muskler i hela kroppen och var ledsen och mådde inte alls bra.

Många av dessa övertränade hästar var svåra att ha i hagen. De har en inre stress och sprang eller gick oftast maniskt runt, runt i hagen och tränade sig då alldeles själv vilket inte alls var bra. Så de fick man begränsa hagvistelsen till.

Magont, leder till ryggont leder till en jäkla massa bekymmer

Jag har förstått att de flesta PSSM hästar har ont i magen men att man inte vet varför. då ska jag avslöja en sak. ALLA hästar (och människor) med minsta lilla obalans i sitt mående får magproblem. Det beror på att om man har ont/är orolig/stressad, nervös/missförstådd så spänner man sig, drar ihop sig i fosterställningsläge (i olika grader) för att skydda den känsliga, oskyddade buken. När man på detta vis drar ihop sig, dvs kortar musklerna på undersidan/framsidan så kommer musklerna på baksidan/ovansidan att spännas och då får man/hästen ont i ryggen och den låser sin rygg och sina höfter och… Den onda karusellen är igång. Dessutom så leder dessa spänningar till försämrad blodcirkulation vilket gör att man blir frusen så det är viktigt att hålla dem varma.

Då är det enkelt att ringa till Massören eller Equiterapeuten som lossar på den spända ryggen… Men det blir ju bara symptombot, det hjälper inte grundproblemet magont.

Maghästar behöver lugn och ro. De behöver mycket stråfoder, de behöver beröring (varför slutade vi rykta hästar 1 timme om dagen?), de behöver kärlek, de behöver slippa frysa, de behöver komma till ro, må bra. men framförallt så behöver vi få igång hästens naturliga bakteriekultur som den har i magen. Det finns en himla massa produkter för detta på marknaden idag. Samtliga är i princip meningslösa att ge om man inte ger dem varje dag. Jag ska försöka förklara detta på ett enkelt vis utan massa konstiga ord.

En frisk häst har redan alla goda bakterier den behöver. En häst med magont har inga goda bakterier kvar, de har svultit ihjäl på grund av att miljön i magen inte är bra. Det hjälper alltså inte att tillsätta nya friska bakterier för även dessa kommer att svälta ihjäl. Man måste alltså MATA de goda bakterierna och se till att maten till dessa bakterier trivs i magen. Först måste man ta reda på varför maten dör. Det beror oftast på försurning, fel ph värde.

Jag har inte alls forskat i detta på häst men principen torde vara detsamma som för människa. Här hittar du lite artiklar i ämnet.

PH-värdet

Candida

Bikarbonat

Aloe Vera

Kokosolja

Jag har enormt bra resultat med Aloe Vera, Bikarbonat och Kokosolja både på häst, människa och hund. Jag har aldrig testat det men även Nässelpulver verkar vara extremt bra att ge. Websidan som säljer nässelpulvret har en hel del intrssant fakta och produkter. Har aldrig testat dem och har ingen provision därifrån 😉 men jag har lärt mig massor på att läsa där.

Saker som är bra att ge, dvs föda som de bra magbakterierna äter är kronärtskocksextrakt, physsaliumfrö, Hel havre (absolut inte krossad eller behandlad på något vis), betfor, kli och så stötestenarna Kalk och Magnesium. Dessa två sitnämnda är livsviktiga har jag märkt. 75 % Kalk och 25 % Magnesium funkar bäst enligt min erfarenhet. Man behöver överdosera det i ett halvår eller så. Jag har till häst gett 1 dl om dagen.

Träning av drabbade PSSM hästar bör vara av den lugna typen som leder till avslappning. man ska tänka Yoga så är man på rätt väg. Och det är av yttersta vikt att ryttaren inte ger dessa hästar MER spänningar så ryttaren bör lägga ner masa tid på att lära sig sitta mitt över sin häst, aldrig sitta snett och ge den ännu mera spänningar.

Jag hoppas med detta inlägg att jag kanske kan bidra med något matnyttigt. Fortsätt gärna att spåna i kommentarsfältet och lägg till länkar till relevanta sidor.

Mer hästiga diskussioner hittar ni på Facebook.

Please follow and like us: