Hur får man en fin hand?

Man tränar, massor. Först tränar man sin kropp så att man kan ge hjälperna med sin kropp istället för med sin hand. När man gör så här så är det inte svårt att ge hästen handen, ni vet det där som alla tjatar om. Vet du föresten att ett tygeltag aldrig får ändra på hästens mungipor? Om den ”ler” så är du för hårdhänt. De riktiga handhjälperna pratar med hästens nervystem men är så små att hästen inte märker dem 😉

Jag har skrivit andra blogginlägg om hästmunnar.

Var rädd om din hästs mun

Orolig hästmun

I debatten om s.k ögonblicksbilder, hårda nosgrimmor etc så brukar jag hålla mig till en ståndpunkt. Om man förde in ett krav på dressyrtävling att nacken alltid ska vara högsta punkten så hade ridning sett helt annorlunda ut. Att tjata om nosgrimmor och sånt ger inte så mycket. Men införande av nacken som högsta punkt, det hade tvingat folk till ett helt annat sätt att rida.




Man kan träna den i arbete vid hand på tusen olika sätt, men man kan också träna den vid tömkörning. Jag har tömkörning först som arbete vid handkurs nummer 6 just för att jag vill att både hästen och människan kan en massa saker och har en grundläggande kroppskontroll. Här tränar vi en häst som har lite svårt att gå fram till handen, man kan säga att han saknar några växlar, han har typ växel 1,2 6 och 7. 3,4 och 5 saknar han helt. Dessa växlar är beroende av att ryttaren vet att ge hästen handen men ändå stödja honom. Svårt att lära men lätt när man kan. Jag föredrar att man har bettlöst när man tömkör eftersom all kontakt man har är sin hand. Så onödigt att skada hästen i munnen medan man själv lär sig. Här har vi ett sidepull som är klätt med ludd, det är det bettlösa alternativet som jag tycker funkar bäst.

Viktigt när man tömkör är att man aldrig låser fast hästens huvud, den ska kunna länga sig om den vill, att fästa tömmarna som om de vore gramaner är ett bog nono.

Jag tycker att det är bra att jag kan tömköra elevernas hästar för jag har ju en ryggskada som gör mig väldigt skröpplig, det är helt enkelt för riskabelt för mig att sitta upp och rida igenom explosiva halvblod. På töm känns det mycket säkrare för den här gamla tanten.

Det är dock ännu enklare att träna sin hand om man har en riktigt lugn och trygg körhäst. Då sitter man liksom stilla och behöver inte parera hästens kropps rörelser, man kan ge handen fullt fokus. Jag tycker att det är otroligt roligt att köra, satt ju i 10 år i vagnen bakom travare, det var min vardag i många år. Många tror att det inte krävs någon rakriktning eller finess för att köra travare men det är inte alls sant. Man kan förvisso sitta och bara dra men det är inte konstruktivt, dessutom så springer en travare fortare ju mer du drar så finnes är nödvändigt. Jag har även kört vanlig skolkörning under min tid på Flyinge, det är dock måånga år sen, typ 25 år eller så ;-).



Här får ni följa med på den första körlektionen jag hållt på väldigt många år, vi skolar kuskens händer så att hon ska bli bra på att rida 🙂

Mina handkurser är väldigt bra att gå för dig som sysslar med körning. Det gör att körningen blir lättare då du blir mer medveten om hästens rörelsemönster, samt för fler verktyg i din redskapslåda så att du inte bara hänger i tömmarna.

Vill du dela detta inlägg så kopierar du denna länk   http://www.lindah.se/hur-far-man-en-fin-hand/




Please follow and like us: