Hästars mikroutryck

Det är full fart här nu, massa ridprov som kommer in vilket är jätteroligt att skåda, så duktiga alla börjar bli :-). Vill ni hänga med på kursstarten i september så är det bra om ni lämnar in provet så fort ni kan, för då har du tid på dig att korrigera eventuella fel. Men det går att lämna in prov ändå fram till kurstarten.

Om ni har några problem med kurserna, så kontakta mig direkt så löser vi det, lindah@blog.se. När kurserna är slut så övergår de till att vara aktiva kurser till att vara slutförda kurser. Ni hittar de slutförda kurserna om ni tittar uppe till höger efter ”slutförda kurser”. De kommer att ligga kvar där i ganska många månader till så att ni som inte hunnit med kursen kan göra det i egen takt.

I övrigt, vad är de kloka orden idag…Tja jag vet inte,Jag känner mig för närvarande alldeles tom på klokheter. Jag tänker på att hästar är för snälla för sitt eget bästa. Om jag vore häst så hade jag blivit avlivad för lynnesfel för jag hade aldrig accepterats att behandlas så. Det är det horribla, hästar som säger ifrån, de anses farliga, störda, bråkiga etc. De hästarna som lider i det tysta däremot, de som biter ihop och står ut. De kallas för snälla….

Hästar kan inte tala, de kan inte kommunicera på vårt språk utan det enda de kan göra för att få icke lyhörda människor att förstå är flytta på sina kroppsdelar på olika vis. De kan viffta på en svans, det betyder att det där känns, det stramar, de kan slänga med sitt huvud för att berätta för dig att det gör ont när du drar i dem eller dunkar dem i ryggen. Thats it. Det här kallar vi människor för problem med att gå i form, och det löses enkelt genom att byta bett eller sätta på inspänningstyglar. Men har vi då verkligen förstått vad hästen ”säger”?

Hästar talar med hela kroppen, det stora det kan alla se, bockning, stegring etc men det små är det bara ett fåtal som kan se. Man kan kalla det för mikrorörelser. Det finns en serie som ni kan titta på för att på djupet förstå små mikrorörelser. Serien finns t.ex på Viaplay och iallafall förr på Netflix. Den handlar om  Cal Lightman som har en ovanlig förmåga, han är expert på att läsa människors kropps- och ansiktsuttryck och ser omedelbart om någon ljuger. Tillsammans med psykologen Gillian Foster har han en agentfirma. Lie To Me heter serien. Se den. Se iallafall ett par avsnitt för det är så att hästar har samma mikrouttryck. Om ni ser det i filmen så kommer ni kanske att öppna en väg för att se hästarnas mikroutryck, för att förstå dem.

Men en varningens ord, när ni väl börjar se de här mikroutrycken för hästar, då är hästvärlden inte en rolig plats att vara på längre. Jag t.ex kan inte bevista tävlingar eller ridskolor för då gråter min själ… Då blir helt plötsligt skogen en bra plats att rida på, ensam, med träd och fågelkvitter som enda sällskap, ett ljuvligt sådant måste jag tillägga.

Det finns fler som förstår mikroutrycken. Dock är det ju så att vi har en tendens att inte lyssna på  några andra än på toppeliten. Problemet med att om man förstår mikroutrycken hos hästar så tävlar man sällan, man står inte ut med det. Följdaktligen så är det svårt att få folk att lyssna på att hästar far illa.

Men igår så läste jag en artikel skriven av en fantastisk Islandshästtränare som faktiskt är en elitryttare. Denni Hauksson. Ni hittar artikeln här. Jag har förr sett artiklar försvinna så jag kopierar in texten från artikeln här i bloggen. Såna här klokheter måste sparas.

Denni om tävling, utbrända stjärnhästar och töltfimi

Nyligen intervjuvades Denni Hauksson av en isländsk hästtidning. Vi tyckte att artikeln berörde ett sådant intressant ämne att vi bestämde oss för att låta Sandra översätta den till svenska och publicera den här på IsHestNews så att våra svenska läsare kunde få ta del av den. Denni har själv läst igenom och godkänt texten.

Töltfimi är inne nu och Denni Hauksson är en av eldsjälarna bakom introduktionen av den nya hästvänliga tävlingsgrenen i Sverige. Denni har bott och verkat som professionell tränare och uppfödare i Sverige i 20 år. Denni är känd för sin sofistikerade ridstil.
Hans korrekta och snygga sits väcker lika stor uppmärksamhet som de avspända och rätt formade hästar han visar upp på tävlingar och avelsbedömningar.
– Jag har länge varit missnöjd med hur ridningen inom sporttävlingar och avelsbedömningar har kommit att utvecklas, säger Denni.
-Kraven på hästarna är både höga och orättvisa. Nu har vetenskaplig forskning bevisats att skadefrekvensen på tävlings-och avelshästar är mycket högre än vad vi någonsin kan acceptera. Ändå har det officiellt inte kommit fram något om nya riktlinjer.
Den ridning som förekommer inom tävlingssammanhang stämmer helt enkelt inte överens med min träningsfilosofi som, i korta drag, är att det är själva ridningen som ska granskas och bedömas och även hur vältränad hästen är. Är hästen utbildad och förberedd för sin uppgift enligt den klassiska utbildningsskalan? Är hästen avspänd och lösgjord? Är takten ren? Svarar hästen korrekt på ryttarens hjälper? Har hästen schwung och kraft? Är den rakriktad och kan den samla sig korrekt?
Jag vill påstå att man i dag kan vinna vilken tävling som helst inom islandshästsporten utan att hästen är i fysisk och psykisk balans. Många känner inte ens till utbildningsskalan eller har brytt sig om att förstå den, säger Denni.

 

Utbildning av domare är det viktigaste

-När jag läste om Töltfimi för första gången fångade den mitt intresse direkt. Man kan säga att filosofin bakom denna tävlingsgren räddade mig från att sluta tävla. För fem år sedan började jag bli så less att jag på allvar tänkte sluta tävla. Men samtidigt insåg jag att man som tränare måste synas på banorna för att vara gångbar. Annars får man sluta av rent ekonomiska skäl. Men jag har inte varit nöjd. I stora drag vet vi att det vi gör inte är särskilt hästvänligt.

Vi pratar om att göra saker och ting utifrån hästens förutsättningar men så gör vi något helt annat och så länge domarna belönar detta i form av höga poäng kommer det inte att ske någon ändring. Bättre domarutbildningar med högre krav om erfarenhet och kunskap är något som måste till, tycker Denni. Men, för att få till en förändring måste domarhandledningen ändras.

Utbrända stjärnor

-Ju mer jag lär mig om ridning och hästar desto mer tycker jag att islandshästridningen halkar efter. Situationen är värre på Island än här hemma i Sverige. Vi är så stolta över hur stark och uthållig islandshästen är och vi jämför den med andra hästraser.

Sanningen är den att medelåldern för en isländsk tävlingshäst är markant lägre än för t.ex. en dressyr- eller hopphäst som toppar när de är mellan 12-18 år eftersom de fått tillräckligt med tid att utvecklas och tränas på ett uppbyggande sätt. Det har skapats någon slags kultur på Island, förmodligen p.g.a. tids-, kunskaps- och pengabrist, att man börjar tävla på för unga hästar och har för höga krav på dem. Fysiska skador är en sak, men vad händer med deras själar?
Jag har personligen lärt känna hästar här i Sverige som varit stjärnhästar och som tävlat i toppen på Island och svenska stjärnhästar som tävlat på högsta nivå. De var fullkomligt utbrända både fysiskt och psykiskt.
Jag vet att jag inte ensam om denna vetskap men det är tyvärr för få som vågar yttra sig offentligt, säger Denni bekymrat.

Finaler är inte hästvänliga

Kraven som vi har på våra tävlings- och avelshästar är ofta orättvisa. Därför måste vi ändra inställning och utformning runt tävlingar och bedömningar. Jag har alltid tyckt att det är roligt att rida uttagning i tölt men inte lika skoj att rida töltfinal. Jag har aldrig sett en häst som ser nöjd ut med livet efter en töltfinal. Påfrestningen är mycket hård. Det är på tok för mycket att rida alla momenten i töltfinalen i bägge varven och så många varv. Samma sak är det i Gaedingakeppni. Fyr- och femgångsfinaler rids bara i ett varv och är mer hästvänliga.
Det som jag ser med Töltfimi eller Tölt in Harmony, som jag föreslagit att vi ska kalla grenen internationellt, är att den bygger på just utbildningsskalan. Jag vill dock understryka att jag inte tycker att det tjänar mycket till att anpassa utbildningsskalan efter islandshästridningen, vilket man försökt göra på Island, Hólar och genom Félag Tamningamanna. Utan vi bör anpassa islandshästridningen efter utbildningsskalan. Den klassiska utbildningsskalan bygger på tusentals år gammal lära. Töltfimi är en tävling i god ridning och träning och det är klara regler att det är just det som ska dömas och ges poäng för och inte enbart för frambensaktion eller en spänd utstrålning som är så vanligt inom ovalbanegrenarna. Däremot så behöver ekipaget utstråla kraft, energi, elasticitet och naturligt ha stora vackra rörelser för att få toppoäng i en Tölt in Harmony-tävling. Detta får ej bli på bekostnad av lösgjordheten.
Jag höll ett föredrag om Töltfimi på domarkonferensen nu i januari och de flesta var överrens om att denna tävlinsgren är här för att stanna. Och att den kommer att smitta av sig till den övriga FIPO-bedömningen. Tanken bakom grenen är att den kommer att förbättra ridningen och domarnas medvetenhet och kunskap och det är något jag välkomnar, avslutar Denni.

Som sagt, ovan inte skrivit av mig, ni hittar artikeln här.

Det gör mig varm i hjärtat det här. Uppenbarligen så förstår han mikroutrycken och att då ändå tävla, det är beundransvärt, få andra orkar det psykiskt. Hatten Av för Denni.

Det pratas så mkt om skadeproblematiken hos hästar, skador gör ont. Men det pratas otroligt sällan om hästarnas psykiska lidande. Och det beror ju i mångt och mycket på att vi avlat på hästar som inte säger till, såna som står ut. Hästarna som sa ifrån anses som olämpligt avelsmaterial….

Vi lever i en värld som är ur led… Och… Det är inte bara i Islandssporten det är så här, det är samma skit i alla grenar….

Nåväl, solen skiner och jag ska ut och rida. I skogen 😉 bland prasslande löv och sjungande fåglar, det är äntligen vår 🙂 Men snälla, se ett avsnitt eller två av Lie To me, ni kommer att förstå vad jag menar då.

Ha en fin vecka.//Lindah

Please follow and like us:

Sluta sparka i boxen

Denna uppfinning antingen hatar man eller älskar. Vad tycker ni? Med tanke på att styrkan är samma eller mindre än på ett staket så tycker jag att det är en supersmart uppfinning.

Jag har sett otaliga sätt att lösa detta problem på världen över och detta är absolut humanast. Jag har sett tex att man sätter en läderrem runt hästens ben med en kedja på som när hästen sparkar (främst bakben) så kommer kedjan att i rekylen smälla till hästen på benet.

Jag  har sett ben som man binder ihop när hästen står i boxen för att förhindra sånt här.

Jag har sett boxar som är totalt kringgärdade av eltrådar som knäpper i boxen vilket innebär att hästen livrädd står blickstilla i sin box utan att kunna röra sig.

Resten av vad jag har sett vill ni inte veta….. Så detta ter sig för mig väldigt humant, samma princip som ett elstängsel.

Please follow and like us: