Saker jag aldrig vill se

Som instruktör får man se mycket. Det finns saker jag dock önskat få slippa se. Det första är  Pessoabettet. Jag citerar en text från Hippson om dess funktion.

 

Pessoabettet ger inte hävstångsverkan som många påstår, då pessoabettet är ett hissbett. För att få ut en hävstångsverkan måste bettet ha något som stoppar förhållningen från ryttarens hand, exempelvis en kedja. Vid en förhållning med ett delat pessoabett trycks bettet ihop och ger den omtalade nötknäppareffekten mot hästens gomtak, samtidigt som bettet trycks uppåt mot hästens tänder. När detta sker kan hästen få skador på gomtak, tänder och inte minst mungipor, förutom trycket och friktionen är nypskador väldigt vanliga då mundelen förflyttas långt på bettringen. Pessoabettet ger även gageffekt, trycker i nacken, när detta sker vill hästen sänka sitt huvud för att undvika obehaget i nacken, men samtidigt vill hästen höja sitt huvud för att undkomma smärtan som uppstår i munnen. Bettet ger dubbla signaler och skapar frustration hos hästen!”

Många tycker att pessoabettet är ett snällt bett då det saknar ”hemskheter” som kedjor och liknande, som pelhambett och kimblewick/jaktkandar har, men det är snarare tvärtom! Tack vare kedjan hindras ryttaren från att dra för mycket, det gör inte ett pessoabett, där kan ryttaren dra hur mycket som helst.

Det andra är Aachennosgrimman.

 

Jag har förstått att många har ett behov av att klämma igen munnen på hästen men att klämma ihop den med TVÅ remmar är väl iallafall ändå för mycket?

Sporrar

 

Sporrar är bra att använda när man vill peta till hästen ett steg eller två men då MÅSTE ryttaren ha utvecklat en totalt och 100 % stilla skänkel där alla Charlie Chaplinställning med fötterna är borta. Annars kommer hästen att i varje steg få en dutt med sporren vilket ju gör sporren verkningslös och hästen kommer då att svara lika dåligt på sporren som på skänkeln. Än har jag inte träffat på en sporrbekläddryttare med så stilla sits att hen klarar av att använda sporren. Eller jo, jag har träffat sådana ryttare men dessa har ju inget behov av att använda sporrar eftersom de kan rida och har insett att drivningen inte sitter i skänkeln utan i ryttarens rumpa. Man måste komma ihåg att en muskel drar ihop sig vid beröring utifrån (om man inte trubbat av denna reflex) så om man i varje steg använder sporren så innebär det att hästen drar ihop sina sidomuskler vilket gör att den kommer att få mycket svårt att länga ut sig. Sporren motverkar mao att hästen tar ut steget om den används i tid och otid. Sporren är bra att ha att användas i yttersta nödfall för att korta en sida eller få en extra kick i ett steg lite då och då. Men att använda den hela tiden, som drivning.. Då har man glömt tänka.

OM man har behov av att använda dessa saker så har man ju ett problem och då är det detta problem man ska lösa, jag kan tex gissa att man har pessoabett för att man inte kan stanna hästen, och samma med Aaachengrimman, eller den kan ju iochförsig också användas för att motverka att hästen öppnar munnen för mycket när ryttaren sliter den i munnen. Har man problem med framåtdrivningen så antar jag att sporren är första valet.

Dessa verktyg används alltså oftast för att lösa grundproblemen gas, broms och ”form”. Dessa grundproblem går att lösa, kallas att ha hästen på hjälperna. Då går den framåt, den böjer på nacken och den tar en förhållning. Inget av dessa problem löses dock med hjälp av fötter och hand då gas, broms och form kommer från ryttarens rumpa och tanke. Så lär er rida istället för att använda såna här saker. Jag kan garantera att ni får en bättre samvete och en gladare häst.

Vad många glömmer är att hästen är ett världens? känsligaste signalsystem, så känsligt att den reagerar på en fluga som kryper på den, en andetag från ryttaren eller en blick, eller en tanke. Om vi ser till att bli så stilla och välridande att vi inte stör hästen så kommer den att öppna upp sin känslighet så att sådana här saker är överflödiga.

Dagens fundering är varför folk sitter och driver med hälarna? Att driva med vaden är smartare, det förstör inte dins sits dessutom. Det räcker att man ”kramar”/trycker med stortån mot stigbygeln så aktiveras vadens insida vilket ger ett tryck som den superkänsliga hästen tydligt känner och lyder. Så lägg lite tid på att lära om hästen… Eh…Nej, DIG till att skänkla med vaden istället. Och tanken och bäckenet förstås. Rid ett helt pass med tanken att endast vaden får nudda hästen och hitta på alternativa drivningssätt med hjälp av röst, tanke och rumpa.

Mer hästiga diskussioner på Facebook.

Passar på att tipsa er om att om ni vill boka kurser så se till att göra det i god tid då det snabbt blir fullbokat. Januari-Mars är det gott om tider kvar men efter det börjar det bli fullt.




Please follow and like us:

5 reaktioner på ”Saker jag aldrig vill se”

  1. Du är ju grym. Jag har ridit på passeobett och med sporrar när jag var lite mindre. Något som jag idag ångrar. Men jag sparkade iallafall inte hästen i magen med dom som jag sett vissa göra vilket jag tycker är jätte hemskt. Och jag drog inte mycket i munnen som de flesta gör. Jag menar när hästarna ska ner på tyglen och dom sitter och sågar i munnen. NEJ det är hemskt och se det. Men i vilket fall så är du grym 😀

  2. Hej!

    Uppskattade ditt inlägg väldigt mycket. Jag som hästmassör skäms lite och kommer lämna sporrarna i skåpet vid nästa ridtillfälle. Har ärligt talat inte haft en tanke på att musklerna drar ihop sej när man petar med sporren (även om jag vet det egentligen).

    I övrigt håller jag med dej angående pessoabettet, det är ren skit! Och achennosgrimman, djurplågeri att snöra igen munnen på häststackarna. Min sitter visserligen på mina träns, men utan extraremmen och väldigt löst spända.

    Med vänliga hälsningar Fia!

  3. Bra skrivet! Syns bara att ridskolorna lär ut något helt annat… Först i vixen ålder hittade jag en fantastisk tränare som lärde mig att rida med hjälp av ”mjuka ögon”, göra halt genom att blåsa ut luft genom munnen. Bara skritt de första lektionerna med totalt fokus på ryttarens kropp. Efter ett halvår kunde jag (vi!) göra halt från galopp och vice versa med bara tankekraft, bäcken och mage. Hela lektioner utan träns och sadel. Vilken aha-upplevelse! Har insett att alla de ”duktiga tjejerna” i stallet när jag var liten måste varit dem som hade detta i kroppen och använde det utan att bli instruerade till det… Har återvänt till ridkoleridning ett par gånger i vuxen ålder, men klarar det inte. Total respektlöshet inför både hästar och ryttare! Tyvärr ren okunskap, tror jag. Ingen som rider vill väl hästarna illa!?

  4. Förstår din poäng, men du överdriver. En sporre är till för att slippa använda stora, överdrivna hjälper. O drivet kommer från hela kroppen man måste rida varje steg med såväl sätet som vaderna o stöveln. Hur många elitryttare, dressyr som hoppning, ses utan sporrar idag? Det finns många ryttare som kan hantera det

  5. Jag använder dock achennosgrimman på min häst, fast jag har en bra anledning till det. Min häst går och gapar när man inte har achennosgrimman. Vilket betyder att bättet åker ut. Jag själv spänner den inte alls hårt, jag kan enkelt få igenom 4 fingrar mellan hästen och rämmen. Men jag ser absolut inget nödvändigt i att ha den till hästar som inte går och gapar utan att dem kan rå för det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *