Det tjatas om ridövningar. Jag tycker att det är svårt med ridövningarna för jag märker på statistiken och på antal delningar vad folk vill ha för sorts ridövning. Det är poppis med ridövningar av typen gör så här, PUNKT.
Mindre poppis med ridövningar som försöker få folk att tänka, ändra saker mentalt, sånt som inte syns. Jag är inte bra på att skriva gör så här eftersom jag vet att om detta läses av 50 personer så kommer vi att se övningen utföras på 50 olika sätt. Tankeövningar där man inte ska GÖRA något, där det liksom inte händer så mycket ger mindre variation på feltolkning och dessutom bättre effekt på hästarna. Hästar gillar signaler som är mindre än en tanke.
Men vi kan ta en travgrej. När man rider lätt så belastar man alltid ena stigbygeln mer än den andra. Ena benet kommer då att pressas hårdare mot hästens sida och ge mer tryck vilket kommer att ge en viss bålböjning (minimal, knappt märkbar). Vi är oftast itutade att när vi travar så ska man alltid sitta ner på ytter. Det innebär att traven inte förändras särskilt mycket, den låser faktiskt hästen ganska rejält. Man vill ju ha en svingande rygg, men det ser man mycket mycket sällan. Man ser 2 rygghalvor som är lika högt uppe hela tiden, vi ser två ryttarben som är stilla, där vristerna är fasta. Detta är inget bra. Rygghalvorna ska lyftas uppåt en i taget , dvs bålen ska svinga lite och då kommer ju våra vrister att växelvis att sträckas, längas, sträckas, längas. Dvs när vänster vrist är längd, så är höger förkortad och vice versa.
Iallafall… sidospår där. Man måste börja försöka få traven att bli en upplösande rörelse. Det finns många vägar och alla bär de till Rom, men en väg är att när du rider lätt så byta sittben oberoende av varv vart 5 steg. I vartannat byte står du upp, i vartannat sitter du ner. Resultatet blir att man ändrar den där minimala böjningen man får av att man belastar en stigbygel mer hela tiden. Så man kan alltså ”bara” rida rakt fram ute i terrängen eller de olika vägarna i ett ridhus och bara ge hästen din hand och enda hjälpen (den medvetna) den får är att du ber om minimal skiftning av böjning i bröstkorgen vart 5 steg, sen får han 2 steg där du är stilla /byter) vilket ger den en form av halvhalt.
Försök låta bli att ha hästen på tygeln utan rid på, försök få hans nos några decimeter längre fram eller så. Spänsten kommer du att få gratis efter ett tag, OM du har tålamodet att INTE kräva eftergift eller böjning eller ställning eller någon annan av alla de där dumheterna som vi försöker göra med våra tyglar. Försök istället bara att få hästen att söka stöd i handen, ett lätt mjukt sådant. Men ingen eftergift för en eftergift vi kräver låser hästen. givetvis så ska du inte sitta och mala flera varv på en volt eller följa fyrkantspåret länge, det blir urtrist och hästen kommer att bli oinspirerad.
Lycka till!!!