Om du tänker dig att tyglarna är ersatt av en lång, smal, tunn pinne som inte är fastsatt runt bettringarna utan har kontakt med bettringen genom en klyka (typ som en slangbella) som man liksom måste trycka framåt för att den inte ska hoppa av och att dina underarmar inte finns utan bara är en förlängning av denna pinne. Pinnen är lååång så när där dina armbågar finns så fortsätter den en meter längre bak.
Denna övning är bra för att komma åt tex en bakåttänkande arm eller alla dessa handleder som vrids in mot magen eller alla underarmar som är alldeles för långt nere för att kunna få hästen att ”gå på tygeln” eller alla dessa armbågar som hade kunnat sitta på en motorcykelförarae (utåtpekande).
En pinne kan lätt brytas vilket innebär att OM du viker handleden inåt så att tygeln trycks mot hästens hals (detta är poppis framför allt på innerhanden för att hindra en trängande bog när vi försöker böja hästen på en volt tex) så kommer pinnen att gå av, precis som hästen går av när vi trycker tygeln mot dens hals (detta ger en direkthjälp för hästen att köra in bakdelen vilket får ryttaren att försöka räta upp det hela genom att köra bak inner underskänkel och då blir det ju fel för om man ska rida en korrekt böjning så ska ju hästen böja sig runt din innerskänkel och om denna ligger långt bak så kan den ju inte böja sig runt den).
Man vill att en tygel ska vara en kommunikationslänk till hästens bakhov och då måste man ha en rak, obruten linje mellan bett och bakhov så tänk att allting du ber hästens mungipa om ska ske i en rak obruten linje ända bak till hästens bakhov.
Hur många pinnar bröt DU av under dagens ridpass;-) ?
Mer hästiga diskussioner på Facebook