Det är väldigt svårt att arbeta en häst vid hand. Eller.. Nu skrev jag fel. Folk gör det oftast väldigt svårt. Det är poppis att centrifugera hästar. Man böjer halsen i abnorma vinklar så att hästen måste låsa sina höfter för att kunna hålla balansen på de alldelles för små volterna som man arbetar på. Det enda sån träning ger är mer arbete åt hästkiropraktorer och massörer. Det är sällan hälsosamt.
Det man vill ha ut av all hästträning är att hästen flyttar bak vikt på bakbenen och börjar bära. När den gör det så förflyttar man vikten från frambenen och spänningar släpper vilket gör att hästen får en lång avslappnad hals. Lång och låg är ett kvitto på att hästen börjar bära.
För att få till detta så räcker det att man ber hästen gå rakt fram med så lite inverkan från linföraren som möjligt.
Här ser vi absolut bäbisarbete på en travare. Det tar inte lång stund innan arbetet går igenom. Jag ber honom spåra med benen och att ha sin nacke rakt framför sin manke, kallas rakriktning. Jag inverkar så lite som möjligt för man vill ju att hästen ska kunna gå på minimala hjälper, bli självbärig och balanserad.
När hästen jobbat på bra i några minuter så släpper man allt fokus på arbete och ber den sova en stund på saken. Detta sovandet är det avgörande i hur arbetet vi gör fastnar i hästen. Det är i vilan spänningarna släpper. I just denna film ser vi att hästen tydligt talar om att nosgrimman är för hård. När jag släpper på den så gäspar han tacksamt. Gäspandet är en väldigt viktigt grej då det släpper spänningar i nacke och käke. Om det varit ett vanligt träns med en avtagbar nosgrimma så hade jag tagit bort den men nu satt den liksom fast i tränset och jag ville inte avbryta arbetet med att gå och hämta ett annat träns. Helt utan nosgrimma är dock att föredra, annars får man hålla på med lösgörande arbete i åratal utan att hästen kan ta åt sig det på ett korrekt vis.
Det man själv måste tänka på när man arbetar så här är tex att man alltid går med en liten bäckenvinkling och mjuka leder i alla benen. Det är ju det som man ber hästen göra. Positionerna är också viktiga men det är en hel vetenskap som jag inte kan beskriva kort. Men viktigast av allt är fokuset, fokuset och fokuset. Din hjärna måste tänka vad hästen ska göra i varenda sekund, annars blir allt pannkaka. Det är hjärnan som är den hjälp som hästen lyssnar mest på. Allt annat är mest störande för den, det blir för grova hjälper helt enkelt. Det vi tänker på fortplantas i vår kropp och blir små automatiska signaler som hästen förstår och följer. Att den som arbetar en häst vid hand måste ha en gigantisk kroppsmedvetenhet tror jag att ni själv kan räkna ut. Mina ridkurser strävar efter att ge ryttarna så stor kroppskontroll att de kan arbeta en häst vid hand eller tom tömköra den. Tömkörning är bara för väldigt duktiga ryttare eftersom det kräver en enorm kroppskontroll när vi bara har handen till hjälp.