Psykiska och fysiska hjälper

Hästar är lite som barn. Anledningen till att jag kom att tänka på detta var för att igårkväll var jag ute och cyklade med min dotter i stan. Det var ganska lite trafik och jag cyklade först och och försökte vara effektiv så jag cyklade på övergångsställ, sneddade över korsningar som var helt tomma på trafik. Dottern säger efter ett tag att sådär har du sagt att man inte får göra, varför gör du så? Ska jag göra som du säger eller som du gör? Oups!!Busted..

Lite samma sak med hästar. De gör inte som du säger, de gör som du tänker/gör. Om du tex säger till hästen med dina hjälper och med din röst att det är lugnt att gå förbi den där hästätande platspåsen samtidigt som din hjärna är livrädd för den hästätande plastpåsen så kommer hästen att vara rädd för den hästätande brevlådan och endast tveksamt gå förbi den, om den inte vägrar helt.

Det är samma sak med allting hästen är rädd för. Han blir oftast rädd för det du oroar dig för. Har ni tänkt på att vissa ryttares hästar är alltid trygga och modiga medan andra ryttares hästar alltid är otrygga och rädda. Det är ingen slump att det blir så. De härmar dig, vare sig du vill det eller inte. Givetvis finns det undantagshästar som faktiskt är rädda på riktigt men det är inte speciellt vanligt.

På temat rädda och ofokuserade ryttare har skapat några korta fokuskurser för er som inte orkar gå en lång ridutbildning. Ni hittar dem här.

Nåväl. Hästar läser alltså vår hjärna. Där finns den huvudsakliga hjälpgivningen. Lydiga och lättlärda och lätta på hjälperna blir de hästar vars utbildare kan tänka en tanke i taget. Då räcker det oftast med en lätt och mjuk hjälp som bara används för att förstärka det hästen redan kunnat utläsa ur vår hjärna. Man kan säga för att förenkla detta att 90 % av hjälpen ges med hjärnan (psykisk hjälpgivning och 10 % ges med fysiska hjälper. Hästträning är enkelt då.

Olydiga, svårlärda och hårda mot hjälperna blir de hästar vars utbildare har ett myller av tankar i hjärnan. Då kan inte hästen läsa där vad den ska göra utan enda hjälpen blir den fysiska hjälpen, kanske en hand, (tygel), skänkel etc. Då måste denna hjälp ge hästen 100 % av hjälpen i motsats till ovan beskrivet där 90 % av hjälpen ges med den psykiska hjälpen, hjärnan och 10 % med fysiska hjälper, hand, skänkel etc. Hästträning blir svårt då.

Såå, det enda man behöver göra för att bli en bra hästtränare är att renodla sin hjälper. Det har många redan förstått, det finns kurser i hur man renodlar handhjälper och skänkelhjälper. Dvs 10 % av de hjälper som används vid hästträning, de fysiska. De där övriga 90 % av hjälperna, de psykiska är ytterst svårt att lära sig på en helgkurs. Det är inget man bara gör så där, utan det är något man måste jobba med sig själv massor. Först måste man plocka bort saker. Speciellt hos kvinnor som oftast tänker på triljoner olika saker alltid. Det är oftast en klar fördel att vara man här. Ni vet, skämtet om att de saknar simultankapacitet är faktiskt inget att skämta om vad gäller ridning eftersom det är en utmärkt egenskap för en ryttare att bara kunna tänka på och göra en sak i taget.

Saker som måste bort ur hjärnan är tex katastroftankar, ni vet de där tankarna som skapar en skräckfilm för hästar i hjärnan var gång ni ser en platspåse 😉

Mindervärdeskomplex, ni vet, de där elaka tankarna som säger att alla andra är smartare, snyggare och bättre än du.

Prestationsångest, ni vet, den där förlamande känslan som till och med kan förstöra en ridlektion där man inte ens behöver prestera utan bara är där för att lära sig. Man vill typ kunna det perfekt på första försöket.

Det finns fler tankar så klart och då måste bort. Att bara tvinga sig själv att inte tänka så är dömt att misslyckas. Ni vet, du får INTE tänka på elefanten i rummet …..

”Elefanten i rummet är ett bildligt uttryck för något som är påtagligt för alla människor i en grupp, men som man undviker att prata om. Orsaken till att man håller tyst om ”elefanten” kan vara att det skulle vara genant, förorsaka besvärliga diskussioner eller att ämnet är tabu.” (wikipedia)

Jag gillar uttrycket. Man måste prata om dessa känslor, erkänna att man har dem, både för sig själv och sin häst. Jag är nämligen tämligen säker på att hästen märker av den stora elefanten 😉 Problemet med att erkänna känslorna ligger väl i att man oftast inte ens vet att man har dem. En elev beskrev det som en enda röra i skallen så fort hon försökte göra något på hästryggen. När jag hjälpte henne att förstå att prestationsångest var en del av röran så blev hon till en början nästan förbannad. Hon kunde inte för sitt liv förstå att att hennes röra kunde delas upp i ord, ord som de flesta andra också har. Det är för att det är en elefant i rummet. Dessa känslor är något som andra har, inte en själv.

Steg ett är alltså att identifiera känslorna. Erkänna dem.

Steg två är att lära sig vad känslorna betyder och står för. Ni vet, kunskap är makt.

Steg tre är att lära sig bemästra dem, typ säga till sig själv att jag är skitdålig på …….. och det är okey för jag är grymt bra på …… här.

Man måste förstå att man måste inte vara bra på allt, man är helt okey ändå. Man får göra så här med en känsla i taget. Tills man trasslat ut tankeröran i hjärnan och nått klarhet.

Hur man gör? Finns tusen olika sätt och alla bär de till Rom.

I mina ridkurser och handkurser så jobbar vi först på det sättet att vi ger hjärnan en massa saker att tänka på när man rider och hanterar sin häst. En ny sak i veckan. Vi tillsätter alltså mer röra i hjärnan 🙂 . För vissa så kommer de nya kreativa tankarna till slut att tränga bort de andra tankarna, mest för att man faktiskt kommer på att det går bättre och bättre att rida/hantera, man får helt enkelt självförtroende. För vissa räcker det inte att lägga till tankar enbart, man måste göra mer saker, jobba med sig själv på djupet. Det finns inte en sak som som är rätt. Funkar det för dig så var det rätt för dig. Samma sak kan däremot vara helt fel för en annan. Det är som med hästträning, det finns inga regler. Ämnet fascinerar mig på djupet och jag utbildar mig inom detta genre nu för att bättre kunna hjälpa ryttare och andra idrottsmän som liksom är fångar bakom dåliga tankar som hämmar deras prestationer.

Nåväl, ni blir ämnet snart långtråkigt att läsa om så jag avslutar här. Lägger in länkar till gamla blogginlägg som relaterar till ämnet.

Du kan inte träna din häst som jag tränar min häst.

Trafikträning av rädd ryttare.

Stör dina tankar din ridning?

Är du hästarnas förstärkare?

Hästar som drar iväg och hästar som skyggar

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *