Det finns många saker i Ponnyakuten som skrämmer mig. Om man bortser från det där med att man ska försöka få ungdomar utan en stabil sits och kunskap om att rida unghäst (vem sjutton köper en unghäst till ett barn om man inte själv som förälder att ha kunskapen att rida till den), eller att man ska ha ungdomar att hoppa hinder trots att de knappt kan svänga eller styra en häst och givetvis även där i total avsaknad av stabil sits och balans, samt lägger till att ungarna är livrädda för att hoppa (Vem har fått dem att tro att man MÅSTE hoppa fast att man är rädd).
Vi måste också bortse från att en unge lärda sig att med hjälp av tyglarna få NER hästen på tygeln….
Om man också bortser från alla Pessoabett och vanliga
bett som är alldeles för stora och långa, om man liksom försöker bortse från typ allt man ser och bara letar positiva saker.
Tobbe är en positiv sak, det är behjärtansvärt det han försöker uppnå. Guldstjärna till Tobbe, du är KUNG!!!!
Vi har en unge som man slänger upp i farten på en ponny, vi har en häst som uppges vara spörädd och backa för saker som kommer emot den.
Om vi ser att bägge problemen löstes på några minuter. Den ena ungen fick lära sig andas (det lär min ju sig rimligtvis första gången man sitter på en häst, den lugnande obligatoriska ryttarandningen in långsamt genom näsan och ut snabbt genom munnen)
Den andra ungen fick lära sig att hästen backar om man går emot den framifrån.
Seriöst?!?!?! Rimligtvis borde väl dessa barn ha en tränare hemma som hade kunnat fixa detta? Eller har tränare överlag så dålig hästkunskap att man måste anlita PROFFS som endast Tobbe kan dra fram för dessa simpla problem?
Detta är skrämmande…… Och det får mig att inse att Ponnyakuten faktiskt behövs, eftersom fler måste se och förstå dessa självklara saker.