Petra om lättridning

Petra på Åland här, Hejsan! 😀 

Som fortsättning på mitt inlägg förra onsdagen vill jag gräva lite i det här med trav. 🙂

Vi blir lärda att man inte kan jobba hästen i lättridning utan man MÅSTE sitta ner på hästen. Det leder många gånger till några vanliga scenarion t.ex.:

– Man skumpar runt på en kort och sänkt rygg, spänner sig för att sitta kvar och kunna reda ut hjälpgivning, kämpar med div. skolor och andra övningar för att få upp ryggen. (Känns inte som en bekväm lösning för varken häst eller ryttare)

– Man sänker farten så hästen, och därmed ryggen, inte rör sig så mycket. (Bekvämare, men det händer liksom inte så mycket…)

Nå, en bra trav rör sig. Så genom att sänka farten försämras gångarten och rörligheten i hästen men att skumpa på en rygg som inte är uppe lär inte motivera till att höja ryggen så hur ska man då göra?! Man kan ju inte ”jobba” hästen i lättridning!

Trist nog lärs det ut typ ETT sätt att rida lätt på, men vet ni det finns en uppsjö av lättridningstekniker som har olika inverkan på hästen: samlande, drivande, lösgörande, böjande… Och dessa tekniker är kanon att använda tills ryggen är uppe och ryttaren tillräckligt koordinerad för att kunna sitta ner på en härligt rörlig swungig trav.

Och för att motverka de ev. negativa effekterna av lättridning, som ojämn belastning i de olika faserna, finns det flera finjusteringar som kan göras. Lättridning är inte BARA att stå upp och sitta ner i vartannat steg, det finns så mycket mer att utforska! För att inte tala om den bortglömda fältsitsen. (Det finns en anledning till att den är bortglömd, det är nämligen JOBBIGT…! 😆) Men fältsits är liksom 1, lättridning 2 och nersuttet 3.

Totalt irrelevant bild egentligen men nyfikenhet tar oss långt, våga utforska det glömda och gömda. 😉😄

Please follow and like us:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *