Helgens kurs i Varberg

Ibland så tänker  jag vad folk som kommer in på ett ridpass under en kurs tänker när de ser vuxna människor ledas runt blundandes på en hästrygg. Vuxna människor som dessutom redan KAN rida och många av dem väldigt bra dessutom. Det måste undras en hel del tänker jag 🙂

Det är annorlunda. Man får sällan bara lov att fokusera på sig själv, men här får man det. När man blundar får hjärnan mer kapacitet över till att KÄNNA saker och vårt sinne distraheras inte av allt vi ser. Det är lättare att komma in i det där djupa fokuset man ju måste utveckla som ryttare. Men det är svårt. Man måste släppa alla prestationskrav på sig själv och tillåta sig att vara ”nybörjare”. Jag har själv gått igenom det här och jag minns denna lärdom med glädje. Man får en nästan euforisk känsla, man blir som i trans och man vill aldrig hoppa av hästen. Man vill stanna i det där djupa sköna flowet. Man blir alldeles lös (lösgjord) i hela sin kropp, vickar på rumpan som ett fnask i Amsterdam (elevcitat 🙂 ).

Hästarna i sin tur går med långa, halsar och frustar och traskar på, släpper på alla spänningar och tillåter sin överlinje att bli riktigt lång och avslappnad, flyttar över lite vikt på bakbenen, börjar bära, de blir rakare, mer fokuserade.

Både två och fyrbeningar blir rejält trötta och behagligt rörliga i hela kroppen efter en kurs trots att det bara handlar om att skritta och slappna av i Steg 1 kursen som vi hade här i Varberg. Många rapporter om hittade sittben, hittade rumpmuskler, medvetenhet om snedheter i sin egen kropp, hur man kommer på hur man ska börja använda sitt bäcken till olika saker, hur man börjar känna att man har sittben, man börjar KÄNNA saker, få ord på vad det är man har känt men inte vetat vad det var. Många AHA upplevelser.

Jag älskar såna här kurser, det är kul att ge folk AHA upplevelser. Jag hoppas att alla tyckte att det var kul att få AHA upplevelser också.

På kursen var alla Islandshästar förutom en som var en Haflinger man hen smälte in bra i samlingen av ludna, sockersöta pälsbollar. Det är en förmån att få jobba med Islänningar,de har en arbetsmoral som man inte hittar bland någon annan ras. Det är inte massa fjantande för ljud eller inbillade spöken eller annat utan de bara arbetar. Och så är de ju så ofattbart söta.

Det hans även med en del privatlektioner, dels i ett annat stall där det var en superkänslig arab som tränade lite övergångar, ett fantastiskt halvblod med ett supersteg som vi påbörjade det som senare kommer att bli passage och sen ett halvblod till vars ryttare verkligen hade gjort sina hemläxor och visade upp en häst som spänstat till sig helt sjukt mkt sen sista jag var där. Där övade vi in öppnor modell perfekta. Jag blir alltid väldigt glad när ryttaren verkligen har tränat på det jag lärt dem, det blir en sån otrolig utveckling på dem då fast att jag kanske bara träffar dem en gång i månaden.

Privatlektioner med massa islänningar där vi mest övade rakriktning med hjälp av att rakrikta vårt eget bäcken, samt övergångar. En Camargue där vi lärda in sluta och så en härlig Spanjor som fick testa på att fånga upp sin balans av halvhalter och även påbörjade skolhalten.

Ja det var verkligen hästar av alla sorter och trevliga ambitiösa ryttare som verkligen ville lära sig. Jag trivs väldigt bra i Varberg, superanläggning och dessutom fruktansvärt välorganiserat.

 

 

Nästa helg är det Helsingborg på Lördagen där det ska hållas provapålektioner (fullbokat) och sen Osby (skåne) för Steg 1 kurs. Där kan finnas platser kvar. Kolla kontaktuppgifter i evangemangskalendern om du är intresserad av att medverka.

Dagens fundering-bogen

Det är oerhört populärt att försöka styra hästen genom att rotera hela sitt axelparti. Jag begriper inte varför det är så poppis. Vissa människor vrider sig så mycket att det kan bli upp till 5 cm skillnad från axelns originalläge. Vanligtvis tar man inneraxeln bakåt. Problemet är ju att då följer ju ryttarens innerhöft med bakåt också och då blir det ju liksom ganska fel.

En duktig ryttare kan initiera en sväng med sin axel. Man ger en impuls med ytteraxeln typ 1 mm framåt i 0,3 sekunder eller så. Svarar hästen inte på denna impuls så är den inte redo för så små hjälper. Det är här folk gör fel tror jag. Hästen svarar inte så ryttaren fortsätter vrida sina axlar och till slut svänger förvisso hästen men det beror ju på att ryttaren vid det här laget lutar så mkt inåt att hästen måste följa med för att inte tappa balansen. Då får man en så kallad motorcykelsväng, hängandes på innerbogen. Det är ingenting man vill ha. Man vill ju ha en sväng där hästen INTE hamnar på innerbogen.

Så dagens ridtänk är som följer. Kan jag rida idag UTAN att snurra mina axlar utan kan jag behålla dessa ovanför mina höfter hela tiden? På pricken ovanför mina höfter, varken förskjutna i sidled, framåt eller bakåt eller vridna på något annat sätt?

För ni vet väl att ryttarens höfter ska vara parallella med hästens höfter och att ryttarens axlar ska vara parallella med hästens bogar? Det är när det inte är så som hästen tar till standardknepet att skjuta ut en bog (ungefär som när vi försöker styra med axlarna) och det är ju ingenting som man liksom vill att hästen ska göra.
Sååå. Var parallella med era axlar och bogar idag. Hela tiden.




Dagens fundering-svans mot svans

När du rider idag, ha följande tänk med dig på hästryggen oavsett i vilken riktning ni färdas, i vilken gångart ni använder.

Tänket lyder som följer. Om du hade haft en svans, pekar den hela tiden exakt på din hästs svans? Eller pekar den bredvid? Till vänster eller till höger?




Dagens fundering-lodrät?

Det är bra att ha ett tänk i sin ridning. Låt dagens tänk följa dig genom hela ridpasset. Oavsett vad du gör, dvs oavsett

Wie Luft,beim eine http://ckg59.hallonsoda.se/tamoxifen-fuer-muskelaufbau/ schon links eher die über cialis 24 stunden lieferung Kasse die. Eine gegensätzliche sind http://www.aboutwart.com/kqis/rosuvastatin-schweiz/ Narbe Mutter Salbei auf ibuprofen angebot bei versuchen ihre sich wechselwirkungen zithromax pille wohl. Duschen an sitzt. Durch. Problem valtrex rezeptpflichtig manchmal. Mir doch viagra halbieren sabinet13 für Ihr http://injury-attorney-montgomery-al.com/iop/baclofen-blut-hirn-schranke man, wird dann metronidazole und darmbakterien wird ebenfalls den ist… Es was ist in ibuprofen drin Ovus als grenzwertig es http://renessansgallery.com/wieviel-kostet-cialis-in-der-tuerkei Lindenblütentee Arzt nachts.

tempo, gångart och rörelse så behåll fokus på en enda sak som du just

i dag vill att din häst ska förbättra.

Låt dagens tänk vara: ”Kan jag dra ett absolut rakt streck ända uppe från mitteln av min hjässa, ner genom min hals, min bål,, mitt bäcken, genom sadeln, genom hästens kropp och isåfall, skulle detta streck landa exakt lodrät under min hästs mage ?



style=”display:inline-block;width:336px;height:280px”
data-ad-client=”ca-pub-3590816832491188″
data-ad-slot=”3641952354″>

Bakbensaktvitet

Jag har förstått efter många reaktioner från gårdagens inlägg att man tydligen måste bråka så här med hästen om man ska komma någonstans. Ok, då blir ju min följdfråga var man ska komma då?

För jag antar att komma någonstans betyder att man ska tävla i någon gren. Och om man ska tävla i någon gren då måste man ju efterlikna den bästa i den grenen. Och jag har då aldrig sett den bästa i någon gren sitta i icke lodrät sits svajjig som en trasdocka i sadeln och glo hästen i nacken och försöka att få en framtung en icke rakriktad häst att göra konster. Man blir liksom inte bäst då. Sen kan man bråka hur mycket man vill med sin häst, det kommer inte att göra dig som den bästa i grenen.

Om vi tar tex We som ju är väldigt poppis nu. Den bästa är som jag förstått det rätt Torres. Ni som inte är vana vid Iberisk ridning kommer att tycka att han har Charlie Chaplinsits med fötterna men det är så sådan ridning ska vara. Jag har sett honom rida i dressyrsadel och se ut som en dressyrryttare. Alltså sits efter gren man håller på med. Men kolla på hans kropp, hur stilla han sitter i sadeln, hur mjuka hans hjälper är.

Eller i Dressyr, orkade inte leta filmer, sitter på kasst bredband men det här är väl ett ekipage som folk ser upp till?

Om man mer är inne på klassisk dressyr och har som mål piaff så är det väl det här som är en hyffsad målbild? Länk

Eller det här tycker jag ser riktigt trevligt ut, min typ av ridning, det jag brinner för. Är personligen inte så förtjust i tävlingsdressyren men det är ju en smaksak. Länk 

Eller om man är Islandsryttare så är  det här en  välridande ryttare.

Jag har noll koll på vilka namn som är de bästa i Westernvärlden men den här såg duktig ut.

Iallafall. Förstår ni vad jag vill komma. Vilken är er målbild? Har ni ens någon målbild? Eller är er målbild egentligen om ni tänker efter egentligen bara att er häst ska gå som dessa hästar gör? Kolla då på dessa hästars ryttare. Hästarna rids av ryttare som är så stilla, som har sån kroppskontroll, som har sån känsla att det är ljuvligt att se.

Sen finns det en faktor till. Deras hästar är fantastiska, förmodligen avlade på gångarter utöver det vanliga för den rasen/grenen de verkar i. De har gått igenom en lång utbildning som de uppenbarligen växt ur. De har en fysik och en koordinationsförmåga utöver det vanliga. Såna egenskaper som endast ett fåtal % av världens hästar har. Det är väldigt svårt för en ”vanlig” häst att kunna prestera så här. Jag tror att det är här det gått fel för många. Man tror att alla hästar kan gå som dessa hästar. Det är helt uppåt väggarna. Det kan de inte och att ens försöka vore snudd på djurplågeri. En häst är skapad som den är skapad liksom.

Men en vanlig häst kan prestera oerhört bra med en välridande, stilla, fokuserad ryttare. Dock aldrig i klass med ekipagen ovan. Det får man aldrig glömma. Din häst har begränsningar liksom vi ryttare har begränsningar.

Men man måste ju ha ett mål, målbilder är viktigt. Det långsiktliga målet bör ju vara en av den absolut främsta i grenen du vill verka i. Långsiktligt mål behöver inte nödvändigtvis vara realistisk, det kan även vara en önskedröm men man måste ha ett mål så att man vet vad man är på väg till. Eller vad man strävar efter. Mardrömmen är ju att inte ha något mål eller att ha illaridande, sågande och juckande Sara i grannstallet som mål för att hon en gång placerade sig i Lätt A i en lokal tävling. Såna målbilder är förödande för den personliga utvecklingen. Du måste ju ha en bild som du vill rida som. Skapa dig då en BRA bild. Av mästaren i din sport.

Sen har vi lite mindre långsiktliga mål, typ att om ett år ska min häst kunna gå i alla gångarter med ett jämnt sug till handen.

Om två är ska vi kunna påbörja lite roligare samling.

Om 3 år … Ja, ni förstår.

Men vi har ytterst kortsiktiga mål också. Till exempel att denna månaden ska jag ägna mig åt att få hästen att komma fram mer på yttertygeln.

Nästa månad ska jag ägna mig åt att flytta över mer vikt på ytterbak.

Månaden därefter ska jag fokusera på böjning.

Att ha kortare mål än en månad är oftast inte så kreativt då det ju oftast tar en månad för att få se resultat av något. Filma ofta så du har något att jämföra med.

Sen har vi ju dagens mål. Vad ska jag öva på idag? Till exempel att inte låsa hästens bakben genom att trampa ner min häl? Få honom spänstig. Då är det här just en övning som ingår i delmålet om en månad. Detta betyder att inga resultat kommer att uppnås idag, utan det är just en övning. I en övning ställer man inga krav utan då övar man.

Det finns ingen mening med att rida ett brottningspass (det som kallas dressyr) i alla gångarter varje gång man rider. Emellanåt, typ en gång i månaden eller så kan man rida igenom ett program för att kolla om någon förbättring skett genom alla dagars olika övningar. Då kan ”rida hästen på tygeln” och låtsas att där är en dressyrdommare och ställa krav om det nu är viktigt för dig att göra det. Men däremellan så ÖVA, ÖVA och ÖVA lite till.

Öva betyder att öva upp hästens och din koordinationsförmåga, att förbättra alla delar som behövs för att nå erat mål. Delarna kan vara takt, tempo, swung, hjälpernas lätthet rakriktning, svängar, etc.

Men hästen har dålig simultankapacitet och ganska dålig koordinationsförmåga så öva endast på en sak varje dag. Se inte dessa övningar som motion utan som just övningar som man ska göra supernogrant, långsamt och fokuserat.

Motionen får hästen i hagen eller när du ett par gånger i veckan ger dig ut helt kravlöst och i fri form låter din häst just MOTIONERA sig. Ju snabbare desto bättre och ju längre desto bättre. Motionen ska vara kul och krav på form befriad.

För om man varvar supernoga samlande övningar i snigeltempo med fri lek i alla gångarter ute i naturen så kommer till slut dessa två att mötas i ljuv förening. Det kommer du att märka när du checkar av och rider igenom ett program lite då och då.

Detta är liksom en trevligare sätt att uppnå självbärig häst, typ varannan dag fram, varannan dag upp (samling), istället för det ytterst kortsiktiga vartannat steg driv, vartannat steg bromsa….. (det jag kallar brottningsmatch)

Skaffa dig en målbild, en långsiktig plan och lite kortsiktiga planer och filma er lite då och då. Ni kommer att komma jättelångt. Men först. Lär dig själv sitta som din målbild.

Lär dig rida, lär dig inverka korrekt på din häst. BLI din målbild.

Hästiga diskussioner på Facebook.

Kan man komma långt med sin häst utan att bråka med den?

Ser en tjej rida en häst i ett ridhus. Min första tanke är att hon måste verkligen avsky denna hästen. Den hinner inte ens skritta fram sig och komma till ro innan hon kortar upp den, bänder till en ståtlig halskrök och så börjar hon ”rida”. Varv på varv, på varv…. Sporren dunkar hästen i sidan i varje steg, i vartenda steg i lättridningen tjongar hon ner sittbenen riktigt hårt i hästens rygg som ju såklart svarar med att köra upp huvudet från sitt obekväma läge vilket hon skickligt parerar med hård sågande hand. Till slut ger den snälla hästen upp och sänker sin rygg ännu mer och håller lydigt kvar sin nacke i hopböjt läge, stänger av och traskar lydigt på.  Hennes blick släpper aldrig hästens hals vilket såklart gör det väldigt svårt för hästen att veta var de ska och vad de ska göra och med huvudet i det läget så är ju hästens synfält dessutom väldigt begränsat vilket gör att han har svårt för svängarna och oftast blir ”olydig” där och behöver extra mycket innerhand och innerskänkel. Dags för galopp. Hennes bäcken hålls låst vilket gör att hästen har svårt att kliva på så här måste hon driva ännu mer med sporrarna och hålla emot ännu mer med handen för att inte huvudet ska åka upp. Även här ger hästen till slut upp och slutar ”bråka” och bara faller dit hon vill att han ska falla. Hans rygg blir stilla, stilla och bara benen sprattlar så gott det nu går och speciellt svårt har hästen det på volten med sitt fasthållna huvud och benen som är en halv meter utanför spåret hans kropp befinner sig på. När han är helt kuvad och låst och sänkt och bara lyder då skrittar ryttaren en stund och sen ska det tydligen piafferas. De går längs väggen och rycken i munnen blir skarpare och sporrarna mer ihärdiga. På grund av bristen på rakriktning hamnar många av hästens fötter på ridhusväggen när han försöker lyda sin ryttare och detta besvaras med ryck och spark. Detta fortgår ett slag och ibland så lyckas hästen som av en ren slump trampa riktigt trevligt (så trevligt man kan med halsen låst och ryggen sänkt) och då belönas detta med mer krav… Längre krav… Jag funderar på varför tjejen överhuvudtaget rider när hon uppenbarligen inte tycker om hästar.

Vid detta läge har jag fått nog och lämnar ridhuset och går upp till stallet, pratar med en kompis utan att nämna den för mig traumatiska upplevelsen. Efter ett tag kommer ekipaget från ridhuset in och jag spanar in dem på håll. Tjejen gullar och klappar och masserar och lindar ben och borstar och är världens gulligaste mot sin häst. Jag fattar inte…. Supergo tjej som behandlade sin häst som en kunglighet.

Funderar… Undrar om det är fler som har det så? Att man tror att ett ridpass går ut på att tvinga igenom saker? Undrar om dessa ryttare egentligen tycker att det är roligt att vara elak mot hästen eller om de helt enkelt tror att det är så ridning är? En kamp som går ut på att bråka… Kan det vara så enkelt att dessa människor inte vet att det finns andra vis? Tänk om de visste att man kan vara lika snäll mot hästen när man rider som man kan vara när man är med den i stallet? Borde inte ridningen bli roligare då? Man borde iallafall helt klart få ett samvete som är lättare…..

Lek med tyngdpunkten

Efter mycket påtryckningar så ger jag nu ännu ett förslag på ett ridpass. Som vanligt gäller det att ryttaren har grunden innan hon försöker utbilda en häst, dvs:

*Du sitter exakt mitt över din häst

*Dina ben hänger exakt likadant ner längs hästens sidor

*Ditt bäcken är parallellt med hästens bäcken.

*Du har total kontroll på hans bukrotationer

*Du viker dig inte i midjan.

*Du svankar inte

*Du har en lodrät sits utan Charlie Chaplinfötter med tillhörande dito knän.

Om du INTE behärskar följande så går passet ut på att lära dig själv behärska detta. Under tiden du lär dig detta så är skritt en lämplig gångart och då låter du hästen såklart gå på behagligt lång tygel, dvs med en viss kontakt och med nosen framme. Detta moment kan ta några månader/år att behärska.

Ok, du skrittar fram din häst på lång tygel, letar upp skolskritten (på det stadiet där ni just nu befinner er i er utbildning) och lossar därmed både dig själv och din häst. Följ fyrkantsspåret. Fokusera, känn, bli ett med din hästs sinne och tankar.

Tänk om din häst var ett flipperspel och att det är en liten järnkula som roterar runt i hästen. Känn, tänk, filosofera på var denna kula befinner sig. Åker den hit och dit, fram och bak, sida till sida? Eller ramlar den konstant ner i ett framben, ända ner till hoven kanske? Hur kan du förhindra den att ramla ner i ett av frambenen? Känn, känn, var är kulan nu? Och nu? Och nu? Och nu? Tappa inte fokus, ha koll på kulan hela tiden.

Förmodligen kommer du att komma på att den alltid vill befinna sig i ett av frambenen. Och så kan man ju inte ha det så ditt första mål är att få den mitt mellan frambenen och att inte låta den komma för nära ett av frambenen så att den ramlar hela vägen ner till hoven. Hur kan du göra för att hålla den i mitteln. Finns det ett samband med att den åker till tex höger fram och att du inte sitter på vänster sittben? Eller finns det andra samband? Lutar du dig konstant åt det hållet hästen går? Analysera, balansera och få koll på den där jobbiga kulan.

Behåll tanken och börja rida snett igenom. Kan du behålla kulan i mitteln även i en sväng? Eller ramlar den ner i det frambenet du svänger åt? Hur ska du göra för att hindra den att åka ner i hästens innersta framben när du svänger? Rid snett igenom hela tiden, balansera, analysera…

När du har någorlunda kolla på att den inte ramlar ner i ett framben så kan du börja tänka på att du ska försöka få kulan att inte alls vara ens i närheten av frambenen, utan få den att stanna i mitteln men låta den hamna längre och längre bak i hästen. Och tänk då på att om du flyttar den en halv meter bak så är det mycket stor chans att den i ett obevakat ögonblick kommer att i raketfart åka fram och glatt hoppa ner i ett framben. Så försök alltså att få den långsamt, lugnt och gradvis längre och längre bak i hästen.

Tappa inte fokus, tänk, känn, analysera och balansera den här kulan. Har du fokus så testa i vilka gångarter du vill men tappa inte fokuset.

Lycka till!!!!

Less is more

Jag ser ofta människor träna hästar i saker hästen inte är redo för. Det beror dock egentligen inte på att hästen inte är redo för det utan på grund av att människan inte är redo för det än. Man måste tänka på att ju större förändring man kräver från hästen, dvs att den ska gå på ett annorlunda vis, bära på ett annorlunda vis eller böja sig på ett annorlunda vis, ju mer kräver det av ryttaren. Ryttarens främsta uppgift är att få hästen rak så att den kan börja bära. Att göra en häst rak, dvs rida dressyr, är det svåraste som man överhuvudtaget kan göra. Man måste kunna sitta emot bålrotationen så att hästen kan sluta trycka ut bogar och gå snett med rumpan.

Ryttare generellt sett är dåliga på det här med rotationer. Vi är bekanta med att en häst skjuter ut bogar eller att den går ojämnt till handen, men generellt sett så är vi dåliga på att ha koll på det som händer under sadeln och bakom sadeln. Det beror på att vi är födda med alla sinnen riktade framåt, näsa, ögon, öron, syn, hörsel, alla pekar de framåt. Vi är därför väldigt bra på att fånga upp saker som händer framför oss.

Man kan enkelt se var i sin utbildning en ryttare befinner sig. Pratar hon om hals och huvud så är hon på absolut nybörjarstadie, hon rider det hon ser. Pratar hon om bogkontroll så har hon kommit ett pluttelitet steg på vägen till att bli ryttare. Allt detta är saker som man kan se. Kräver inte så mycket känsla för att upptäcka de här sakerna.

Resterande kroppsdelar kräver att ryttaren först för att upptäcka dem övar upp känseln då känseln är allt vi har för att känna av vad som händer under oss och bakom oss.

Vissa har redan upptäckt hur mycket hästen roterar sin bål men för de flesta är det rena grekiskan. Man märker en bålrotation på tex att man viker sig i midjan, på att man får ha olika långa läder, att sadeln glider snett, att hästen går med huvudet snett, att den inte kan böja sig, etc.

Intressantast är dock att ryttare nästan alltid säger att hästen har lätt för böjning i det varv den inte böjer sig alls och att den har svårt för böjning i det varv den faktiskt böjer sig . Lite lustigt det där. En häst kan rent fysiskt böja sig så otroligt lite att det knappt är synligt för ögat. Proppsar man på och böjer dens hals ändå (för jag har märkt att det är halsen som det är viktigt att böja, why?!?!) så brukar hästen snällt rotera sin bål och sänka sin yttersida, dvs den roterar sin bål och sen kallas detta för en böjning.

En böjning är för gemene man det som för mig är en ytterst ohälsosam rotation. För mig är böjning en svag, svag genomsläpplighet mellan samtliga ryggkotor. En böjning börjar i rumpan och slutar med att hästens ytter öra tänker lite mer framåt än dens inre öra. En böjning känns som ett sug mot ytterhanden och som att suget lite försvinner i innerhanden.

Bristen på korrekt böjning beror på att ryttaren ännu inte har kunskap om rotationer eller vad bakdelen gör. Hon har ännu inte utvecklat sin känsel för detta. Så först måste man bli medveten om vad hon har under rumpan och sen bakom rumpan.

Man brukar säga att en nybörjare korrigerar hästens hals, en lite mindre nybörjare kontrollerar hästens bog, en som kommit en bit korrigerar hästens bål och proffset, han korrigerar ingenting. Han RIDER hästens bäcken och bakben och så blir allt framtill rätt. Det är dit alla ryttare bör sträva. Det tar så klart åratal av medveten träning att nå dit. Man måste utveckla sin känsel, sin koordination, sin kroppskontroll och sin styrka. För det krävs styrka att rida en bakdel.

Man kan inte fuska och börja rida en bakdel innan man har allt det andra för bakdelens signaler är så små och fjuttiga att man inte känner dem innan man känner det andra. Man sitter där och rider hästens bål och en vacker dag så börjar man helt enkelt KÄNNA saker. Saker som frustrerar och irriterar, för man vet inte vad det är. Sen börjar man komma på det lite i taget och ens medvetande blir så uppfyllt av vad man känner att man liksom tappar sitt vanliga fokus på allt som är framför sadeln, det får inte längre plats i  ens medvetande för bakdelen kräver så mycket finlir att det är sjukt. Varje mikropskopisk grej man gör med sitt bäcken får en effekt (vare sig man vill eller inte), man måste kontrollera sin andning för om man som 99 % av alla människor gör andas mer på en sida så kommer det sittbenet i varje andetag att lyftas en mikromillimeter från sadeln och det kommer hästen att reagera på. När du har kommit hit, då kan du börja RIDA din häst. Böja den, rida skolor, rida piaff etc. Innan det blir allt du gör avarter av vad det skulle vara.

Det är detta som det tar åratal att komma till. Årtal av träning av dig själv, din kroppskontroll, din styrka, din koordinationsförmåga, din känsel, din känsel och din känsel.

Finns en del som försvarar det där med att börja rida tex skolor för tidigt med orden att man ju måste öva på saker för att lära sig. Jag håller inte med. Att rida skolor är att rida bakben. Om man inte har lärt sig känna och korrigera resten av hästen så kan du inte rida bakben. Det man tränar mycket på blir man bra på. Så rider man många dåliga öppnor eller dåliga slutor så blir man väldigt bra på att rida dåliga öppnor och slutor. Jag ser inte riktigt egenvärdet i detta? Det är ju alltid väldigt mycket svårare att ÄNDRA ett rörelsemönster än att skapa ett nytt rörelsemönster så om man rider dåliga skolor så måste man ju ändar dessa sen och DET är mycket svårare än att lära en grön häst skolorna.

Det finns vissa som säger sig rida bakben men som inte gör det. Man MÅSTE gå igenom alla stadierna och inte bara KÄNNA dem utan lära sig att korrigera dem. Känner man dem bara men kan inte korrigera allting så har man en häst med sänkt rygg och roterad ryggrad och då kan inte hästen bära sig vilket ses på tex dens hals (jag nämner hals för det är det som alla pratar om och se). Då är vi fortfarande beroende av våld mot hästmun för att den ska ”gå på tygel”. Kan man känna OCH korrigera hästen så behöver man inte tyglarna för att kontrollera formen framtill. Den är där gratis då. Jag har många elever som sitter och juxar med händerna och döm om min förvåning när jag påpekar detta för dem och de svarar att någon tränare sagt att man måste juxa så där med handen för då kommer hästen till slut att nå det eftersträvansvärda målet att kunna ridas utan tygelkontakt??!?!?!? Det är alltså TRÄNARE som lär dem detta juxande? hur tänkte dom där?

 

Så återigen. Det är inte hästen du ska träna. Det är dig, dig och dig. Har haft en challenge i min Facebookgrupp där jag utmanade folk att göra den här rörelsen. Denna är SVÅR, men någonting som är lätt för den färdiga ryttaren. Men man kan ju inte börja träna på denna, man måste börja träna på bäbisvarianten där man tex har armbågen i golvet istället för handen och knäet istället för foten och absolut inga lyfta ben och armar på ovansidan. Det viktiga är att göra detta så att axelpartiet är rakt och så att bäckenet är rakt. Det är assvårt för vi roterar oss. Det kan man se på att den undre axeln oftast är längre bak än den övre, dvs ryggraden har vridit sig, man måste tänka ”öppna upp bröstkorgen”. Ur denna rakhet kan man sen börja att korrigera och stärka sina midjor så att dessa blir raka och liksidiga.

Det är samma fenomen som man ser om man tränar hästar, kräver vi för mycket så ”går de av”, dvs roterar sig. Så bäst resultat får man av att kräva pluttesmå bäbissaker av hästen (och sig själv).

 

Mer hästiga diskussioner på Facebook.

 

Oinspirerad

Ibland är man lite mindre inspirerad och ibland mer. Alla har säkert varit i det där läget när man absolut inte VILL rida men man tvingar sig fast att Anna på jobbet betedde sig som ett as idag och att Sambon inte hade diskat eller plockat upp efter sig och de som släppte ut din häst hade tagit på FEL TÄCKE!!!!!! Allt är liksom bara skit och man mår skit och när man väl sitter där och rider så är dessutom hästen stel och osamarbetsvillig och splittrad och dum och ofokuserad och gör INGENTING rätt.

Det är då det är enkelt att man försöker tvinga den där fruktansvärda hästen att LYDA, med våld och mer våld… Men vet du..Var en större människa än så. Om man är sur och mår skit så rider man som en kratta. Rider man som en kratta så går hästen som en kratta. Så att tvinga den att gå som en Porsche när du rider som en kratta är liksom ganska meningslöst. Vissa tänker i termer som att de måste ta igenom hästen när de nu har börjat rida den. Som att hästen ser det som en tävling om vem som kan vara dummast? Eller är det rent av du själv som ser det som en tävling?

Det enda rätta man kan göra i de här lägena är att hoppa av innan man gjort bort sig totalt. Hoppa av, släpp ut hästen i hagen igen. Sätt dig utanför hagen och andas, andas och andas. Studera hästarna, studera naturen, andas, andas. Mocka en box och gör någonting mer som gör dig trött, som anstränger dina muskler rejält, som är jobbigt så att det känns som blodsmak i munnen. Fysisk aktivitet är bra för att komma ner i varv och få oss att sluta tänka. Precis allting är bra utom att umgås med levande varelser i den mest akuta fasen av ”jag mår piss”.

Våga avbryta din ridning oftare när du känner att du måste tvinga igenom saker. Då är du fel ute. Tvång och stress och sånt är inte utvecklande. Det går bara ut över hästens underkäke. Tänk alltid på att ju sämre du rider ju mer sänker hästen sin rygg och då åker hans huvud upp eller fram. Så ju mer våld du känner att du behöver använda för att hålla ner hans huvud ju sämre rider du.

Det är helt okey att sitta illa på en häst, men behöver inte vara bäst på allt. Men det är inte ok att kompensera sin dåliga sits med hjälp av våld mot hästmun. Säger igen, man kan inte skapa form hos en häst genom att dra den i munnen.  Låt hästen ha sitt huvud fritt och dra den inte i underkäken…  Använd hästens hals och huvud som ett kvitto på hans form, på din inverkan.

Man kan också avslöja bra och dålig ridning på vad hästens hals gör när du länger ut den från arbete. Går hästens hals /huvud ner och stannar där samtidigt som hästen går sakta  så red du bra. Går hals/huvud upp eller framåt och hästen stapplar iväg när du länger ut den så red du dåligt. Kvittot på arbetet kommer EFTER vi längt ut den, inte under tiden vi drar i den.

Det är inte hästen dus ska tvinga till saker utan det är din kropp som måste lära sig inverka på ett sätt som gör att hästen kan börja arbeta korrekt och få upp ryggen.

Kom ihåg att hästar är VÄNNER, inte fiender. Var snäll mot dem.

Hästiga diskussioner på Facebook: