Det här är poppis idag…

Såna här filmer älskar folk. De ser det, lyssnar på det och tycker att det låter klokt. De tränar det från marken och vid hand. Resultatet är för mig katastrofalt dåligt. Det ser rent ut sagt för jäkligt ut. Här på filmen ser vi en häst som spänstigt tänker framåt och gör exakt det den blir ombedd att göra, först från marken och sen under en skicklig ryttare.

När vi ser folk som försöker efterhärma detta ser vi en häst som rör sig som om den var halvt döende, utan spänst, utan framåttänk och oftast hängande över sin innerbog, alternativt snubblandes över sina egna bakfötter. Sen hoppar människan upp på hästen och då ser det om möjligt ännu värre ut.

Varför blir det fel? Varför ser det så fint ut när HAN gör det och sen ser hästen ut som om den är av på mitteln och svimfärdig av trötthet när DU gör det?

Det beror på att denna killen är proffs. Det är inte du. Det vi ser på denna film är sån överkurs för 95 % av alla hästmänniskor att man inte ens ska tänka tanken att göra det. Man kan njuta av när PROFFS gör det. Så njut av denna film om du vill och om du gillar sånt här.

När du njutit färdigt av vad PROFFS kan åstadkomma så går du till stallet och övar på det här i några år.

Om 5-10 år så kanske du kan öva på det som du såg i första filmen.




Kloka ord om överlinje

Hittade väldigt kloka ord. Lyssna på det mannen säger i denna film. Det är ren och skär grundridning han talar om. han säger tex att det tar proffsryttare minst 1 år för att få till en lång överlinje genom att hästen mjukt söker sig framåt till handen och vill vara i ryttarens hand. ETT ÅR för proffsen, kom ihåg detta. EFTER att man har hästen i sin hand, med lång rak hals och härligt böjd spänstig rygg så kan man börja prata samling, skolor, böjning etc. Men steg 1 är just detta han säger. Det är hästen som ska fram till handen, inte vi som ska dra bak hästens mun till vår hand. Dock är jag inte imponerad över ryttarna i filmen som försöker få hästen att hålla halspositionen lång och låg genom att rycka till varje gång hästen tappar balansen i rumpan och försöker köra upp huvudet för att rädda sin balans.

Så steg 1 i utbildning av häst är att få den att älska din hand, att älska sitt bett, att söka sig jämnt mot det på bägge sidorna ALLTID. Innan man har detta så ska man inte sitta ner på den i trav, inte böja, inte samla och framför allt inte tvinga den att gå med ställning i nacken (det jag kallar att ge hästen nackspärr). Ställningen i nacken kommer när hästen går rätt. Att ha en häst som går fel innebär att den tittar ut när den går på en volt. Det är ganska enkelt att dra in hästens huvud men den går fortfarande fel då (den undviker att belasta sitt ytterbakben). Felet är ju att den inte söker sig tillräckligt mycket till ytterhanden. Först måste man alltså få den att i alla lägen söka sig jämnt fram på bägge sidorna. Tittar den utåt så måste man få den att söka sig mer till yttertygeln.

En häst kan inte söka sig jämnt till bägge tyglarna förrän ryttaren kan sitta jämnt över sin häst. Det tar ganska många å innan en ryttare kan det…..

Sammanfattningsvis så FÖRST lär man ryttaren sitta jämnt på en häst, man lär henne att rida så att hästen kan söka sig jämnt fram till handen och sen kan man börja utbilda hästen.

Nya lärdommar

Livet är ett enda långt lärande. Mitt liv just nu går ut på att lära ut saker. Men jag måste ju ändå fortsätta lära mig annars liksom skrumpnar min hjärna ihop av tristess. Jag använder mina elever som lärare. De lär mig saker varje dag i princip. Svårigheter de har får mig att börja fundera och analysera och söka lösningar på deras problem.

Problemlösning är svårt. Det är inte så enkelt som att hitta felet och sen säga till elev vad felet är och sen tjata sig blå tills hon slutar göra det felet. Då har jag bara botat ett symptom. Jag har fått eleven att frångå sin koordination som leder till felet och på detta vis hindrat en helt vanlig rörelsemekaniskt kedja. Egentligen har inte eleven lärt sig mer än att inte göra det hennes kropp säger är henne att göra.

Man måste tänka lite längre än så, man måste hitta symptomet och sen leta sig bakåt tills man kommer till symptomets utlösare. Sen måste du leta upp vilka andra kedjereaktioner i kroppen som leder till symptomets utlösare. Det kan vara typ 17 olika kedjereaktioner som alla samverkar för att få eleven att göra fel. jag måste välja ut den av dessa 17 kedjereaktioner jag ska ändra på. Jag bör välja den som gör att minst 5 andra felaktiga kedjereaktioner stoppas. Men jag får inte välja en som stoppar en massa bra kedjereaktioner, såna som man vill behålla.

Nu för tiden har jag ganska bra koll, det går automatiskt men ibland stöter jag på problem som jag får klura lite på. Det är utmaningar som jag gillar. Det är otroligt utvecklande för mig.

I helgen fick jag massa såna kluringar. Det var kul, givande och intressant. Det fick mig att ändra om i min stegordning totalt. Jag har missbedömt i vilken ordning som eleverna behöver viss information.

Men gör om gör rätt. Jag kommer därför att göra om mina stegkurser. Målet är detsamma, att skapa absolut förstklassiga välskolade ryttare. Sådana som kan hoppa upp på vilken häst som helst, känna av vad den behöver för att bota sina symptom, ge den det och i rätt ordning. Jag vill skapa ryttare som kan skapa SKOLHÄSTAR. Det är målet. Och jag känner att jag är på rätt väg. Det kommer att ta några år men Rom byggdes inte på en dag och resan är inte så himla pjåkig. Det är otroligt trevligt att se ryttare utvecklas.

Stegkurserna är inte 7 till antalet. De kan fortsätta precis hur länge som helst, precis så långt som mina elever vill utveckla sig. Det finns liksom ingen gräns, för inom hästeriet så är man aldrig fullärd.

Må väl alla, nu ska jag dyka ner i min sköna säng efter en otroligt givande helg.

Lägga tungan över bettet

Här kommer ett tips om hur man så att säga motar Olle i grind 😉

När man skolar in en häst på bettet så gör man som så att under 2 veckors tid så serveras allt kraftfoder (inget stråfoder såklart) när hästen har bettet i munnen, med lite för långa sidostycken så att bettet bara hänger där fritt. Man gör det vid alla måltider, inte bara ibland så att hästen kopplar ihop mat med bettet, dvs TREVLIGT . Den kommer att ha lite problem i början och säkert lägga tungan över bettet, men grejen är att OM hästen lägger tungan över bettet så KAN DEN INTE tugga. Alltså kommer den själv komma på att det är smartast att behålla tungan under bettet. Det krävs att sidostyckena inte är hårt spända så att det är lätt för hästen att själv välja var den vill ha sin tunga. Det tar ca 10-14 dagar att etablera en vana hos en häst. I detta fallet vanan att alltid ha tungan under bettet, att bettet är trevligt att ha i munnen (det betyder ju mat!! ). Gör man så här så får man en häst som blir positiv till bettet och som inte har några större problem med att acceptera det.

Innan man börjar använda bettet för styrning och sånt så låter man den ha bettet under en grimma med tyglar/tömmar fästa i grimman. Då lär sig hästen att koordinera sin hals efter töm/tygeltag. eftersom grimman inte skadar hästen i munnen så kommer den inte att uppleva obehag av bettet, det bara är där precis som när den åt med det. När styrning och broms är 100 % etablerat så kan man sätta tyglarna i bettet och då har man sällan några problem med att få hästen att älska sitt bett.

Man brukar säga att det tar 10 gånger längre tid att förändra ett beteende än att lära in ett nytt beteende. Så om du redan har misslyckats med inskolningen av bettet så kan du börja om från början (gör om, gör rätt) Men det kanske tar lite längre tid…

Att tänka på med bettet är att det ska påverka hästen kropp, inte dens mungipor. styrningen ska påverka dens hals, inte dens mun. Därför bättre att göra så som beskrivet ovan. Tänka att förmågan att följa bettet har ingenting att göra med mungipor utan i första hand att lära den förändra sina halsmuskler vid ”drag” på en sida. Så man ska sluta tänka mun och börja tänka på kropp. Sen ska ju bettet bara vara en stilla stadig hamn att mjukt söka sig till,, att låta bakbenens rörelser fortplanta sig till.. Inte en obehaglig grej som då och då drar till och tvingar den att hålla ner sitt huvud.Handen ska vara stilla och inget tygeltag för någonsin gå bakåt (så som det blir när man grejar med handen för att få halskrull). Ett bett ska bära bakbenen, inte dra i halsen.

En bra ridövning för dagen kan vara att försöka använda tyglarna så att hästens hals INTE ändras. Det är svårt för vi är ju så inrutade på att använda tyglarna för att böja hästens hals. Men bra ridning innebär att tygeltagen är så små att hästen själv inte märker dem, men dens nervsystem uppfattar dem och förändras sig efter dem. Bettet ska funka som en kommunikation med hästens bakhovar kan man säga enkelt förklarat.

Så försök bli en sån där superduktig ryttare som kan tillåta hästens hals att vara rak, både i sidled och på längden och bara låta dens kropp arbeta.

Glöm aldrig att en häst kan bara jobba på ett korrekt vis med rak hals, så fort halsen böjjs in eller åt sidan så har vi frikopplat dens framdel från dens bakdel, vilket ju såklart det man inte vill. Man vill ju ”rida ihop” hästen, dvs få fram och bakdel att samarbeta.

Hjälptygel eller stjälptygel

En av mina elever skrev ett väldigt bra inlägg om ämnet som jag med tillstånd av henne snodde. Det är Jossan, som ju gästbloggat här tidigare. Originalinlägget hittar du här.

Ett annat intressant blogginlägg som Jossan har skrivit hittar du här. Det handlar om underhals.

Jag har funderat lite över alla dessa hjälptyglar som används hit och dit för att få hästen att hålla hals/huvud i önskvärd position. De finns i alla dess former och sägs generera alla dess olika effekter. Det vanligaste verkar vara att få hästen länga halsen och sänka huvudet. Det finns massa fina filmer och bilder ute på fina hästar som går i fin avslappnad form med hjälptyglar kopplade till huvudet och naturligtvis blir Svenssonryttaren frälst och tänker att ”så där vill jag också att min häst ska gå/se ut!”. Det är inga idioter som marknadsför sina produkter, reklam har alltid varit till stor del psykologi och vi är inte smartare än att vi gång på gång tror att just DEN produkten kommer lösa alla våra problem! Värre blir det när det går trender i saker och ting, då behöver man inte ens några övertygande tester på att produkten verkligen gör skillnad, för alla andra använder den och då måste den ju vara bra! Eller ännu värre, vi tar efter andra oavsett, för att det är så vi gör för att känna samhörighet, flockdjuret homo sapiens sapiens.

Nå, åter till kärnan av inlägget. Vad är det vi gör när vi sätter hjälptygel på vår häst? Typ graman. Vad vi vill är ju inte så svårt att tänka ut, det är ju bara att se på dessa fina hästar med lång och vackert välvd hals som springer runt på volt med hjälptyglarna hängandes, för det är ju det mest optimala att bara ha dem där hängandes som en liten begränsning om hästen skulle få för sig att höja huvudet. Om vi ponerar att hästen skrittar/travar på volt eller spår och ryttaren faktiskt lyckats jobba fram en form där hästen FÖRST aktiverat magmusklerna, höjt ryggen, kört in bäckenet och bakbenen under sig och p.g.a. det haft möjligheten att faktiskt sänka huvudet utan att trilla på näsan (för det är vad det handlar om). Egentligen enda anledningen en avslappnad häst har att höja huvudet här är ifall den av någon anledning tappar hållningen, alltså slappnar av i magmusklerna, tappar rygg/bål och släpper bak bäcken/bakben så att tyngdpunkten åter igen flyttas framåt. För att inte tippa på näsan när tyngdpunkten plötsligt förflyttas framåt så måste hästen kompensera obalansen med sitt största balansorgan, huvudet. Men, huvudet satt ju fast i ett par hjälptyglar! Tippar hästen på näsan då? Naturligtvis inte, hästen gör allt för att bevara balansen och sätter in nödverktygen som krävs då inte förstaalternativet fungerar, nämligen den måste spänna sig på alla möjliga onaturliga sätt som finns för att lyckas hålla sig någorlunda på fötterna. Allt handlar om var på den långa hästkroppen som tyngdpunkten befinner sig. Hästen hamnar obönhörligen på bogarna ändå när den tappar bakdelen, skillnaden är bara att den med en begränsande tygel tvingas behålla huvudställningen. Även om det går åt helvete så ser det alltså fortfarande ”snyggt” ut. Spel för galleriet minst sagt.

Tänk dig själv att du ska promenera på en smal planka, eller för den delen stå på ett ben på en balansplatta och har dina balansorgan, nämligen händerna inbundna med en typ av gramantygel. Du får inte använda dem till det de finns för, nämligen att vifta lite hit och dit för att kompensera för obalans. Obönhörligen kommer du behöva röra ohälsosamt på kroppen och ju mer du blir utsatt desto mer spänningar kommer uppkomma. Ju mer tränad du är i din hållning och koordination, desto mindre är du beroende av dessa stora rörelser med händerna eftersom all balanskompensation mer och mer sker av dina inre hållningsmuskler.

Alla de fina välskolade dressyrhästarna som visar upp hur hjälptyglarna skall användas är egentligen inte i behov av dem eftersom dessa hästar via skolning redan erhållit en hållning som tillåter den huvudföringen som är så eftertraktad. Det krävs många år av styrke/koordinationsträning för att hästen ska klara detta någon längre stund. Att sätta hjälptygel är alltså endast ytterligare en symptombehandling och är det inte så att det finns nog av dessa som det är? Du kan aldrig avhjälpa en orsak genom att rå på ett symptom för grundproblemet kommer alltid att återstå. Det är varken i huvudet eller i halsen som magin sker, halsen är endast ett symptom på vad som händer i övriga hästens kropp. Det är numera allmänt accepterat att det är bakifrån det ska börja hända grejer i hästens kropp, men varför väljer vi att endast följa detta halvhjärtat? Det känns lite som att vi vill göra det rätta, nämligen fokusera på hästens bål och bakdel, men att vi är så fruktansvärt ingrodda på vad som händer med halsen att vi bara inte kan sluta fokusera på den. Lik förbannat så ska det mixtras och fixas där framme för att få den där fina böjen. Eventuellt få du en böj, men som sagt så kommer den vara framtvingad och eftersom resten av kroppen inte är med på saken så kommer det endast att frambringa osunda balanskompensationer i form av muskelspänningar och ledförslitningar.

En proffsryttare sa en gång att när man lärt sig använda hjälptyglarna på korrekt vis så har man lärt sig att den användningen består av att hänga upp dem på en krok i sadelkammaren. Klokt// Jossan

Stoppa in kontakten

Jag undviker så långt jag kan att se på dressyrtävlingar för det gör liksom ont i mina ögon. Igår så råkade jag dock slå på kanal 2 och se nått sammandrag av kuren. 3 ekipage såg jag. Det är bedrövligt om jag får lov att uttrycka min ärliga åsikt. Svankande, spänstlösa, utan framåtbjudning, utan stuns  stegen, nackkrök som inte stämmer överens med hästens ryggkrök (det ska finnas ett naturligt sammanhang där, mellan nackkrök och ryggkrök), dvs en nackkrök som inte är uppkommen av naturlig bjudning från resten av kroppen utan framtvingat på manuell väg. I varje steg drar ryttarna liksidigt i hästens mun, antagligen för att lyckas behålla nackkröken trots att hästen svankar. I min värld får man aldrig dra liksidigt i en hästmun, man får faktiskt inte dra i den alls. En hand ska aldrig verka eller tänka bakåt.

Hästarna saknar framåtbjudning, tom halterna var gjorda med benen bakom sig. Referatorn påtalade att en av dem var lite het och lät inte förhållningarna gå igenom utan han lät dem stanna i sin underkäke och bara gapade. men seriöst, hur skulle en förhållning kunna gå igenom? Hästen är ju så ihoplåst och svankandes att all koppling mellan fram och bak är förlorad. det finns inte en chans i världen att ett tygeltag skulle kunna påverka ett bakben. Jag fick ont i ryggen när jag såg på honom

Blää. Min 10 åriga dotter som är förskonad från mina åsikter om ridning frågade mig om hästarna hade ryggspärr? Typ som nackspärr fast de har det i ryggen istället…. Alltså, hon är 10 år…..

En gång i tiden så har bra ridning funnits. Kolla in den här underbara filmen. Jag har ingen aning om vad de pratar om dock, inte mitt språk. Men njut av den fina ridningen. Dock är det ju som så att vi människor är ett vanedjur, vi är vana att se ridning så som det såg ut i kuren igår. Det vanliga , det vi ser ofta känns bra, det ovanliga, det vi inte ser ofta ser FEL ut. Så jag förstår att många kan ha svårt att se det bra i detta, men försök. jag vet att halsarna hade kunnats rida ut lite längre i denna film om vi ska prata detaljer, de är fortfarande lite för korta och indragna i hästens kropp, men blunda för det och kolla på hästarnas lätthet, på ryttarnas hjälpgivning etc. Leta det bra.

Här ser vi också fantastisk ridning av Carl Hester. jag rekommenderar er att se hela filmen, inte bara början. Hästen bjuder framåt, ryttaren bara sitter där. Notera att det är 2:a gången som ryttaren rider den här hästen så den är lite spänd i början. På frågan om han tror att den kan komma att gå i passage när den blir stor så POFF så får han fram ett par stegs bäbispassage bara sådär. Inte ser vi drag i munnen på denna film. Snarare tvärtom, han ger hästen handen hur ofta som helst. Denna häst var om jag inte misstolkade det hela 5 år? 7 år? Och den går banne mig bättre än de hästarna vi såg i sammandraget i tvi går varav en av dem var 16 bast…..

Varför blev det så här fel? Var gick det snett? Min gissning är att det började med att nån klok människa kom på att man kunde börja använda gramaner på ridskolan, då var det ju för att skona ryggarna på hästarna, man köpte helt enkelt påståendet att när gramanen får hästen att böjja på nacken så skyddar vi dens rygg. Ingen brydde sig om att kontrollera om detta var sant. Och det fungerade troligtvis i början för förr var ridskolehästarna skolade och en skolad häst kan bära gramaner och arbeta på korrekt vis med dem. Sen gick det bara utför.

Vi slutade att skola hästarna utan nöjde sig med att lära hästar lyda tyglar och skänklar och strunta i ryttarens kropp. Vi kopplade ur ledningen till komunikation på en fin nivå och gick tillbaka till grov hjälpgivning av typen när jag drar i en tygel ska du svänga, när jag drar i två ska du stanna.När jag sparkar på din vänster sida ska du gå åt höger och om jag sparkar och drar vänster höger konstant så ska du böja på nacken och ignorera bromsen  i handen och ignorera att jag driver på dig hela tiden, men du får inte ignorera det totalt för ibland ska du flytta dig sidleds och ibland ska du flytta dig bakåt, men i stora drag så ignorera broms och gas.

Jag har hört att anledningen till de här malande sporrarna som många konstant irriterar hästen i magen med ska vara för att engagera hästens magmuskler…. Seriöst? Det enda magmuskler en konstant irriterande sporre kommer att aktivera är de ytliga och de ytliga kan aldrig påverka en hästs hållning. En hästs hållning är endast påverkbar under absolut lugn och ro och med hjälp av ganska statisk träning. Det enda en malande sporre kommer att åstadkomma är att hästen låser sin hållning ännu mer.

En av mina elever skrev ett bra blogginlägg om hästens hållning som du hittar här.

Seriöst.. Om det är någon som undrar varför vi har problemhästar som inte lyder, som flyger i luften, som är stela, ignoranta etc så kan ni sluta undra nu. Jag blev ju förvirrad bara av att läsa det jag skrev, vad ska inte hästen bli då?

Ush.. Om man ska kunna ändra det här så måste man ändra det på gräsrotsnivå, dvs på ridskolorna, det kommer att ta några generationer…  Vi kan förmodligen inte ändra på det som är här och nu, men vi kan se till att uppfostra nya generationer av ryttare, ryttare som kan skola hästar, som sen kan skola fler ryttare som kan skola fler hästar… Vi måste alltså utbilda ridlärare som kan lära ut ridning på annat vis än som sker idag.

Jag vet att många försöker förändra genom att klaga på andra, trycka ner dem, försöka övertala. Det funkar inte. Man kan inte förändra nu. Människan är ett konservativt djur. Man kan bara förändra på sikt, genom att lära sig själv bli bättre, träna din häst att bli bättre, låta andra pröva din häst, få dem att förstå hur det känns att rida en häst som är kopplad till sin ryttares rumpa så som en stickkontakt till ett elutag.

Alla som testat att rida en skolad häst vet vad jag menar. Det är en känsla som är euforisk, man blir hög av den. Det är som att vara ihopkopplad med sin hästs hjärna. Du tänker, hästen gör. Och om hästen tänker , tvekar, undrar så kan vi med vår tanke ”svara” honom, lugna hans tvekan och på det viset så kommer vi aldrig i konflikt med hästen, eftersom vi kände och förstod hans tvekan innan han behövde SKRIKA ut det på ett sätt som riskerar att han tappar sin ryttare.

För hästar talar med oss. HELA tiden. Vi hör det bara inte eftersom vi inte har kontakten i. Det är därför hästar behöver vara övertydliga i sin skolning av ryttare. Typ, ok ryttaren, nu har du sparkat mig med sporren 72 gånger senaste halvtimmen och slitit mig i munnen lika många gånger men jag fattar fortfarande INGENTING. Så antingen slutar du skada mig eller så förklarar du på ett fint sätt vad det är du menar att jag ska göra.

Så, vad väntar du på? Bli en bra ryttare redan idag!!!!

Mer hästiga diskussioner på Facebook

Då många frågar. Ja, det går bra att dela mina blogginlägg.

Tävlingsnerver

Det är många som lider av en svårtkontrollerad nervositet inför tävling. Inte bara ryttare utan inom alla sportgrenar, föredrag, uppträdanden, prov, möte med människor, oro inför anställningsintervjuer etc så finns den där jobbiga känslan där. Jag kallar inte den för tävlingsnerver som är specifik för just tävling.

Jag buntar ihop alla känslor och kallar det för prestationsångest.

Prestationsångest är rädslan för att inte duga, rädslan för att bli dömd av omgivningen eller av en själv.  För det är ju som så att vi är oftast vår egen värsta domare, mardrömsdomaren. Om du tänker på saken så finns känslan där även i enkla vardagsgöromål, vid klädval, vid middagsbjudningar, vid frisyrbyte, vid möte kvartsamtal med lärare etc. Det är en jobbig känsla.

Man kan ju inte bara bekämpa denna känsla precis när den hoppar in och skapar nervositet inför tävling.

Detta är en sak vi måste jobba med alltid, med vår självkänsla. Lära oss att vi är bra, att vi duger och detta OAVSETT hur vi presterar.

Affirmationer är bra kompisar i detta arbete. Det vi tänker skapar vi. Det blir vår verklighet. Om vi alltid tänker på att vi tex är tjocka, fula, dåliga etc så blir det så som vi ser på oss och vår självkänsla sjunker i botten.

Om man har en låg självkänsla så kan man enkelt beskriva att vi är som ett öppet sår på utsidan. Har vi det här såret så försöker vi ofta omedvetet laga detta sår genom att försöka  trycka ner andra, döma andra så att vi inför oss själva framstår som bättre. Oavsett om vi gör denna bedömning bara i vårt huvud eller om vi går ut och offentliggör vårt nedtryckande av andra människor så skadar det oss ännu mer.

Vi kan aldrig bygga vår självkänsla på att trycka ner andra människor under vår egen nivå. Då har du byggt en känsla av att du är bättre än människor som du uppenbarligen tycker är dåliga (eftersom du tryckt ner dem till under dig själv). Det är ingen självkänsla. Det är en oerhört destruktiv känsla. Då är vi s.k dömande människor, och vi vet om att vi är så. Om vi själv är så så tar vi ofta för givet att andra är likadana och då tar vi givetvis för givet att ALLA är lika dömande som du själv är.

 

Som ryttare är det viktigt att lära sig separera sin egna prestation från sin häst. Det är svårt för många hästmänniskor. Jag skrev en gång ett inlägg om detta som du hittar här.

Sååå, för att återgå till tävlingsnervositeten som ju var dagens ämne.

Ställ dig själv frågan vad som är det värsta som kan hända om tävlingen går dåligt.

Definiera vad dåligt innebär för just dig?

Om det går dåligt, går det att göra det bättre nästa gång?

VAD är det du måste göra bättre?

Vad är det din häst måste göra bättre?

Hur kan ni som ekipage bli bättre?

Är du egentligen mest oroad över vad andra säger om din prestation eller om vad du själv anser om din prestation?

Helt ärligt, de flesta som tävlar är så otroligt uppe i sig själv och sina egna känslor, de har oftast inte tid att lägga på att döma dig.

Förstår du var jag vill komma? Du måste klart och tydligt för dig själv identifiera exakt just vad det är som du känner.

Du måste vända negativt tänk till positivt tänk.

Istället för att tänka att det här kommer att gå dåligt på en tävling så skriv en vacker lapp och sätt på din badrumsspegel där det står en kort mening som lyfter dig.

Tex: jag är modig som vågar tävla.

Det vi ser och tänker ofta skapar vi. Om du varenda gång du ser denna lapp på badrumsspegeln ser och läser dessa ord (säg dem gärna HÖGT) så har du kommit en bra bit på väg i att skapa din egen verklighet, din nya, sunda positiva verklighet.

Vänta inte. Börja redan idag för det är du värd.

Här är ett annat inlägg som jag tidigare skrivit i ämnet.

Jag kommer inom kort att starta onlinekurser i hur man höjer sin självkänsla och därmed minskar på sin nervositet på tävling.

Precis som vid ridning så måste man gå tillbaka till grunden med saker. Inte laga symptomen.

Och du, innan du slutar läsa det här. Glöm inte att du, ja just DU är en jäkla skön typ 🙂

Mer hästiga diskussioner på Facebook

Aha upplevelser

I helgen var det kurs i Halmstad, hos Parellitränaren Tina Kolhammar. Det var som vanligt ett blandat glatt gäng av kunskapströstande elever inom olika discipliner och på olika nivåer.

Vad en elev får ut av mina kurser är så otroligt olika och det beror bl. a på var eleven för tillfället är i sin utbildningstrappa, på hennes tidigare erfarenheter, på hennes koordination, på hästens koordination etc.

En kursbeskrivning från en elev kan därför se totalt olika ut. Det är intressant att läsa, det hjälper mig att lära mig mer om vad jag lär ut, hur jag ska kunna nå alla, hur det jag lär ut uppfattas. En sak är dock säker och det är att ingen uppfattar saker lika. Instruktioner tolkas olika, sen styr kroppens koordination det hela olika och sen svarar kroppen olika.

Det är därför det är så oerhört svårt att lära ut ridning. Det hade varit mycket lättare om alla hästar och människor var robotar eller datorer. Då hade alla tolkat och utfört allt exakt likadant. Ridning är dock känsla och känslor är individuella. Det är fascinerande det där och jag kämpar mig blå för att förstå och lära mig mer om just inlärning och utförande.

Hur kan det jag stoppar in i en ryttares öra tolkas  så olika? Resultatet på hästarna blir dock ungefär detsamma. Det beror på att hjälper är individuella de med. Ett ekipage har ett sätt att utföra piaff på, ett annat ekipage har ett annat sätt. Hjälper FINNS INTE, utan de uppfinns efter behov.

Dock måste ju ryttaren ge hästen de bästa förutsättningarna för detta genom att sitta på ett sätt som inte stjälper den. Baksits, stolsits, knipsits, hård sågande hand etc är totalförbjudet tex eftersom det stjälper hästen.

Jag är för tillfället väldigt intresserad av ämnet hur vi tolkar saker, jag studerar mycket om vår hjärna. Hjärnan är otroligt fascinerande, nästan ännu roligare att studera än hästrumpor;-) (nästan )

Här kommer en beskrivning av en av deltagarna på helgens kurs.

Tina Kolhammar

vill du läsa andra tolkningar från tidigare elever så hittar du det här.

Som hästmänniska så utbildar man sig hela tiden. Just nu är ju mitt utbildningsområde hjärnan. Jag försöker lära mig konsstycket att lära ut känslor. Att lyckas förmedla en känsla som eleven sen kan omsätta till handling EFTER att hon förstått vad det är hon känner.

Om man ska kunna lära sig rida BRA och påverka hästen korrekt så är det ju givet att man först måste kunna känna felet. Inte felets följder. Man kan tex försöka påverka en utskjutande bog i det oändliga utan nån större förbättring. Det beror på att den utskjutande bogen är ett symptom på något annat. Det är något annat som jag vill försöka få folk att känna.

Något annat är i grova drag att ryttaren inte sitter exakt mitt över sin häst, att hon belastar den olika. Då blir det en himla massa följdproblem. Att korrigera följdproblemen är inte RIDNING. Det är symptomlösning och det är jag inte intresserad av alls.

Jag är intresserad av att skola människor så att de sen kan skola hästar. Och för att kunna detta så måste jag just nu lära mig mer om hjärnan och inlärning och sånt där superintressant som får de flesta människor att börja gäspa av tristess :-).

Det är viktigt att hela tiden vilja utveckla sig, att studera. Vad man studerar är egentligen inte så viktigt. Det viktiga är att man studerar något. Annars liksom skrumpnar hjärnan ihop av oanvändning. Det sägs av vissa att vi använder så lite som 10 % av hjärnans egentliga kapacitet. Det är ju lite synd att man har 90 % outnyttjad kapacitet att ta av liksom 🙂

Man kan studera precis vad som helst, i nödfall kan man läsa Suduko. Men studera, lär dig något. Man kan tex lära sig tre nya ord på franska varje dag? Eller studera hästbajsets inverkan på Gråsparvarnas avkommor ;-). eller yoga, det är väldigt hjärnstimulerande. Om vi inte studerar så är det lätt hänt att man blir deprimerad. Och det är inte så trevligt.

Vad behöver DU lära dig mer om?

Kolla, jag har kompisar!!

En Svenssonryttare (de allra flesta av oss ÄR ju faktiskt helt vanliga Svenssonryttare) har egentligen inte så stort behov av att träna sin häst utan hon vinner tusenfalt på att träna sig själv. Det anamma av fler och fler.

Här är tex en alldeles lysande artikel i ämnet.

Lisen Bratt Fredriksson som för övrigt verkar vara en väldigt klok kvinna skrev så klokt på sin blogg följande citat som jag tyckte var så bra så jag snor det.

”Är man bäst på grunderna så kan man bli bäst i världen”. 

Jag passar även på att länka direkt till en artikel som hon skrev i sin blogg. Jag håller med henne. Det är skrämmande vad dåligt ridna många hästar är :-(.

Precis så är det ju, många slarvar med grunderna och skyller på hästen när det går fel. Man måste ha en ny häst som kan leva upp till ryttarens krav.

Bah säger jag, hästen behöver en ny ryttare är nog närmare sanningen faktiskt.

Mer grunder av folket. Det tjänar man på, inte bara för sin egen fysik, vi ska alla bli gamla någon dag och om man snedbelastat sig själv under hela sitt liv så kan vi inte direkt triangelmärka oss och köpa en ny jag. Så gör man bara med hästar…..

Man tjänar alltså egen fysisk (och psykisk, för de hänger ihop) balans och styrka på det och vi kommer att få en starkare och friskare häst som glatt går till sitt arbete och villigt gör vad den ska och mycket mer.

Mer grundträning åt folket. Varför inte börja redan idag?

Onlineutbildningar för framtidens ryttare