Alla dessa åsiktskillnader inom hästeriet

INGEN, och jag upprepar, INGEN behöver hålla med om det jag vill förmedla. ALLA har rätt till sin egna åsikt, och INGEN är tvungen att ändra på sin egna åsikt.
Jag vet att folk älskar att diskutera. Jag älskar också att diskutera, men det är oerhört svårt att diskutera vänligt. För många innebär att diskutera att när ens egna argument inte räcker till för att ”försvara” sin egna åsikt så tar man till personangrepp. Det gjorde jag också när jag var i ”terrieråldern”, typ till jag var runt 25 eller så. Sen insåg jag hur jäkla lite jag vet och blev lite mer ödmjuk och lyssnande. Då började jag söka och leta, testa och pröva och jag har hunnit med en jäkla massa inriktningar och grenar inom hästeriet.
Men jag nöjde mig inte med det så jag började även testa och pröva och utvärdera och lära mig mer om människan för jag insåg redan då att det är vi människor som har brister, inte hästarna.
Först när jag började förstå människan så började jag förstå hästen.

Utefter detta så har jag skaffat mig en egen filosofi som baserar sig på fakta om biomekanik, psyke etc. Vissa saker bara är så. Sen att jag kanske inte gillar att det är så så är det så ändå… Vissa saker hade faktiskt varit bättre att inte veta.
För det var när man kom till vissa insikter som man började SE vilka plågor vi människor i all välmening utsätter hästar för.
Och det är efter dessa insikter som jag arbetar. Jag vill göra världen till en mer hästvänlig plats. Sen att jag på inga vis är fullärd är en helt annan sak. Det jag förmedlar idag kan jag komma på var helt fel i morgon. Livet är ett ständigt lärande och jag lär mig mer för varje dag som går.

Hästfolk älskar att diskutera. I forum och grupper diskuteras det som bara den. En enkelt ställd fråga mynnar ofta ut i personangrepp av helt sjuka proportioner. Det gör att folk inte vågar ställa frågor och det är inte bra för om man inte vågar fråga så får man inget lära sig.

Tex inom dressyren så finns det många olika inriktningar och folk i den ena vill omvända andra till SIN tro, man formligen ÄLSKAR att diskutera skillnader men jag som försöker se det hela neutralt ser bara att man försöker få den andar sidan att förstå hur FEL de gör och hur rätt de själv gör. Jag vet att många älskar dessa diskussioner. Jag hatar dem. Och jag ser hur det förstör grupper och delar oss i läger. Man måste vara FÖR eller EMOT. Varför kan man inte bara se att jaha, inom den grenen gör de så, vad intressant, hur kan jag applicera det på min egen ridning? MÅSTE man tvunget  omvända andra till sin gren?

Jag har ingen greninriktning, jag försöker verka under grenfördelningen. Det vill säga jag försöker förmedla hur man kommunicerar med sin häst. Sen om man vill använda den kommunikationen till western, islänningar, dressyr, skogsmullande, Doma Vaquera, riddarspel, hoppning, WE, akademiskt, trav, galopp etc är för mig helt ointressant.

Hästen har oavsett vilken gren man ägnar sig åt samma signalsystem. Att sen rikta in sig på en gren innebär att lära sig använda hästens signalsystem på ett sätt som gör att den kan formas till den form som grenen kräver, flytta sina ben på det viset som grenen kräver. Men i grunden är hästen skapad som den är skapad liksom.

Så jag skulle vilja kalla mig för Schweiz. Jag är neutral. Jag verkar under alla grenar och inriktningar. Dessa inriktningar intresserar mig inte, jag har prövat dem alla men jag tröttnar oerhört fort. Jag är ärligt talat helt ointresserad av tävlingar och grenar. Det tråkar ut mig till max.

Därav mitt totala ointresse för diskussioner om olika inriktningar. Jag lär ut hur man stärker sin häst (genom att stärka sig själv), hur man lär den att tolka, lyssna på och förstå våra signaler. Sen har jag tack vare att jag prövat alla grenar förmågan att lära ekipage om önskemål finnes hur de formar hästen efter grenen man vill verka i. Men då kommer vi in på mer detaljer och det är individuellt för alla ekipage och något man diskuterar på lektioner, det är alltså inget ämne att diskutera i gruppen på Facebook. Där fokuserar vi på relationen häst-människa OAVSETT inriktning.

Så mitt intresse är hästen och enbart hästen. Hur man gör livet och tillvaron trevligare för hästen.

Mer hästiga diskussioner på Facebook.


Gästbloggare Janet om logisk ridning och självinsikt

Det gör ont-att bli medveten

Mitt namn är Janet och grundare till Team Ljungagård. Vår gård ligger i norra Skåne, med Hallandsåsens sydsluttning som utsikt, med otroligt vacker ridnatur. Min förhoppning är att vi ska kunna fortsätta ha massor med bra och matnyttiga aktiviteter på Ljungagård.

Mina senaste rid och hästmånader, har fullständigt begravts i nytänkande, aha-upplevelser, sorg, besvikelser, ångest, tappra försök, stort lyckande, träningsvärk, djupandning, förståelse, insikt… och listan kan fortsättas göra lång och jag hoppas den kommer fortsätta jorden runt…För jag vill bli medveten! Jag vill bli en värdig ryttare, jag vill bli det jag alltid önskat- en värdig vän till min största kärlek i livet-HÄSTEN!

Under uppväxten tittade alla tjejer på killplanscher och blev alldeles till sig i brallorna.. Janet, hon titta på hästplanscher och drömde sig bort, novellskrivningen i skolan bestod inte av killar pussar tjejer, den berättade om hur hon mötte den vilda Svarta Hingsten i bergen, tämjde den och han skydda henne mot alla ondskor i världen.

Mitt ridliv har bestått av en salig blandning, ridskola, hopp-dressyrtävl (allsvenskan hoppn som 15 åring), islandshästtävl (SSM, SM, landslagskval)arbete i olika stallar (galoppstall i 12 år inkl Jägersro, hopp dressyrstall i olika omgångar x antal år) inkl turridningsverksamhet, in/tillridning, import mm. På det utb i sjukvård, massageutb, foderlära osv osv.. Med detta vill jag säga, att jag själv anser-numera är det ordet utbytt till ansåg-att jag nog hade en del kunskap i bagaget… Vad behöver jag lära mig om sits och inverkan? koordination och simultankapacitet? tss jag kan rida med 6 hästar i en hand, nog f.n kan jag både det ena o det andra…Fokus? fokusera lägg av, hur svårt är det liksom.. böjning? men hallå, alla vet väl vad en böjning är?? (eller?).. Rakriktning? nä nu får de va nog, de kan man ju (eller?)

Jag är nog den som fått äran att träffa Lindah, flest gånger detta året. Det är med stor sorg, jag inser…. (tänker)…. att min självsäkerhet i ridning faktiskt är en fantasi. Lurad, av alla de tränare som inget sagt, som inte själv har någon som helst kunskap i vad faktiskt det viktiga är i grunden.. Ångest, över de hästar jag ridit där jag trott jag gjort dom rättvisa. Men vad har jag vetat, jag har ju trott på allt som sagts o tänk så bra det gått, eller?

Det är så självklart när Lindah berättar, visar och man känner..Lättheten som infinner sig, lugnet i hästen, medvetenheten att vilja vara närvarande. Det är inget mesande, utan snarare en korrekthet, en fokusering, en vägvisning.. som att fostra barn.. Jag har förstått att rida är lika svårt som att fostra barn-ingen riktig bok finns att köpa-sanningen finns inom dig själv och förmågan att utföra det, med lite hjälp från rätt vägar, blir det helt plötsligt väldigt enkelt.

Idag ifrågasätter vi inte heller våra tränare, vi utgår från att dom är korrekta, att dom vet. Vi släpper alla hjärnceller utanför ridhusporten och som lobotomerade gör vi vad vi vad vi tror vi ska göra, för vad sägs av värde? hur ska vi veta vad som är värde? Det finns de ridlärare som stoppar tummarna i fickorna och håvar in våra pengar, enkelt byte vi blev, för inte orkar dom gå ner i grunden o hjälpa oss. Och är vi ärliga, orkar vi gå ner i grunden? Kan vi ta kritik? vill vi få kritik? Vi gör ju som vi alltid gjort, vi kan själva.. själv är bäste dräng… Eller?

När Lindah bokades in här på Ljungagård, var det egentligen inte för min skull (tyckte jag) Några ridande här, ville ha hjälp med grundridning.. och.. det behövde ju inte jag.. Men för deras skull kunde jag väl fixa det. Sagt och gjort, Lindah kom en solig höst dag med en strålande personlighet som inte går något förbi.

Lektionerna började med sjukgymnastik, såg ju fortfarande väldigt enkelt ut..

Min tur.. O´boy, vilket vackert väder… och ner kom solen i ilfart… Insikten slog mig i ansiktet… Jag behöver hjälp!!

Min vackra Camarguehäst Unique, 5 år och jag har nu tränat för Lindah några gånger och små små steg framåt. Små detaljer som gör en helhelt, som är steget för att ta nästa steg och nästa ..i så enkla saker så man blir förundrad att där ens fanns något att ”fixa” med..

Under alla mina ridår, kan jag inte minnas att någon ens nämnt de här sakerna som Lindah pratar om, som gör den största skillnad. För att spä på det lite extra, var jag redan sen långt tillbaka inbokad på lektionsridning för en i folkmun bra tränare, där det åter kom till bevis, inte ett ord om det nya jag nyss lärt mig vara så viktigt och som min häst behövde mig att klara av, för att vi skulle kunna börja samarbeta. Jag, hamnade i samma position i ridning (för jag är ju inte än så stark att jag kan behärska tekniken och absolut inte på borta-plan och visst va de hästen som va knäpp som var spänd, stel o bara bara iiiii.. som en fjäder)  och det var ett faktum, jag och min häst var inte goda vänner på flera dagar efter den där borta-träningen.

Det stod väl ganska klart även för en blind höna, att kornet redan var funnet, det går inte att hoppa över ån för att hämta mer vatten, flera indianer rodde men en var halvdöd, hamstern måste nog ändå trots allt springa men åt andra hållet, alla lamporna var tända men någon blinka till då och då.. Insikten var ett faktum:

Peta in en pinne i brasan-så börjar vi

Det där med fokus

Sitter och funderar och filosoferar efter en månads Sverigeträningar. Första månaden har för min del mest bestått av att pröva mig fram, se vad som behövs, se vad som är uppskattat o.s.v. Detta beroende på att jag efter 5 år i Spanien inte har så stor koll på ridningen i Sverige längre. Så om jag utvärderar det hela så har jag kommit fram till lite olika insikter.

En av dem är att ryttare inte kan skritta. Skritt torde vara den enklaste av gångarter att behärska då det inte består av fart och man kan i lugn och ro sitta på sin häst. Men så är inte fallet alls. Ryttarna sitter oerhört svankande och dessutom snett både i sidled och parallellt så att säga. Detta låser hästens höftrörelser och därmed dens rygg och bjuder på detta vis in till låsningar, ledinflammationer, kissingspines, ovilja och smärta hos hästen, svårigheter att bära och detta leder i sin tur till en stor utgiftspost i form av kiropraktorer och veterinärer, sadelbyte, bettbyte etc….

 

Det enda man behöver göra för att skritta korrekt på sin häst är att INTE sitta och jucka på den. Det verkar vara lätt att förstå att man inte ska driva sin häst i skritten genom att jucka ännu mer men det är betydligt svårare att få folk att förstå att de inte ska jucka alls utan de ska ta den juckande rörelsen som hästen bjuder på och omvandla denna till en form av sidvärtsrörelse. När ryttare presenteras detta så får jag ofta reaktioner i form av att

”Va?. Men då måste jag ju sitta och spänna mig”

”Men jag gör ju inget, det är hästen som gör, jag bara följer med.”

Svaret på detta är att det där med att vara följsam på en häst är en sanning med modifikation. Har man ett 100 % lösgjort bäcken och sitter totalt och absolut mitt över sin häst med sittbenen parallella och benet parallellt med hästens sida, dvs inga Charlie Chaplinfötter, DÅ kan man vara följsam. Men innan man behärskar detta så ska man inte vara följsam för då förstör man mest för sin häst.

Här är en liten filmsnutt på juckskritt respektiva lösggörande skritt. Den lösgörande skritten innebär att varje steg är en böjning. Och böjning är ju som alla vet grunden till all hästträning.

Allting i en sits har en funktion, varenda del i din kropp talar med hästen vare sig du vill det eller inte. Vill du tala om för din häst att den ska röra sig rakt fram utan spänningar och låsningar så måste du sitta på ett sätt som talar om för den att den ska göra det.

Men det en vanlig sits säger till en häst är att den ska var stel, låst och sned. Det är detta som gör att följsamhet är FEL i det läget. Först måste du göra dig själv rak och då måste du jobba som bara den med dig själv. När du är rak och spänningsfri så kommer din häst att förstå att den också ska vara det och det är då dansen kan börja. Då vi kan börja RIDA och då vi kan börja ge hästen hjälper.

Det är här det brister mest. Jag har haft många elever och åskådare som nästan gråtit av lycka över att de sluppit bråka med sin häst på en lektion. Många har sagt att jag är den första som inte kallar deras häst för dum i huvudet. Många delar även min åsikt om att många lektioner i dag handlar mest om hästvåldtäckt.

Vad vi måste förstå är att det enda en häst vill är att ha lugn och ro och känna sig trygg. I det fria så handlar ett hästliv om att ständigt övervaka omvärlden i jakt på eventuella faror som den måste fly ifrån. Hästen är ju som sagt var ett flyktdjur, inget djur som startar bråk. När den inte flyr från faror så äter den. Det är ett hästliv.

Ett naturligt hästliv är det många som vill ge sin häst och då fokuserar de ofta på att bett, täcke och skor är onaturligt. Och ja, det är det ju, det är attiraljer som behövs pga att vi rider på den.

Bettet behöver vi för att styra den (bettet kan även vara ett bettlöst alternativ såklart).

Täcket behövs för att vi ”förstör” dens skyddande päls genom bortsning och av att vi sitter och glider omkring på dens rygg. (Dock behövs inte 3 täcken och ibland krävs inga täcken alls.)

Skor behövs för att vi ändrar om dens belastning genom att rida den samt att den får gå på underlag som sliter på hovarna. (det finns hästar som kan ridas utan skor men de är lätträknade och det är dessutom ALDRIG ok att rida en häst som ömmar utan då MÅSTE den skos)

bett, täcke och skor är inte naturliga saker för en häst utan det är något vi människor behöver för att kunna använda den för vårt behov.

Hästen har ett behov av att äta nästintill dygnet runt. Detta beror på att hästen producerar matsmältningsvätskor precis hela tiden då den ju är byggd för att äta hela tiden. Vi människor producerar denna matsmältningsvätska enbart när vi äter men så är det inte för en häst. Jag har inga exakta siffror men tror att runt 70 % av alla hästar har någon form av störningar i magen, magsår tex dels orsakade av att de inte får tugga hela tiden och dels orsakade av stress.

Vissa feltolkar informationen om att hästen måste äta hela tiden och proppar i den alldeles för mkt mat så att den blir fet. Det är inte ok. Det är bara på sommaren som vildhästen proppar i sig enorma mängder näringsrik mat. På vintern tuggar den på vad den kan hitta. Torrt näringsfattigt gräs som den kan skrapa fram under snön tex. Eller så tuggar den bark från träden.  Så att äta hela tiden betyder INTE att den måste ha NÄRING hela tiden. Då blir den fet. Jag löste själv problemet genom att ha en stor hög med avklippta grenar i vinterhagarna så att hästarna alltid hade att tugga på.

Vissa feltolkar problemet på andra hållet, och ger alldeles för lite stråfoder. Islandshästarna är de som oftast får alldelles för lite grovfoder för att kunna äta 18 timmar om dygnet :-(. Jag har hört skrämmande rapporter om så lite som 4 kg hö på ett dygn… Det är INTE ok.

Så… Ska vi ha hästen måste vi se till att den kan tugga sisådär en 18 timmar om dagen och vi måste se till att detta tuggande inte gör den fet.

Vi har fruktansvärt feta hästar i Sverige. Vi har lärt oss att om en häst är bukig så har den proteinbrist. Då överfodrar vi proteiner så att ryggen i ska komma i samma proportion som dens mage. Det är inte alltid sant. Många hästar är bukiga på grund av total avsaknad av magmuskler. Magen bara hänger där och ser ”bukig” ut. När hästen inte har några magmuskler så kommer hela revbenskorgen att sjunka neråt och ryggen kommer att svanka och ryggfileerna som ju vilar på revbenskrogen kommer att sjunka. Om man börjar träna upp magmusklerna så kommer revbenskorgen att tryckas uppåt och bli bredare och då kommer svanken att försvinna och ryggfileerna kommer att tryckas mer uppåt och man inser att det inte berodde på proteinbrist utan på avsaknad av korrekt träning. Så man måste se till helheten i det fallet.

Flyktdjur… Nu har vi tillgodosett hästens behov av mat, av en styranordning, av skydd för fötter och rygg. Nu måste vi få den att känna sig trygg också. I det fria letar den mest faror hela tiden. Det är otroligt svårt att rida en häst som är i vildhässtadiet där den reflexmässigt letar faror hela tiden.

Vi måste få den att känna sig trygg, att vi tar hand om alla eventuella faror så att den kan fokusera på att arbeta. Hästen själv har dock inget behov av att arbeta. Det är människans behov eller önskemål att hästen ska arbeta.

Arbetet innebär att lära hästen röra sig på ett sätt som är totalt onaturligt för hästen. För om vi rider på en häst som rör sig som den av naturen är skapad att röra på sig så kommer den att bli skadad. Den kommer att få ledinflammationer och ryggont. Vi måste alltså ge hästen ett sätt att röra sig på som gör att den inte tar skada av att bära en ryttare. Detta kallas rakritning. att få en häst så rak att den kan börja vinkla in sitt bäcken och ta vikten på de betydligt mer stöttåliga bakbenen istället för på frambenen. Denna process är inte gjord på en kvart. Snarare på en kvarts decenium. Never ending story kan man kalla detta arbete.

Folk idag har ingen aning om hur man åstadkommer detta. Och nu återkommer vi till det jag skrev först. Vi måste lära oss själva att bli raka först. Först därefter kan vi få vår häst rak.

Vi brister i ridutbildningskunskap. Mest beror detta på att kunskapen är utdöende. Instruktörerna saknar kunskapen i att utbilda ryttare. Och det är ryttaren som måste utbilda sig, inte hästen.

Jag har följt med några elever på vanliga lektioner. Jag vill mest gå därifrån. Instruktören fortsätter och fortsätter att ge ryttaren order och hjälper som för mig bara går ut på att motverka alla fel som ryttaren gör. Jag har sett så mycket hästvåldtäckt att jag blir gråtfärdig. Om instruktören bara hade berättat för eleven att du måste sitta rakt över din häst med sittbenen parallella så hade inget bråk behövts. Och nu snackar jag inte små snedheter. En bra början hade varit att göra en paus i lektionen när ryttaren har bägge sittbenen på samma sida om hästens ryggrad…. Typ…. Det är jobbigt för en häst att vara rak när piloten sitter på sniskan liksom…

Så… Nu börjar detta inlägg bli lite långt så vi avbryter.

Jag sammanfattar det hela med att jag märker ett behov av ryttarutbildning så att denna ryttare sen kan rida för en instruktör som inriktar sig på att utbilda hästen.

Jag har därför kommit på min mission, min grej, jag utbildar ryttare, inte hästar (Att sen hästen gratis blir utbildad under detta skeende är en trevlig bieffekt).

 

 

För mer hästiga diskussioner gå med i Facebookgruppen.


Dejtat RIKTIGA hästar idag

Jag har liksom travarna i blodet, så för mig har det inneburit stor sorgsenhet att leva i ett land befriat från travsport (spanien). Det är härligt att vara bland travare och travfolk. Så okomplicerat. I travet förekommer det inget snobberi, alla oavsett samhällsklass samsas, i fikarummen i stallet är det prat som fått ”vanliga” människor att rodna, men för oss som är vana så är det liksom bara så det är.

Och travhästen som ras är ju världens mest underbara varelse. Så här glad blev jag när jag såg min första travsele på 5 år 🙂

Jag gjorde en kul bekantskap idag i ett fikarum på Färjestads Travbana, i form av en kvinna som för typ 10 år sen vann Farmen, känd som ”Farmen Veronica”. Man kan säga att hon liksom hörs… Och syns… Man ligger typ dubbelvikt av skratt konstant. Och hon höll låda i ett par timmar. Tror det var den roligaste människan jag träffat i hela mitt liv. Upplyftande.

Var och behandlade en pållehäst, var ju några år sen jag höll på aktivt med behandlingar så jag trodde jag tappat i känslighet men så var inte fallet. Antar att det är som att cykla, har man en gång lärt sig det så sitter det där. Detta är något som jag verkligen älskar att hålla på med. Givande dels av att man ger något bra till en annan levande varelse vilket gör mig glad och nöjd. Like it <3

——


Hästhalsar är ett omdiskuterat ämne

Egentligen vill jag inte befatta mig med ämnet då jag vill rikta folks fokus på alla andra delar av hästen, men ok, shoot. efterfrågan är stor så here we go.

Hästens översta nackkota, atlaskotan är en ”ja” kota. Det betyder att den är ledbar så att hästen kan nicka JA. Övriga halskotor är ”Nej” kotor, de kan inte ”nicka”. Det innebär grovt förenklat att om hästen bär sin hals så kan den översta kotan låta huvudet nicka inom en väldigt begränsad räckvidd upp och ner. Tillåter hästens huvud att hänga ner från halsen i ett avslappnat lite nickande läge om ni förstår hur jag menar. Då övriga kotor saknar denna nickfunktion så innebär det att om hästen har huvudet lågt ner av egen fri vilja så kan hästens nosrygg hamna bakom lodplanet vilket är helt okey och helt naturligt. Det är enkelt att se att OM denna häst höjer på sin hals så hamnar huvudet i korrekt position.

 

 

Den här skimmeln kommer också att hamna bakom lodplanet om han sänker sitt huvud samtidigt som han rundar ryggen. Sänker han det bara utan att höja ryggen kommer han INTE att hamna bakom lodplanet.

 

Bakom lod är alltså inte alltid fel. Det som är viktigt att kolla på vad gäller halsen är att musklerna på ovansidan ska vara stora och bulliga och de på undersidan ska vara avslappnade och dallriga.

Det finns hållningsmuskler som är avsedda för att hålla saker stilla, de som står för hållning. Dessa muskler sitter djupt och synd inte på utsidan. De musklerna vi ser på utsidan är rörelsemuskler och dessa är avsedda för rörelse. Om dessa hålls stilla längre tid så får de mjölksyra. Testa själv genom att tex hålla din arm rakt ut från kroppen i 5 minuter. Det är varken skönt eller hälsosamt. Så känns det när man försöker få rörelsemuskler att vara hållningsmuskler. Varför jag pratar om detta nu beror på att halsen får inte hållas stilla mer än ett par minuter i taget, sen måste den längas ut, annars får hästens halsmuskler mjölksyra och det är inte bra alls. Under ett tävlingsprogram är det lite av ett eldprov för en häst när den under hela programmet måste hålla halsen stilla. En kort paus på lång tygel finns i programmen, men det är ansträngande ändå.

Till vardags kan man ha halsen ”samlad” kanske 1-3 minuter sen måste den längas ut. ALLTID och utan undantag. Detta gäller även om man inte har dressyrform på halsen, den måste ändras och längas och kortas konstant. Så det är oerhört viktigt att lära hästen länga sin hals på kommando. Det mest grundläggande av allt. Det första man bör lära sin häst typ.

De som inte längs kan få mycket muskler både på undersidan, ovansidan och sidan. Kallas på ”mitt” språk att hästen har dragit in halsen i kroppen.  Så här kan en sån hals se ut.

 

Den ser oftast ut ungefär så även i fritt tillstånd. Hästar kan få denna hals utan att vara ridna med våld mot halsen/ihopdragna. Hästar som har känslig balans låser ofta fast sin hals på detta vis. Såna hästar är svåra för minsta balansändring får dem att vilja dra in sin hals i kroppen igen. Då ger de själv sig mjölksyrefyllda halsmuskler. Det är den mest svårridna typen av häst man kan ha. De går ofta bakom lod/bakom hand pga att de inte vågar länga ut sin hals. Dessa hästar måste övertygas om att de kan lita på sin pilot, att piloten kommer att hålla balansen åt dem. Då kan de med tålamod komma att våga söka lite stöd i handen och låta ryttaren balansera dem istället och då kan de komma ut med halsen ur kroppen. Islandshästar och Iberiska raser, tex PRE har ofta detta problem.

För att förklara deras ovilja att länga ut sin hals och komma fram mot bettet så kan man tänka på att hals och huvud på en häst väger kanske runt 100 kg? och detta sticker ut framtill och ger en stor tyngd framtill. Att sticka ut halsen längre ut från kroppen känns för dem som att ramla framlänges ner i en stor avgrund. inte så konstigt att de inte vill eller våga göra det. Kräver att man bygger upp stor tillit mellan häst och ryttare.

Så om man ska prata halsar. Tänk bara på att SKIFTA halsen, rida ihop hästen bakifrån en liten stund och sen tillåta hästen att länga ut sin hals och sträcka på den. Att med ”våld” böja ihop halsen är helt och totalt meningslöst förutom under tävlingsmomentet dressyr. Annars har det noll och nada funktion.

 


Kotledsinflammationer och ryggvärk

Det här med ridrelaterade skador på häst och människa är intressant, man kan rida bort de flesta (om det inte gått för långt).
Ta tex kotledsinflammation. Man kan rida dit en inflammation på 20 minuter utan problem. Och rida bort den lika snabbt om man upptäcker den i tid. En led består av två skelettdelar som möts. Om de möts exakt så som moder natur tänkt så tåler ledytorna hur mkt belastning som helst för ledytan är förstärkt och gjord för att tåla tryck och glid från sin skelettgranne.
Men om hästen belastar sig fel, dvs att kanske insidans muskler är för korta så kommer ledytornas mötesplats att förskjutas och då möts benen på ett ställe där skelettet inte är förstärkt. Då slits detta, blir inflammerat och låter man det fortgå så kommer kroppen i förstärkningssyfte att bygga på med brosk (broskutskick)för att motverka slitaget på skelettet.
Men motsatsen kan också ske, dvs att hästen har snedbelastat sig och byggt upp förstärkande brosk och om man börjar rida den eller träna den så att den belastar sig mer jämnt så kommer kroppen att sluta producera förstärkningsbrosk och om man bygger upp hästens rakhetsgrad sakta men säkert så kommer brosket den redan byggt upp att efter ett tag försvinna och man får en rak häst.

Vad man ska ha i huvudet är att skelettet i sig kan egentligen vikas åt vilket håll som helst. Det som bestämmer hur en led ska böjja sig är musklerna. Så det är alltså musklerna man måste förändra för att avlasta en led. Är en muskel på ena sidan spänd så måste muskeln på motsatta sidan också spänna sig för att hålla emot. man måste alltså få den muskeln som är för kort att länga sig så att den mothållande muskeln kan slappna av.
Ett exempel på detta är ryggsmärtor. Det kommer nästan aldrig från ryggen utan det är framsidans muskler som dragit ihop sig så att ryggmusklerna får hålla emot detta. Man kan massera dessa ryggmuskler och få dessa att slappna av men effekten blir ju då bara att framsidans muskler kan dra åt sig ytterligare. Därför är inte massage något som botar saker, men det lindrar värken som andra muskler skapat.

Pust… Det är mycket att tänka på…

Mer hästiga diskussioner på Facebook


Inlärd hjälplöshet hos hästar

Följande text har jag snott från Djurens rätts hemsida. Jag har alltid känt så här inför ridskolor men aldrig fått det bekräftat från något håll.

Har du någonsin funderat på inlärningsprinciperna och mekanismerna bakom den lugna och snälla ridskolehästen? Forskare menar att vissa av de mest fogliga hästarna mår riktigt dåligt då de lider av så kallad inlärd hjälplöshet. Inlärd hjälplöshet är ett tillstånd då en individ ger upp och inser att de inte har makten att förändra de obehagliga betingelser som de lever under och kort och gott bara uthärdar sin tillvaro. Hästar i detta stadium låter sig ridas även om ryggen ömmar, hoppar över hinder även om knäna smärtar, låter sig tränsas även om bettet nyper och sliter i munnen, låter sig sporras/spöas utan att reagera nämnvärt. De slutar svara på något och kommunicerar väldigt lite med omgivningen. Varför skulle de, när de ändå inte kan påverka något?

En allvarlig psykisk åkomma 
Inlärd hjälplöshet är en psykisk åkomma som fascinerat forskare alltsedan det uppdagades i mitten på 1960-talet. Inom psykologin beskrivs termen inlärd hjälplöshet som ett tillstånd av apati, passivitet och nedstämdhet. Inom etologin (läran om djur beteenden) förklaras inlärd hjälplöshet som ett tillstånd som uppkommer när ett djur utsätts för stress eller obehag som det inte kan kontrollera. Tillståndet har likheter med depression och posttraumatiskt stressyndrom hos människor och det finns mycket forskning om det på andra djurslag än häst.

Aversiva metoder inom hästvärlden
Hästvärlden kan allmänt tyckas vara präglad av aversiva metoder där fokus ligger på att kontrollera hästen för att uppnå ett önskvärt resultat inom en viss disciplin. Aversiv syftar på händelser, saker och situationer som framkallar olust, obehag eller fara och som människor eller djur vill undvika. Hästar är fragila flyktdjur med en stor förmåga att dölja både rädsla och smärta. En häst som är stressad eller starkt fokuserad på någonting, till exempel på tävlingsbanan, har ofta ett adrenalinpåslag vilket gör att smärttröskeln höjs. Faktum är att en hel del inlärningsmetoder på ”marknaden” har som syfte att få hästen att stå ut med allt obehag som vi kan tänkas ge dem. Rollkur/hyperflexion är en kontroversiell metod som anses kunna orsaka inlärd hjälplöshet hos hästar. Hästen ”stänger av” och försöker inte längre göra någonting åt obehaget. Hästen ger upp och slutar att göra motstånd eftersom den inte kan undkomma obehaget och blir sedan enligt människan ”lätthanterlig”. Hästar visar sannolikt mer signaler på exempelvis missnöje och obehag än vad vi människor faktiskt ser, förstår eller respekterar. Ofta har hästen inte mycket att säga till om och står ofta utan möjlighet att hävda sin olust inför exempelvis en arbetsuppgift. Utrustning, träningsmetoder, hjälpverktyg och specifika situationer är enligt forskarna saker som kan försätta hästar i inlärd hjälplöshet. Några exempel är bremsning, vissa hjälptyglar, skarpa bett, hårt spänd nosgrimma, isolering från andra hästar samt drivning och förhållning samtidigt. Våld kan beskrivas som en handling som genom att den skrämmer, smärtar och skadar får en individ att göra något mot sin vilja. Våld kan te sig både fysiskt (spörapp, hälar/sporrar i sidorna, kraftiga tygeltag etc) och psykiskt (isolering, hot, kontroll av olika slag etc) och är något som i långa loppet kan generera inlärd hjälplöshet hos en individ.

Vissa hästar drabbas lättare än andra
Precis som oss människor är hästar individer och reagerar därmed olika på viss typ av träning. De individer av hästar som lättare accepterar situationer och blir passiva tycks lättare drabbas av inlärd hjälplöshet. Forskare spekulerar i om några av de ”trygga, säkra och stabila” hästar som vi träffar på egentligen lider av detta fenomen. Det är viktigt att vara uppmärksam på de lågmälda och tillbakadragna individernas hälsotillstånd och välbefinnande, likaväl som de som trotsar och gör motstånd. Det finns exempel på hästar som presterat hårt trots exempelvis magsår, nedsatt immunförsvar samt benbrott (!). Förutom att man inom hästaveln, beroende på ras och användningsområde, vill främja det exteriöra och andra ändamålsenliga egenskaper, avlar vi bland annat på hästar som lättare accepterar situationer och är samarbetsvilliga. Därmed är risken stor att vi avlar på just de hästar som antingen redan lider av inlärd hjälplöshet eller som lättast kan drabbas av tillståndet. Hästar som inte accepterar saker och ting och som följd blir oridbara pga oregerlighet anses inte vara lämpligt hästmaterial och avlivas vanligen. Hästaveln som sådan är oerhört selektiv i sitt urval med hästens psykiska välfärd som något bortglömt kan tyckas. Funderar vi någonsin på hälsan hos hästar som bara ”tackar och tar emot”? Är det inte ett tecken på sundhet att även djur säger ifrån när något inte känns bra, är obehagligt eller gör ont?

Forskning bistår hästarnas välfärd 
I mitten på 1900-talet när studierna på området tog fart var det inte ovanligt att djuren så småningom avled i de fysiska sviterna av inlärd hjälplöshet. Det har framkommit att om hästar ges möjlighet att kontrollera åtminstone vissa faktorer i sitt liv minskar risken för att de ska må psykiskt dåligt. Det kan handla om att hästen får en chans att själv bestämma när den ska äta, vilka hästar den ska umgås med eller när den ska gå ut i hagen. Psykiskt välmående gör det även lättare att träna och att lära sig nya saker. Att exakt mäta hästarnas välfärd i specifika situationer är inte helt enkelt. Mer studier behövs för att förstå hur och när inlärd hjälplöshet uppkommer och på så vis hitta objektiva mått. Viktigt att poängtera är att alla snälla och trygga hästar givetvisinte lider av inlärd hjälplöshet, men det är ett mycket viktigt område att fundera över. Mer forskning skapar debatt i hästvärlden och förhoppningsvis leder det till att vi lär oss mer om hur hästen reagerar på träning och hur vi kan förbättra våra träningsmetoder. För våra hästars välfärds skull.

Källhänvisning:
http://forskning.equinfo.se/#post187
http://stud.epsilon.slu.se/4697/11/eriksson_m_120821.pdf
http://www.hastsverige.se/sida253.html
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18569222
http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/10888700802101130#.UeaTv41gd34
http://horsesforlife.com/LearnedHelplessness/


För hästiga diskussioner gå med i Facebookgruppen.

Min drömsridskola

Det största problemet en häst har i sitt liv är sin ryttare. Finns ingenting som orsakar hästen mer problem (om den lever ett normalt liv vill säga). Ryttare köper en häst för att den vill rida (eller köra) den. Hästen syfte när den lever med människan är att vara ridhäst.

Detta ger hästmänniskan ett oerhört stort ansvar att faktiskt rida sin häst så att hästen mår bra av det. Det finns ryttare som från att de satt sig på hästryggen tills de kliver ner igen konstant bråkar med sin häst. Deras hjälper säger, du går för fort, du går för långsamt, du har huvudet för högt, du går för långsamt, sväng mer, luta dig inte på bogarna, du går för långsamt, håll ner huvudet, du fattar fel galopp, du springer för fort, du jobbar inte…. Detta är vad ryttaren VILL säga till sin häst, de medvetna hjälperna. Samtidigt så skumpar hennes sittben runt i sadeln och ger hästen 7000 signaler i sekunden samtidigt som tyglarna gör samma sak och ryttarens vikt ger hästen 72 hjälper……..

Hur fan står hästar ut? De som är så känsliga att de kan känna en fluga som kryper på dem. Men de kan också klara av att lyda sin ryttare i detta myller av signaler. Vissa hästar blir galna och kända som avkastarkungar. Vissa vägrar överhuvudtaget att gå en meter, vissa börjar vägra, vissa bli…..

Men det de flesta hästar gör, de som är fungerade ridhästar, de stänger helt enkelt av, gör sig okänsliga och står ut med allt dumt som ryttaren gör. De kan också stänga av smärtan som dåliga ridning ger dem. Det finns de som gått med kissing spines i åratal utan att visa något, de som har sammanväxningar i länden, vissa som har gått i evigheter med kotledsinflammationer men då de har lika ont i bägge frambenen så ser de inte halta ut för amatörögat samt har stängt av sin känsel så jobbar de på hyffsat. Okey att de inte är atleter men de gör sitt jobb och i belöning får de en människa som pussar på dem och gullar med dem och borstar den i timmar.  Vissa lyckas till och med vara tävlingshästar trots detta. För i en vanlig hästs liv så rids de kanske en timme om dagen och slipper ridas 23 timmar om dygnet. Och belöningen innan och efter ridning är ju massa mys med ägaren så de har på det stora hela ett helt okey liv.

Det är inte så jäkla kul att vara en vildhäst heller, svält, kyla, bråk om rang etc. Och hur kul är det att vara människa? Vi jobbar 8 timmar om dagen med ett jobb som inte alltid är så där kul. Sen städar, tvättar, handlar etc vi. En häst jobbar en timme om dagen och behöver inte ens kamma sig själv, än mindre städa eller handla mat. Och förslitningsskador får ju även människor på sitt jobb. Det är en del av livet. Tyvärr.

Men jag skulle skriva om hästar, så åter till dessa. De hästarna som fogar sig och står ut. Detta är de där underbara hästarna som man egentligen inte behöver lära sig rida på nått speciellt vis eller hantera på ett speciellt vis. Allt fungerar liksom. De kan vara kvar på samma arbetsplats i åratal, ridskolor tex, eller som familjehäst, eller som tävlingshäst.

Men de där andra hästarna… De som ifrågasätter, de som inte står ut med att bli felbehandlade, felridna, de som inte kan stänga av smärta och 800 motsägande signaler. Det är de hästarna som far illa. Vi ser dem som vägrare på hopptävlingar, vi ser dem trots massa piskrapp och sparkar i sidorna gå in och ställa sig hos ridläraren i mitteln, vi ser dem kasta avmänniskor, vägra gå in i transporter, vägra låta sig skos, vägrar låta sig ledas av sin ägare utan fara för människans liv etc..

Det är när vi får kontakt med en sådan häst som vi tvingas utveckla oss som hästmänniskor, både när vi sitter på dem eller bakom dem eller går bredvid dem. Det är först då som man kan utvecklas som hästmänniska. Man kanske går en ”NH” kurs, eller söker sig till akademiskt, eller frihetsdressyr eller westernridning eller något annat alternativ. Det är först då vi börjar se att hästar är INDIVIDER med känslor och åsikter som man bör respektera.

I min drömridskola så skulle alla börjat med detta direkt.  Att se dem som individer. Att lära oss läsa av en häst. Istället för att kalla hästen för lat och ovillig och piska fram den ett helt pass så skulle hästen vid första visade oviljan lyssnas på av ridläraren och ryttaren skulle få förklarat för sig att den här hästen idag inte bör ridas på grund av att han visar obehag av något så idag får du ta med hästen ut på en promenad vid handen i skogen för det är vad han behöver och mår bra av idag.

När ridläraren säger kort trav så ska hon hjälpa ryttaren att känna vilken häst och ryttare som klarar av att sitta ner i traven och vilken som inte gör det (på grund av stötig gång hos hästen eller dålig koordination hos ryttaren).

När eleverna får sin häst tilldelad så skulle läraren förklarat att den här hästen går konstant med all vikt på tex höger bog vilket gör det svårt för honom att göra ditten och datten så när han inte kan ställa sig eller fattar fel galopp så ska du inte fortsätta att bråka med honom om detta genom tyglar och skänklar utan istället ägna dig åt att balansera upp detta fel och sen om 2 månader så KANSKE han kan fatta galopp, ställa sig etc.

Listan kan göras lång men ni förstår säkert vad jag menar. Det ridskolan lär ut idag är en slags ridning som baseras på att hästarna är robotar som ska göra det som ridläraren säger oavsett hur mkt ryttaren gör fel eller hur hästen mår. Det är dessa kunskaperna som eleverna får med sig i sitt bagage och sen applicerar på sin egna häst i framtiden.

Jag skulle egentligen vilja ha en hästskola, inte en ridskola. Men som det ser ut idag så finns det antingen NH skolor, eller  eller ridskolor eller foderskolor eller… Tja ni vet…

Hur ser DIN drömridskola ut?

Mer hästiga diskussioner på Facebook.


Att lösgöra sin häst

Vad är lösgjordhet?  Det är en helt vetskap, men kan ge en enkel beskrivning lite hastigt.

Grunden i ridning är balans. Vissa pekar ut att här, EXAKT här har hästen sin balans. Bullshit säger jag. en häst har balansen här , där, här och där och lite där borta i hörnet också. Det är därför ridning är så svårt. Vi måste sitta på ett föremål som kroniskt är obalanserat och ovanpå denna jordbävning ska vi vara balanserade också.

Om man får hästen stilla så att den går i en bestämd hållning långa sträckor på hård tygel och med en ryttare i en lika bestämd hållning så har man låst den balans och det är då det börjar bli skadligt för ryggen på både häst och ryttare. Då den och vi får ont.

Om man betänker vad bra balans är hos levande rörliga föremål så är det inte synligt för ögat. Om man faller och rätar upp sig så har man inte balanserat utan tappat balansen. Om man däremot HAR balans så syns det inte för då rättar man till sin balans 22 gånger i sekunden i såna små rörelser att det inte är synligt för blotta ögat. Samma teknik som t. en konståkerska måste gör på isen. Hon ser stilla ut utanpå men i verkligheten balanserar hon konstant hela tiden. Om hon slutar balansera sig kommer hon att falla, dvs tappa balansen och då hon befinner sig på en hal isbana så är det SVÅRT att fånga upp balansen igen. Hon får med andra ord aldrig tappa sin balans, utan istället hålla sin balans. Förstår ni skillnaden?

Det innebär att hon utifrån sett är stilla, men inuti kämpar hennes balanssystem som en galning. Hon är med andra ord synbart stilla på utsidan men rörlig inuti men rörlig är INTE detsamma som att vara lealös utan det krävs en vältränad hållningsmuskulatur som aldrig får vara spänd utan tvärtemot superrörlig men inte rörlig ändå om ni förstår hur jag menar. Stilla på utsidan men flexibel på insidan.

En dålig balans är att tappa den så rörelserna man behöver använda blir stora. Då har man ett dåligt utvecklat balanssinne där utsidan är rörlig men insidan är orörlig=spänd och oflexibel.

Man kan dock träna upp detta sinne utan problem både hos häst och människa.

När man börjar balansera sig så kan man säga att man lär sig ”hålla fast” sin tyngdpunkt. Först när ryttaren behärskar detta så vågar hästen göra detsamma. För om ryttaren är rörlig och tappar balansen hela tiden så måste hästen låsa fast sig för att med hjälp av spänning hålla balansen åt dem bägge. Spänning är aldrig någonsin bra.

Därför det är så oerhört viktigt att ryttaren tränar upp sin hållningsmuskulatur och lär sig att sett utifrån sitta stilla på sin häst. När hon lyckas med detta kan hästen börja träna på sitt balanssinne och bli lösgjord.

En häst med en slapp ryttare som vifftar omkring kan aldrig blir lösgjord oavsett hur många lösgörande övningar ryttaren gör.

Därför är sitta stillövningen som beskrivs i detta inlägg det allra viktigaste en ryttare måste lära sig behärska och det tar månader av övning att komma dit.

Mer hästdiskussioner i Facebookgruppen


Dubbla budskap på hästryggen

Det finns många sådana, här kommer några av de vanligaste

Om man tex rider på en volt då kommer ju hästens insida att vara kortare och dens utsida längre, dvs den är böjd. Då kommer ju logiskt sett hästens innerhöft att befinna sig lite längre fram än hästens ytterhöft. Så långt är alla med hoppas jag?

Hästen går som vi sitter så om hästen ska vara böjd och ha sin innerhöft längre fram så måste ju vår innerhöft vara längre fram. Men vad händer om man drar innertygeln bakåt? Jo då åker ju ryttarens innerhöft (ja faktiskt hela hennes insida oxå bakåt om hon inte är PROFFS på att rida) och då ber vi ju hästen med vårt bäcken att ta BAK innerhöft (vilken den kommer att göra) och då är det ju liksom helt onödigt att fortsätta dra i innertygeln eftersom vi motverkar oss själva. Ger dubbla budskap.

Detta är också anledningen till att man ska ha hästen på yttertygeln, hela hästens och ryttarens utsida ska ju tänka bakåt, bli lång så om man tvunget vill dra i något för att böja hästen så är det mer logiskt att ”dra” i ytterertygeln.

Den skickliga ryttaren som sitter som klistrad i sadeln kan givetvis dra hur mkt den vill utan att låta sig rubbas men den mindre erfarna ryttaren har ännu inte lärt sig låta bäckenet göra en sak och överkroppen en annan sak.

Om vi rider på samma volt och tar ett så kallat ledande tygeltag (utåt). Då kommer icke proffsryttare att luta sig inåt och släppa kontakten på hästens ytterrygg och hästen kommer att luta inåt istället för att böja sig. Om man däremot tar tygeln uppåt istället så kommer ryttaren att att lyckas sitta kvar även på sin yttersida och kan kanske lyckas att böja sin häst.

Om man drar bägge tyglarna bakåt och betänker det faktum att hästen är ett mottrycksdjur så kommer ju den att dra huvudet framåt om vi drar bakåt.

Sittbenen och stigbygeltramp. Om en skicklig ryttare trampar ner i en stigbygel så är det bara en förlängning av att han trycker ner samma sidas sittben i sadeln. Men om en mindre skicklig ryttare gör så så kommer hon att trycka upp sitt sittben ur sadeln när hon trampar ner i stigbygeln. Då går ju bägge hjälperna förlorade eller tar ut varandra.

Finns massa sådana. Fyll gärna på med fler.

Fler hästiga inlägg hittar du här och diskuterar hästar gör vi på Facebook.