En sits oberoende av handen

 

I helgen var det Göteborg och det var supertrevligt. Det är ett härligt gäng här och hästarna är så där härligt väluppfostrade och vissa rids i grimmor och avsaknaden av nosgrimmor är 100 %. Ryttarna är kunskapstörstande, ambitiösa och vill verkligen utvecklas. Och utveckling var det sen sist, helt otroligt. En grej som jag inte har för avsikt att lära ut men som jag har märkt blir en bieffekt av stegen är att ridrädsla övervinns. jag har sett det så många gånger innan och fått rapporter från många håll. Det är ju en otroligt trevlig bieffekt. jag tror att det beror på att man lär sig fokusera på att RIDA istället för att leta faror. Sinnet blir så fullt av RIDNING att ingen rädsla får plats. Och när rädslan inte får någon plats i sinnet så har ju hästen ingen anledning att ”bråka” och vara ”dum”. Den gör ju som vi tänker så om vi tänker rädsla, oro, nervositet så blir ju hästen så. Men om vi istället fokuserar på ridning, utveckling, kontroll, balans etc så blir ju hästen också fokuserad på detta. Ridrädsla beror enligt mig på en rädsla att man inte kan kontrollera hästen. Stegen är avsedda för att få en sits oberoende av handen, så att tyglarna egentligen inte behövs till annat än små finjusteringar.

Många har ju som mål att kunna rida utan tyglar och träns. och jag ser att många tror att vägen dit ligger i att greja med tyglarna tills hästen släpper bettet. Men om man tänker ett steg längre så är det ju en alldeles fel väg att gå. För vad ska vi då styra med?

I min värld når man detta mål genom att kunna göra alla hjälper som behövs för att kunna styra hästen med sin kropp. Ju mer man lär sig detta ju mer överflödig blir tygeln. Det är liksom en bieffekt som bara blir.

Jag har därför medvetet valt att i steg 1 och 2 så får ryttaren inte ens ta tyglarna utan hästen leds på hängande tygel/grimskaft av en annan person. Dels gör jag så för att ryttaren ska kunna fokusera helt på sig själv, men jag vill också visa ryttarna att det går att samla en häst utan tyglar. Samlade och lösgjorde blir alla hästar som är med i stegen. Lång och låg kommer gratis, totalt utan någon påverkan i hästens mun eller på dens hals. Det är en sak att jag säger att det går men det är mycket bättre att själv få upptäcka detta vilket jag tror att alla gör. Det är en ahaupplevelse utan dess like. Ryttaren bara sitter där och hästen bär sig som aldrig förr. Inga tyglar används, inga skänklar. Ändå händer det magi i hästen.

Det är en fascinerande känsla som jag aldrig tröttnar på. En annan bieffekt av stegkurserna är hur raka alla blir, både ryttare och hästar. De står efter ett ridpass parallellt med hovar (hästarna) och fötter (ryttarna), ryttarna sitter rakare i stolarna på teorin redan efter första passet och hållningen blir bättre utan att de ens anstränger sig. Det bara blir så.  Ni ser det på bilden ovan, alla dessa parallella fötter. Det är alldeles fantastiskt att få uppleva detta. Jag tror aldrig jag tröttnar på denna känsla.

Nu väntar årets sista jobbhelg för mig i Stockholm och sen blir det ledigt fram till 18 Januari där det blir steg 2 kurs i Varberg. Det finns lite platser kvar på denna kurs och det kan även finnas plats för privatlektioner den 19 januari. Varberg, Tvååker
Kontaktperson Lotta: 0340-85122, 0733-718969 , liselotte@ridlust.se

Mer hästiga diskussioner på Facebook

Ridläger

I sommar kommer jag att i första hand fokusera på ridläger av olika slag. Detta på grund av att många frågar. Jag är ännu inte helt säker på vad som kommer att ingå men jag spånar lite här så är det upp till er om och vad och när ni vill boka. Längden på ridlägret bestämmer ni själva. Jag kommer att försöka hålla mig uppåt i landet då det är där jag fått mest förfrågningar, men troligtvis så blir det ett på Öland och ett i norra Skåne. Det är först till kvarn som gäller. Ni som bokar måste ha en stor anläggning där folk kan komma med hästar utifrån och fördel om det finns möjlighet att övernatta människor också, om inte på anläggningen så i närheten i form av Bed & Breakfast, camping eller liknande.

Lägerna kan vara rasbundna om det tex är avsedda för travare eller Islänningar eller andra raser med speciella behov. Det är bara att säga vad ni vill ha.

Företräde ges till de som gått minst steg 1-3. Det är inte så mycket mening med att ha privatlektioner innan ni behärskar denna grund. Då är det bättre att ni bokar steg kurserna vilket under sommarlovet går att boka även på veckodagarna. 1 steg motsvarar ungefär 5-10 privatlektioner så det är helt klart prisvärdare att gå stegen än att ta privatlektioner.

Men saker som kan ingå är tex

*Ryttarträning på mark. Fokusering lösgördhet, styrka, fokus, andning, smidighet etc.

*Ryttarträning med Vibrationsplattan som jag under många år använt på rehabpatienter i Spanien. Vibrosfär är det absolut ultimata redskapet för att träna sin kropp till liksidighet och smärtfrihet. Länk. Jag är återförsäljare till denna fantastiska manick så om någon är intresserad av att köpa en sådan så kontakta mig på libecatering@gmail.com

*Markarbete för hästar som saknar koordinationsförmåga eller är ”atitydproblem”.

*Tömkörning

*Privatlektioner enligt önskemål. Jag har kapacitet att träna folk ända upp till skolor ovan mark, men jag sysslar inte med sådan träning på ekipage som inte är redo för det, så det är alltså inte ryttarens önskemål som styr lektionen utan hur långt jag bedömmer att ekipaget kommit i sin utbildning.

*Doma Vaquera träning.Läs mer om vad det är här.

*Sitsträning enligt stegen beskrivet längst upp i bloggen.

*Studier i att lära sig SE när en häst jobbar och när den inte gör det.

Kom gärna med fler förslag på vad ett ridläger ska innehålla.

Som sagt var så är detta bokbart hela sommarlovet. För mer info och priser maila mig på libecatering@gmail.com

Hästiga diskussioner på Facebook.




Ställning i nacken

Att jobba för att få ställning i nacken eller böjd hals är det absolut effektivaste sättet att förstöra sin häst på. Och ändå är det detta som i princip alla ridlektioner går ut på. jag undrar om folk har glömt att tänka? Redan på ridskolan lärs det ut att man ska se innernäsvinge och inneröga och så ska det plockas i innertygeln till detta uppnås.

Lydiga elever sitter snällt och juxar med innerhanden och håller benkoll på dessa näsor och innerögon. Följden av denna instruktion är att vi måste luta oss lite inåt för att kunna se och för att kunna dra i innertygeln på detta vis så lär vi vår innerarm att verka bakåt. Då vi ju dessutom bara kan fokusera på en enda sak och då handen är det absolut sista vi kan koordinera i vår kropp så kommer vi att på köpet att få en höft som verkar bakåt, ja faktiskt en hel insida som verkar bakåt.

För att en häst ska kunna gå böjt på en volt så måste den ha innerhöft längre fram än den yttre. Men hästen går som vi sitter så om vi har vår insidas höft längre bak så kommer hästen att få sin innerhöft längre bak och vår innerskänkel kommer så snällt och lydigt så att glida med bakåt. Så vår kropp säger alltså böjd dig inte men om du ska böja dig så böj dig utåt. Men vår hand säger ta in din hals och vinkla huvudet inåt och rotera din ryggrad så att ytter rygghalva sänks. Vår lutning säger lägg dig på innerbogen. Förmodligen så kommer vi att lägga massa tyngd i innerstigbygel vilket gör att vårt inre sittben kommer att lyftas ur sadeln vilket också är en hjälp som säger åt bogen att skjutas inåt.

Man behöver inte vara speciellt begåvad för att räkna ut att man får jobba järnet för att få hästen att ta in hals och huvud inåt. Och ju mer man jobbar med handen ju mer fel gör vår kropp och katastrofen är ett faktum. Det här är inte ridkonst, det är en kamp. Efter lång tids kamp så brukar de flesta hästar ha lyckats få ryggen så sänkt och roterad och höften så låst att de kan luta sig supermycket på innerbogen utan att falla och då lyckas det med tricket att få in huvudet och ställa i nacken. Fast om man ska vara petig så ställer de sällan i nacken utan de roterar vid tredje och/eller åttonde kotan. Rotation är aldrig nyttigt. Det tvingar hästen att låsa sig, motverkar swung och bärighet. Det ger på sikt kissing spines, kotledsinflammation, hasledsproblem, SI ledsproblem, höftproblem, ryggont etc.

Så om du har en häst där ridning är en kamp, eller som ofta har ont i ryggen, eller har sneda låsa bogar, inte går på tygeln (hatar ordet), bråkar och är olydig, har dåliga gångarter, som ofta är halt så är sannolikheten att du sitter och rider den på detta vis ganska stor.

Enda boten är att sluta rida den på detta vis. Memorera budskapet att det är ALDRIG någonsin bra att rida en häst via tyglarna. Det är aldrig bra att rida en häst ställd genom att juxa med innerhanden. Det är inte bra… Alls….  jag har tom ridit lektioner för högt ansedda tränare inom alla möjliga grenar som bett mig rida så här, det var lite chockerande faktiskt.

En volt rider man med sina höfter och med en rak hals och med lika mycket sug i bägge tyglarna. Halsen ska hela tiden befinna sig exakt mitt mellan dina händer och den ska vara rak. När böjningen går igenom så kommer dens ytteröra att vara pluttelite längre fram än det inre, thats it.

Mer hästiga diskussioner på Facebook.




Kurser och övergångar

Konstig rubrik, men fantasin flödade inte i dag kan man väl säga utan att underdriva…. Ibland är det så och då är det bara att acceptera och se glad ut. Nöjer mig med att uppdatera kurskalendern och ger er lite kursinfo.
Bjuder också på en liten film som har många år på nacken. Det är en av mina väldrillade elever på sin lika väldrillade travare som tränar lite övergångar skritt-trav-skritt. All som någon gång testat detta på en travare vet hur svårt det är. Notera hur absolut stilla ryttaren sitter och hur smidig hästen är (utöver övergångsproblematiken som kommer av att man är född för att trava fort framför en vagn då :-))

I helgen blir det Göteborg som har steg 1 och steg 2 kurs. Därefter blir det lite julledigt för mig på kursfronten. Under jullovet kommer jag att ge alla nere i Skåne chansen att rida privatlektioner. Jag ger sällan privatlektioner då det ju krävs att man rider lite regelbundet för att man ska kunna åstadkomma något men jag har beslutat att ge seriösa Skånebor en chans. Bokningar finns i nulägget i Lund, Ystad, Sölvesborg och Karlshamn. Maila libecatering@gmail.com för info och bokning. Andra orter går bra men det krävs att ni är minst 4 stycken.

Det börjar fyllas på med kursbokningar. Nyaste är att Öland, Borgholm har bokat steg 1-4 på följande datum: 29-30/3 Steg 1 &2 + helgen v.20 17-18/5. Ni hittar alla evangemang här i kalendern: Länk.

På Team Ljungagård i Munka Ljungby i Skåne kommer det också att gå att gå alla stegkurserna. De startar i April och ni hittar datum och kontaktperson i samma kalender som ovan.

Svarar igen på en fråga som är ständigt återkommande. Nej, det går inte att hoppa in senare i stegen utan man måste gå dem från början. Ordningen på steg 1 och 2 spelar ingen roll, du kan börja med 2an om du vill, men i övrigt så följer alla utan undantag stegen. Om du inte följer stegen så kommer du att sakna nödvändig koordination för att behärska de följande stegen. Så nej, det går inte att vänta med att hoppa in till det roliga börjar med mer avancerade saker.

Tipsar alla som vill ha datum att boka dessa nu. Januari- April är det ganska gott om platser kvar, men sen blir det tajtare då förtur ges till de som redan har bokat stegkurserna då jag ju vill ge dessa möjlighet

att fortsätta sin utbildning.

Fler hästiga diskussioner på Facebook.

Är skjutkrafft dåligt?

Jag hör och ser ibland skjutkrafft nämnas som något ont. Att detta onda till varje pris måste utplånas. Skjutkraft omnäms ibland att förstöra takten, att förstöra formen etc. Ibland får jag uppfattningen om att skjutkrafft är en egen varelse som inte bör finnas i en häst. Så nu tänkte jag skriva om min uppfattning av skjutkrafft. Så som jag ser på det.

Skjutkrafft är alla ryttares bästa vän. Det är det som ger spänst, framåtbjudning, form, rakriktning, swung etc. Det är det som är, hm… Tja, hästens naturliga sätt att röra sig på.

Skjutkrafft är liksom motorn som alla hästar har i rumpan. Denna skjutkrafft ska vårdas ömt. Brist på skjutkrafft gör att hästen inte söker sig fram till handen, och när den inte söker sig fram till handen så har vi inget att rida på. Det är ungefär som att försöka få upp en bil till 110 på en motorväg på ettans växel. Det går liksom inget bra.

Grunden i alla ridning är att få hästen att vilja fram till handen. Kallas gas med ett fulare ord. Men det har blivit ett fulord det där med att söka sig fram till handen. Det är tydligen modernt att stoppa denna sökning antingen med hjälp av stångbett eller med hjälp av en sågande hand. Det blir inget bra. Vi vill att hästen ska vilja vara i handen och för att den ska vilja vara i handen måste vi erbjuda den en bekväm hand som är stilla och inte för en sekund verkar bakåt. Nästan alla händer verkar bakåt. Det är något man måste skola om sig till att inte göra. Få en framåttänkande stilla hand.

Om man har en bakåttänkande hand och har ett ostabilt överliv och en svankande rygg så kommer vi att få för mycket i handen. Hästen söker handen och möts av ett bakåttryck. Då måste hästen gå emot för så fort han släpper så kommer ryttaren att dunka ner i hans rygg. Han kommer alltså INTE att släppa bettet av ren självbevarelsedrift. Många försöker bota detta genom att såga och bända och plocka eller att sätta på ett skarpare bett. Det enda som händer är att hästen kommer att sänka sin rygg och låsa fast sig om man nu skulle lyckas med att få den att släppa bettet.

För att en häst ska kunna trycka emot bettet så måste den ha något att spjärna emot. Grovt förenklad beskrivning av detta är att den (överdriven beskrivning9 liksom gräver ner baktårna i marken för att ta spjärn.  För att kunna göra detta så måste den sänka sin rygg och vinkla bäckenet bakåt. Om vi fortsätter att hänga den i munnen kommer den att spjärna emot ännu mer.

Botemedlet är att få upp dens rygg, vinkla in bäckenet så att bakbenen kommer mer under hästen så att den inte kan gräva ner tårna i backen. Man tar alltså bort möjligheten för den att gå emot. Den blir alltså okapabel att kunna gå emot bettet.

Om man vill få hästen att sänka ryggen så ska man svanka, luta överlivet bakåt, trycka ner sittbenen i dens rygg, jucka lite i sadeln, sitta i stolsits, låsa sin fotleder med en nertrampad häl. Då ger man hästen den bästa förutsättningen för att kunna vara tung i handen och hård i munnen.

Om man däremot vill ha hästen lätt i handen ska man vara spänstig i alla benens leder, man ska inte svanka, inte jucka, man ska sitta i lodrätt sits, få upp sitttbenen från dens rygg, och man ska vara stilla i sadeln och inte ha en bakåtsträvande hand. Då ger man hästen den bästa förutsättningen för att kunna bära och då blir den lätt i handen.

En häst som är bärig kan INTE vara tung i handen. Det är en omöjlighet. Om man har fått hästen bärig så har man tagit skjutkrafften och omvandlat den till bärkrafft. Då kan man använda denna krafft till att rida på. Så det är det man ska sträva efter om man vill kunna rida sin häst på lätta hjälper.

Dock kan man ibland vilja använda mer skjutkrafft då man kanske vill ha hästen mer framåt, eller mindre samlad. Då är det enkelt att få fram denna enligt beskrivet ovan. En bra ryttare ska kunna använda alla hästens funktioner, som att spela på ett instrument. Ridning handlar inte om att utplåna vissa saker utan om att kunna använda dessa till sin fördel.

Mer hästiga diskussioner på Facebook.

Saker jag funderar på…

Det finns vissa saker som jag liksom ofta tänker på och undrar varför man gör dem..

En av dem är tempot. Varför sitta och driva och driva i varje steg? Varför måste allting gå fortare och fortare? Ofta är det till och med så att så fort hästen börjar bära (samling går sakta) så driver man bort det?!?! Why?!?!

För helt ärligt, om man har drivet på en häst varje ridpass i 4 år… Är det kanske inte dags att inse att man måste rida denna häst på ett annat vis? Försök tänka er in i situationen att ni ALLTID, ALLTID blir ombedda att gå fortare och fortare och fortare, dag ut och dag in. Om ni hade varit kapabla till att gå fortare så hade ni ju gjort det efter redan några gångers påminnelse, eller hur? Men om tjatet hade pågått i åratal, då hade ni antagligen blivit avstängda och struntat i tjatet. Precis så gör hästar också. De stänger av känseln.

Jag har sett elever som om de INTE driver så stannar hästen helt…  Jag skojar inte, det är verkligen så. jag blir helt fascinerad över fenomenet.

Hästar är ju vanedjur, så de lärs sig snabbt att sä långe något irriterar dem i sidan så ska de gå framåt. När något INTE irriterar dem i sidan så kan de stanna. Vi har alltså lärt hästen att reagera så.

Detta är ett mönster som måste brytas, helst igår.

Hästen ska gå framåt när vi ber om det och den ska gå framåt tills vi ber den stanna. Däremellan ska ingen angivelse om framåt behövas. Har man sagt trav så ska det vara trav tills vi ber om en annan gångart. Samma sak i skritt och trav. Det är typ dödsstraff på att på eget bevåg ändra gångart och tempo. En enda hjälp säger gå fram, en enda hjälp säger stanna. Thats it. Lyder inte hästen dessa enkla direktiv så är en ponnyspark eller en pisk i röven eller en smackning ett bra val. Observera EN, ponnyspark, EN pisk i röven, En smackning. Inte 433 gnugg med sporren eller 876 juckningar i sadeln. EN enda hjälp.

Däremellan ska ryttaren kunna sitta helt stilla med hela sin kropp och fokusera på tex böjningen, på takten, eller swunget.

Jag ser typ aldrig folk som behärskar detta (förutom Islandsryttare, de brukar ha koll på det där). Och ändå har tex Kyra Kyrklund tagit upp detta för typ evigheters evigheter sen. Hon kallar det sitt ABC tror jag. Det första man checkar av i början på ett pass. Funkar inte det så får man träna på det. Därefter kontrollerar man att bromsen funkar. Därefter sidförande. Det är liksom grundkontroller man gör i början av varje pass. Funkar inte detta klanderfritt så är det detta man får träna på.

Folk i allmänhet verkar inte riktigt ha koll på det där. Jag ser folk som inte har ABC klara försöka rida typ skolor, samling, piaff (jag dog en smula där måste jag erkänna, hästen behärskar inte ens vad en nyinriden 3 åring ska kunna och man tränar piaff?!?!?!)

Så dagens ridtänk blir. En enda hjälp säger framåt till din häst, en enda gång. Följs inte denna order så utdelas EN ponnyspark, EN pisk i röven eller EN smackning. Thats it.!!!! Detta är unghästridning som ALLA hästar som varit ridna mer än typ 4 gånger ska behärska.

När hästen biter sig fast i bettet på ena sidan

Det är ett vanligt problem att hästen biter sig fast i bettet på ena sidan och man fokuserar mycket på just den sidan som hästen sitter fast i. Man plockar och man grejar och ser det som bra när hästen släpper bettet. Det är det inte. Iallafall inte om den släpper det för att vi juxat med tygeln.

Kvittot på att ett ridpass varit bra är att dagen efter så ser vi en liten förbättring. Så blir sällan fallet av tygelridning.

Tygelridning är alltid dåligt men synnerligen dåligt för detta. Att en häst biter sig fast i en sida beror på att den bär sig ojämnt bak och skjuter ut en bog. Men många ser bara det som är fel i munnen men felet kommer ju bakifrån. Det är bara symptomen som syns i munnen.

Problemet med tygelridning är att OM man behöver lösa problem i hästens kropp med hjälp av tyglarna så är vi på den nivån i vår ridning att vi inte kan koordinera vårt bäcken och att vi ännu inte lärt oss känna vad det är hästen gör med sin kropp.  Om vi däremot kan koordinera vårt bäcken och känner vad hästen gör med sin kropps så kommer den inte att bita sig fast i ena sidan. Den gör ju detta för att den går snett/är sned .

Den inte färdigskolade ryttaren kommer att varje gång hon tar i en tygel att flytta  samma sidas höft bakåt (omedvetet) och om hon dessutom kombinerar detta med det ack så vanliga stigbygeltrampet så kommer hon dessutom att lyfta upp den sidans sittben ur sadeln. Och voila, vi har gjort det ÄNNU lättare för hästen att bita sig fast på ena sidan genom att öppna upp för hästen att skjuta ut sin bog på den sidan där höften åt bakåt och sittbenet åkt uppåt.

Ju mer hästen skjuter ut sin bog åt ena sidan ju mer snett går den med sin rumpa och katastrofen är ett faktum. Då kan man kämpa med att få loss hästen från bettet till förbannelse.

Ett bättre tänk är att se till att få hästen i den tygeln som hästen inte vill vara i. Försöka göra den sidan längre och få hästen att bli rakare och bära jämnt bak. Men försök först bli medveten om vilka kroppsdelar som inte är på rad så att säga och organisera upp dessa så att hästen kan komma till handen på bägge sidorna.

Så sluta tänk plocka bort från handen du har för mycket i, tänk istället på att få MER i handen du har för lite i. Koncentrera dig på att få mer och mer och mer så att du från början kanske har tyngden av en tepåse i handen, vårda detta lilla tryck ömt, var fin i handen (absolut ingen ”skaka hand med en kalla fisk hand”, det tycker hästear inte om att söka kontakt med)

Trycket i handen får du ju av att hästen skjuter på lika mycket med sina bakben i en linje som går absolut rakt fram så att den kan börja bära sin framdel. Är denna linje bruten så får du ingen bärighet och du får ojämnt tryck i handen. Så se till att DU sitter så att hästen KAN gå jämnt, det är första steget.

Men detta är ingenting som är LÄTT, det har jag aldrig påstått. Bara något att tänka på.

Mer hästiga diskussioner på Facebook

Om Logisk ridning

Nu har jag ju kört mitt koncept under ca 3 månader och det är ännu för tidigt att utvärdera hur det funkar. jag har ju haft en paus i undervisandet på 5 år eller rättare sagt jobbat med det på helt andra vis i Spanien och där behoven är helt annorlunda än här.

Mitt mål är att skapa riktigt duktiga ryttare som kan RIDA med rumpan och bli oberoende av handen. Jag vill att ryttaren ska kunna rida både sig själv och sin häst spänstigare och mindre låst för varje pass. Jag vill göra ridning till en konst istället för en kamp.

Jag vill skapa ekipage som är så väl sammansvetsade att de ser ut att vara en varelse, en Centaur.

Viktiga detaljer för mig är fokus, balans, följsamhet och precisison.

Jag har fått en hel del feed back. Kommer nu att länka till lite bloggar som elever skrivit. har du också ett blogginlägg om logisk ridning så får du gärna länka din blogg här i kommentarsfältet. Jag tar bara de som jag har hittat vid en snabb sökning.

Steg 1 och steg 2 kurs

Om en lektion

Mer lektion

Om Konceptet

Steg 1 Kurs

Här kommer lite inklippt texter som elever skrivit.

Biverkning på Lindahs kurs… Hittade några småmuskler uppepå foten som tydligen levde en tynande tillvaro … Resultat en ond fot sedan ett år tillbaka är snart smärtfri bara det var ju värt kursavgiften tack ”doktor Lindah” 
Hästen släpar nosen i backen & frustar, så antar han oxå gillar förändringen. Nosgrimman är bortplockad. Kände mej oxå säkrare i skogen då jag kände att han lyssnade mer på min kropp. Är dock bara en vecka drygt sen kursen & jag har bara hunnit rida 2 ggr så det kommer säkert fler aha- upplevelse

Äntligen fått rätt ”verktyg” att jobba med! Det är så kul att rida igen!

Man känner sig lite som en nybörjare allt men det är roligt

Jag har insett hur stark jag är i min snedhet. så träningsvärk, träningsvärk å så en del resultat, hamnar lätt tbx i det gamla ,speciellt då jag rider ut (konditionsträning) , använder då avlastningssits o lätt sits å orkar jag inte hoppar jag av å går en bit. övar å övar då jag går sitter, kör bil, mockar, krattar målar . väldigt intressant att rida två hästar med olika behov (samma behov alltså stark ryttare) då den ena e lindansare redan å den andra ska behålla sin bredd.

Medvetenheten om sitsens påverkan på hästen och dessutom min sits, har gjort att jag kunnat länga stiglädrena med 2 hål och kan nog länga minst ett till. Jag har fått bättre balans, sitter rakare och min häst har blivit lugnare och stadigare. Så vi kämpar på sakta men säkert med små steg.

Min häst är en väldigt sned häst, han ser ut som en banan till höger. Inte så lätt att komma runt. Lindah är en ovärderlig hjälp för oss. Igår red jag på ridbanan, min dotter hjälpte mig att se så han fortsätter vara rak i övningen. AArrhhhh! va svårt, för när jag tycker det känns bra, sänker han högersidan (alltså inte ett dugg bra=Janet borttrollad), när han går där han ska gå dvs med jämna steg bak då vinglar han över hela spåret och skjuter ut bogarna. Men tillsammans kämpade vi. I morse när jag kom ut i stallet, stretchade jag ryggen (två tummar i skinkorna för att höja ryggen) popp popp popp popp sa det i ländryggen.. 15 min lika övn på ridbanan på morgonkvisten och det var lättare att få honom med sig, svansen var nästan helt rak när vi slutade, han hade lättare för att hålla sig rak (även om det inte var hundra var det inte som kvällen innan). Jag kan med detta säga, Lindahs träning är euipterapeutande!!! Det är ren fakta…

Måste säga att det var så lärorikt att träna för Lindah, det var vad jag hade letat efter i flera år. Har alltid velat träna min sits och bli en stadig och duktig ryttare men inte vetat någon som kunnat hjälpa mig med det. Ska gå alla steg

”Nästa period i livet blir fokus på en egen häst och att lära mig rida ordentligt! Så inspirerad  Tycker dessutom Linda är mkt billig. Då har även jag, fattig student och självhushållare, råd att betala vilket både jag och min framtida häst blir glada för”

 

Saker jag aldrig vill se

Som instruktör får man se mycket. Det finns saker jag dock önskat få slippa se. Det första är  Pessoabettet. Jag citerar en text från Hippson om dess funktion.

 

Pessoabettet ger inte hävstångsverkan som många påstår, då pessoabettet är ett hissbett. För att få ut en hävstångsverkan måste bettet ha något som stoppar förhållningen från ryttarens hand, exempelvis en kedja. Vid en förhållning med ett delat pessoabett trycks bettet ihop och ger den omtalade nötknäppareffekten mot hästens gomtak, samtidigt som bettet trycks uppåt mot hästens tänder. När detta sker kan hästen få skador på gomtak, tänder och inte minst mungipor, förutom trycket och friktionen är nypskador väldigt vanliga då mundelen förflyttas långt på bettringen. Pessoabettet ger även gageffekt, trycker i nacken, när detta sker vill hästen sänka sitt huvud för att undvika obehaget i nacken, men samtidigt vill hästen höja sitt huvud för att undkomma smärtan som uppstår i munnen. Bettet ger dubbla signaler och skapar frustration hos hästen!”

Många tycker att pessoabettet är ett snällt bett då det saknar ”hemskheter” som kedjor och liknande, som pelhambett och kimblewick/jaktkandar har, men det är snarare tvärtom! Tack vare kedjan hindras ryttaren från att dra för mycket, det gör inte ett pessoabett, där kan ryttaren dra hur mycket som helst.

Det andra är Aachennosgrimman.

 

Jag har förstått att många har ett behov av att klämma igen munnen på hästen men att klämma ihop den med TVÅ remmar är väl iallafall ändå för mycket?

Sporrar

 

Sporrar är bra att använda när man vill peta till hästen ett steg eller två men då MÅSTE ryttaren ha utvecklat en totalt och 100 % stilla skänkel där alla Charlie Chaplinställning med fötterna är borta. Annars kommer hästen att i varje steg få en dutt med sporren vilket ju gör sporren verkningslös och hästen kommer då att svara lika dåligt på sporren som på skänkeln. Än har jag inte träffat på en sporrbekläddryttare med så stilla sits att hen klarar av att använda sporren. Eller jo, jag har träffat sådana ryttare men dessa har ju inget behov av att använda sporrar eftersom de kan rida och har insett att drivningen inte sitter i skänkeln utan i ryttarens rumpa. Man måste komma ihåg att en muskel drar ihop sig vid beröring utifrån (om man inte trubbat av denna reflex) så om man i varje steg använder sporren så innebär det att hästen drar ihop sina sidomuskler vilket gör att den kommer att få mycket svårt att länga ut sig. Sporren motverkar mao att hästen tar ut steget om den används i tid och otid. Sporren är bra att ha att användas i yttersta nödfall för att korta en sida eller få en extra kick i ett steg lite då och då. Men att använda den hela tiden, som drivning.. Då har man glömt tänka.

OM man har behov av att använda dessa saker så har man ju ett problem och då är det detta problem man ska lösa, jag kan tex gissa att man har pessoabett för att man inte kan stanna hästen, och samma med Aaachengrimman, eller den kan ju iochförsig också användas för att motverka att hästen öppnar munnen för mycket när ryttaren sliter den i munnen. Har man problem med framåtdrivningen så antar jag att sporren är första valet.

Dessa verktyg används alltså oftast för att lösa grundproblemen gas, broms och ”form”. Dessa grundproblem går att lösa, kallas att ha hästen på hjälperna. Då går den framåt, den böjer på nacken och den tar en förhållning. Inget av dessa problem löses dock med hjälp av fötter och hand då gas, broms och form kommer från ryttarens rumpa och tanke. Så lär er rida istället för att använda såna här saker. Jag kan garantera att ni får en bättre samvete och en gladare häst.

Vad många glömmer är att hästen är ett världens? känsligaste signalsystem, så känsligt att den reagerar på en fluga som kryper på den, en andetag från ryttaren eller en blick, eller en tanke. Om vi ser till att bli så stilla och välridande att vi inte stör hästen så kommer den att öppna upp sin känslighet så att sådana här saker är överflödiga.

Dagens fundering är varför folk sitter och driver med hälarna? Att driva med vaden är smartare, det förstör inte dins sits dessutom. Det räcker att man ”kramar”/trycker med stortån mot stigbygeln så aktiveras vadens insida vilket ger ett tryck som den superkänsliga hästen tydligt känner och lyder. Så lägg lite tid på att lära om hästen… Eh…Nej, DIG till att skänkla med vaden istället. Och tanken och bäckenet förstås. Rid ett helt pass med tanken att endast vaden får nudda hästen och hitta på alternativa drivningssätt med hjälp av röst, tanke och rumpa.

Mer hästiga diskussioner på Facebook.

Passar på att tipsa er om att om ni vill boka kurser så se till att göra det i god tid då det snabbt blir fullbokat. Januari-Mars är det gott om tider kvar men efter det börjar det bli fullt.




Ha roligt

Glöm aldrig av att ha roligt med er häst. Ridning blir ibland en sån oerhörd prestation full av krav och måsten. Det ska ju inte hästar vara. Hästar är en glädjefylld fritid. Gör saker som är roliga, släpp på kraven och far ut i skogen och lek indian ibland, spring, spring, prassla omkring bland nedfallna löv mellan trädstammar. Hästar far inte illa av att inte ”gå i form”, de mår bra av att ridas ute i skog och mark helt kravlöst. Vi mår bra av att insupa naturen och bara vara, bara existera.

Hästar lever här och nu. Vi människor lever sällan här och nu. Vi lever i ältande av det som har varit, ältande om vad andra tycker/tänker/säger om oss, vånda eller överstora krav på framtiden. Vi lever dessutom med 1000 tankar som stör vår närvaro. Vi lever sällan här och nu.

 

Dalai Lama är en vis man som har sagt många kloka ord. Dessa ord kan användas för att skapa positiva affirmationer istället för dessa negativa affirmationer som vi lever i.

Affirmation är otroligt användbara för alla idrottsmän och för livet i sig. Affirmation är livsutveckling. Vi är vad vi tänker helt enkelt. Om man varje dag tänker på hur dålig man är, eller hur dåligt förhållande man har, eller hur dum ens häst är så skapar man ett jag som är dåligt, som lever i en dålig relation och som har en dum häst.

Det ÄR verkligen så att det du tänker skapar du. Det går inte att sitta med sitt missnöje över livet, sitt dåliga självförtroende över sina bristande kunskaper, sin vånda över framtiden, sin avundsjuka o.s.s.. Eller jo, det går ju…Uppenbarligen.. Men man stoppar och hindrar sin utveckling.

Affirmationer är något alla borde jobba mer med, inte bara för sin hästliga utveckling utan även för sin livsutveckling. Det hänger liksom ihop det där. Vi måste lära oss att leva här och nu, att inte älta utan njuta av nuet, vara i fokus, i ett positivt, livsnjutande fokus. När du rider eller är med en häst så MÅSTE man vara i hästens fokus. Vara här och nu.

Jag kommer nu att ge er några kloka ord från Dalai Lama att ta mer er.

När du förlorar, så glöm inte att lära dig något av det.

Så istället för att älta den dåliga träningen igår eller det dåliga resultatet av förra helgens tävling så konstatera istället att jaha, det gick åt skogen. Vad kan jag göra bättre nästa gång? Och glöm då inte att det är förvisso bra att sikta högt men vi kanske inte riktigt kan göra ALLT ännu så förbättra en detalj i taget. Om tex svängarna på en hoppbana var dåliga, försök komma på var vikten i stigbyglarna var i alla svängar. Har du ett dåligt mönster i viktfördelningen så att det blir svårt att svänga? Analysera dig och lär dig vad som gick fel och gör det bättre genom att ändra en enda detalj i taget. Mer än en sak i taget klarar vi inte av att förbättra. När du letat upp detaljen som du kan göra bättre nästa gång så släpp misslyckandet och var här och nu. Njut av. Så se INTE misslyckande som misslyckande utan som ett steg i lärandet. Var tacksam för misslyckande för det är misslyckande som utvecklar oss och gör oss starkare.

Det ÄR helt ok att säga om sig själv att man är helt jäkla värdelös på att…tja… Skänkelvikning. Det är däremot inte okey att älta detta och gråta över detta. Utan man bara konstaterar, jag är SKITKASS på att rida skänkelvikning. Sen får man leta upp en detalj i taget som gör det lättare att rida en bättre skänkelvikning, vi LÄR oss att rida en bättre skänkelvikning. Men vi är en bra person ändå FAST att vi rider skitkassa skänkelvikningar. Skilj på person och kunnande. Man är dålig på saker för att man inte lärt sig bli bra på dem ännu.

Jag garanterar er att livet blir roligare om man tänker så här.

Så. Dagens. Se dina misstag som saker du ska lära dig och var lika glad ändå för livet är j egentligen ganska coolt och det bästa är att DU, ja just DU är mitt i det just nu. Njut för bövelen.

Mer hästiga diskussioner på Facebook